What do you think?
Rate this book
I skuggan av Assange : Mitt vittnesmål
Under våren 2010 är visselblåsarsajten Wikileaks på allas läppar. Den organisation Anna Ardin arbetar för bjuder in talespersonen Julian Assange till ett seminarium i Stockholm. Eftersom han av säkerhetsskäl inte vill bo på hotell får han bo i hennes lägenhet. När Julian en vecka senare flyttar ut är Anna en av de två kvinnor som går till polisen och berättar att han utsatt dem för sexuella övergrepp. Istället för att vittna i den rättegång som aldrig blev av, skildrar hon här sina upplevelser.
Det är också en berättelse om ett drev, där Anna utsattes för så mycket hot och hat att polisen bedömde att hon behövde personskydd. Ett vittnesmål om tio år i skuggan av en hjältemyt och en appell för att belysa kvinnors rättigheter, som allt för ofta hamnar i skuggan av sådant som anses viktigare. Det är en historia utan änglar och utan monster, där hjältar kan vara skurkar och där sanningen ofta finns i nyanserna mellan det svarta och det vita.
Det är också en berättelse om ett drev, där Anna utsattes för så mycket hot och hat att polisen bedömde att hon behövde personskydd. Ett vittnesmål om tio år i skuggan av en hjältemyt och en appell för att belysa kvinnors rättigheter, som allt för ofta hamnar i skuggan av sådant som anses viktigare. Det är en historia utan änglar och utan monster, där hjältar kan vara skurkar och där sanningen ofta finns i nyanserna mellan det svarta och det vita.
309 pages, Hardcover
Published January 20, 2021
2 people are currently reading
110 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 39 reviews
January 24, 2021
En gripande och nyanserad skildring av ett helt absurt skede. Annas egen röst i ljudboken gjorde att jag fick känslan att själv få läsa hennes dagbok och få alla vändor förklarade för mig, både själva förloppet, men också allt emotionellt och annat arbete det måste ha inneburit att vara i allt detta. Att just betona det mänskliga i oss alla som individer och som del av olika grupper med alla brister och tillkortakommanden utan att bortse från vars och ens moraliska ansvar tror jag är ett viktigt inslag i samhällsdebatten, även bortom denna unika berättelse.
February 4, 2021
Beundransvärt att hon orkar vara så nyanserad och självrannsakande. En eloge för modet att erkänna när något är en gråzon och att samtalet om det är pinsamt eftersatt. Hatten av för Ardin!
March 7, 2021
Анна Ардін – одна з двох жінок, які заявили про насильство з боку Джуліана Ассанжа у 2010 році (одна справа була відкрита у справі з зґвалтування, інша – у справі сексу без згоди). Після кількох років справу Ардін проти Ассанжа закрили через закінчення терміну, за який можуть судити через подібний злочин. З часом Анна Ардін вивчилася в diakoni і почала служити в Шведській Церкві у відділі, який відповідає за питання гендерної рівності і працює з жертвами насильства. У 2010 Ардін було 30, книжка вийшла у її 40, пише вона з позиції усього пережитого, зараз вона може видихнути і розказати свою історію.
Через справу проти Ассанжа Анну Ардін переслідували, щодня вона отримувала сотні мейлів і повідомлень про те, як її хочуть вбити, що вона агентка ЦРУ і взагалі усіх служб світу. Вона була вимушена жити під чужим прізвищем за кордоном, перші роки життя після відкриття справи були для неї повним кошмаром, від неї відвернулися майже усі друзі, вона втратила роботу, у неї почалися безкінечні панічні атаки… якщо коротко, їй не вірив ніхто. Цією книжкою вона намагається розказати свою історію.
Я не буду переказувати усе, це нереально вмістити в один пост.
