What do you think?
Rate this book
Kanske är det så att spöken föds ur hemligheter.
Stockholm, 2010-tal: Artonåriga Kasper har gått igenom en svår tid, men nu har han fått sitt drömjobb på nöjesfältet Gröna Lund. Där möter han Iris som lär honom hur man skrämmer skiten ur spökhusets besökare.
Stockholm, 1980-tal: Sextonåriga Håkan och hans bästa vän Grim lever för sitt death metal-band. Men deras drömmar får ett abrupt slut efter Grims oförklarliga död. Håkan lägger ner bandet.
Nu försöker Håkans son Kasper ta reda på vad som egentligen hände. Tillsammans med Iris nystar han i de myter och berättelser som omger det numera kultförklarade bandet och hans pappas bästa vän.
Vem var Grim? Och varför visar han sig i Kaspers drömmar?
Grim är en gotisk spänningsroman som utspelar sig i samma Stockholm som den hyllade Norra Latin (2017). Det är en berättelse om ensamhet och gemenskap, vänskap och familj, och konstens livsomvälvande krafter.
Sara Bergmark Elfgren debuterade med Cirkeln (2011) och är även dramatiker och manusförfattare. Hennes verk har översatts till ett tjugotal språk, samt nominerats till Augustpriset, Nordiska Rådets Barn-och Ungdomslitteraturpris och Prix Europa.
Stockholm, 2010-tal: Artonåriga Kasper har gått igenom en svår tid, men nu har han fått sitt drömjobb på nöjesfältet Gröna Lund. Där möter han Iris som lär honom hur man skrämmer skiten ur spökhusets besökare.
Stockholm, 1980-tal: Sextonåriga Håkan och hans bästa vän Grim lever för sitt death metal-band. Men deras drömmar får ett abrupt slut efter Grims oförklarliga död. Håkan lägger ner bandet.
Nu försöker Håkans son Kasper ta reda på vad som egentligen hände. Tillsammans med Iris nystar han i de myter och berättelser som omger det numera kultförklarade bandet och hans pappas bästa vän.
Vem var Grim? Och varför visar han sig i Kaspers drömmar?
Grim är en gotisk spänningsroman som utspelar sig i samma Stockholm som den hyllade Norra Latin (2017). Det är en berättelse om ensamhet och gemenskap, vänskap och familj, och konstens livsomvälvande krafter.
Sara Bergmark Elfgren debuterade med Cirkeln (2011) och är även dramatiker och manusförfattare. Hennes verk har översatts till ett tjugotal språk, samt nominerats till Augustpriset, Nordiska Rådets Barn-och Ungdomslitteraturpris och Prix Europa.
463 pages, Paperback
First published January 1, 2021
63 people are currently reading
840 people want to read
About the author
Sara Bergmark Elfgren
25 books368 followersSara Bergmark Elfgren (a.k.a. Sara B. Elfgren) is an award-winning Swedish writer, screenwriter and playwright. She made her debut with the YA novel The Circle (2011), which she co-wrote with Mats Strandberg. The Circle was the first part in the Engelsfors trilogy, and it has been translated into twenty-five languages.
Since her debut, Elfgren has written critically acclaimed novels, children's books, graphic novels, audio dramas, plays, screenplays and TV scripts.
She was born in Stockholm and still lives there. She has a degree in Film Studies. She enjoys reading, watching old movies, listening to music, playing video games and going for long walks. She is currently working on an opera libretto, a new novel and a children's book.
Since her debut, Elfgren has written critically acclaimed novels, children's books, graphic novels, audio dramas, plays, screenplays and TV scripts.
She was born in Stockholm and still lives there. She has a degree in Film Studies. She enjoys reading, watching old movies, listening to music, playing video games and going for long walks. She is currently working on an opera libretto, a new novel and a children's book.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 174 reviews
Want to read
March 30, 2023Death Metal Mystery, you say? Amusement Park Haunted House, you say? Death Metal band member’s son investigating why Grim, the other member of his father’s DM band, died a very early death, you say?
COUNT. ME. IN. 🤘🏻
COUNT. ME. IN. 🤘🏻
October 31, 2021
Tack Rabén & Sjögren för förhandsex!
Grim handlar om artonåriga Kasper som gått igenom en oerhört svår depression men äntligen är på väg upp igen. Han har fått sitt drömjobb på Gröna Lund där han möter Iris som snabbt blir en vän. Trettio år tidigare förändras livet för Kaspers pappa Håkan när han träffar Grim. De lever och andas musik och har stora planer för framtiden. Men en dag hittas Grim död och Håkan lägger ner bandet. Kasper nystar i vad som egentligen hände hans pappas kompis och försvinner in i en värld av myter och drömmar.
När man påbörjar en bok av Sara Bergmark Elfgren så vet man redan innan att det kommer vara bra läsning. Grim är inget undantag. Även om jag i mitten av boken kunde tycka att den var lite väl långsam för min smak. Men jag gillade också att hon hade skrivit den på det sättet, för de gjorde att mysteriet och allting blev mer realistiskt och skrämmande. Det här är en bok som har många dolda budskap i sig, det handlar om känslor, kärlek, vänskap, de unga åren och den där viljan att bara passa in. Tonårsångesten som ibland går överflöd då känslorna bara sprudlar. Jag gillade att vi fick följa både perspektivet från Kasper och Håkan, men hade önskat att vi även fick Iris perspektiv då hon kändes som en karaktär som hade kunnat utvecklas mer.
Jag gillar också att Sara bestämde sig att skriva utifrån en artonårig killes perspektiv, både för att bryta normen om att killar inte kan må dåligt men också för att få killar att förstå att de är okej att inte må bra - och att det är viktigt att söka hjälp. Machokulturen är stor i Sverige, och det är så skönt med författare och förlag som vågar trotsa och ge ut litteratur som bryter normerna.
Grim handlar om artonåriga Kasper som gått igenom en oerhört svår depression men äntligen är på väg upp igen. Han har fått sitt drömjobb på Gröna Lund där han möter Iris som snabbt blir en vän. Trettio år tidigare förändras livet för Kaspers pappa Håkan när han träffar Grim. De lever och andas musik och har stora planer för framtiden. Men en dag hittas Grim död och Håkan lägger ner bandet. Kasper nystar i vad som egentligen hände hans pappas kompis och försvinner in i en värld av myter och drömmar.
När man påbörjar en bok av Sara Bergmark Elfgren så vet man redan innan att det kommer vara bra läsning. Grim är inget undantag. Även om jag i mitten av boken kunde tycka att den var lite väl långsam för min smak. Men jag gillade också att hon hade skrivit den på det sättet, för de gjorde att mysteriet och allting blev mer realistiskt och skrämmande. Det här är en bok som har många dolda budskap i sig, det handlar om känslor, kärlek, vänskap, de unga åren och den där viljan att bara passa in. Tonårsångesten som ibland går överflöd då känslorna bara sprudlar. Jag gillade att vi fick följa både perspektivet från Kasper och Håkan, men hade önskat att vi även fick Iris perspektiv då hon kändes som en karaktär som hade kunnat utvecklas mer.
