What do you think?
Rate this book
Litt død rundt øynene
Når Sofia dør av en overdose, må Arto bli nykter. Han prøver hardt å skape et normalt liv for seg selv og den fem år gamle datteren Bodil. Så blir han beskyldt for å ha solgt narkotika til ungdommer og får sparken fra jobben på skolekjøkkenet. Arto prøver å redde Bodil og seg selv, men presses til å skaffe penger slik han gjorde før, slik han kan best, og tvinges stadig lengre inn i en verden av løgn, kriminalitet og vold.
Fortellingen om Arto og Bodil er rå og øm. Artos kamp for å overleve som tidligere rusmisbruker og alenepappa viser et fordømmende og umenneskelig samfunn fra en skyggeside vi sjelden får lese om.
Fortellingen om Arto og Bodil er rå og øm. Artos kamp for å overleve som tidligere rusmisbruker og alenepappa viser et fordømmende og umenneskelig samfunn fra en skyggeside vi sjelden får lese om.
295 pages, Hardcover
First published January 15, 2020
4 people are currently reading
228 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 77 reviews
August 18, 2020
Arto, an ex-drug addict, widower and father to a young daughter, Bodil. When he get falsely accused for dealing drugs to a teen at the school he works at he gets fired. He manages to get a new job but it's some weeks away. Meanwhile he lands himself a work at a bar a couple of hours a week. Which isn't enough to take care of his child. So to make ends meet he unwillingly falls back on old, not so child friendly and not so illegal life patterns.
This is a shorter book. I audiobooked it and the audiobook is just about 6hrs long. It's a very gripping story, dealing with many heavier topics such as the loss of a wife and mother and drugs. Arto genuinely tries being a good father to his child (though unfortunate circumstances make him make bad decisions in how to be one) even when school, neighbors and social workers don't believe he can. He loves his child and she loves him. They are happy together.
I do feel like something's missing. Like it could have taken one step further. By the end of the payback is too small. I would have like more or a different discussion about Arto losing custody over Bodil. There is drugs but those only get present once or twice and that's until later in the book and the consequences for that feels too small (the book is divided between present and past and the past contain a bit more drugs). I also wished for a more deep character growth from Arto's side.
The end is bit open so we don't really know how many things will actually solve. Which in one way is good because it could gotten that happy ending with Arto is happy with his new work and lives his ever happy after with his daughter (which might not have suited the overall atmosphere of the book).
This is a shorter book. I audiobooked it and the audiobook is just about 6hrs long. It's a very gripping story, dealing with many heavier topics such as the loss of a wife and mother and drugs. Arto genuinely tries being a good father to his child (though unfortunate circumstances make him make bad decisions in how to be one) even when school, neighbors and social workers don't believe he can. He loves his child and she loves him. They are happy together.
I do feel like something's missing. Like it could have taken one step further. By the end of the payback is too small. I would have like more or a different discussion about Arto losing custody over Bodil. There is drugs but those only get present once or twice and that's until later in the book and the consequences for that feels too small (the book is divided between present and past and the past contain a bit more drugs). I also wished for a more deep character growth from Arto's side.
The end is bit open so we don't really know how many things will actually solve. Which in one way is good because it could gotten that happy ending with Arto is happy with his new work and lives his ever happy after with his daughter (which might not have suited the overall atmosphere of the book).
January 28, 2020
Lite död runt ögonen av David Ärlemalm har jag läst i tre olika format: e-bok, ljudbok och fysisk bok.
Det var tre olika upplevelser. Tänk att det kan skilja så mycket ändå. Jag gillade inte hur e-boken var formaterad, det störde läsningen, fick språket att kännas ännu mer avskalat än det var. Vid lyssning kunde hastigheten inte vara mer än 1.25, annars lät det bara fel.
Det här är en bok som ska läsas i fysisk form, eller lyssna långsamt på.
Storyn: Arto, före detta missbrukare, bor ensam med sin dotter Bodil. Oklar ålder på barnet. Redan i början av boken skiter det sig för Arto och han blir av med jobbet, nu måste han skaffa nytt. Och han gör inte alltid rätt val.
