What do you think?
Rate this book
Diana & Charlie
Diana och Charlie ramlar omkring. De är 17 år, transpersoner och bästa vänner. Deras liv och relationer är kaotiska. Dianas pappa vägrar gå med på att hon ska få hormonbehandling, och Charlies psykiska hälsa svänger allt fortare och farligare.
Vännerna tar sig igenom en vardag full av förtryck och ångest med hjälp av alkohol, musik och varandra. När allt och alla andra sviker är vänskapen en anledning att fortsätta. Men kan en enda människa vara räddningen när den är lika skör som en själv? Och vad händer när någon annan tränger in i gemenskapen?
Diana & Charlie är en serieroman om två unga människors försök att förstå sig på vänskap, kärlek och psykisk ohälsa. Den har ett enormt driv, mycket humor och är uttrycksfullt tecknad med känslorna på utsidan.
Vännerna tar sig igenom en vardag full av förtryck och ångest med hjälp av alkohol, musik och varandra. När allt och alla andra sviker är vänskapen en anledning att fortsätta. Men kan en enda människa vara räddningen när den är lika skör som en själv? Och vad händer när någon annan tränger in i gemenskapen?
Diana & Charlie är en serieroman om två unga människors försök att förstå sig på vänskap, kärlek och psykisk ohälsa. Den har ett enormt driv, mycket humor och är uttrycksfullt tecknad med känslorna på utsidan.
180 pages, Paperback
Published April 14, 2021
4 people are currently reading
171 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 57 reviews
May 7, 2021
Det är läkande att få läsa om och minnas hur det verkligen var för många av oss, och jag tror att vi måste få prata om litenheten för att kunna växa. Tack för att du sår ett frö som kan bli början till något bra, utan att låtsas som att det aldrig varit svårt <3
ps. jag är queer och väldigt lycklig idag
ps. jag är queer och väldigt lycklig idag
November 21, 2024
Himla bra skriven och illustrerad, men ahhhhhh vilken tonårsångest
May 10, 2023
Diana och Charlie är bästa vänner. De är 17 år och transpersoner. Dianas pappa vill inte ge hen tillåtelse att få hormonbehandling och Charlies psykiska ohälsa blir bara värre. Varje dag möts de av förtryck och missförstånd och även om de har varandra så lever ångesten sitt eget liv. De försöker hålla den stången med alkohol och cigaretter, men det ger bara en kort respit. Och vad händer när någon annan tar plats i deras tvåsamhet?
Det här är en tung och jobbig bok att läsa, men det grafiska formatet gör den aningen mer "lättläst". Det är förmodligen inte en bok för alla, med tanke på att det förekommer självskadebeteende, missbruk, ätstörningar och transfobi (för att nämna de allvarligaste). Det är däremot en viktig bok, som ger en - såvitt jag kan bedöma - trovärdig inblick i hur livet kan vara för en HBTQ-person och jag hoppas att många läser den. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det är att leva ett så utsatt liv, då jag själv aldrig känt att jag är född i fel kropp eller ens upplevt en dragning till någon av samma kön. Men jag vet hur det är att leva med psykisk ohälsa, så vissa delar kan jag definitivt relatera till. För den som är queer kan jag tänka mig att boken bjuder på mycket igenkänning och för alla andra väcker den förhoppningsvis förståelse och empati.
Jag är inte superförtjust i teckningsstilen, men den passar till historien och i just det här fallet är det inget som stör mig.
Det här är en tung och jobbig bok att läsa, men det grafiska formatet gör den aningen mer "lättläst". Det är förmodligen inte en bok för alla, med tanke på att det förekommer självskadebeteende, missbruk, ätstörningar och transfobi (för att nämna de allvarligaste). Det är däremot en viktig bok, som ger en - såvitt jag kan bedöma - trovärdig inblick i hur livet kan vara för en HBTQ-person och jag hoppas att många läser den. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det är att leva ett så utsatt liv, då jag själv aldrig känt att jag är född i fel kropp eller ens upplevt en dragning till någon av samma kön. Men jag vet hur det är att leva med psykisk ohälsa, så vissa delar kan jag definitivt relatera till. För den som är queer kan jag tänka mig att boken bjuder på mycket igenkänning och för alla andra väcker den förhoppningsvis förståelse och empati.