Jag gillar också att Sara bestämde sig att skriva utifrån en artonårig killes perspektiv, både för att bryta normen om att killar inte kan må dåligt men också för att få killar att förstå att de är okej att inte må bra - och att det är viktigt att söka hjälp. Machokulturen är stor i Sverige, och det är så skönt med författare och förlag som vågar trotsa och ge ut litteratur som bryter normerna.
November 30, 2021
Betyg: 3,5 stjärnor
Sara har gjort det igen! Allt jag har läst av henne hittills har varit välskrivet med levande karaktärer och en stor dos mystik, Grim är inget undantag.
Kaspers ohälsa och ångest är bara så himla bra beskrivna. Det är svårt att få personer som aldrig varit deprimerade att förstå hur en depression känns, hur svårt det är att bryta sig ur den nedåtgående spiralen, och jag tycker att här har Sara gjort det fenomenalt bra. Jag blev både förtvivlad och frustrerad över Kaspers mörka tankar.
Språket flyter på bra och även tidshoppen. Man får följa två olika tidsspår och båda två var fängslande och stämningsfulla. Bit för bit målas sanningen fram och berättelsen vävs ihop på ett så snyggt sätt att det gav mig rysningar.
Dödsmetall har en stor del i berättelsen och även om det inte alls är min typ av musik så var det intressant att läsa om dess historia i Sverige. Jag gillar också att få inblick i hur det är att jobba på spökhuset i Gröna Lund (yikes, vilket farligt yrke!).
Det övernaturliga tar förhållandevis lite plats, eller, det pratas väldigt mycket om det, men det händer inte särskilt mycket. Med sina 463 sidor så var vissa partier segare än andra, men i överlag en spännande bok med flera riktigt kusliga scener. Längtar redan efter nästa bok i serien!
Jag är nu aktiv på instagram med bokkontot @the.perks.of.being.anna
Sara har gjort det igen! Allt jag har läst av henne hittills har varit välskrivet med levande karaktärer och en stor dos mystik, Grim är inget undantag.
Kaspers ohälsa och ångest är bara så himla bra beskrivna. Det är svårt att få personer som aldrig varit deprimerade att förstå hur en depression känns, hur svårt det är att bryta sig ur den nedåtgående spiralen, och jag tycker att här har Sara gjort det fenomenalt bra. Jag blev både förtvivlad och frustrerad över Kaspers mörka tankar.
Språket flyter på bra och även tidshoppen. Man får följa två olika tidsspår och båda två var fängslande och stämningsfulla. Bit för bit målas sanningen fram och berättelsen vävs ihop på ett så snyggt sätt att det gav mig rysningar.
Dödsmetall har en stor del i berättelsen och även om det inte alls är min typ av musik så var det intressant att läsa om dess historia i Sverige. Jag gillar också att få inblick i hur det är att jobba på spökhuset i Gröna Lund (yikes, vilket farligt yrke!).
Det övernaturliga tar förhållandevis lite plats, eller, det pratas väldigt mycket om det, men det händer inte särskilt mycket. Med sina 463 sidor så var vissa partier segare än andra, men i överlag en spännande bok med flera riktigt kusliga scener. Längtar redan efter nästa bok i serien!
Jag är nu aktiv på instagram med bokkontot @the.perks.of.being.anna
March 23, 2025
ARC for review. To be published June 20, 2025.
3.5 stars
Translated from the Swedish by Judith Kiros.
Kasper Nordin is eighteen and headed into his final year of high school. He’s at loose ends and coming out of a depression when he gets a job at his local amusement park’s haunted house, the House of Demons and meets some kindred spirits.
Kasper’s dad, Hakan Nordin (I don’t have the proper umlats on my keyboard) was the founding member of death metal band Dark Cruelty which had some underground success in Sweden. The band came to an early end when its lead singer, Hakan’s best friend, Grim (Kasper’s namesake) was found dead from unknown causes at age nineteen. Kasper’s new friend Iris is a big fan of Dark Cruelty and the remaining members are planning a reunion tour. Kasper becomes obsessed with what happened to Grim.
This was a decent book and it is perfect for a certain group - disaffected youth, fans of death metal, nineteen year old boys who feel like no one gets them. The depression shown here is very serious and very real.
3.5 stars
Translated from the Swedish by Judith Kiros.
Kasper Nordin is eighteen and headed into his final year of high school. He’s at loose ends and coming out of a depression when he gets a job at his local amusement park’s haunted house, the House of Demons and meets some kindred spirits.
Kasper’s dad, Hakan Nordin (I don’t have the proper umlats on my keyboard) was the founding member of death metal band Dark Cruelty which had some underground success in Sweden. The band came to an early end when its lead singer, Hakan’s best friend, Grim (Kasper’s namesake) was found dead from unknown causes at age nineteen. Kasper’s new friend Iris is a big fan of Dark Cruelty and the remaining members are planning a reunion tour. Kasper becomes obsessed with what happened to Grim.
This was a decent book and it is perfect for a certain group - disaffected youth, fans of death metal, nineteen year old boys who feel like no one gets them. The depression shown here is very serious and very real.
October 29, 2021
Varje gång jag börjar läsa en ny bok av Sara Bergmark Elfgren blir jag lika överraskad av effekten som språket, karaktärerna och berättelsernas utformning har på mig. Jag sugs in. Jag tappar tid. Jag vaknar upp till verkligheten, timmar senare, och kan inte skaka av mig personerna jag läst om och deras öden.
Jag läste Grim i ett svep under en dag, uppslukad och förtrollad. När en roman berättas parallellt inom flera tidsrymder kan jag ofta uppleva att ett av perspektiven blir mer fängslande än de andra. Så var inte fallet med Grim. Jag var lika investerad i det pappa Håkan och hans vänner var med om som i vad som skedde i sonen Kaspers liv, och sättet som deras berättelser relaterar till varandra på gör helheten än mer fängslande. “Bara ett kapitel till”, sade jag otaliga gånger, och plötsligt var sista sidan läst, varefter jag låg överväldigad och sömnlös i sängen med en önskan om att genast börja om från början för att få vistas bara lite längre i Grims gotiska Stockholmsmiljö.