Kärleken till barnet går inte att ta miste på, och Arto kämpar verkligen för att det ska funka, han gör ändå så gott han kan.
Der är en lättläst, spännande och bladvändig bok men jag får inte riktigt koll på Arto. Jag tänker att det är ett berättartekniskt grepp, att det antagligen är del av Artos karaktär, han kanske är den "tysta starka" typen, men jag hade velat veta mer vad Arto kände, inte bara att han gjorde, utförde, då hade jag kunnat känna mer sympati för honom. Mer känslor från Arto alltså. Men det är ju en typisk smaksak. Ofta gillar jag inte när det vältras i känslor men här hade jag velat ha mer, kanske just för att det handlade om en man, en pappa.
Är det något jag mår sjukt dåligt av är det ju när föräldrar tar stora risker, typ lämnar sina barn ensamma om natten (jag har slutat kolla på tv-serier av den orsaken). Så författaren lyckas ju, jag blir superfrustrerad när Arto äventyrar livet.
Visst kände jag för Arto och Bodil, jag ville ju att det skulle gå bra. Och! Jag tyckte mycket om att läsa om människor som annars inte får ta så mycket plats i litteraturen!
Det var tre olika upplevelser. Tänk att det kan skilja så mycket ändå. Jag gillade inte hur e-boken var formaterad, det störde läsningen, fick språket att kännas ännu mer avskalat än det var. Vid lyssning kunde hastigheten inte vara mer än 1.25, annars lät det bara fel.
Det här är en bok som ska läsas i fysisk form, eller lyssna långsamt på.
Storyn: Arto, före detta missbrukare, bor ensam med sin dotter Bodil. Oklar ålder på barnet. Redan i början av boken skiter det sig för Arto och han blir av med jobbet, nu måste han skaffa nytt. Och han gör inte alltid rätt val.
Kärleken till barnet går inte att ta miste på, och Arto kämpar verkligen för att det ska funka, han gör ändå så gott han kan.
Der är en lättläst, spännande och bladvändig bok men jag får inte riktigt koll på Arto. Jag tänker att det är ett berättartekniskt grepp, att det antagligen är del av Artos karaktär, han kanske är den "tysta starka" typen, men jag hade velat veta mer vad Arto kände, inte bara att han gjorde, utförde, då hade jag kunnat känna mer sympati för honom. Mer känslor från Arto alltså. Men det är ju en typisk smaksak. Ofta gillar jag inte när det vältras i känslor men här hade jag velat ha mer, kanske just för att det handlade om en man, en pappa.
Är det något jag mår sjukt dåligt av är det ju när föräldrar tar stora risker, typ lämnar sina barn ensamma om natten (jag har slutat kolla på tv-serier av den orsaken). Så författaren lyckas ju, jag blir superfrustrerad när Arto äventyrar livet.
Visst kände jag för Arto och Bodil, jag ville ju att det skulle gå bra. Och! Jag tyckte mycket om att läsa om människor som annars inte får ta så mycket plats i litteraturen!
January 17, 2020
Gripande! Gillar diskursen. Uppskattar kluvenheten som uppstår då jag känner sympati för både f.d. missbrukaren och personerna som representerar samhällsskyddet. Framkallar alla känslorna. Men lite billiga trick använder han sig allt av när han hänger upp alltet på ett gulligt - bitvis osannolikt klyschigt - barn. Protagonistens karaktärsutveckling är avsevärt mindre stereotyp. Tappar på slutet när den nästan övergår till en deckare.
Fyra svaga stjärnor.
Fyra svaga stjärnor.
February 12, 2023
Vilken hjärtskärande bok! Kunde inte sluta lyssna på den! Sorglig och tragisk men så fantastiskt bra! Läs!
October 25, 2022
Gripande och trovärdig skildring av en fd missbrukare och hans kamp för att klara sig som ensamstående förälder. Språket är rättframt med fin känsla för framförallt dialog.
January 15, 2020
Betyg: 5 av 5.
Det här är årets första fullpoängare och helt klart en av årets bästa böcker, det kan jag säga redan nu.
Boken Lite död runt ögonen, av den debuterande författaren David Ärlemalm, är en bok som gick rakt in i hjärtat på mig.