Можна як завгодно ставитися до Ассанжа, але ця книжка не давала мені спокою. Вона ставить запитання про значення фактів у добу соціальних медій (там усі розбірки в медіа і навіть в судах використовують цитати з ФБ, Твіттера і Інстаграму); про секс і владу, звісно, (навіть в сам момент сексу, який людина не хоче, ця людина думає, як же “образити” такого впливового і важливого чоловіка); про жертв і небажання бути жертвою, бо саме з цієї позиції ніхто тебе не чує і всі говорять за тебе, про пробачення і примирення (бо як можна почати якийсь процес в цей бік, якщо у тебе не просять простити); про інерцію виправдовувати ґвалтування і шукати виправдання саме дій насильників, а ще шукати, що є “справжнім зґвалтуванням” і що “несправжнім”. Якщо коротко, там багато всього і ціла хроніка гучних зґвалтувань в Швеції, де саме жінок не чули, звинувачували і виправдовували насильників (про справи зґвалтування є чудові книжка шведської журналістки Катаріни Веннстам, де вона показує, наскільки часто ці справи закривають і як правосуддя і суспільство працює проти жертв, і як в суспільстві створюються поняття про “справжні” і “несправжні” зґвалтуванням).
На одному з допитів в поліції Ардін каже: я б ніколи в житті не пішла в поліцію, якби знала що буде після цього, я б відмовила усіх жінок, яких зґвалтували, цього не робити, бо те, що йде далі, ще гірше. Та в кінці книги, вона так не думає. Вона впевнена, що жіноча солідарність і боротьба за рівні права і справедливість варта всього (Ардін якраз пішла в поліцію, бо інша жінка, яку зґвалтував Ассанж, попросила йти з нею, сама Ардін про насильство проти себе не хотіла заявляти).
Якщо комусь хочеться написати, що Ассанж в усьому правий і він герой, то прошу мені не писати.
Через справу проти Ассанжа Анну Ардін переслідували, щодня вона отримувала сотні мейлів і повідомлень про те, як її хочуть вбити, що вона агентка ЦРУ і взагалі усіх служб світу. Вона була вимушена жити під чужим прізвищем за кордоном, перші роки життя після відкриття справи були для неї повним кошмаром, від неї відвернулися майже усі друзі, вона втратила роботу, у неї почалися безкінечні панічні атаки… якщо коротко, їй не вірив ніхто. Цією книжкою вона намагається розказати свою історію.
Я не буду переказувати усе, це нереально вмістити в один пост.
Можна як завгодно ставитися до Ассанжа, але ця книжка не давала мені спокою. Вона ставить запитання про значення фактів у добу соціальних медій (там усі розбірки в медіа і навіть в судах використовують цитати з ФБ, Твіттера і Інстаграму); про секс і владу, звісно, (навіть в сам момент сексу, який людина не хоче, ця людина думає, як же “образити” такого впливового і важливого чоловіка); про жертв і небажання бути жертвою, бо саме з цієї позиції ніхто тебе не чує і всі говорять за тебе, про пробачення і примирення (бо як можна почати якийсь процес в цей бік, якщо у тебе не просять простити); про інерцію виправдовувати ґвалтування і шукати виправдання саме дій насильників, а ще шукати, що є “справжнім зґвалтуванням” і що “несправжнім”. Якщо коротко, там багато всього і ціла хроніка гучних зґвалтувань в Швеції, де саме жінок не чули, звинувачували і виправдовували насильників (про справи зґвалтування є чудові книжка шведської журналістки Катаріни Веннстам, де вона показує, наскільки часто ці справи закривають і як правосуддя і суспільство працює проти жертв, і як в суспільстві створюються поняття про “справжні” і “несправжні” зґвалтуванням).
На одному з допитів в поліції Ардін каже: я б ніколи в житті не пішла в поліцію, якби знала що буде після цього, я б відмовила усіх жінок, яких зґвалтували, цього не робити, бо те, що йде далі, ще гірше. Та в кінці книги, вона так не думає. Вона впевнена, що жіноча солідарність і боротьба за рівні права і справедливість варта всього (Ардін якраз пішла в поліцію, бо інша жінка, яку зґвалтував Ассанж, попросила йти з нею, сама Ардін про насильство проти себе не хотіла заявляти).
