What do you think?
Rate this book
Vi röstar om vi saknar mamma
Tre systrar, en fladdrig mamma, en charterö fylld av förväntningar. På dagen solkräm och sand och på kvällen, när lamporna tänds längs bargatan, kan nästan vad som helst hända: kärlek, hångel, sex - och att någons hemliga önskan blir sann. Den att en mamma ska försvinna.
- GenresFiction
200 pages, Hardcover
First published March 16, 2021
3 people are currently reading
403 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 53 reviews
April 6, 2021
Wow! Det är så roligt att läsa debuter som är riktigt bra. Efter att jag slukat Vi röstar om vi saknar mamma ser jag fram emot att följa Nina Pascoals författarskap.
Vi får följa med tre systrar och en mamma på charter. Sabina 14 år, Kornelia 12 år och minstingen Isabella. Mamma Katja saknas i perioder både mentalt, fysiskt och från sitt åtagande som mamma vilket leder till att barnen får rå om varandra. Efter bästa förmåga.
Romanen skildras ur Kornelias perspektiv, inifrån. Det är mitt bästa perspektiv! Pascoal hanterar det med bravur, även om det finns en och annan metafor som tar mig ur bubblan jag är i tillsammans med Kornelia. Eftersom en tolvårings fattningsförmåga och färdigheter att tolka omgivningen skiljer sig stort från den vuxna läsaren, lämpar det sig att ta sig an romanen via en kritisk hermeneutisk ansats. Författaren har gjort en utmärkt avvägning mellan luckor och klarspråk. Jag tror det är anledningen till att prosan har en sådan nerv. Tillsammans med miljöbeskrivningarna som implicerar ett kvalmigt klimat och opålitliga vildhundar. Jag läser med andan i halsen.
”Så flyter en man förbi. Han tittar på oss och simmar försiktigt med långa armar. Han är stor, brun, hårig som männen är utomlands.
’Hello’, säger han.
’Hello’, svarar vi och då stannar han till.
’You are very beautiful’, säger han till Sabina.
’ Thank you’, säger hon och tittar mot stranden.
’You are sisters?’
Jag svarar yes, för jag har högsta betyg i engelska.”
Temat är barns utsatthet och barns sexualitet. Eftersom vi delar barnets blick, blir det tydligt hur långt borta vuxenvärlden är. Men på samma gång är den eggande för en tolvåring, som nalkas den. Kornelias närmaste kontakt med – vad hon tror är – den vuxna världen är storasyster Sabina. Problemet är att Sabina är också ett barn. Författaren skildrar tonsäkert barnets sexuella nyfikenhet, fascination, lust och längtan blandat med rädsla och äckel. Jag tycker det är anmärkningsvärt skickligt gjort att på samma gång varna och förebåda njutning.
Sen kan man fråga sig vad det är för mening med att rösta om inte deltagarna vågar rösta efter eget huvud?
Fyra starka stjärnor.
Vi får följa med tre systrar och en mamma på charter. Sabina 14 år, Kornelia 12 år och minstingen Isabella. Mamma Katja saknas i perioder både mentalt, fysiskt och från sitt åtagande som mamma vilket leder till att barnen får rå om varandra. Efter bästa förmåga.
Romanen skildras ur Kornelias perspektiv, inifrån. Det är mitt bästa perspektiv! Pascoal hanterar det med bravur, även om det finns en och annan metafor som tar mig ur bubblan jag är i tillsammans med Kornelia. Eftersom en tolvårings fattningsförmåga och färdigheter att tolka omgivningen skiljer sig stort från den vuxna läsaren, lämpar det sig att ta sig an romanen via en kritisk hermeneutisk ansats. Författaren har gjort en utmärkt avvägning mellan luckor och klarspråk. Jag tror det är anledningen till att prosan har en sådan nerv. Tillsammans med miljöbeskrivningarna som implicerar ett kvalmigt klimat och opålitliga vildhundar. Jag läser med andan i halsen.
”Så flyter en man förbi. Han tittar på oss och simmar försiktigt med långa armar. Han är stor, brun, hårig som männen är utomlands.
’Hello’, säger han.
’Hello’, svarar vi och då stannar han till.
’You are very beautiful’, säger han till Sabina.
’ Thank you’, säger hon och tittar mot stranden.
’You are sisters?’
Jag svarar yes, för jag har högsta betyg i engelska.”