Den är väldigt välskriven, mycket gripande, smärtsamt trovärdig, och svår att lägga ifrån sig. Språket har ett härligt flyt, och karaktärerna tyckte jag verkligen om.
Och det är en bok som jag kommer att tänka på, och minnas länge, länge.
Hoppas ju på att det här är början på ett nytt stort författarskap.
Rekommenderar absolut boken varmt till alla. Och tror att den kommer att göra stor succé.
Och som jag tror att det kommer att stå i många recensioner, av boken Lite död runt ögonen blir man lite blöt runt ögonen, för boken berör verkligen.
Det här är årets första fullpoängare och helt klart en av årets bästa böcker, det kan jag säga redan nu.
Boken Lite död runt ögonen, av den debuterande författaren David Ärlemalm, är en bok som gick rakt in i hjärtat på mig.
Den är väldigt välskriven, mycket gripande, smärtsamt trovärdig, och svår att lägga ifrån sig. Språket har ett härligt flyt, och karaktärerna tyckte jag verkligen om.
Och det är en bok som jag kommer att tänka på, och minnas länge, länge.
Hoppas ju på att det här är början på ett nytt stort författarskap.
Rekommenderar absolut boken varmt till alla. Och tror att den kommer att göra stor succé.
Och som jag tror att det kommer att stå i många recensioner, av boken Lite död runt ögonen blir man lite blöt runt ögonen, för boken berör verkligen.
January 15, 2020
Årets mest hypade bok. Allt för Bodil ❤
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 20, 2020
Lättläst
Bladvändare
Men mår dåligt av hur människor beter sig. Ibland vill jag inte läsa vidare för att jag vet att det går åt helvete
Bladvändare
Men mår dåligt av hur människor beter sig. Ibland vill jag inte läsa vidare för att jag vet att det går åt helvete
January 31, 2021
3.5
Välskriven och jag satt på spänn och väntade på vad som skulle hända.
Välskriven och jag satt på spänn och väntade på vad som skulle hända.
February 12, 2021
Likte denne skikkelig godt! God driv og jeg ble glad i de begge to, Arto og Bodil. <3
November 6, 2022
Som många andra läsare tycker jag att boken är gripande. Man vill verkligen att det ska gå bra för personerna. Det är en nyanserad skildring av det svenska samhällets skuggsida i kontakt med och i konflikt med den svenska svenssonvardagen.
March 28, 2021
Jag är golvad. Jag kommer på mig själv med att trotsa mina yrkesvärderingar och heja på Arto. Det är inte svartvitt när det kommer till barn och relationer, det vill jag komma ihåg efter att ha läst denna.
September 9, 2021
En annorlunda bok om ett liv i marginalen av det ”riktiga” samhället.
Arto kämpar för att inte falla tillbaka i sitt missbruk. För att visa att han är den rätta för sin dotter.
Han gör verkligen allt han förmår för henne.
En fin och drabbande bok.
Arto kämpar för att inte falla tillbaka i sitt missbruk. För att visa att han är den rätta för sin dotter.
Han gör verkligen allt han förmår för henne.
En fin och drabbande bok.
June 11, 2021
fick ont i magen och stressvettades men kunde inte sluta läsa
April 11, 2021
Arto har lämnat livet som missbrukare för att ta hand om sin dotter Bodil.
Bodils mamma och även Artos stora kärlek Sofia dog av en överdos.
Precis när livet börjar återgå till det normala anklagas Arto för att sälja droger och får sparken från sitt arbete på skolan. Han behöver ordna pengar på annat sätt och dras snabbt in i en mörkare värld.
Han gör allt för sin dotter.
David Ärlemalm skriver på ett rakt och enkelt sätt. Välskrivet, naket, och hjärtskärande.
Jag upplever det som att jag är väldigt närvarande hela boken igenom. Inte en enda gång tappar han mig som läsare.
Jag upplever den här boken, jag känner den ända in i själen.
Det är rått och mörkt, men absolut inte för mörkt.
Arto har människor runt sig som vill honom väll trots hans snedsteg.
Det gör att man känner ett hopp genom hela boken.
Jag älskar hur David Ärlemalm målar med hela färgpaletten och får mig att heja på en man som begår brott för att överleva.