Jag är inte superförtjust i teckningsstilen, men den passar till historien och i just det här fallet är det inget som stör mig.
October 19, 2022
Om att vara 17 år och trans i en värld fylld av yttre och inre kaos. Asfin!
November 1, 2022
Jag borde väl inte skriva offentligt vad jag tycker om den här serieboken. Men det verkar som att jag är på väg att göra det i alla fall. Jag tillhör antagligen inte målgruppen, jag är för gammal och konservativ, dessutom cis, hetero och radikalfeminist. Man kan om man brukar använda begreppet transfob gärna sluta att läsa här.
Jag stör mig nämligen avsevärt på både Diana & Charlie:
1. Jag förargas av att psykisk sjukdom och trans ALLTID hör samman i kulturen men ALDRIG att den osäkre transpersonen som tvivlar på allt och lite till skulle tvivla på om kanske lusten att transitionera faktiskt kommer ur psykisk sjukdom. Att vara trans kanske är ett symptom på något annat? Som i Charlies fall? Hen säger:
2. ”Jag lever i nån sorts vacker mardröm av alkohol, knark och vassa saker.” Men det är inte vackert med ångest. Att identifiera sig med sin sjukdom är ett vanligt problem som man förstås alltid bör kämpa emot då det medför försämrad sjukdomsbild. Eftersom trans och psykisk sjukdom är som ler och långhalm (i alla fall i kulturen) bygger inte sällan transpersoners identiteter på destruktivitet i en utsträckning som jag uppfattar som koketterande – som om ångest vore något exotiskt. Diana och Charlies looks är: ”Snygg, utmattad glamsophög” och ”labil svinpackad glitterkompost”.
3. En anledning till att transpersoner mår dåligt är samhällets etiketter och fack som man helst ska passa in i för att inte bli ifrågasatt eller i värsta fall utsättas för mobbning och hatbrott. Men sällan har jag mött två karaktärer så besatta av just etiketter som Diana och Charlie. Charlie vet inte vad kärlek är (det visste inte jag heller som sjutton). Hen vet inte vad kön är heller (snopp/snippa kanske?). Men hen vet att hen inte är cishetero.
4. En annan anledning till transungdomens dåliga mående är föräldern som nekar medicinskt behandling. Först när Diana fyller arton kan hon påbörja hormonbehandling. Fint dock att författaren inte skapat pappan till en demon, utan till en vanlig trött pappa som inte kan ställa sig bakom att hans barn ska stoppa i sig artificiella hormoner med oklara risker.
4. ”Transperson kan alltså den person kalla sig som bryter mot samhällets normer för kön och könsidentitet.” Det är vi ju i och för sig många som gör. Jag tror vi skulle spara många människor stort lidande om vi kunde bekräfta människors känsla av att vara och kalla sig trans och könsdysforisk, men utan ingrepp och medicin.
5. Jag får nästan lite panik av att läsa om relationen mellan Charlie och Diana. Inte bara för att de triggar varandras ångest och missbruk utan för att Charlie är beroende av Diana på ett vidrigt sätt. Man får hemskt gärna skriva om osund vänskap, men jag hade önskat att det slutade realistiskt med att vänskapen bryts och att Diana släpper Charlie.
Jag är så fruktansvärt fyrtioplus och tyngd av döden. Min inre sjuttonåring är uppenbarligen spårlöst försvunnen. Kanske är det därför jag känner FÖR I HELVETE SKÄRP ER! BORTSKÄMDA JÄVLA UNGAR! Alla kan inte få allt. Människan kan inte hålla på och välja allting. Diana och Charlie har kärleksfulla föräldrar, boende, mat, vänner, kläder, studiebidrag. Kan de nöja sig eller! Kan de åtminstone sträva mot att acceptera att det är svårt att vara människa, mer eller mindre för alla. Livet är orättvist, vissa människor får i princip allt och andra nästan ingenting. Och när Charlies fantastiska mamma säger till hen: ”Kalla aldrig dig själv jobbig igen, dumma unge.” Så vill jag krama om mamman och säga: Hen ÄR jobbig. Stackars dig!
Men bara för att jag KÄNNER så, betyder det ju inte att det är rätt. Hepp!