Якщо комусь хочеться написати, що Ассанж в усьому правий і він герой, то прошу мені не писати.
January 26, 2021
Anna Ardin lyckas med imponerande rationalitet att sätta ord på svårigheterna med sexuella övergrepp och gråzonerna de ofta implicerar. Den här boken är ett tungt vägande samhällspolitiskt dokument. Läs den!
January 29, 2021
De som tar ställning mot patriarkala maktstrukturer är i slutändan de som förändrar världen. - Anna Ardin ❤
January 2, 2022
I really hope this gets translated to English!
In this book Anna Ardin talks about sexual assault, grey areas, and the reality of being one of the most gated people on the Internet, just for reporting that Julian Assange assaulted her. For a while she literally had to flee the country because the threats against her were that serious.
Read this book.
In this book Anna Ardin talks about sexual assault, grey areas, and the reality of being one of the most gated people on the Internet, just for reporting that Julian Assange assaulted her. For a while she literally had to flee the country because the threats against her were that serious.
Read this book.
May 13, 2021
vilken bok, som tar upp så mycket mer än endast övergreppet. Visar på vårt samhälles mörka baksidor på ett skarpt och nyanserat sätt. Mycket imponerande, särskilt med tanke på hennes situation. Tack för läsningen och för ljudboken med Annas uppläsning.
January 25, 2021
En otroligt viktig bok, både som vittnesmål i ett uppmärksammat fall och, framför allt, som klarsynt och skarpt inlägg om kvinnors mänskliga rättigheter.
January 4, 2026
Tack Anna för att du skickade mig denna bok. Att detta är årets första bok jag läser sätter tonen för året. Jag kunde inte lägga ner den. Tacksam är jag att fått lära känna Anna och att få arbeta med henne - även om kort. Må det blir fler projekt i framtiden. Jag kan helt och hållet skriva under på det som Alexis i boken skriver om Anna, som också var min reaktion, efter att jag träffade Anna för första gången under aktivismen och politiska organiseringens stormar - ”var verkligen trevligt att träffa dig, A. På något sätt framstår du som en av de sundaste människorna jag träffat på den här resan … du är en förnuftets röst … och det gör mig glad”
Denna bok är viktigt i så många olika aspekter. Läs den. Den var i alla fall mkt större och djupare än vad jag trodde. Och Anna är en skribent. Hon kan verkligen skriva och berätta!
Denna bok är viktigt i så många olika aspekter. Läs den. Den var i alla fall mkt större och djupare än vad jag trodde. Och Anna är en skribent. Hon kan verkligen skriva och berätta!
January 31, 2021
I skuggan av debatten om övergrepp behöver var och en fundera över sina egna tankar om gråzoner och ansvar. Till en början gav Ardins ärliga tilltal en känsla av efterhandskonstruktion. Eller? Jag skäms över min initiala tankegång. Hennes vittnesmål är långt mer än en berättelse om "he said, she said". Det är ännu en ögonöppnare för hur riddare på nätet utövar en särskild slags hederskultur. Hon betar sig igenom strukturerna som styr hur samhället behandlar offer och förövare. Och hon blottar en väldigt liten man som tillåtits ha alldeles för mycket makt. Det är hårresande och imponerande att stå ut i den orkan hon befunnit sig i.
March 21, 2021
Viktig och bra bok om kvinnors rättigheter och rekommenderad läsning.
June 3, 2021
En oerhört viktig bok! Anna berättar om övergreppet hon utsattes för av Assange, om mediedrevet som följde och om livet och vändningarna i dess kölvatten. Att dehumanisering av en människa, som vågat anmäla ett brott, kan gå till sådana extrema ytterligheter som mordhot och smutskastning är svårt att begripa. Att utomstående människors uppfattningar och antaganden om vad som egentligen hänt Anna kunnat överskugga direkta vittnesmål är helt förkastligt.