Lite död runt ögonen, griper tag om ditt hjärta.
Bodils mamma och även Artos stora kärlek Sofia dog av en överdos.
Precis när livet börjar återgå till det normala anklagas Arto för att sälja droger och får sparken från sitt arbete på skolan. Han behöver ordna pengar på annat sätt och dras snabbt in i en mörkare värld.
Han gör allt för sin dotter.
David Ärlemalm skriver på ett rakt och enkelt sätt. Välskrivet, naket, och hjärtskärande.
Jag upplever det som att jag är väldigt närvarande hela boken igenom. Inte en enda gång tappar han mig som läsare.
Jag upplever den här boken, jag känner den ända in i själen.
Det är rått och mörkt, men absolut inte för mörkt.
Arto har människor runt sig som vill honom väll trots hans snedsteg.
Det gör att man känner ett hopp genom hela boken.
Jag älskar hur David Ärlemalm målar med hela färgpaletten och får mig att heja på en man som begår brott för att överleva.
Lite död runt ögonen, griper tag om ditt hjärta.
November 11, 2019
Fantastisk! 😉
January 21, 2021
Den är vacker men rå. Som livet, utan onödigt fluff. Den träffar rakt i hjärtat och kryper under huden och säger så mycket mer än vad som står. Jag skulle gärna vilja veta hur det går för Bodil när hon växer upp.
December 7, 2020
Gripande, lättläst, sorglig samtligt väldigt fin historia om kärleken och välvilja till familj, barn och livet.
Jag kunde inte få nog av att läsa boken och vill ha mer.
Känner konstig känsla av saknad. Kändes verkligt att få följa med lilla Bodil och Arto i deras livspussel. Denna bok kommer att vara med mig ett tag tror jag, så bra skrivet.
Jag kunde inte få nog av att läsa boken och vill ha mer.
Känner konstig känsla av saknad. Kändes verkligt att få följa med lilla Bodil och Arto i deras livspussel. Denna bok kommer att vara med mig ett tag tror jag, så bra skrivet.
August 17, 2022
Den här boken träffade mig verkligen ända in i hjärtat. Den handlar om Arto, en före detta missbrukare som tar hand om sin 6-åriga dotter efter att flickvännen och barnets mamma dött av en överdos. Arto kämpar för att få sin vardag att gå ihop och skapa ett normalt liv åt din dotter. Han tar dock en rad dåliga och destruktiva beslut och jag förväntar mig hela tiden att det ska gå åt skogen. Stundvis vill jag inte läsa vidare för jag vill inte vara med när det sker. Jag hoppas så innerligt att det ska gå bra för Arto. En bok som jag kommer ha svårt att släppa taget om.
January 14, 2020
Min första bokcirkelbok? Nja, vi får väl se om jag deltar - för hittills har alla i SelmaStories Facebook-grupp tokhyllat denna debutant; och som vanligt känner jag mig motvalls...
Boken är bra, det är den. Speciellt för att vara ett "första försök". Jag gillar att Ärleman lyfter Stockholm och knark utan att falla in i den lättsålda deckar/noir-genren. Det känns - i alla fall till en början - ärligt och trovärdigt. I början tänker jag att även dialogerna, och då särskilt med dottern, känns trovärdiga (något ni vet jag uppskattar i böcker - i anglosaxiska romaner framstår barn alltid som alldeles för sent eller alldeles för tidigt utvecklade). Jag ångrar mig dock. Jag vet inte om det är att jag får veta hennes ålder (hon går redan i förskoleklass och är inte alls 3-4 som jag tänkt) eller om det bara blir för mycket av samma, entoniga gullig/tragiska-uttalanden. Efter ett tag känns hon mest som en pjäs för att hänga upp bokens alla konflikter; ansvar, sorg, brottslighet o.s.v. Och konflikterna går också snart på tomgång: boken är kort och snabbläst, men jag hinner ändå tappa visst intresse när skeendena trampar runt i samma cirkel.