Jag stör mig nämligen avsevärt på både Diana & Charlie:
1. Jag förargas av att psykisk sjukdom och trans ALLTID hör samman i kulturen men ALDRIG att den osäkre transpersonen som tvivlar på allt och lite till skulle tvivla på om kanske lusten att transitionera faktiskt kommer ur psykisk sjukdom. Att vara trans kanske är ett symptom på något annat? Som i Charlies fall? Hen säger:
2. ”Jag lever i nån sorts vacker mardröm av alkohol, knark och vassa saker.” Men det är inte vackert med ångest. Att identifiera sig med sin sjukdom är ett vanligt problem som man förstås alltid bör kämpa emot då det medför försämrad sjukdomsbild. Eftersom trans och psykisk sjukdom är som ler och långhalm (i alla fall i kulturen) bygger inte sällan transpersoners identiteter på destruktivitet i en utsträckning som jag uppfattar som koketterande – som om ångest vore något exotiskt. Diana och Charlies looks är: ”Snygg, utmattad glamsophög” och ”labil svinpackad glitterkompost”.
3. En anledning till att transpersoner mår dåligt är samhällets etiketter och fack som man helst ska passa in i för att inte bli ifrågasatt eller i värsta fall utsättas för mobbning och hatbrott. Men sällan har jag mött två karaktärer så besatta av just etiketter som Diana och Charlie. Charlie vet inte vad kärlek är (det visste inte jag heller som sjutton). Hen vet inte vad kön är heller (snopp/snippa kanske?). Men hen vet att hen inte är cishetero.
4. En annan anledning till transungdomens dåliga mående är föräldern som nekar medicinskt behandling. Först när Diana fyller arton kan hon påbörja hormonbehandling. Fint dock att författaren inte skapat pappan till en demon, utan till en vanlig trött pappa som inte kan ställa sig bakom att hans barn ska stoppa i sig artificiella hormoner med oklara risker.
4. ”Transperson kan alltså den person kalla sig som bryter mot samhällets normer för kön och könsidentitet.” Det är vi ju i och för sig många som gör. Jag tror vi skulle spara många människor stort lidande om vi kunde bekräfta människors känsla av att vara och kalla sig trans och könsdysforisk, men utan ingrepp och medicin.
5. Jag får nästan lite panik av att läsa om relationen mellan Charlie och Diana. Inte bara för att de triggar varandras ångest och missbruk utan för att Charlie är beroende av Diana på ett vidrigt sätt. Man får hemskt gärna skriva om osund vänskap, men jag hade önskat att det slutade realistiskt med att vänskapen bryts och att Diana släpper Charlie.
Jag är så fruktansvärt fyrtioplus och tyngd av döden. Min inre sjuttonåring är uppenbarligen spårlöst försvunnen. Kanske är det därför jag känner FÖR I HELVETE SKÄRP ER! BORTSKÄMDA JÄVLA UNGAR! Alla kan inte få allt. Människan kan inte hålla på och välja allting. Diana och Charlie har kärleksfulla föräldrar, boende, mat, vänner, kläder, studiebidrag. Kan de nöja sig eller! Kan de åtminstone sträva mot att acceptera att det är svårt att vara människa, mer eller mindre för alla. Livet är orättvist, vissa människor får i princip allt och andra nästan ingenting. Och när Charlies fantastiska mamma säger till hen: ”Kalla aldrig dig själv jobbig igen, dumma unge.” Så vill jag krama om mamman och säga: Hen ÄR jobbig. Stackars dig!
Men bara för att jag KÄNNER så, betyder det ju inte att det är rätt. Hepp!
September 23, 2021
Det tog mej så lång tid att läsa denna! Kanske för att det är ganska tunga ämnen den skildrar, men kanske mest för att den oroliga teckningsstilen gjorde att jag inte orkade läsa så länge i taget.
October 1, 2025
Fin om vänskap mellan två tonåringar som har det jättejobbigt (trans, ångest och självskadebeteende). Men hur orkar dom hålla varandra uppe, utan att själva gå under, går det ens? Utan att spoila så slutar det hoppfullt, mmm.
May 30, 2025
"quiero creer que es posible ser queer y ser feliz" 😭😭😭
July 28, 2024
Beautiful
October 24, 2023
I mean.. no. Get this book away from me.
I felt like someone was asking me to feel the deepest empathy for some narcissistic teens, who do almost nothing besides drinking, correcting pronouns and worrying, and then wondering why everything isn't working out.