Temat är barns utsatthet och barns sexualitet. Eftersom vi delar barnets blick, blir det tydligt hur långt borta vuxenvärlden är. Men på samma gång är den eggande för en tolvåring, som nalkas den. Kornelias närmaste kontakt med – vad hon tror är – den vuxna världen är storasyster Sabina. Problemet är att Sabina är också ett barn. Författaren skildrar tonsäkert barnets sexuella nyfikenhet, fascination, lust och längtan blandat med rädsla och äckel. Jag tycker det är anmärkningsvärt skickligt gjort att på samma gång varna och förebåda njutning.
Sen kan man fråga sig vad det är för mening med att rösta om inte deltagarna vågar rösta efter eget huvud?
Fyra starka stjärnor.
July 11, 2021
Vilken nerv! Vilken debut!
March 7, 2021
Tack Bokus för att jag fick förhandsläsa!
Vi röstar om vi saknar mamma handlar om en brokig mamma med tre barn som bara vill ha en lugn semester. Vi får följa perspektivet från mittendottern, hur hon så gärna vill passa in och att hennes storasyster ska vara stolt över henne. Hur hon vill bli vuxen, lite för fort. En dag försvinner mamma.
Ska du läsa den här måste du ha en ledig dag framför dig, för den går inte att sluta läsa. I korta och nästan poetiska kapitel drar Pascoal oss över och med familjen och deras misslyckade semester. Hur mittenbarnet, Kornelia, försöker att alla ska ha det bra medan hon själv glömmer bort sig själv emellanåt. Hur hon ständigt försöker bli som sin storasyster, som är snygg, äldre och bättre på alla sätt - enligt Kornelia.
Jag tycker så mycket om böcker som har brokiga karaktärer. Där det är så himla nära gränsen till sammanbrott, där man kan känna varje känsla, varje tanke och varje idé så tydligt. Pascoal har verkligen lyckats skapa sådana fantastiskt verkliga och brokiga karaktärer, som kommer att följa med mig länge framöver.
Jag hade däremot önskat att vi fick veta mer om mammans försvinnande, att vi fick följa med lite mer bakom kulisserna. Det blev lite enformigt emellanåt att bara följa Kornelia, för hon visste ju inte allt. Men samtidigt var det också charmen med det hela, att inte veta. Att vara lika förvirrad, ledsen och arg som Kornelia var.
Jag visste att jag skulle gilla den här boken, och det är så skönt att den också var så jädra bra!
Vi röstar om vi saknar mamma handlar om en brokig mamma med tre barn som bara vill ha en lugn semester. Vi får följa perspektivet från mittendottern, hur hon så gärna vill passa in och att hennes storasyster ska vara stolt över henne. Hur hon vill bli vuxen, lite för fort. En dag försvinner mamma.
Ska du läsa den här måste du ha en ledig dag framför dig, för den går inte att sluta läsa. I korta och nästan poetiska kapitel drar Pascoal oss över och med familjen och deras misslyckade semester. Hur mittenbarnet, Kornelia, försöker att alla ska ha det bra medan hon själv glömmer bort sig själv emellanåt. Hur hon ständigt försöker bli som sin storasyster, som är snygg, äldre och bättre på alla sätt - enligt Kornelia.
Jag tycker så mycket om böcker som har brokiga karaktärer. Där det är så himla nära gränsen till sammanbrott, där man kan känna varje känsla, varje tanke och varje idé så tydligt. Pascoal har verkligen lyckats skapa sådana fantastiskt verkliga och brokiga karaktärer, som kommer att följa med mig länge framöver.
Jag hade däremot önskat att vi fick veta mer om mammans försvinnande, att vi fick följa med lite mer bakom kulisserna. Det blev lite enformigt emellanåt att bara följa Kornelia, för hon visste ju inte allt. Men samtidigt var det också charmen med det hela, att inte veta. Att vara lika förvirrad, ledsen och arg som Kornelia var.
Jag visste att jag skulle gilla den här boken, och det är så skönt att den också var så jädra bra!
May 23, 2021
Alltid nervös av att läsa böcker skrivna av folk jag känner. Men Nina ror hem detta såklart!
Kvardröjande känsla: jävla skitmamma!
Kvardröjande känsla: jävla skitmamma!