Trots att det smärtar att erkänna det så relaterar jag väldigt mycket till både Kasper och Grim genom de skarpa beskrivningar av psykisk ohälsa som Sara Bergmark Elfgren ger. Kaspers ofta återkommande katastroftankar om hur han uppfattas av sin omvärld, hur patetisk, efterhängsen och meningslös han tror att alla andra tycker att han är, skär som en kniv i hjärtat på mig. Den inre rösten som ständigt är där för att bekräfta de värsta tankarna en har om sig själv är så fruktansvärt välbekant. Beskrivningarna av Grim då mörkret inom och omkring honom blir alltmer påtagligt innebär också plågsam igenkänning. Extra plågsamt blir det då Grims mörker skildras ur Håkans perspektiv, en närstående som försöker nå fram till någon som mår dåligt. För en läsare som mig, som både varit personen på botten av det avgrundsdjupa hålet och personen som står hjälplös inför sin närståendes demoner och måste bevittna hur hen förlorar kampen mot dem är det mångbottnat smärtsam läsning.
När du är den person som omsluts av mörkret finns det dåliga samvetet där nästan huvudsakligen för att ytterligare bekräfta din uselhet som människa; stackars mina anhöriga som måste se mig såhär, som inte kan förstå eller hjälpa hur mycket de än försöker. Som inte kan nå mig. Stackars de som bryr sig om mig, när jag bara är en börda. Så växer mörkret till en kompakt vägg som separerar dig från allt och alla. Genom den kan ingen värme och ingen kärlek nå dig. Det spelar ingen roll hur fina vänner du har, hur mycket dina föräldrar bryr sig, hur mycket beröm du får och att alla säger att du är en viktig del av deras liv; genom mörkerfiltret ter sig allt som ett brus. Du kanske hör, men du känner inte. Därför ligger det också i det självförevigande mörkrets intresse att du stannar där bakom - ju mer ogenomträngligt mörkret ter sig, desto svårare är det även för dig att försöka nå ut till dina nära, och desto mer meningslöst känns det att försöka prata om hur du mår, för hur skall du ens kunna sätta ord på detta enorma, ogripbara som skiljer dig från dem?
“Kanske är det så att spöken föds ur hemligheter. I skammens och tystnadens mylla slår de rot och börjar sina hemsökelser,” skriver författaren en bit in i boken, och hennes karaktärer gestaltar tesen väl. Kasper som tar på sig en glad mask för att det är enklare att låtsas må bra än att erkänna motsatsen, Håkan som bearbetar sorgen efter Grim på ett flyktmässigt vis, Grim med allt han inte kan, eller vill, avslöja om sig själv… om det som tynger en får förbli hemligheter begravda djupt inom en kommer de aldrig att sluta förfölja en. Det gäller att lita på människorna runt omkring en, att låta dem hålla ens hand, att öppna sig för dem. Det är inte en garanti för att allt slutar väl. Men det blir mindre ensamt så, där i mörkret.
Är det något Sara Bergmark Elfgren är särskilt skicklig på så är det att realistiskt skildra människor och deras relationer, och som läsare är det lätt att känna igen sig i hennes karaktärers känslor och tankar och känna sig… sedd? Det är väl därför jag aldrig kan hålla mig ifrån att skriva mer om känslorna som hennes böcker väcker hos mig än konkreta detaljer om handlingen, när jag egentligen borde försöka bära den analytiska recensent-hatten och kunna betrakta verket på mer behörigt avstånd. Hennes karaktärer är så äkta. De stövlar rakt in i mitt hjärta utan att knacka. De är så levande i all sin felbarhet. Berättelserna de bebor är så stämningsfulla, och deras takt är så perfekt anpassad för att det skall vara oavbrutet spännande medan en fortfarande hinner ta in och verkligen känna allt som sker. Det är omöjligt för mig att läsa utan att bli djupt påverkad och fullständigt uppslukad.
Sedan är det såklart en fördel när berättelsens setting och övergripande teman talar till en; när jag läste Norra Latin var det min inre teaternörd som gjorde glädjeskutt, i Grim är det min kärlek till death metal och den mörka subkulturen som får näring. Jag misstänker dock starkt att jag kommer att känna likadant oavsett vilka influenser just den här författaren väljer att väva in i sina kommande böcker. Så är det helt enkelt med de skickligaste författarna - de fångar dig oavsett vilken bakgrund och vilken förhandskunskap du besitter när du börjar läsa - och till den kategorin hör Sara Bergmark Elfgren. När kommer nästa bok? Jag kan inte vänta!
Jag läste Grim i ett svep under en dag, uppslukad och förtrollad. När en roman berättas parallellt inom flera tidsrymder kan jag ofta uppleva att ett av perspektiven blir mer fängslande än de andra. Så var inte fallet med Grim. Jag var lika investerad i det pappa Håkan och hans vänner var med om som i vad som skedde i sonen Kaspers liv, och sättet som deras berättelser relaterar till varandra på gör helheten än mer fängslande. “Bara ett kapitel till”, sade jag otaliga gånger, och plötsligt var sista sidan läst, varefter jag låg överväldigad och sömnlös i sängen med en önskan om att genast börja om från början för att få vistas bara lite längre i Grims gotiska Stockholmsmiljö.
Trots att det smärtar att erkänna det så relaterar jag väldigt mycket till både Kasper och Grim genom de skarpa beskrivningar av psykisk ohälsa som Sara Bergmark Elfgren ger. Kaspers ofta återkommande katastroftankar om hur han uppfattas av sin omvärld, hur patetisk, efterhängsen och meningslös han tror att alla andra tycker att han är, skär som en kniv i hjärtat på mig. Den inre rösten som ständigt är där för att bekräfta de värsta tankarna en har om sig själv är så fruktansvärt välbekant. Beskrivningarna av Grim då mörkret inom och omkring honom blir alltmer påtagligt innebär också plågsam igenkänning. Extra plågsamt blir det då Grims mörker skildras ur Håkans perspektiv, en närstående som försöker nå fram till någon som mår dåligt. För en läsare som mig, som både varit personen på botten av det avgrundsdjupa hålet och personen som står hjälplös inför sin närståendes demoner och måste bevittna hur hen förlorar kampen mot dem är det mångbottnat smärtsam läsning.
När du är den person som omsluts av mörkret finns det dåliga samvetet där nästan huvudsakligen för att ytterligare bekräfta din uselhet som människa; stackars mina anhöriga som måste se mig såhär, som inte kan förstå eller hjälpa hur mycket de än försöker. Som inte kan nå mig. Stackars de som bryr sig om mig, när jag bara är en börda. Så växer mörkret till en kompakt vägg som separerar dig från allt och alla. Genom den kan ingen värme och ingen kärlek nå dig. Det spelar ingen roll hur fina vänner du har, hur mycket dina föräldrar bryr sig, hur mycket beröm du får och att alla säger att du är en viktig del av deras liv; genom mörkerfiltret ter sig allt som ett brus. Du kanske hör, men du känner inte. Därför ligger det också i det självförevigande mörkrets intresse att du stannar där bakom - ju mer ogenomträngligt mörkret ter sig, desto svårare är det även för dig att försöka nå ut till dina nära, och desto mer meningslöst känns det att försöka prata om hur du mår, för hur skall du ens kunna sätta ord på detta enorma, ogripbara som skiljer dig från dem?