Observera dock att det, delvis, kan bero på mitt obehag inför människor som inte verkar kunna sluta att screw allt up. När den människan dessutom mest GÖR, och sällan TÄNKER eller KÄNNER har jag svårt att hitta sympatin inom mig. (Mao: karaktärsutvecklingen kunde ha varit djupare, och inte enbart förlitat sig på en "generic kid" för att väcka känslor). Dessutom skrivs skolpersonal och socialtjänst fram som the bad guys, när allt de gör faktiskt är fullt rimligt (det är tragiskt när föräldrar faller in i drogmissbruk och de som kämpar för att hålla sig rena är superhjältar - men barnets bästa måste ändå alltid vara i fokus för dem som jobbar med dem, eller?)
Jag är också besviken på den sista tredjedelen, som faller lite i mysterie/crime-fällan ändå - när jag precis tänkt hur kul det var att någon vågade skriva en ren relationsroman om människor som lever på samhällets gräns.
Men igen - det är en bra debut, fortfarande lite annorlunda än resten av den svenska marknaden och med välfungerande språk. Titeln - och dess förklaring i boken - får extrapoäng!
Boken är bra, det är den. Speciellt för att vara ett "första försök". Jag gillar att Ärleman lyfter Stockholm och knark utan att falla in i den lättsålda deckar/noir-genren. Det känns - i alla fall till en början - ärligt och trovärdigt. I början tänker jag att även dialogerna, och då särskilt med dottern, känns trovärdiga (något ni vet jag uppskattar i böcker - i anglosaxiska romaner framstår barn alltid som alldeles för sent eller alldeles för tidigt utvecklade). Jag ångrar mig dock. Jag vet inte om det är att jag får veta hennes ålder (hon går redan i förskoleklass och är inte alls 3-4 som jag tänkt) eller om det bara blir för mycket av samma, entoniga gullig/tragiska-uttalanden. Efter ett tag känns hon mest som en pjäs för att hänga upp bokens alla konflikter; ansvar, sorg, brottslighet o.s.v. Och konflikterna går också snart på tomgång: boken är kort och snabbläst, men jag hinner ändå tappa visst intresse när skeendena trampar runt i samma cirkel.
Observera dock att det, delvis, kan bero på mitt obehag inför människor som inte verkar kunna sluta att screw allt up. När den människan dessutom mest GÖR, och sällan TÄNKER eller KÄNNER har jag svårt att hitta sympatin inom mig. (Mao: karaktärsutvecklingen kunde ha varit djupare, och inte enbart förlitat sig på en "generic kid" för att väcka känslor). Dessutom skrivs skolpersonal och socialtjänst fram som the bad guys, när allt de gör faktiskt är fullt rimligt (det är tragiskt när föräldrar faller in i drogmissbruk och de som kämpar för att hålla sig rena är superhjältar - men barnets bästa måste ändå alltid vara i fokus för dem som jobbar med dem, eller?)
Jag är också besviken på den sista tredjedelen, som faller lite i mysterie/crime-fällan ändå - när jag precis tänkt hur kul det var att någon vågade skriva en ren relationsroman om människor som lever på samhällets gräns.
Men igen - det är en bra debut, fortfarande lite annorlunda än resten av den svenska marknaden och med välfungerande språk. Titeln - och dess förklaring i boken - får extrapoäng!
January 28, 2020
David Ärlemalm gör sin skönlitterära debut med en såväl våldsam som kärleksfull skildring om en liten trasig familj. Det är också både en kall och varm skildring av ett Stockholm som vi sällan får läsa om. Med ett återhållsamt språk beskriver Ärlemalm stora omvälvande händelser. Det är just det här – i kontrasterna – som Lite död runt ögonen blir så intressant. Och i gråzonerna däremellan.
Läs hela recensionen här: https://litteraturkvalster.wordpress....
Läs hela recensionen här: https://litteraturkvalster.wordpress....
May 22, 2020
4,5⭐️
April 15, 2020
Det här är en bok som verkligen griper tag i en. Relationen mellan Arto och dottern är så fin, men samtidigt så hjärtskärande och ibland vill jag hoppa in i boken och hindra honom från att göra de misstag han gör... Det är starkt, gripande, trovärdigt och riktigt bra! Läs! Läs! Läs!