May 4, 2021
"De flesta barn måste komma ihåg att knäppa en massa saker: säkerhetsbältet eller cykelhjälmen eller jackan. [...] De flesta barn dricker inte cola ur vinglas, de flesta barn får inte sova på golvet. Men vi får, Isabella. Det finns ingen som säger nej. Vi får göra vad vi vill. Ingen bryr sig."
"Hundarna som jag såg första dagen, som jag sett hela toden. De verkade så små då. [...] Alla vill väl ha en varm hand mot ryggen, en puss i nacken när det börjar bli mörkt. Jag har alltid trott att det går att kela bort det vilda. Att det räcker att någon säger: Vad fin du är. Och sedan: Jag visste väl att du kunde."
"Sabina hade en blommig baddräkt, hon var liten och spinkig då, tunna armar och inga bröst. Nästan som att det var en annan person, bara liksom en tunn skiva av den riktiga Sabina [...]."
* * * * * * * * * * *
Gripande och right up my alley-berättat ur tolvåriga mellanbarnet Kornelias perspektiv. Syskonskap, dysfunktionell familj, mellanlandet mellan barndom och åtminstone någon slags vuxenblivande.
Så glad att dessa ingredienser precis i min smak också fungerade i praktiken. Mycket bra bok! <3
Och: ljuvligt omslag! Geniet Sara R. Acedo såklart.
"Hundarna som jag såg första dagen, som jag sett hela toden. De verkade så små då. [...] Alla vill väl ha en varm hand mot ryggen, en puss i nacken när det börjar bli mörkt. Jag har alltid trott att det går att kela bort det vilda. Att det räcker att någon säger: Vad fin du är. Och sedan: Jag visste väl att du kunde."
"Sabina hade en blommig baddräkt, hon var liten och spinkig då, tunna armar och inga bröst. Nästan som att det var en annan person, bara liksom en tunn skiva av den riktiga Sabina [...]."
* * * * * * * * * * *
Gripande och right up my alley-berättat ur tolvåriga mellanbarnet Kornelias perspektiv. Syskonskap, dysfunktionell familj, mellanlandet mellan barndom och åtminstone någon slags vuxenblivande.
Så glad att dessa ingredienser precis i min smak också fungerade i praktiken. Mycket bra bok! <3
Och: ljuvligt omslag! Geniet Sara R. Acedo såklart.
November 5, 2021
4.5/5
En charterresa, tre systrar och en mamma som försvinner. I mitten har vi mellansystern Kornelia, tolv år.
Tyckte så mycket om att följa Kornelias blick, hennes iakttagelser och tankar om sig själv, sin omgivning, att vistas i världen. Längtan efter närhet och kyssar, och äcklet inför det vuxna gör, att bli vuxen och gammal. Språket är klart och liksom lysande, målar upp sanden och solen på semesterön så man börjar längta dit. Samtidigt är det mörkt, ett tungt moln över orden, som gör att de känns ännu starkare. Jag blir betagen och imponerad och älskar det.
Många vuxna verkar glömma hur det var att vara tolv. Såklart, alla tolvåringar är inte lika varandra, men det är som om något händer när det gått tillräckligt lång tid och man glömmer hur mycket allt kändes då, hur viktigt allt var, det var verkligen på liv och död man kände saker. Pascoal beskriver det perfekt och jag minns så tydligt känslan av att vara barn men också snart tonåring och därmed nästan vuxen, hur lång tiden var och samtidigt inte lång nog, allt på en gång.
En charterresa, tre systrar och en mamma som försvinner. I mitten har vi mellansystern Kornelia, tolv år.
Tyckte så mycket om att följa Kornelias blick, hennes iakttagelser och tankar om sig själv, sin omgivning, att vistas i världen. Längtan efter närhet och kyssar, och äcklet inför det vuxna gör, att bli vuxen och gammal. Språket är klart och liksom lysande, målar upp sanden och solen på semesterön så man börjar längta dit. Samtidigt är det mörkt, ett tungt moln över orden, som gör att de känns ännu starkare. Jag blir betagen och imponerad och älskar det.
Många vuxna verkar glömma hur det var att vara tolv. Såklart, alla tolvåringar är inte lika varandra, men det är som om något händer när det gått tillräckligt lång tid och man glömmer hur mycket allt kändes då, hur viktigt allt var, det var verkligen på liv och död man kände saker. Pascoal beskriver det perfekt och jag minns så tydligt känslan av att vara barn men också snart tonåring och därmed nästan vuxen, hur lång tiden var och samtidigt inte lång nog, allt på en gång.