“Kanske är det så att spöken föds ur hemligheter. I skammens och tystnadens mylla slår de rot och börjar sina hemsökelser,” skriver författaren en bit in i boken, och hennes karaktärer gestaltar tesen väl. Kasper som tar på sig en glad mask för att det är enklare att låtsas må bra än att erkänna motsatsen, Håkan som bearbetar sorgen efter Grim på ett flyktmässigt vis, Grim med allt han inte kan, eller vill, avslöja om sig själv… om det som tynger en får förbli hemligheter begravda djupt inom en kommer de aldrig att sluta förfölja en. Det gäller att lita på människorna runt omkring en, att låta dem hålla ens hand, att öppna sig för dem. Det är inte en garanti för att allt slutar väl. Men det blir mindre ensamt så, där i mörkret.
Är det något Sara Bergmark Elfgren är särskilt skicklig på så är det att realistiskt skildra människor och deras relationer, och som läsare är det lätt att känna igen sig i hennes karaktärers känslor och tankar och känna sig… sedd? Det är väl därför jag aldrig kan hålla mig ifrån att skriva mer om känslorna som hennes böcker väcker hos mig än konkreta detaljer om handlingen, när jag egentligen borde försöka bära den analytiska recensent-hatten och kunna betrakta verket på mer behörigt avstånd. Hennes karaktärer är så äkta. De stövlar rakt in i mitt hjärta utan att knacka. De är så levande i all sin felbarhet. Berättelserna de bebor är så stämningsfulla, och deras takt är så perfekt anpassad för att det skall vara oavbrutet spännande medan en fortfarande hinner ta in och verkligen känna allt som sker. Det är omöjligt för mig att läsa utan att bli djupt påverkad och fullständigt uppslukad.
Sedan är det såklart en fördel när berättelsens setting och övergripande teman talar till en; när jag läste Norra Latin var det min inre teaternörd som gjorde glädjeskutt, i Grim är det min kärlek till death metal och den mörka subkulturen som får näring. Jag misstänker dock starkt att jag kommer att känna likadant oavsett vilka influenser just den här författaren väljer att väva in i sina kommande böcker. Så är det helt enkelt med de skickligaste författarna - de fångar dig oavsett vilken bakgrund och vilken förhandskunskap du besitter när du börjar läsa - och till den kategorin hör Sara Bergmark Elfgren. När kommer nästa bok? Jag kan inte vänta!
June 16, 2022
Jag vet inte riktigt hur någon skulle kunna ge denna annat än en femma? Egentligen? Ett sådant ENORMT verk, på så många sätt. Helt fantastisk dialog, en så verklig värld, så mycket snygga detaljer som gör allting helt levande.
Read
February 13, 2022Var inte alls beredd på hur mycket jag skulle tycka om denna. Bergmark Elfgren är en oerhörd dramaturg och en fantastisk prosaist - det finns inget i texten som inte ska vara där, den är närmast aerodynamisk.
March 29, 2022
Jag läste ut Grim av @sarabelfgren och blev helt golvad. Att jag gillar musiken gör mig kanske jävig, men jag uppfattar att Grim balanserar på rätt sida i mängden konsert- och musiksnack för att ge en känsla av autencitet och karaktärernas intressen utan att det tar över. På samma sätt som en del författare kan få mig att läsa en bok om sportutövare trots mitt ointresse för sport så kommer även icke-metal fans att få ut något av att läsa Grim.
Den är en sån där bok som är så bra att man känner att allt jag skriver förbleknar i jämförelse. Dels är det att språket flödar på helt naturligt, både i Kaspers perspektiv i nutid men också i Håkans perspektiv. Dels är det att hon så självklart ger en bild av hur det kunde vara när dödsmetallen föddes.
I Grim uppvisar hon också en välkalibrerad känsla för mentala tillstånd som depression och sorg så att det känns både lättfattligt och läskigt verkligt, vilket skänker än mer djup åt de mörker som huvudpersonerna hamnar i. Men framförallt gillar jag hur det övernaturliga är obehagligt och drabbande utan att det förklaras, precis som det ska vara i en skräckbok.
Som gammalt metalhead uppskattar jag också hur hon skapat ett eget universum av hårdrocksband och artister som sömlöst passar ihop med den verkliga världen men också visar hur töntigt och samtidigt på blodigt allvar allt är. Precis som det är med en kultur skapad av tonåringar.
Ska du läsa en enda bok i år, och behöver en paus från vår verklighet, så rekommenderar jag verkligen Grim.
#boktips #sarabergmarkelfgren #grim #skräck #dödsmetall
Den är en sån där bok som är så bra att man känner att allt jag skriver förbleknar i jämförelse. Dels är det att språket flödar på helt naturligt, både i Kaspers perspektiv i nutid men också i Håkans perspektiv. Dels är det att hon så självklart ger en bild av hur det kunde vara när dödsmetallen föddes.
I Grim uppvisar hon också en välkalibrerad känsla för mentala tillstånd som depression och sorg så att det känns både lättfattligt och läskigt verkligt, vilket skänker än mer djup åt de mörker som huvudpersonerna hamnar i. Men framförallt gillar jag hur det övernaturliga är obehagligt och drabbande utan att det förklaras, precis som det ska vara i en skräckbok.
Som gammalt metalhead uppskattar jag också hur hon skapat ett eget universum av hårdrocksband och artister som sömlöst passar ihop med den verkliga världen men också visar hur töntigt och samtidigt på blodigt allvar allt är. Precis som det är med en kultur skapad av tonåringar.
Ska du läsa en enda bok i år, och behöver en paus från vår verklighet, så rekommenderar jag verkligen Grim.
#boktips #sarabergmarkelfgren #grim #skräck #dödsmetall
February 23, 2022
Måste börja med att säga att delarna med Håkan och hans gäng på 80-talet är vad som gjorde boken för mig. Över lag är det pappakaraktärerna som jag tyckte bäst om, som unga och som vuxna, medan jag aldrig fastnade fullt så mycket för Kasper och Iris.
Saras stil och stämning i Grim känns lågmäld och melankolisk mer än renodlad skräck vilket är något jag tycker om. Konceptet att Kasper har en koppling till sin pappas gamla vän och vill lista ut vad som hänt är också riktigt bra, medan just Kasperdelarna känns… mer klassisk young adult/ungdomsbok tycker jag. Vet inte om det är något jag inbillar mig, eller om det helt enkelt var lite mer ”klyschigt” på något sätt.