Jag sträckläste boken och kan varmt rekommendera den!
Jag sträckläste boken och kan varmt rekommendera den!
January 25, 2021
Först och främst: att de här böckerna ens behöver skrivas. Det är en skam att vi inte kommit längre. Att människor som blivit utsatta för brott måste skriva böcker för att för en gångs skull få tala till punkt, få berätta vad som hänt och för att få människor att kanske, kanske förstå att man inte anmäler våldtäkter för att tjäna pengar/få uppmärksamhet/vill sätta dig nån. Våltäkter anmäls för att den som anmäler BLIVIT VÅLDTAGEN. Precis som i alla andra fall är det endast 2 % som ljuger om våldtäkter. 98% av alla anmälda fall är därför av sanning. Att tvivla på någon som berättar om en våldtäkt är därför nästan statistiskt helt fel, det bör vara så att man tror på berättelsen tills motsatsen bevisats snarare än, som det är idag, tvärtom. Att man tror på förövaren tills motsatsen bevisats. Om man ens tror på den våldtagna då.
Men nu går jag min aggression i förväg, så att säga. Anna Ardin var en av två kvinnor som 2010 anmälde Julian Assange för våldtäkt. Då han sedan efter det återkommande vägrat lämna över sig till det svenska rättsväsendet har det blivit en rättegång som skjutits upp, gång på gång, för att till sist läggas ner. Om Assange fått skit för att han inte inställt sig? Nja, inte nämnvärt. Om Anna och Maria fått skit för att de anmälde? Oh ja, skit är en extrem underdrift. Anna levde till och med under polisskydd under en period på hemlig ort för att drevet mot henne var så stort. För att hon berättat om något hon varit med om och som hon upplevde var ett övergrepp mot hennes kropp! Det är så innihelvete fel.
Boken är mycket tydlig, grundläggande och förklarande. Ibland känns den som en grundkurs i feminism men jag tror att det är ett sätt för Anna att inte under några omständigheter riskera att ens den mest illvilliga läsare ska kunna läsa in några oklarheter, utan det ska vara tydligt, så tydligt det bara går. Anna själv betonar dock att vi måste börja förstå att saker och ting inte är svart-vita, utan att det mesta som anmäls, liksom det mesta i livet, befinner sig i gråzonerna. En person är inte 100% ond eller 100% god. Man kan vara människorättsaktivist och våldtäktsman på samma gång. Man kan sympatisera för Wikileaks och ändå acceptera att deras ledare utfört övergrepp på kvinnor. Det GÅR. Det är dock svårt att efter att ha läst om Julian Assange på minsta sätt sympatisera med honom. Och allt det är hans eget fel: mot bokens slut, när det beskrivs hur han skrikande och sparkandes bärs ut från Ecuadors ambassad i London, är det svårt att se honom som något annat än en stor, patetisk mansbebis. Som kletar bajs på väggarna och lämnar smutsiga kalsonger för att jäklas, som inte tvättar sig, som vägrar hjälpa till eller låta sig ställas till svars för sina egna handlingar. Beskrivningen är egentligen inte det minsta förvånande. Har man följt kontot mansbebisar på instagram inser man att det finns en överhängande andel män som faktiskt beter sig såhär på daglig basis (utan att bli polisutsläpade från ambassader, visserligen). Det som är förvånande är att samhället LÅTER dem bete sig såhär. Att deras beteende försvaras, rent av uppmuntras. Och att de som säger ifrån eller sätter ner foten, eller som helt enkelt bara berättar om det de upplevt, blir de som straffas. Det är så hemskt, sorgligt och förbannat fel att jag skakar. Men ju fler vi blir som får upp ögonen, som sprider de utsattas ord och som vänder handlingar som dessa ryggen, desto större är chansen att vi så småningom kan få igenom en förändring, och placera skulden där den hör hemma: hos förövaren. Aldrig hos offret.
