What do you think?
Rate this book
Mats Ulfson
Förlossningar, operationer, dödsbäddar och obduktioner – så ser vardagen ut för Mats Ulfson, en ung läkare i ett sjukhus på landsorten. Samtidigt som han är kompetent i sin yrkesroll är han en livsskygg och ensam människa, stark bunden till sin mor. Kvinnor svärmar han för på avstånd, kommer de för nära viker han undan. Gärna försvinner han in i sina fantasier, som både skrämmer honom och gör honom lycklig.
Eva Ström förenar suveränt en utsökt litterär form med ett idérikt och spännande innehåll, där Mats Ulfsons exalterade tankevärld effektivt kontrasteras mot den högst konkreta och kliniska sjukhusmiljön med sin inbyggda dramatik.
Eva Ström förenar suveränt en utsökt litterär form med ett idérikt och spännande innehåll, där Mats Ulfsons exalterade tankevärld effektivt kontrasteras mot den högst konkreta och kliniska sjukhusmiljön med sin inbyggda dramatik.
172 pages, ebook
Published October 3, 2016
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
February 9, 2026
Den här är en kortroman om en som håller på att bryta upp. Mats Ulfson är en känslomänniska, en grubblare som gärna gräver ner sig i sina tankar och drömmar.
Han har ett något ohälsosamt förhållande till sin mor som bor i hans tankar och gärna tillrättavisar honom. Han är något berest och har en kärlek till Tyskland, särskilt Trier och Dresen, men även andra städer kommer på tal. Han har varit skådespelare men tappade sin gnista och sadlade om till läkare. Han går ett provår på lasarettet i Kristianstad, Eva Ströms hemstad. Han arbetar på gynekologen. Han har ett gott förhållande till någon av systrarna och hans närmaste chef, men mindre bra med sjukhuschefen.
Han har familj i trakten Han har många minnen av Rinkaby och miljön däromkring.
Samtidigt som jag läste denna bok läste jag Eva Ströms Samtal med en Daimon, (1986) en prosadikt. Det finns en hel del likheter, och vissa avsnitt har samma bas:
”Begravningsmåltiden i det kalla gästgiveriet som långsamt värmdes upp. Tal. Prestavernas* ansikten, bondska, buttra, formade i en ny styv, ovan värdighet…” Från Samtal med en Daimon s. 25
”Begravningsmåltiden hålls i ett närbeläget gästgiveri. Lokalen är först kylig som om den stått oeldad länge, men värms snart av gästerna. Den tryckande stämningen från kyrkan har släppt, den svarta råkkolonin# är upplöst i människor, ansikten. Prestaverna som lämnat sina stavar i kyrkan är nu mindre högtidliga, de är äntligen lösta från sitt högtidliga hedersuppdrag och också deras anletsdrag närmar sig långsamt vardagens.” Mats Ulfson s. 155
Här ser man faktiskt skillnaden mellan poesi och prosa.
*”Prestav. Substantiv ~en ~er I äldre tid: marskalk i spetsen för procession; bärare av stav i begravningståg.” SAOL
#I ett tidigare avsnitt: ”Församlingen, nu lösgjord ur psalmsången, hukar i bänkarna, den liknar nu en samling råkor uppflugna på en stengärdsgård. Prästens ord verkar likgiltiga för dem, de behåller sin råkkunskap om världen, behöver de hans?” s. 152
Denna roman publicerades 1991 så det är endast fem år mellan denna och Samtal med en Daimon. Både tillhör Eva Ströms tidigare författarskap. Boken är hennes första roman. Det finns några tydliga tidsmarkörer:
”Björn och Loredana. Loredana och Björn. Avtryck av diktat eller upplevt liv. Han äcklas plötsligt av veckotidningen, inte minst att han har läst den, som om han badat i någon annans smutsiga badvatten.” s. 86 Vi hör också om Kriget i Kuwait, Berlinmurens fall, Gorbatjov.
Läsningen är ganska omväxlande, om än ganska alldaglig. Mats bor på korridor och trivs med sitt rum. Han pratar med sin mor i telefon, cyklar några turer, hälsar på en släkting, går på middag hos närmaste chefen, fikar hos en kollega, arbetar, tänker. Tydligen planerar han också, fast det sker inombords. Han nämner för sin kollega, barnmorskan, att han är fri att göra vad han vill:
”- Ska du stanna här, frågar Anette, som om hon förstått hur hans tankar har vandrat.