Stoppar en del saker under spoiler för att inte förstöra för någon annan:
Vissa grejer är absolut lite lika Norra Latin. Samtidigt inte, eftersom jag tyckte bra mycket mer om Grim av den enkla anledningen att den var mer min stil. Det finns en del saker som jag tyckte kunde ha tagits bort eller som inte spelade någon roll, några saker jag inte brydde mig så mycket om, men i grund och botten var det en bok jag ville fortsätta läsa och som kändes mysig att lyssna på. Ska jag vara helt ärlig är 80-talsdelarna så pass mysiga (och jobbiga) att jag hade kunnat tänka mig att läsa om enbart dem.
Saras stil och stämning i Grim känns lågmäld och melankolisk mer än renodlad skräck vilket är något jag tycker om. Konceptet att Kasper har en koppling till sin pappas gamla vän och vill lista ut vad som hänt är också riktigt bra, medan just Kasperdelarna känns… mer klassisk young adult/ungdomsbok tycker jag. Vet inte om det är något jag inbillar mig, eller om det helt enkelt var lite mer ”klyschigt” på något sätt.
Stoppar en del saker under spoiler för att inte förstöra för någon annan:
Vissa grejer är absolut lite lika Norra Latin. Samtidigt inte, eftersom jag tyckte bra mycket mer om Grim av den enkla anledningen att den var mer min stil. Det finns en del saker som jag tyckte kunde ha tagits bort eller som inte spelade någon roll, några saker jag inte brydde mig så mycket om, men i grund och botten var det en bok jag ville fortsätta läsa och som kändes mysig att lyssna på. Ska jag vara helt ärlig är 80-talsdelarna så pass mysiga (och jobbiga) att jag hade kunnat tänka mig att läsa om enbart dem.
November 5, 2024
Ein heilt uforventa knyttneve i magen. Golvad.
Vi møter atten år gamle Kasper, ganske nyleg komen ut av ein alvorleg depresjon, som har fått sommarjobb i spøkelseshuset på Gröna Lund. Han har ein pappa, Håkan, som i sin ungdom var med på å definere den svenske death metal-scenen, saman med mellom andre Grim. Grim, som eigentleg heiter Kasper, og som Kasper den yngre openbert er kalla opp etter. Grim, som døydde under mystiske omstende for tredve år sidan. Og som Kasper er uløyseleg forbunden med.
I søkinga etter svar på kva som eigentleg skjedde med Grim, og ikkje minst kvifor det eigentleg opptek Kasper i så stor grad, kjem demonane opp i dagen. Demonar i spøkelseshuset på Gröna Lund, demonar frå ei svunnen tid og kanskje aller verst, dei demonane ein ber på sjølv. Det handlar om venskap, tillit, mangel på tillit, løyndomar, sanning og okkulte ritual. Og spøkelse.
Ikkje les eg så mange ungdomsbøker, og ikkje er eg spesielt interessert i korkje thrillerar eller metal, så eg forstår eigentleg ikkje kvifor denne appelerte så mykje til meg. Men det gjorde han, altså. Vi er dessutan fødde den sekstande september, både Kasper og eg, så vi er kanskje litt ekstra forbundne vi òg. Men eg slapp i alle fall å delta i okkulte ritual for å finne ut av det, og det kan ein jo setje pris på.
Vi møter atten år gamle Kasper, ganske nyleg komen ut av ein alvorleg depresjon, som har fått sommarjobb i spøkelseshuset på Gröna Lund. Han har ein pappa, Håkan, som i sin ungdom var med på å definere den svenske death metal-scenen, saman med mellom andre Grim. Grim, som eigentleg heiter Kasper, og som Kasper den yngre openbert er kalla opp etter. Grim, som døydde under mystiske omstende for tredve år sidan. Og som Kasper er uløyseleg forbunden med.
I søkinga etter svar på kva som eigentleg skjedde med Grim, og ikkje minst kvifor det eigentleg opptek Kasper i så stor grad, kjem demonane opp i dagen. Demonar i spøkelseshuset på Gröna Lund, demonar frå ei svunnen tid og kanskje aller verst, dei demonane ein ber på sjølv. Det handlar om venskap, tillit, mangel på tillit, løyndomar, sanning og okkulte ritual. Og spøkelse.
Ikkje les eg så mange ungdomsbøker, og ikkje er eg spesielt interessert i korkje thrillerar eller metal, så eg forstår eigentleg ikkje kvifor denne appelerte så mykje til meg. Men det gjorde han, altså. Vi er dessutan fødde den sekstande september, både Kasper og eg, så vi er kanskje litt ekstra forbundne vi òg. Men eg slapp i alle fall å delta i okkulte ritual for å finne ut av det, og det kan ein jo setje pris på.
January 23, 2022
3,5 ⭐️
February 9, 2022
Two parallel stories about two boys descending into darkness. Because even though the themes of this book are difficult, the relatable characters at the heart of Grim are only children, haunted by shadows they struggle to control. Grim hits a sweet spot between slow burn and page-turner, and as I devoured this book the pages started dripping with a dreamlike horror told in a way that at the same time felt genuinely human.
Bergmark Elfgren has obviously done a huge amount of research to accurately tell the stories of 80's death metal bands, theme park workers, and the secret service tunnels below the streets of Stockholm, but she has a tendency to put slightly too much of that research into words (for example, pointing out the purpose of the huge fans in the subway tunnels in way that has no relevance to the story). In my opinion, she should be able to confidently strip away some of those passages and give more room to her excellent stories. Regardless, this is the best book I have read from her so far.
Bergmark Elfgren has obviously done a huge amount of research to accurately tell the stories of 80's death metal bands, theme park workers, and the secret service tunnels below the streets of Stockholm, but she has a tendency to put slightly too much of that research into words (for example, pointing out the purpose of the huge fans in the subway tunnels in way that has no relevance to the story). In my opinion, she should be able to confidently strip away some of those passages and give more room to her excellent stories. Regardless, this is the best book I have read from her so far.
December 15, 2021
Sara Bergmark Elfgren kan verkligen det här med suga in sina läsare. Den nästan magiska känsla som kan uppstå på nöjesparker och konserter beskrevs perfekt, och hennes alternativa death metal-scen kändes verklig. Kaspers kamp med sig själv fångades i många starka kapitel, och jag satt med andan i halsen mot slutet när händelserna drog ihop sig.
Jag gillar verkligen att olika sorters vänskapsband gick som en röd tråd genom boken, och att Kasper hade fina relationer även med vuxna i sin närhet – det är inte alltid sådana relationer gestaltas. Det gläder mig att SBE har planer på fler berättelser som utspelar sig i det alternativa Stockholm hon skapat, för jag återvänder gärna.