Men nu går jag min aggression i förväg, så att säga. Anna Ardin var en av två kvinnor som 2010 anmälde Julian Assange för våldtäkt. Då han sedan efter det återkommande vägrat lämna över sig till det svenska rättsväsendet har det blivit en rättegång som skjutits upp, gång på gång, för att till sist läggas ner. Om Assange fått skit för att han inte inställt sig? Nja, inte nämnvärt. Om Anna och Maria fått skit för att de anmälde? Oh ja, skit är en extrem underdrift. Anna levde till och med under polisskydd under en period på hemlig ort för att drevet mot henne var så stort. För att hon berättat om något hon varit med om och som hon upplevde var ett övergrepp mot hennes kropp! Det är så innihelvete fel.
Boken är mycket tydlig, grundläggande och förklarande. Ibland känns den som en grundkurs i feminism men jag tror att det är ett sätt för Anna att inte under några omständigheter riskera att ens den mest illvilliga läsare ska kunna läsa in några oklarheter, utan det ska vara tydligt, så tydligt det bara går. Anna själv betonar dock att vi måste börja förstå att saker och ting inte är svart-vita, utan att det mesta som anmäls, liksom det mesta i livet, befinner sig i gråzonerna. En person är inte 100% ond eller 100% god. Man kan vara människorättsaktivist och våldtäktsman på samma gång. Man kan sympatisera för Wikileaks och ändå acceptera att deras ledare utfört övergrepp på kvinnor. Det GÅR. Det är dock svårt att efter att ha läst om Julian Assange på minsta sätt sympatisera med honom. Och allt det är hans eget fel: mot bokens slut, när det beskrivs hur han skrikande och sparkandes bärs ut från Ecuadors ambassad i London, är det svårt att se honom som något annat än en stor, patetisk mansbebis. Som kletar bajs på väggarna och lämnar smutsiga kalsonger för att jäklas, som inte tvättar sig, som vägrar hjälpa till eller låta sig ställas till svars för sina egna handlingar. Beskrivningen är egentligen inte det minsta förvånande. Har man följt kontot mansbebisar på instagram inser man att det finns en överhängande andel män som faktiskt beter sig såhär på daglig basis (utan att bli polisutsläpade från ambassader, visserligen). Det som är förvånande är att samhället LÅTER dem bete sig såhär. Att deras beteende försvaras, rent av uppmuntras. Och att de som säger ifrån eller sätter ner foten, eller som helt enkelt bara berättar om det de upplevt, blir de som straffas. Det är så hemskt, sorgligt och förbannat fel att jag skakar. Men ju fler vi blir som får upp ögonen, som sprider de utsattas ord och som vänder handlingar som dessa ryggen, desto större är chansen att vi så småningom kan få igenom en förändring, och placera skulden där den hör hemma: hos förövaren. Aldrig hos offret.
February 7, 2021
Jag är helt tagen och väldigt tacksam för att Anna Ardin orkar berätta sin historia, från början till slut. Det känns som ett stort förtroende att få lyssna till hennes röst, bokstavligt talat eftersom hon läst in ljudboken själv. Dessutom är det allmänbildande, på mer än ett sätt. En gripande och både hoppfull och smärtsam sammanfattning av de senaste tio åren. Om själva fallet förstås, men också om #prataomdet, #metoo och andra viktiga händelser och skeenden. Om hur patriarkatet fungerar, rent praktiskt och konkret. Anna är klok, vältalig och hon blottlägger strukturer och normer som vi borde ha gjort upp med för länge sedan.
Julian Assange är ingen oskyldig ängel. Men han är inget monster heller. Och Anna Ardin är inte heller någon oskyldig ängel och inte heller ett monster. Det är en av de viktigaste poängerna i den här boken. Den handlar inte om hämnd utan om sanning, ansvar, balans och sans.