January 11, 2022
Gillade! Läste ut på några timmar. Tänkte först att det skulle bli en stark trea men har kommit på mig själv med att gå runt och tänka på den i efterhand. Det var speciellt att läsa ur en tolvårings perspektiv - det var frustrerande att så mycket lämnades för tolkning men samtidigt det enda rätta. Det är mycket man inte förstår när man är tolv, även när man kan känna av stämningar.
Jag tyckte att Pascoal var skicklig på att måla upp familjedynamiken och miljöerna trots att man inte fick någon bakgrundshistoria. Ska bli spännande att läsa hennes nästa bok!
Jag tyckte att Pascoal var skicklig på att måla upp familjedynamiken och miljöerna trots att man inte fick någon bakgrundshistoria. Ska bli spännande att läsa hennes nästa bok!
December 29, 2021
Jag fängslas och förfasas, boken är både hjärtskärande och ångestframkallande, men språket är välformulerat och jag gillar formatet.
January 18, 2022
En bok som jag fastnade i totalt eftersom igenkännings-faktorn var hög. Gillade att kapitlen var korta och som nedslag i berättelsen, kul bok!
May 2, 2023
Jag läste ut på några timmar. Det gick inte att sluta läsa. En kul bok och samtidigt ångestframkallande och delvis sorlig men ändå hoppfull. Vilet bra kombo! Gillar hur Nina skriver och gillar de bråkiga karaktärerna. Varm rekommendation.
May 18, 2021
Det är så roligt att läsa debuter och särskilt när de är så bra. Jag kollar alltid författarens födelseår och förfasas över att de ofta är yngre än jag när jag debuterade, 😂 men det är en annan sak. Nu till boken:
Kornelia är mellansystern i en familj som består av endast tjejer: mamma, Sabina, Kornelia och Isabella. Nu åker familjen på utlandssemester för första gången. Det är sol och glass och det röstas om vad de ska äta tills mamma kommer dragandes med Sören, ett av hennes gamla ex som tydligen jobbar på ön men som tjejerna trott var bortglömd och undanskuffad för alltid. Redan första kvällen bli solsemestern inte riktigt så bra som den kunnat vara.
Så börjar berättelsen om en mor som ger sina barn alltför stort ansvar, en storasyster som vill komma bort, Kornelia med en fot i barndomen och en hos sin storasyster och vill vara alla till lags och så en liten en, som snällt får finna sig i vad de andra vill. Stackars Sören är också med på ett hörn. För sitt eget bästa borde han hålla sig borta, samtidigt är det tur att han finns.
Jag gillar att vara hos Kornelia, gillar att hennes tankegångar inte alltid är som de borde vara. Det gör henne så mycket mer mänsklig och man kommer henne så nära.
"Vi röstar om vi saknar mamma" är rappt skriven, jag började när jag vaknade och hade läst ut den före halv nio. Och, det kanske är en fånig detalj, men kapitelindelningen är genialisk. Filmiskt på något sätt, med stora bokstäver och tunga ord. Ruben Östlundskt. Ibland läste jag bara för att komma till ett nytt kapitel och få läsa titlar som "Dag sex? Nej sju? Hon är fortfarande borta."
Kornelia är mellansystern i en familj som består av endast tjejer: mamma, Sabina, Kornelia och Isabella. Nu åker familjen på utlandssemester för första gången. Det är sol och glass och det röstas om vad de ska äta tills mamma kommer dragandes med Sören, ett av hennes gamla ex som tydligen jobbar på ön men som tjejerna trott var bortglömd och undanskuffad för alltid. Redan första kvällen bli solsemestern inte riktigt så bra som den kunnat vara.
Så börjar berättelsen om en mor som ger sina barn alltför stort ansvar, en storasyster som vill komma bort, Kornelia med en fot i barndomen och en hos sin storasyster och vill vara alla till lags och så en liten en, som snällt får finna sig i vad de andra vill. Stackars Sören är också med på ett hörn. För sitt eget bästa borde han hålla sig borta, samtidigt är det tur att han finns.
Jag gillar att vara hos Kornelia, gillar att hennes tankegångar inte alltid är som de borde vara. Det gör henne så mycket mer mänsklig och man kommer henne så nära.