Jag gillar verkligen att olika sorters vänskapsband gick som en röd tråd genom boken, och att Kasper hade fina relationer även med vuxna i sin närhet – det är inte alltid sådana relationer gestaltas. Det gläder mig att SBE har planer på fler berättelser som utspelar sig i det alternativa Stockholm hon skapat, för jag återvänder gärna.
December 21, 2021
Wow! Jag rycktes med, rycktes in och jag kände mig mer eller mindre fastnaglad i berättelsen (även i läspauserna som att boken drog mig tillbaka så fort den bara kunde igen). Dimman, mörkret, kröp tyst och sakta in i bokens universum... Jag älskade att boken inte hade så högt tempo utan skyndade långsamt - det passade berättelsen perfekt!
February 12, 2022
Den här var jättekul att lyssna på, väldigt mysigt med dödsmetallarna på 80-talet. Men Kaspers ”hemsökelse” i nutiden tyckte jag inte det blev så mycket med? Knapp läskigt.
May 16, 2022
Betyg: 4 av 5 - Den här boken, Grim, av författaren Sara Bergmark Elfgren klassas som en spänningsroman för unga vuxna. Men precis som Saras förra bok, Norra Latin, tycker jag att den passar lika bra för äldre läsare. Jag tyckte mycket om boken, som var väldigt välskriven och hade många bottnar och djup. Jag rekommenderar absolut boken, och ser fram emot kommande böcker av författaren.
January 19, 2025
En bladvändare som bitvis är riktigt gripande, särskilt i framställningen av Kaspers depression. Fick tidigt vibbar av "The Armageddon Rag" av George R.R. Martin, men även om det finns tematiska överlapp så är det två rätt olika berättelser. Det enda jag saknar är att något... jag vet inte, mer, ska hända med magin. Den finns väldigt mycket i bakgrunden och syns nästan aldrig till. Men det till trots är detta min favorit av Sara Bergmark Elfgren hittills!
January 28, 2023
Sträckläste!
January 6, 2022
Hmm alltså, det här är en svår bok att ge betyg till tycker jag, det har gått några dagar sedan utläsning skedde men jag har ändå inte landat i mina tankar kring den? älskade många av karaktärerna och deras relationer till varandra, dels dark cruelty gänget på 80-talet (?? eller var det 90? nää va), kanske framförallt Kasper och Iris. vek många hundöron just för att Kasper uttryckte något som satte precis på pricken ord på saker jag själv burit runt på.
men också, saknade en mer tydlig stämning, jag ville bli rädd!! skrämd! knappt våga läsa vidare i boken av rädsla för vad som skulle hända. tyckte sara bergmark elfgren gjorde det så snyggt i norra latin (den är to this day en av mina läskigaste böcker ever), att det här kanske blev lite platt fall? kan teoretiskt sett fatta snyggheten i att låta magin bara vara under ytan så att man som läsare inte fattar om den sker på riktigt eller ej, men jag ville ha meeeer. mer tydlig magi som skrämmer en!!!
en trea denna bok kanske? mkt bra karaktärer, men saknade en *känsla*
men också, saknade en mer tydlig stämning, jag ville bli rädd!! skrämd! knappt våga läsa vidare i boken av rädsla för vad som skulle hända. tyckte sara bergmark elfgren gjorde det så snyggt i norra latin (den är to this day en av mina läskigaste böcker ever), att det här kanske blev lite platt fall? kan teoretiskt sett fatta snyggheten i att låta magin bara vara under ytan så att man som läsare inte fattar om den sker på riktigt eller ej, men jag ville ha meeeer. mer tydlig magi som skrämmer en!!!
en trea denna bok kanske? mkt bra karaktärer, men saknade en *känsla*
August 18, 2022
Oj vilken konstig läsupplevelse. Jag har sett fram emot det här boksläppet sedan jag läste Norra Latin för ett par år sedan. Sara Bergmark Elfgren är förstås fantastisk. Hennes karaktärer är som alltid glasklara, de känns som riktiga personer. Jag gillar också hur hon inte trissar upp de övernaturliga inslagen för mycket, utan håller det så pass lågmält att det känns "realistiskt".
Samtidigt har jag nog haft alldeles för höga förväntningar på "Grim", vilket gör att även om boken är väldigt bra så blev jag ändå lite besviken. Att jag själv inte har någon personlig koppling till metalvärlden gjorde också att jag kände att den här romanen skrevs nog inte för mig. "Norra Latin" kunde jag relatera till på ett helt annat sätt, här blir det svårt.
Edit: Efter andra omläsningen måste jag ändå höja mitt betyg. Grim ska ha minst 4/5!
Samtidigt har jag nog haft alldeles för höga förväntningar på "Grim", vilket gör att även om boken är väldigt bra så blev jag ändå lite besviken. Att jag själv inte har någon personlig koppling till metalvärlden gjorde också att jag kände att den här romanen skrevs nog inte för mig. "Norra Latin" kunde jag relatera till på ett helt annat sätt, här blir det svårt.
Edit: Efter andra omläsningen måste jag ändå höja mitt betyg. Grim ska ha minst 4/5!
November 17, 2021
Det här var en riktig jäkla homage till den svenska (och för all del den internationella) death metal-scenen & kärleken till musik överlag! Jag har befunnit mig i replokaler, jag har spelat in demos och jag har varit bland publiken i sunkiga lokaler. Så finstämd, lyhörd och fullkomligt trollbindande. För att inte tala om ämnet som faktiskt binder ihop boken från början till slut; psykisk ohälsa. För är det något som jag tar till mig mer än det geniala kring uppbyggnaden av boken så är det just det, att ämnet kring psykisk ohälsa, sökandet efter sin identitet och rädslan för att bli lämnad ensam kvar - det liksom lämnar ett stort avtryck.
Jag känner så för Kasper. Och för Håkan. Jag tycker att Håkan är en helt fenomenal pappa. Och så gillar jag såklart Iris. Och jag älskar alla kapitel som innefattar spökhuset House. Den är boken är långsam, öm & riktigt jäkla bra!
November 28, 2021
En uppföljare till Norra Latin? Ja tack!
Det tog mig ett par år att komma till skott med att läsa Norra Latin, men när jag väl gjorde det var det i perfekt tajming för att sen läsa Grim. Klart jag skulle läsa Grim, Norra Latin var ju riktigt bra! Grim var dock inte alls vad jag väntade mig. Bergmark Elfgrens språk fångade mig, hennes sätt att skriva flyter på så att det är svårt att sluta läsa. Däremot kändes det som att boken spoilade sig själv och sen försökte lägga upp stora avslöjanden.