Vi måste orka se gråzonerna, mänskligheten i människorna. Den som har utsatts för övergrepp måste få berätta om det, utan att riskera att själv utsättas för ett tioårigt hatdrev som inte verkar ta slut. Och den som anklagas behöver få hjälp att förstå och be om förlåtelse – istället för att kastas fram och tillbaka mellan hjältestatus och lynchning. Det är dags för #upprättelse och ett betydligt mer vuxet och sansat sätt att prata om övergrepp. Tusen tack Anna Ardin för den här boken.
Julian Assange är ingen oskyldig ängel. Men han är inget monster heller. Och Anna Ardin är inte heller någon oskyldig ängel och inte heller ett monster. Det är en av de viktigaste poängerna i den här boken. Den handlar inte om hämnd utan om sanning, ansvar, balans och sans.
Vi måste orka se gråzonerna, mänskligheten i människorna. Den som har utsatts för övergrepp måste få berätta om det, utan att riskera att själv utsättas för ett tioårigt hatdrev som inte verkar ta slut. Och den som anklagas behöver få hjälp att förstå och be om förlåtelse – istället för att kastas fram och tillbaka mellan hjältestatus och lynchning. Det är dags för #upprättelse och ett betydligt mer vuxet och sansat sätt att prata om övergrepp. Tusen tack Anna Ardin för den här boken.
January 28, 2021
A story usually has two versions, and you need to have both to be able to have an opinion. This book is a reminder of that notion. So far I have only heard what media have been telling about the situation of Assange. Happy to have the other side of the coin of this too common and tragic sequence of events. I can only say that her version seems more credible to me. And in any society girls, boys, men and women need to be able to speak up when violated, or else that society is a failure.
March 21, 2021
Så intressant, så modig berättelse! Anna Ardin skriver om övergreppet som hon utsattes för av Julian Assange och hatarna i drevet som följde. Hon är så klok och saklig hela tiden, trots att hon måste vara fruktansvärt arg över sakernas tillstånd. Hon har en förmåga att sätta enskilda händelser i ett större sammanhang. Och min bok är fullklottrad med understrykningar, kommentarer och utropstecken!
January 31, 2021
Intressant bok om att inte bli trodd på och smutskastad då alla tar parti för den som begått övergreppet. Ännu mer komplicerat när denne som begår övergreppet är en avslöjare av makten i världen. Starkt att skriva detta vittnesdokument av Ardin!
November 3, 2021
"De mytiska bilder av hjältar som alltigenom goda och förövare som alltigenom onda, är så onyanserade att de blir helt orimliga"
Berättelsen om hur ett brottsoffer, får en hel värld att vända sig emot henne. Att anmäla en, i mångas ögon, hjälte för att ha begått övergrepp placerade Anna i folktribunalens absoluta centra.
Gripande, upprörande och viktigt om brister i rättsstaten. Om hur yttrandefriheten för män(niskor) väger tyngre än kvinnors rättigheter. Om hur en misstänkt förövare lyckas förhala en process till den grad att preskriptionen löpt ut.
Artikel 6 i Europakonventionen värnar om rätten till en rättvis rättegång. Rätten har främst diskuterats utifrån den misstänktes perspektiv och rätten att bli humant och rättvist behandlad av rättsväsendet.
Ardins berättelse lyfter frågan om hur en brottsutsatts rätt till en rättvis rättegång ständigt åsidosätts.
Berättelsen om hur ett brottsoffer, får en hel värld att vända sig emot henne. Att anmäla en, i mångas ögon, hjälte för att ha begått övergrepp placerade Anna i folktribunalens absoluta centra.
Gripande, upprörande och viktigt om brister i rättsstaten. Om hur yttrandefriheten för män(niskor) väger tyngre än kvinnors rättigheter. Om hur en misstänkt förövare lyckas förhala en process till den grad att preskriptionen löpt ut.