Felt like someone was lying on the ground, face dipped in a puddle and then screaming: Oh my god, nobody can help me.
The only good plotline was: trying to find an answer for how 2 people can continue a friendship, when it feels like 1 person is carrying the burden of 2.
I did however enjoy the drawings. The details were wonderful.
*
But the best characters were the goddamn parents. Good night.
I felt like someone was asking me to feel the deepest empathy for some narcissistic teens, who do almost nothing besides drinking, correcting pronouns and worrying, and then wondering why everything isn't working out.
Felt like someone was lying on the ground, face dipped in a puddle and then screaming: Oh my god, nobody can help me.
The only good plotline was: trying to find an answer for how 2 people can continue a friendship, when it feels like 1 person is carrying the burden of 2.
I did however enjoy the drawings. The details were wonderful.
*
But the best characters were the goddamn parents. Good night.
December 28, 2023
4,5 Sterne
So echt, so traurig, so schön, so so wichtig!
So echt, so traurig, so schön, so so wichtig!
December 16, 2022
Hmmmh, je sais pas trop ce que je pense de cette BD et les 3 étoiles sont là en attendant que je me décide (j'hésite entre 2 et 4)
Je n'ai pas passé un bon moment de lecture : je n'ai pas aimé les dessins, l'histoire est dure et les avertissements au début sont mauvais (il y a des trigger warning en 1e page ! Mais ils sont loin de tout couvrir ! D'où il n'y a pas d'avertissements pour ?)
La fin m'a cependant fait beaucoup de bien. Est-ce que ça valait la peine de traverser cette BD pour ça ? Je ne sais pas trop...
Si cette BD est aussi dure et désagréable à lire, c'est aussi parce qu'elle parle de sujets importants. On suit deux ados trans avec de gros enjeux de santé mentale. C'est important d'en parler, et, dans l'ensemble, j'ai l'impression qu'elle en parle bien. La seule partie que je n'ai pas trouvé super bien traitée est la relation romantique de Diana. Même si elle est dépeinte de manière réaliste (les personnages sont des ados et globalement pas doués pour communiquer) j'aurais aimé un peu plus de recul à la fin sur ce qui s'est passé... C'était vraiment dur à encaisser.
Mais les personnages s'améliorent, apprennent à se parler, à exprimer ce qu'ils ressentent... c'est important de dépeindre ces situations, mais c'est horrible à lire. Est-ce que je note la valeur de cette BD ou le plaisir que j'ai eu à la lire ? Est-ce que je la conseille, sachant que d'autres personnes passeront probablement un mauvais moment en la lisant ? Je ne sais pas trop.
Si vous avez besoin de vous sentir vu·es, de vous reconnaitre dans des personnages, de voir vos réalités difficiles dépeintes, alors, cette BD est peut-être pour vous !
Je n'ai pas passé un bon moment de lecture : je n'ai pas aimé les dessins, l'histoire est dure et les avertissements au début sont mauvais (il y a des trigger warning en 1e page ! Mais ils sont loin de tout couvrir ! D'où il n'y a pas d'avertissements pour ?)
La fin m'a cependant fait beaucoup de bien. Est-ce que ça valait la peine de traverser cette BD pour ça ? Je ne sais pas trop...
Si cette BD est aussi dure et désagréable à lire, c'est aussi parce qu'elle parle de sujets importants. On suit deux ados trans avec de gros enjeux de santé mentale. C'est important d'en parler, et, dans l'ensemble, j'ai l'impression qu'elle en parle bien. La seule partie que je n'ai pas trouvé super bien traitée est la relation romantique de Diana. Même si elle est dépeinte de manière réaliste (les personnages sont des ados et globalement pas doués pour communiquer) j'aurais aimé un peu plus de recul à la fin sur ce qui s'est passé... C'était vraiment dur à encaisser.
Mais les personnages s'améliorent, apprennent à se parler, à exprimer ce qu'ils ressentent... c'est important de dépeindre ces situations, mais c'est horrible à lire. Est-ce que je note la valeur de cette BD ou le plaisir que j'ai eu à la lire ? Est-ce que je la conseille, sachant que d'autres personnes passeront probablement un mauvais moment en la lisant ? Je ne sais pas trop.