Det är ett långsamt tempo genom de 400+ sidorna kombinerat med en smärtsamt relaterbar insikt i Kaspers mentala ohälsa. Där Norra Latin hamnar i limbo mellan rysare och fantasy är Grim klart och tydligt en rysare. Det övernaturliga är inga attacker från svärmar med fåglar eller konfrontationer med demoner, istället gömmer det sig i skuggorna, precis synligt i periferin.
Tempot var lite för långsamt för mig. Trots att återblickarna till 80-talet var intressanta och det var då boken levde upp, så kändes de som kapitel där jag bara vände blad tills Kasper tog över narrativet igen. Till skillnad från Norra Latin där Tamar närvarade vid återblickar är de här återblickarna bara för läsaren. För mig innebar det att intresset minskade, vi har ju redan hört sammanfattningar av vad som har hänt. Det intressanta är Kaspers interaktion med det förflutna.
En stor del av boken är förmodligen inblicken i underground musikscenen på den tiden. Idag känns det mindblowing hur scenen utvecklades, skickade de verkligen KASSETTBAND till varandra? Ja, ja det gjorde de. Själv har jag aldrig tyckt om death metal, men min partner gjorde det då vi träffades. Det är tack vare henne som jag kan höra de djupa rösterna och growlandet när jag läser texterna i Grim. Att fånga death metal på papper är verkligen inte en lätt sak, men jag tycker ändå att Bergmark Elfgren har lyckats.
Regnbågsperspektivet är inte så framträdande då Kasper bara visar intresse för tjejer, men Iris berättar snabbt att hon är en transtjej och där är andra karaktärer som är queer utan att det lyfts som något udda.
Det tog mig ett par år att komma till skott med att läsa Norra Latin, men när jag väl gjorde det var det i perfekt tajming för att sen läsa Grim. Klart jag skulle läsa Grim, Norra Latin var ju riktigt bra! Grim var dock inte alls vad jag väntade mig. Bergmark Elfgrens språk fångade mig, hennes sätt att skriva flyter på så att det är svårt att sluta läsa. Däremot kändes det som att boken spoilade sig själv och sen försökte lägga upp stora avslöjanden.
Det är ett långsamt tempo genom de 400+ sidorna kombinerat med en smärtsamt relaterbar insikt i Kaspers mentala ohälsa. Där Norra Latin hamnar i limbo mellan rysare och fantasy är Grim klart och tydligt en rysare. Det övernaturliga är inga attacker från svärmar med fåglar eller konfrontationer med demoner, istället gömmer det sig i skuggorna, precis synligt i periferin.
Tempot var lite för långsamt för mig. Trots att återblickarna till 80-talet var intressanta och det var då boken levde upp, så kändes de som kapitel där jag bara vände blad tills Kasper tog över narrativet igen. Till skillnad från Norra Latin där Tamar närvarade vid återblickar är de här återblickarna bara för läsaren. För mig innebar det att intresset minskade, vi har ju redan hört sammanfattningar av vad som har hänt. Det intressanta är Kaspers interaktion med det förflutna.
En stor del av boken är förmodligen inblicken i underground musikscenen på den tiden. Idag känns det mindblowing hur scenen utvecklades, skickade de verkligen KASSETTBAND till varandra? Ja, ja det gjorde de. Själv har jag aldrig tyckt om death metal, men min partner gjorde det då vi träffades. Det är tack vare henne som jag kan höra de djupa rösterna och growlandet när jag läser texterna i Grim. Att fånga death metal på papper är verkligen inte en lätt sak, men jag tycker ändå att Bergmark Elfgren har lyckats.
Regnbågsperspektivet är inte så framträdande då Kasper bara visar intresse för tjejer, men Iris berättar snabbt att hon är en transtjej och där är andra karaktärer som är queer utan att det lyfts som något udda.
January 24, 2022
Holy shit! I liked the first book in this series, Norra Latin. But this one was EVEN BETTER!!!
Is it because I like heavy rock too? Maybe. Is it because I like true crime and have heard many radio documentaries and podcasts about the so called Black Metal murders? Maybe.
Add that all together and also a writer that has really done her research and is really good at building up a story.
Was the ending a bit quick? Did I find out everything in stark contrast. No. But that wouldn’t have fit the story. I found out enough about what happened. And I can well imagine the rest. It was even vaguer than the first one in showing what had happened, but it still worked better I felt!
And also, getting an insight into the very small black metal scene that grew and developed in Sweden during the 1980’s and 1990’s was pretty awesome! Seeing how those musicians that developed that style of music grew up and old and got kids is pretty cool too. You don’t think you will grow old and get kids when you are young and feel immortal and the world is at your feet… But most of us do.
Those really intense young black metal stars that burned so brightly and died far too young. They helped grow the legend about that era. And it was so cool to read this.
The mystery of the story, the supernatural and mythical in the story was really sneakily built in, weaved into the rest. It’s a part of the black metal scene, yes. But not like this. Not like this story at all.
This is no spoiler, but I liked how she used an ancient story and wove it into this one. It fit surprisingly well with the setting in Stockholm!
A very VERY well written Young Adult book. I really think anyone who is curious about the black metal era could read this, or just want a really good book with a creepy, sneaky scary story.
HIGHLY recommended!
Is it because I like heavy rock too? Maybe. Is it because I like true crime and have heard many radio documentaries and podcasts about the so called Black Metal murders? Maybe.
Add that all together and also a writer that has really done her research and is really good at building up a story.
Was the ending a bit quick? Did I find out everything in stark contrast. No. But that wouldn’t have fit the story. I found out enough about what happened. And I can well imagine the rest. It was even vaguer than the first one in showing what had happened, but it still worked better I felt!
And also, getting an insight into the very small black metal scene that grew and developed in Sweden during the 1980’s and 1990’s was pretty awesome! Seeing how those musicians that developed that style of music grew up and old and got kids is pretty cool too. You don’t think you will grow old and get kids when you are young and feel immortal and the world is at your feet… But most of us do.
Those really intense young black metal stars that burned so brightly and died far too young. They helped grow the legend about that era. And it was so cool to read this.
The mystery of the story, the supernatural and mythical in the story was really sneakily built in, weaved into the rest. It’s a part of the black metal scene, yes. But not like this. Not like this story at all.
This is no spoiler, but I liked how she used an ancient story and wove it into this one. It fit surprisingly well with the setting in Stockholm!
A very VERY well written Young Adult book. I really think anyone who is curious about the black metal era could read this, or just want a really good book with a creepy, sneaky scary story.
HIGHLY recommended!
November 19, 2023
Very different from most books I’ve read before, and I feel certain chapters dragged a bit, but all in all, the story, characters, and mystery kept me coming back for more, and the writing was really beautiful at times.
I loved the friendships portrayed between Grim and Hakan, and Kasper and Iris. I was really happy Kasper and Iris reconciled by the end of the book, and the fact that Iris was always there for Kasper, and vice versa, is truly friendship goals.