Artikel 6 i Europakonventionen värnar om rätten till en rättvis rättegång. Rätten har främst diskuterats utifrån den misstänktes perspektiv och rätten att bli humant och rättvist behandlad av rättsväsendet.
Ardins berättelse lyfter frågan om hur en brottsutsatts rätt till en rättvis rättegång ständigt åsidosätts.
January 26, 2021
Berörd, mållös och arg efter att ha läst Anna Ardins historia. Vi måste krossa patriarkatet, det finns inga andra alternativ!
January 29, 2021
I'm tempted to give this book five stars because of its importance; but it is also very well written!
Like a large part of the population in the western world I’ve read a large number of articles about Assange and also about the accusations against Assange. I, at the time, concluded that the accusations were probably true; after all, why not? Being involved in a non-profit organization does NOT preclude a person from acting as an a**hole towards women. Due to the type of media I consume, I however did NOT know that Ardin had been outed by some of the more speculative press and also doxxed repeatedly. I wish I had known. I could have shown support while it was needed.
A couple of years ago I read "Know my Name" by Chanel Miller. I've also read "Klubben" by Matilda Gustavsson. All three books, this one included, depict the high price the (in these cases) women pay, not only because of a sexual assault, but also because of the onslaught of people claiming to know every "sinister motive" and "imperfect action" of the woman who was assaulted.
In "I skuggan av Assange" Anna Ardin and her fellow plaintive are still, a decade after the fact, not "acquitted" by internet-trolls, and some of Assange’s fans. This includes/included people with huge following who should know better than to side with the accused without ever having heard the other side of the story – her account. Misconceptions and strong hate still abound.
Though the internet-army pursuing Ardin and her co-plaintiff is an international one, it is Swedish also. As a matter of fact, people in my proximity believe in the honey-trap/CIA-fallacy. It is upsetting and sad. I hope a few of the people that have so pursued Ardin and her co-plaintiff take the time to read this book.
Though Ardin, years later, manages to rebuild a good quality of life, the havoc caused to her and her co-plaintiff was all-encompassing to an extent that is both frightening and infuriating to witness. She is successful in describing, not only the days surrounding the assault itself in all their nuance, but also the extremely heavy toll the assault, and the aftermath has had on her.
Ardin has kept her receipts and searched the facts out. The book is an easy listen as it reads almost like a journal, in chronological order and with dates recounted between 2010 and 2020. Her intellectual and feminist background is an advantage. She presents her view, but also many of the ethical and moral quandaries at the core of the case.
IMO this book is a “must-read”; our civilization needs to figure out how to protect and support victims of sexual assault better. Always-, but not least when the perpetrator is a person of high status, or with great power and influence, whether their name is Strauss-Kahn or Assange.
I also hope this book will be published in as many languages as articles about Assange have been: for justice and balance.
Like a large part of the population in the western world I’ve read a large number of articles about Assange and also about the accusations against Assange. I, at the time, concluded that the accusations were probably true; after all, why not? Being involved in a non-profit organization does NOT preclude a person from acting as an a**hole towards women. Due to the type of media I consume, I however did NOT know that Ardin had been outed by some of the more speculative press and also doxxed repeatedly. I wish I had known. I could have shown support while it was needed.
A couple of years ago I read "Know my Name" by Chanel Miller. I've also read "Klubben" by Matilda Gustavsson. All three books, this one included, depict the high price the (in these cases) women pay, not only because of a sexual assault, but also because of the onslaught of people claiming to know every "sinister motive" and "imperfect action" of the woman who was assaulted.
In "I skuggan av Assange" Anna Ardin and her fellow plaintive are still, a decade after the fact, not "acquitted" by internet-trolls, and some of Assange’s fans. This includes/included people with huge following who should know better than to side with the accused without ever having heard the other side of the story – her account. Misconceptions and strong hate still abound.