"Vi röstar om vi saknar mamma" är rappt skriven, jag började när jag vaknade och hade läst ut den före halv nio. Och, det kanske är en fånig detalj, men kapitelindelningen är genialisk. Filmiskt på något sätt, med stora bokstäver och tunga ord. Ruben Östlundskt. Ibland läste jag bara för att komma till ett nytt kapitel och få läsa titlar som "Dag sex? Nej sju? Hon är fortfarande borta."
August 24, 2021
En chartersemester som ska vara tjejernas egen – mammans och de tre döttrarnas – men som inte alls blir det. Känns helt rätt att det är tolvåriga mellandottern Kornelia som berättar den här historien. Nina Pascoal har verkligen öga för den där mellanperioden i skarven mellan barndom och tonår och trots att berättelsen har så mörka undertoner njuter jag samtidigt av att få göra ett återbesök i tolvårsläget.
April 5, 2021
Kompakt roman om dysfunktionell familj. Pascoal lyckas väl med att varken säga för mycket eller för lite och därför blir helheten välbalanserad och obehaglig. Intrigmässigt sker inte mycket men de psykologiska skildringarna är väldigt gripande. En roman helt i min smak!
June 16, 2021
Efter att ha hört MYCKET gott om denna var jag rädd för vad jag skulle tycka – och så blev jag typ helt golvad? Pascoal skriver så oerhört träffsäkert, både när det gäller ton och ordval. Det finns så mycket i den här texten och den är nästan filmisk. Alltså tänk er denna som film?! 😍
June 2, 2021
Betyg: 3,5
Lättläst, rapp och med ett tydligt framåtdriv. Det går snabbt att vända blad, att ta sig an historien om familjen på solsemester där någonting hela tiden skaver. Berättarperspektivet är intressant och presenteras trovärdigt. Men kanske är hela boken lite för lättläst för min smak, något är det som gör att den inte hittar hela vägen in, även om det är en fin debut.
Lättläst, rapp och med ett tydligt framåtdriv. Det går snabbt att vända blad, att ta sig an historien om familjen på solsemester där någonting hela tiden skaver. Berättarperspektivet är intressant och presenteras trovärdigt. Men kanske är hela boken lite för lättläst för min smak, något är det som gör att den inte hittar hela vägen in, även om det är en fin debut.
January 10, 2022
Slukade den verkligen! Så bra👏🏻
April 8, 2024
Tre systrar, en mamma och en ö. En semester - eller kan det verkligen kallas så när allting går sönder?
En snabbläst och forsande roman. Uppskattar Kornelias blick, hur karaktärerna uttrycker sig, hur allting skaver i texten och de detaljer som plockas upp.
En roman i min smak och jag kommer förmodligen läsa mer av författaren om/när det kommer ut.
En snabbläst och forsande roman. Uppskattar Kornelias blick, hur karaktärerna uttrycker sig, hur allting skaver i texten och de detaljer som plockas upp.
En roman i min smak och jag kommer förmodligen läsa mer av författaren om/när det kommer ut.
April 5, 2021
Vilken bok! Jag sögs verkligen in i den. Bra porträtt av familjedynamik och syskondynamik.
July 30, 2021
En dysfunktionell familj åker på semester. Vad kan gå fel?
Denna var egentligen ingen höjdare. Väldigt lättläst, med korta kapitel, läsningen bara flöt på. Men handlingen känns lite platt. Språket är inte heller något som faller i min smak.
En mjeh-bok helt enkelt. Vill nog inte rekommendera den åt nån, men inte var den rakt ut dålig heller.
Denna var egentligen ingen höjdare. Väldigt lättläst, med korta kapitel, läsningen bara flöt på. Men handlingen känns lite platt. Språket är inte heller något som faller i min smak.
En mjeh-bok helt enkelt. Vill nog inte rekommendera den åt nån, men inte var den rakt ut dålig heller.
June 14, 2021
Det är något med talböcker som berättas ur första person. Grips tag i en och går inte att sluta lyssna, vill veta vad som kommer ske på ön och med familjen som håller på att gå sönder. Bra spenderat 4,5 timmar.
December 10, 2021
Underbar. Kunde inte sluta läsa.
August 26, 2021
Jag gillar språket, det känns nära, lätt men ändå inte grunt. Lite fragmentariskt, nedslag i vad som händer, inget extra fluff runt omkring. Verkligt och vardagligt, men samtidigt lite sådär drömskt och soldisigt som livet kan kännas på solsemester. Träffande beskrivningar, jag känner igen känslor, relationer, tankar, upplevelser.