-Jag vet inte, säger Mats Ulfson och känner plötsligt hur stor hans lycka är. Han rör med skeden i sin kaffekopp och känner en jublande frihet stiga i sig.
- Jag kan ju stanna! Utbrister han. Och jag kan ju låta bli! Kanske flyttar jag till Gällivare, drar han till med, själv överraskad över sitt svar.” s. 121
Han har ett något ohälsosamt förhållande till sin mor som bor i hans tankar och gärna tillrättavisar honom. Han är något berest och har en kärlek till Tyskland, särskilt Trier och Dresen, men även andra städer kommer på tal. Han har varit skådespelare men tappade sin gnista och sadlade om till läkare. Han går ett provår på lasarettet i Kristianstad, Eva Ströms hemstad. Han arbetar på gynekologen. Han har ett gott förhållande till någon av systrarna och hans närmaste chef, men mindre bra med sjukhuschefen.
Han har familj i trakten Han har många minnen av Rinkaby och miljön däromkring.
Samtidigt som jag läste denna bok läste jag Eva Ströms Samtal med en Daimon, (1986) en prosadikt. Det finns en hel del likheter, och vissa avsnitt har samma bas:
”Begravningsmåltiden i det kalla gästgiveriet som långsamt värmdes upp. Tal. Prestavernas* ansikten, bondska, buttra, formade i en ny styv, ovan värdighet…” Från Samtal med en Daimon s. 25
”Begravningsmåltiden hålls i ett närbeläget gästgiveri. Lokalen är först kylig som om den stått oeldad länge, men värms snart av gästerna. Den tryckande stämningen från kyrkan har släppt, den svarta råkkolonin# är upplöst i människor, ansikten. Prestaverna som lämnat sina stavar i kyrkan är nu mindre högtidliga, de är äntligen lösta från sitt högtidliga hedersuppdrag och också deras anletsdrag närmar sig långsamt vardagens.” Mats Ulfson s. 155
Här ser man faktiskt skillnaden mellan poesi och prosa.
*”Prestav. Substantiv ~en ~er I äldre tid: marskalk i spetsen för procession; bärare av stav i begravningståg.” SAOL
#I ett tidigare avsnitt: ”Församlingen, nu lösgjord ur psalmsången, hukar i bänkarna, den liknar nu en samling råkor uppflugna på en stengärdsgård. Prästens ord verkar likgiltiga för dem, de behåller sin råkkunskap om världen, behöver de hans?” s. 152
Denna roman publicerades 1991 så det är endast fem år mellan denna och Samtal med en Daimon. Både tillhör Eva Ströms tidigare författarskap. Boken är hennes första roman. Det finns några tydliga tidsmarkörer:
”Björn och Loredana. Loredana och Björn. Avtryck av diktat eller upplevt liv. Han äcklas plötsligt av veckotidningen, inte minst att han har läst den, som om han badat i någon annans smutsiga badvatten.” s. 86 Vi hör också om Kriget i Kuwait, Berlinmurens fall, Gorbatjov.
Läsningen är ganska omväxlande, om än ganska alldaglig. Mats bor på korridor och trivs med sitt rum. Han pratar med sin mor i telefon, cyklar några turer, hälsar på en släkting, går på middag hos närmaste chefen, fikar hos en kollega, arbetar, tänker. Tydligen planerar han också, fast det sker inombords. Han nämner för sin kollega, barnmorskan, att han är fri att göra vad han vill:
”- Ska du stanna här, frågar Anette, som om hon förstått hur hans tankar har vandrat.
-Jag vet inte, säger Mats Ulfson och känner plötsligt hur stor hans lycka är. Han rör med skeden i sin kaffekopp och känner en jublande frihet stiga i sig.
- Jag kan ju stanna! Utbrister han. Och jag kan ju låta bli! Kanske flyttar jag till Gällivare, drar han till med, själv överraskad över sitt svar.” s. 121
Displaying 1 of 1 review