Si vous avez besoin de vous sentir vu·es, de vous reconnaitre dans des personnages, de voir vos réalités difficiles dépeintes, alors, cette BD est peut-être pour vous !
April 30, 2021
Åh vad jag uppskattade den här pärlan! Inte nog för att det var överraskningspost - det är en serieroman fullkomligt fullspäckad med svordomar - vilket jag älskar då jag själv svär som en sjörövare! (Mer svordomar åt folket!), funderingar över vem man är, stark vänskap, viktiga frågor och så jävla mycket ungvuxenångest som nästan går att ta på!
Den är viktig också. För den handlar faktiskt om både transkamp & att kämpa med psykisk ohälsa. Det sistnämnda är något jag själv kämpar med dagligen, så jag identifierar mig rätt hårt med Charlie.
Dessutom är det som att Elias Ericson har skrivit om min tid i gymnasiet?! Jag gick estet/musik, jag rökte och söp och hittade aldrig riktigt hem. Jag hoppade av mina studier efter att ha misskött dem (som en viss person i denna berättelse) och jag var en väldigt förvirrad själ när det kom till min psykiska ohälsa.
Den här boken ska jag ha längst fram i mitt bokskåp, för den visar att trots att världen många gånger är skit - är vänskap och att få bli sedd för den man är, så otroligt viktigt!
Den är viktig också. För den handlar faktiskt om både transkamp & att kämpa med psykisk ohälsa. Det sistnämnda är något jag själv kämpar med dagligen, så jag identifierar mig rätt hårt med Charlie.
Dessutom är det som att Elias Ericson har skrivit om min tid i gymnasiet?! Jag gick estet/musik, jag rökte och söp och hittade aldrig riktigt hem. Jag hoppade av mina studier efter att ha misskött dem (som en viss person i denna berättelse) och jag var en väldigt förvirrad själ när det kom till min psykiska ohälsa.
Den här boken ska jag ha längst fram i mitt bokskåp, för den visar att trots att världen många gånger är skit - är vänskap och att få bli sedd för den man är, så otroligt viktigt!
February 26, 2023
Nattsvart men viktig.
May 20, 2023
Je vais pas mentir je suis pas 100% le public visé (je pense que c'est plutôt une lecture pour lycéens) mais j'ai quand même apprécié. Bien que je trouve plusieurs passages un peu (beaucoup) cringe ça aborde très bien tout plein de sujets importants et les personnages sont super bien développés. Le style de dessin me laisse dubitatif car d'un côté je trouve que c'est moche et de l'autre je trouve certaines pages incroyables, genre ça représente trop bien les émotions décrites (yeux et spirales et gribouillages notamment).
September 25, 2024
Une excellente BD mettant en avant des sujets très durs mais qui restent importants de traiter. Il faut s'accrocher car c'est pas une lecture plaisante mais vraiment nécessaire à mes yeux. Le dessin est parfait pour la BD en plus.
March 21, 2023
Pleurer, Shay (2019)
April 13, 2024
brah läs den här om du vill få en tillabakablick till 2015 tranny era med närcon psykfall illustrerad med the most estet-processerad tumblr ass artstyle som ngnsin släppts
HELA BOKEN SKULLE KUNNA LÖSAS OM BÅDA BA LADDA NER EPIC GAMES OCH INSTALLERADE FORTNITE
manenn....... den här boken..... är så WACK : ( varken av dem förtjänar glädje för de är såååååååååååååååååååå irriterande...................... DET ENDA DE GÖR HELA BOKEN ÄR ATT KNARKA SUPA SKÄRA SIG ! ingen fortnite ! "för det är 2011 fortnite fanns inte än" SKAPA MER PROBLEM! och inga lösningar!!!!!!! snacka om att bli illa representerad i media yao... jag gjorde fan annat i mina dar
diana förtjänar bättre än att vara i den här boken ELLER KANSKE INTE för det enda hon gör är att ha cringe parksex och skrika på sin farsa att hon ska ha östrogen. ladda ner fortnite istället och sluta hålla på ! 3 victory royale ämnesomstätts i kropen till 1 liter östrogen!