Det är Kornelia, i glappet mellan barn och ungdom, som vi följer och vi ser världen med hennes blick. Naiviteten och nyfikenheten som kommer med det. Det som andra tolkar som obehaglig uppmärksamhet är något som är kittlande för henne, i början på sin sexualitet. Samtidigt obehaget och äcklet inför mammans relation till män.
Splittrade relationen till mamma och storasyster. Längtan efter närhet, rädslan för den exploderande ilskan. Sveken, att bli tagen för givet, vara i ett mellanrum och försöka vara till lags. Systerskap, de mot världen. Syskonrivalitet, alla mot alla. Beundran, förakt, omsorg, irritation.
Känslan av att det hela tiden är på väg att hända nåt hemskt, samtidigt väldigt vardagligt. Subtilt men ändå inte. Något är fel. Barn som får ta vuxnas ansvar, oavsett om de vuxna är med eller inte. Som vuxen läsare ser vi det sorgliga i detta, ur Kornelias blick är det bara så som livet är. Försvarsmekanismer, hellre ställa till en scen man har kontroll över än sitta bredvid och inte veta vad som ska ske.
Kanske det inte märks på denna beskrivning men jag rekommenderar den verkligen. Vackert och fult som känns och bränns på ett lågmält sätt.
”Det är sent men vi får vara uppe, och jag tänker att om bara Sabina hade hoppat i poolen, då hade vi kunnat kopplas samman.”
”Jag vill lägga undan det jag hörde, trycka in det i hjärnans minsta, dammigaste vrå. Jag vill gömma det så bra för mig själv att jag hinner glömma var jag la det.”
”Hon sträcker handen mot en stjärna och frågar vad den heter. Jag svarar att ensamma stjärnor inte har några namn. Bara stjärnor tillsammans heter någonting, som gamla människor eller djur: Lilla björnen eller Orion. De som blir stjärnbilder, ansikten och kroppar. Bara i sina familjer blir de hela och får namn.”
”Att mamma inte är här, det gör egentligen inte så stor skillnad när man tänker efter. Det är bara en sak av en miljon andra saker som inte är här just nu.”
Det är Kornelia, i glappet mellan barn och ungdom, som vi följer och vi ser världen med hennes blick. Naiviteten och nyfikenheten som kommer med det. Det som andra tolkar som obehaglig uppmärksamhet är något som är kittlande för henne, i början på sin sexualitet. Samtidigt obehaget och äcklet inför mammans relation till män.
Splittrade relationen till mamma och storasyster. Längtan efter närhet, rädslan för den exploderande ilskan. Sveken, att bli tagen för givet, vara i ett mellanrum och försöka vara till lags. Systerskap, de mot världen. Syskonrivalitet, alla mot alla. Beundran, förakt, omsorg, irritation.
Känslan av att det hela tiden är på väg att hända nåt hemskt, samtidigt väldigt vardagligt. Subtilt men ändå inte. Något är fel. Barn som får ta vuxnas ansvar, oavsett om de vuxna är med eller inte. Som vuxen läsare ser vi det sorgliga i detta, ur Kornelias blick är det bara så som livet är. Försvarsmekanismer, hellre ställa till en scen man har kontroll över än sitta bredvid och inte veta vad som ska ske.
Kanske det inte märks på denna beskrivning men jag rekommenderar den verkligen. Vackert och fult som känns och bränns på ett lågmält sätt.
”Det är sent men vi får vara uppe, och jag tänker att om bara Sabina hade hoppat i poolen, då hade vi kunnat kopplas samman.”
”Jag vill lägga undan det jag hörde, trycka in det i hjärnans minsta, dammigaste vrå. Jag vill gömma det så bra för mig själv att jag hinner glömma var jag la det.”
”Hon sträcker handen mot en stjärna och frågar vad den heter. Jag svarar att ensamma stjärnor inte har några namn. Bara stjärnor tillsammans heter någonting, som gamla människor eller djur: Lilla björnen eller Orion. De som blir stjärnbilder, ansikten och kroppar. Bara i sina familjer blir de hela och får namn.”
”Att mamma inte är här, det gör egentligen inte så stor skillnad när man tänker efter. Det är bara en sak av en miljon andra saker som inte är här just nu.”
June 4, 2021
Mörk men lättläst roman!