Spoilers:
On the other hand, I was sad when Grim and Hakan became distant and didn’t have a chance at reconciliation before the end. I found myself hoping Grim would live even though I already knew he was gone. The scene where Hakan found Grim in the tunnels and tried to carry him out actually got me emotional because I knew it was all in vain.
The portrayal of depression between Kasper and Grim felt very real to me. I knew what was happening when Hakan didn’t understand why Grim suddenly fell “sick” or pulled away, but I also felt Hakan’s confusion and sadness over it.
And following Kasper’s narration and inner thoughts, it was easy to see when he was sinking into the depressive state again even when he himself couldn’t. But often I found myself sucked into his line of thinking and it hit a little too close to home.
Not to mention, the backstory about Kasper’s old friends was wayyy too close to my own reality.
I think I sort of understand the ending, but a lot of it feels up in the air still. But that’s not a complaint, I kind of like how open-ended it is. I can draw my own conclusions. And many questions were answered anyway. It just felt like a good ending in spite of the marginal lack of closure.
I loved the friendships portrayed between Grim and Hakan, and Kasper and Iris. I was really happy Kasper and Iris reconciled by the end of the book, and the fact that Iris was always there for Kasper, and vice versa, is truly friendship goals.
Spoilers:
On the other hand, I was sad when Grim and Hakan became distant and didn’t have a chance at reconciliation before the end. I found myself hoping Grim would live even though I already knew he was gone. The scene where Hakan found Grim in the tunnels and tried to carry him out actually got me emotional because I knew it was all in vain.
The portrayal of depression between Kasper and Grim felt very real to me. I knew what was happening when Hakan didn’t understand why Grim suddenly fell “sick” or pulled away, but I also felt Hakan’s confusion and sadness over it.
And following Kasper’s narration and inner thoughts, it was easy to see when he was sinking into the depressive state again even when he himself couldn’t. But often I found myself sucked into his line of thinking and it hit a little too close to home.
Not to mention, the backstory about Kasper’s old friends was wayyy too close to my own reality.
I think I sort of understand the ending, but a lot of it feels up in the air still. But that’s not a complaint, I kind of like how open-ended it is. I can draw my own conclusions. And many questions were answered anyway. It just felt like a good ending in spite of the marginal lack of closure.
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 22, 2022
Om jag ska ge betyg på den här bara ut efter läsupplevelsen så hade den fått 5/5. Den var spännande med ett bra tempo och språket är det ju inget fel på. Men det var en del grejer som drog ner betyget.
För det första var den ALLDELES för lik norra latin. Det var verkligen exakt samma story men men andra karaktärer. Det andra var att den handlade om ett dödsmetal band och jag har inget som helst intresse av den kulturen. Det tredje var att man liksom inte ens fick veta vad som hände i slutet. Sista sidan var liksom ”sen åkte han till sjukhuset och vi vet inte om han kommer dö eller om han lyckades. Hejdå”. Man har liksom läst femhundra sidor och så kommer dom liksom inte ens fram till något vilket kändes ganska tråkigt.
Men jag tyckte egentligen verkligen om den här boken och jag älskade att läsa den.
För det första var den ALLDELES för lik norra latin. Det var verkligen exakt samma story men men andra karaktärer. Det andra var att den handlade om ett dödsmetal band och jag har inget som helst intresse av den kulturen. Det tredje var att man liksom inte ens fick veta vad som hände i slutet. Sista sidan var liksom ”sen åkte han till sjukhuset och vi vet inte om han kommer dö eller om han lyckades. Hejdå”. Man har liksom läst femhundra sidor och så kommer dom liksom inte ens fram till något vilket kändes ganska tråkigt.
Men jag tyckte egentligen verkligen om den här boken och jag älskade att läsa den.
July 12, 2025
4.5 ⭐️
Fick den precis innan jag flyttade utomlands (signerad också!) slutet av 2022 så hann aldrig läsa klart den eller ens komma in i den, tills nu.
Gillade den och författaren skriver otroligt men gud vad jag blev triggad, grät så mycket.
Jag älskade skräckaspekten av boken som verkligen blev tydlig i andra halvan då spänningen byggdes upp av alla detaljer och ledtrådar som långsamt började snärjas ihop genom hoppen tillbaks i tiden och intervjuerna i nutiden.
Slutet kändes lite för öppet, jag anade ett mörkt slut men jag önskar vi fått svar på fler frågor...
Ska omslaget föreställa Kaspers tatuering?
Fick den precis innan jag flyttade utomlands (signerad också!) slutet av 2022 så hann aldrig läsa klart den eller ens komma in i den, tills nu.
Gillade den och författaren skriver otroligt men gud vad jag blev triggad, grät så mycket.
Jag älskade skräckaspekten av boken som verkligen blev tydlig i andra halvan då spänningen byggdes upp av alla detaljer och ledtrådar som långsamt började snärjas ihop genom hoppen tillbaks i tiden och intervjuerna i nutiden.
Slutet kändes lite för öppet, jag anade ett mörkt slut men jag önskar vi fått svar på fler frågor...
Ska omslaget föreställa Kaspers tatuering?
January 25, 2022
Oj vad jag gillade denna! Landar närmare 4,5 för mig. Den stämde liksom på ett helt annat sätt än Norra Latin för min del. Berättelsen höll min uppmärksamhet rakt igenom, jag ville verkligen veta vad som hände, och delar av den, som när Håkan är nere i tunnlarna, var verkligen kusliga nog att krypa under skinnet på mig. Gillade Grim mycket som karaktär, tyckte han var väldigt fascinerande, men på ett sätt som inte romantiserade hans trasighet. Hans och Håkans vänskap var fin, och ännu mer så Iris och Kaspers; kändes som vänskap, vare sig den var destruktiv eller hälsosam, var en tråd genom boken. Sorglig var den också, och jag älskar hur hon skriver, det flödande, målande språket. Tyckte den gav tillfredsställande svar på sina mysterier, till och med varför berättelsen skrevs.
10/10 would read again.
10/10 would read again.
November 14, 2021
Helt fantastisk bok som verkligen biter sig fast. Varje karaktär känns levande och jag kommer sakna denna värld som Sara har skapat.
Stor cred till Sara också för det otroliga arbete som hon under tre år har gjort med den här boken.
Givet en av årets bästa böcker.
Stor cred till Sara också för det otroliga arbete som hon under tre år har gjort med den här boken.
Givet en av årets bästa böcker.
June 21, 2022
En enorm förbättring från Norra Latin. Gripande, medryckande och väldigt underhållande. Konceptet med spökhuset på Grönan är briljant och skildringarna av dödsmetal-scenen känns trovärdiga. Riktigt bra!
Displaying 1 - 30 of 174 reviews