+1 stjärna för depeche mode och the smiths är med ^_^ -4 pga dålig stämning och ingen fortnite
HELA BOKEN SKULLE KUNNA LÖSAS OM BÅDA BA LADDA NER EPIC GAMES OCH INSTALLERADE FORTNITE
manenn....... den här boken..... är så WACK : ( varken av dem förtjänar glädje för de är såååååååååååååååååååå irriterande...................... DET ENDA DE GÖR HELA BOKEN ÄR ATT KNARKA SUPA SKÄRA SIG ! ingen fortnite ! "för det är 2011 fortnite fanns inte än" SKAPA MER PROBLEM! och inga lösningar!!!!!!! snacka om att bli illa representerad i media yao... jag gjorde fan annat i mina dar
diana förtjänar bättre än att vara i den här boken ELLER KANSKE INTE för det enda hon gör är att ha cringe parksex och skrika på sin farsa att hon ska ha östrogen. ladda ner fortnite istället och sluta hålla på ! 3 victory royale ämnesomstätts i kropen till 1 liter östrogen!
+1 stjärna för depeche mode och the smiths är med ^_^ -4 pga dålig stämning och ingen fortnite
December 24, 2023
3.5 stars, rounded up.
I really enjoyed Diana's storyline and could identify a lot with her. I found her to be the main character, with Charlie more of an antagonist who stands in the way of her happiness. The few times that she had the courage to stand up against the co-dependency of Charlie, I really rooted for her, only for Diana to fall into it again.
Finding her "first love" in the form of an emotionally unavailable girl is a sad but accurate depiction of relationships as a young, messed-up queer person as well.
Charlie, on the other hand... The self-destructive behavior and abuse toward Diana was really hard to stomach. Charlie as a character made me like the comic a lot less than I could have.
I really enjoyed Diana's storyline and could identify a lot with her. I found her to be the main character, with Charlie more of an antagonist who stands in the way of her happiness. The few times that she had the courage to stand up against the co-dependency of Charlie, I really rooted for her, only for Diana to fall into it again.
Finding her "first love" in the form of an emotionally unavailable girl is a sad but accurate depiction of relationships as a young, messed-up queer person as well.
Charlie, on the other hand... The self-destructive behavior and abuse toward Diana was really hard to stomach. Charlie as a character made me like the comic a lot less than I could have.
Read
March 16, 2024castellano/ ha pasado mucho desde q lo lei, sorry. no es un comic increible en cuanto a historia o visuales. logra un buen trabajo transmitiendo las historias y sentimientos y dolor de dos highschoolers trans que la estan pasando muy mal. es un relato tumultuoso al tiempo que mundano. creo que es importante reflejar este tipo d vivencias y me ha gustado la resolución final con esperanza de cara al futuro pero sin negar los aspectos más feos y autodestructivos de las enfermedades mentales y de la vida adolescente. no en demasia relatable para mi pero si m ha gustado mucho q el foco principal era la relacion de las dos y que es indudable la fuerza y poder de su vinculo y el amor d la una por la otra.
January 14, 2023
Es importante leer el aviso de contenido del principio del cómic porque se tratan temas serios y es muy intenso. Me ha afectado un poco leerlo, pero justamente porque los temas están bien tratados. No acabo de empatizar con el tren de vida de las protagonistas y a veces los monólogos se me hacen abrumadores, pero pocas veces he visto representaciones tan realistas de emociones y amistades tan intensas. El dibujo no tiene color y puede parecer un poco tosco pero es muy expresivo y detallado. ¡Me gusta especialmente como dibuja las pestañas! Es una lectura recomendable que creo que te hace más empático, y aunque es dura tiene una nota de esperanza al final.
April 13, 2023
Den vackraste absolut serieromanen som finns i denna värld. Tung, transig och otroligt fin. När jag började läsa kunde jag inte sluta förens sista sidan. Den fick mig att gråta och relatera till karaktärerna på djupet. Dock stor TW för self harm genom boken vilket jag inte visste när jag först började läsa. Den följer två transpersoner som är bästa vänner men båda har det väldigt jobbigt och jag tror många som lider av mental ohälsa kan relatera till deras relation. Hur lätt det är att bli påverkad av någon annan. AAAAHHHH DEN ÄR SÅ VACKER!!!!! Vet knappt vad mer jag ska skriva förutom en uppmaning att läsa den!