November 1, 2020
En stark bok
January 24, 2021
Det här var egentligen inte alls min typ av bok och hade det inte varit en bokcirkel-bok så hade jag inte lyssnat färdigt.
Jag gillar sällan att läsa om missbruk. Här ligger ändå fokus på det dagliga livet som f d missbrukare och på samspelet mellan Arto och hans 6-åriga dotter Bodil. Jag får känslan av att han verkligen vill finns där för henne, men frestelser förekommer och jag tycker att han tar en del felaktiga beslut. Som läsare väntar jag bara på att det ska gå åt skogen...
Tycker att det framkommer bra hur rykten och fördomar kan förstöra mycket. Samtidigt förstår jag att det är svårt att lita på en f d missbrukare, särskilt när personen i fråga har svikit förut. En annan sak som beskrivs bra är hur det är att vara ensamstående med ett litet barn att ta hand om. Att ensam bära allt ansvar, att bara ha en inkomst att leva på och att jobbtider måste anpassas efter barnet. Eftersom Sofia, Bodils mamma, är död så är Arto ensamstående i ordets rätta bemärkelse. Kanske inte så konstigt att han stressas att ta dåliga beslut ibland...
Språket är lite avhugget och det gör att jag känner ett visst avstånd. Jag får ingen riktig "kontakt" med Arto, vilket gör att jag upplever honom lite känslokall och avskuren. Jag tvivlar inte på att han älskar sin dotter, men känslomässigt är språket lite stramt. Jag ser fram emot att få veta vad övriga i bokcirkeln tycker när vi träffas (digitalt) nästa vecka.
Jag gillar sällan att läsa om missbruk. Här ligger ändå fokus på det dagliga livet som f d missbrukare och på samspelet mellan Arto och hans 6-åriga dotter Bodil. Jag får känslan av att han verkligen vill finns där för henne, men frestelser förekommer och jag tycker att han tar en del felaktiga beslut. Som läsare väntar jag bara på att det ska gå åt skogen...
Tycker att det framkommer bra hur rykten och fördomar kan förstöra mycket. Samtidigt förstår jag att det är svårt att lita på en f d missbrukare, särskilt när personen i fråga har svikit förut. En annan sak som beskrivs bra är hur det är att vara ensamstående med ett litet barn att ta hand om. Att ensam bära allt ansvar, att bara ha en inkomst att leva på och att jobbtider måste anpassas efter barnet. Eftersom Sofia, Bodils mamma, är död så är Arto ensamstående i ordets rätta bemärkelse. Kanske inte så konstigt att han stressas att ta dåliga beslut ibland...
Språket är lite avhugget och det gör att jag känner ett visst avstånd. Jag får ingen riktig "kontakt" med Arto, vilket gör att jag upplever honom lite känslokall och avskuren. Jag tvivlar inte på att han älskar sin dotter, men känslomässigt är språket lite stramt. Jag ser fram emot att få veta vad övriga i bokcirkeln tycker när vi träffas (digitalt) nästa vecka.
January 23, 2020
Rätt hajpad debut som förvisso ger en inblick i en tillvaro som är främmande för mig men ändå inte är så omstörtande fantastisk som man kunnat vänta sig. Visst är den medryckande, men också ganska frustrerande läsning om en man och far som fördärvar saker för sig själv och sin dotter i sin envisa vägran att ta emot hjälp.
January 25, 2020
Fin och egen tonalitet och miljöbeskrivning. Det är sällan vi läser om livets skuggsida med knark och bilstölder i Stockholms innerstad. Skimrande skildring av kärleken mellan dotter och pappa, och deras kamp mot det och dem som sätter käppar i hjulet.
January 29, 2020
Efter att ha läst så mycket om boken innan jag fick den från biblioteket den 27/1, var jag givetvis mycket spänd på vad jag skulle tycka. Snabbläst, bitvis gripande och med ett enkelt språk tycker jag den är en bra debut. Ser fram emot en fortsättning, då jag gärna vill veta hur det kommer att gå för Arto och Bodil och få läsa David Ärlemalms kommande böcker.
January 25, 2020
Välskriven, tight, smärtsam.
January 26, 2020
Fin debut som gav mersmak.
Displaying 1 - 30 of 77 reviews