Ibland undrar jag om det är något fel på mig, om jag är ointelligent och lite trögtänkt? Vissa böcker blir tokhyllade och alla bara älskar dem. Utom jag. Detta är en sådan bok.
Vi röstar om vi saknar mamma har blivit lovordad i pressen och på sociala medier så jag hade höga förväntningar på den. Förväntningar som dessvärre inte infriades. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som skaver men jag tror att det till största delen är att jag upplever intrigen som lite hoppig, det växlar friskt mellan semesterresa och hemmiljö.
Nina Pascoal har lyckats bra med själva texten. Den är mycket lättläst och såväl känslor som miljöer och människor beskrivs i målande ordalag. Stackars Kornelia, som slits mellan barn- och vuxenvärlden och tvingas ta alldeles för stort ansvar, är väldigt trovärdig.
Ibland undrar jag om det är något fel på mig, om jag är ointelligent och lite trögtänkt? Vissa böcker blir tokhyllade och alla bara älskar dem. Utom jag. Detta är en sådan bok.
Vi röstar om vi saknar mamma har blivit lovordad i pressen och på sociala medier så jag hade höga förväntningar på den. Förväntningar som dessvärre inte infriades. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som skaver men jag tror att det till största delen är att jag upplever intrigen som lite hoppig, det växlar friskt mellan semesterresa och hemmiljö.
Nina Pascoal har lyckats bra med själva texten. Den är mycket lättläst och såväl känslor som miljöer och människor beskrivs i målande ordalag. Stackars Kornelia, som slits mellan barn- och vuxenvärlden och tvingas ta alldeles för stort ansvar, är väldigt trovärdig.
May 26, 2022
Tre systrar utomlands (Spanien?) med sin mamma. Mamman försvinner men fattade aldrig hur. Hon kom iaf tillbaka. Hon har en sambo Sören. Boken är ur mellanslaget kornelias perspektiv. Hon blev intresserad av en kolla bartendern men blev att han blev kär i storasyster Sabina. Sabina rymde hemifrån. I slutet av boken hittar de Sabina m h a kornelia som hela tiden förstod att hon var med bartendern. Verkar som att Sabina bröt upp med bartendern r hon hittades men ej säker. Förstår ej syftet med boken eller vad författare vill förmedla .
June 17, 2021
Lyckades inte riktigt känna med jaget, komma in i kärnan av vad som nu var den känsla boken vill förmedla. Starka spänningar, våld, en mammas försummelse av barnen, syskonproblematik, utsattheten i att vara på gränsen till sexualitet, att man vill något, som en vuxen kan utnyttja, vilket är nära att hända jaget, och vilket möjligen händer hennes syster. Men också lite långsam och tråkig, förutsägbar, och gick fort att läsa pga korta passager och "tomma ytor", luftigt.
July 13, 2021
Fullkomligt älskade denna lättlästa bok! Språket är närmast poetiskt ibland och flyter som vatten mellan fingrarna, meningarna fylls upp i en rasande fart inom mig. Känner stor empati för huvudkaraktären Kornelia som bara vill bli sedd och älskad av systrarnas dysfunktionella mamma, ibland är hon där för dem, för att i en handvändning bli aggressiv eller försvinna. Fina skildringar om ungdomlig längtan och kärlek.
November 4, 2021
En familj bestående av en ensamstående mamma och tre systrar åker iväg på charterresa till en ö utomlands. Vi får handlingen berättad av mellansystern Kornelia. Mamman ”råkar” där träffa ett ex som hon börjar umgås med igen och Kornelia, tillsammans med äldsta systern Sabina, möter män som utnyttjar deras utsatta situation och deras stapplande steg in i vuxenvärlden.
En klart godkänd debut, jag håller ögonen öppna för kommande alster.
En klart godkänd debut, jag håller ögonen öppna för kommande alster.
May 10, 2021
Barnperspektivet i romanen gör att den till synes är ganska enkelt berättad, men där döljer sig ett djupare skeende. Läsaren vet att något är fel. Drömsemestern blir något annat. Ändå hugger den aldrig riktigt tag.
January 30, 2023
Ajaj att vara ett barn. Så mycket jag glömt som kom tillbaka. Tvärsäkerheten osäkerheten drömmarna skammen. Otryggheten här. När vuxenvärlden sviker och storasyster är coolast och snyggast och ändå ett barn på flykt från mammans värld.
Displaying 1 - 30 of 53 reviews