March 11, 2024
J'ai eu vraiment beaucoup de mal à apprécier au début : un style très chargé, jusque dans le texte, un dessin peu agréable, des personnages trop éloigné·es de moi pour que je m'y identifie. C'était une lecture assez laborieuse, jusqu'à l'arrivée de la personnage qui vient bouleverser la relation entre Diana et Charlie. A partir de là, j'ai senti tout l'intérêt du récit, j'ai trouvé les questionnements intéressants et j'ai eu envie d'en découvrir plus. A la fin, j'étais convaincue de l'importance de cette lecture.
September 8, 2021
Typ det enda Charlie gjorde var att dricka, röka och skada sig själv och det blev till slut bara tråkigt att läsa om. Men jag gillade Dianas karaktär.
Bilderna var gjorda av bara två färger/nyanser: svart och vitt. Inget grått eller någon annan färg så det var alltid många små streck överallt för att visa skuggor och sånt. Speciellt i de mer detaljerade rutorna så blev det ibland lite jobbigt för ögonen och lite svårt att tolka vad som hade ritats.
Jag tyckte slutet var väldigt fint.
Bilderna var gjorda av bara två färger/nyanser: svart och vitt. Inget grått eller någon annan färg så det var alltid många små streck överallt för att visa skuggor och sånt. Speciellt i de mer detaljerade rutorna så blev det ibland lite jobbigt för ögonen och lite svårt att tolka vad som hade ritats.
Jag tyckte slutet var väldigt fint.
February 24, 2023
J'ai beaucoup aimé même si ce n'est pas le style graphique auquel je suis normalement attiré. C'est une belle histoire d'amitié même si elle regorge de sujets plus sombres comme une santé mentale instable et la transphobie (ou ce qui s'en rapproche).
Et même si le style graphique ne m'a pas plus plus que ça il y a quand même de très belles planches et je trouve que ce style allait bien avec l'histoire.
Note : 4.5/5
Et même si le style graphique ne m'a pas plus plus que ça il y a quand même de très belles planches et je trouve que ce style allait bien avec l'histoire.
Note : 4.5/5
December 7, 2025
A gut wrenching story of two teens in a world they don‘t seem to belong in. As a Trans person, saying this hit close to home would be an understatement as I cried pretty much all the time reading this masterpiece.
Elias Ericson did an amazing job depicting the struggles of young genderqueers beyond just the first step of self discovery. His art style just goes hand in hand with the story told. An amazing fit I truly recommend it
Go and read it now
Elias Ericson did an amazing job depicting the struggles of young genderqueers beyond just the first step of self discovery. His art style just goes hand in hand with the story told. An amazing fit I truly recommend it
Go and read it now
August 11, 2023
Tengo la sensación de no haber conectado con el libro
La temática es importante pero el 100% del libro era todo el rato lo mismo y solo el ultimo capítulo daba alusion a que las protagonistas/es empezaban a sacar cabeza
No se, siento que estaba leyendo un bucle y que no conectaba ni me llegaba lo que quería transmitir
La temática es importante pero el 100% del libro era todo el rato lo mismo y solo el ultimo capítulo daba alusion a que las protagonistas/es empezaban a sacar cabeza
No se, siento que estaba leyendo un bucle y que no conectaba ni me llegaba lo que quería transmitir
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 26, 2024
sobre las adolescencias queer y cómo las amistades nos salvan la vida. es chulo, me gustó, pero se me hizo duro. no te lo leas si estás regu vale? 🫶🏼
“hablar de tu vida con gente que te entiende es como respirar por primera vez. está claro que una comunidad no nos vuelve sanes y felices por arte de magia, pero ayuda mucho”
“hablar de tu vida con gente que te entiende es como respirar por primera vez. está claro que una comunidad no nos vuelve sanes y felices por arte de magia, pero ayuda mucho”
October 12, 2025
this is the cutest. Very accurate depiction of the troubles of teenagehood. And on top of all the hormonal tormoil, both main characters are trans, one depressed that uses self harm, drugs and alchool has a mean of shutting down negative emotions and the other one with an eating disorder and a father that does not want to see her for her.
May 6, 2022
Tungt som fan, men det flaggade ju boken för också. Med tanke på att jag läste den i ett svep utan att sätta ner den går det ju inte säga annat än att den var gripande. Blev nog bara mest ledsen, sådär som det blir när det handlar om jobbiga och sorgliga saker.
Displaying 1 - 30 of 57 reviews