Though the internet-army pursuing Ardin and her co-plaintiff is an international one, it is Swedish also. As a matter of fact, people in my proximity believe in the honey-trap/CIA-fallacy. It is upsetting and sad. I hope a few of the people that have so pursued Ardin and her co-plaintiff take the time to read this book.
Though Ardin, years later, manages to rebuild a good quality of life, the havoc caused to her and her co-plaintiff was all-encompassing to an extent that is both frightening and infuriating to witness. She is successful in describing, not only the days surrounding the assault itself in all their nuance, but also the extremely heavy toll the assault, and the aftermath has had on her.
Ardin has kept her receipts and searched the facts out. The book is an easy listen as it reads almost like a journal, in chronological order and with dates recounted between 2010 and 2020. Her intellectual and feminist background is an advantage. She presents her view, but also many of the ethical and moral quandaries at the core of the case.
IMO this book is a “must-read”; our civilization needs to figure out how to protect and support victims of sexual assault better. Always-, but not least when the perpetrator is a person of high status, or with great power and influence, whether their name is Strauss-Kahn or Assange.
I also hope this book will be published in as many languages as articles about Assange have been: for justice and balance.
May 18, 2021
Jag måste väl börja med att säga att jag är partisk. Inte för att jag har någon relation till någon inblandad, inte på det sättet, men jag läste Domscheit-Bergs bok om Assange för ett antal år sedan, förfasades över organisationens slapphänta hantering av personskydd vid publiceringar och när Assange började jobba med Russia Today och tydligt tog ställning för Trump genom att läcka Clintons mail hade jag redan en bild av honom som en ytterst osympatisk, hatisk människa vars syfte i dagsläget var att skaffa makt åt sig själv.
Annas bok handlar så klart om Julian Assange, om hans fruktansvärda kvinnosyn, hans halventusiastiska insatser för att bistå sina källor och hans tydligt antisemitiska uttalanden. Den handlar om vad som hände den kväll han sov över hos Anna Ardin och några dagar senare hos Maria, den handlar om vad som hände efteråt, hur Julians försvarsadvokater förhalade, förhandlare och påstod att Assange var i fara för att förhindra en utlämning till Sverige. Men framförallt, och det budskap som är allra tydligast, handlar den om det drev Anna och (antagligen) Maria blev utsatta för efter att de valt att gå till polisen.
Det är ett fruktansvärt drev som går i vågor. Så fort någonting om fallet dyker upp i media fylls Annas inkorg av ilskna, hotfulla mail. Blogginlägg som talar om vikten av anonymitet avslutas med att doxxa just henne. Gamla tanter skickar arga vykort skrivna med vacker handstil. Hoten om våld och sexuellt våld kommer till en början från flashbackanvändare och twittrare på högerkanten, men ju längre tiden går desto fler vänstermänniskor hakar på.
"Jag läser Kriminalvårdens kunskapsöversikt om hedersrelaterat våld och förtryck att "hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som inskränker människors fri- och rättigheter". Att "hedersförtryck är när hederskultur utövas mot personer som inte lever upp till hederskulturens värderingar". Att det är ett "socialt system där det utövas en sträng kultur framför allt kvinnors och flickors sexualitet".
Är det även en slags hederskultur ci ser utspela sig när Soran Ismail, Fredrik Virtanen och Göran Lamberts fritt får ställa sig och karaktärsmörda kvinnorna som de antagligen förgripit sig på?
Även om boken ibland kan vara repetitiv kunde jag inte lägga den ifrån mig några längre stunder jag ville bara läsa, läsa, läsa!
Annas bok handlar så klart om Julian Assange, om hans fruktansvärda kvinnosyn, hans halventusiastiska insatser för att bistå sina källor och hans tydligt antisemitiska uttalanden. Den handlar om vad som hände den kväll han sov över hos Anna Ardin och några dagar senare hos Maria, den handlar om vad som hände efteråt, hur Julians försvarsadvokater förhalade, förhandlare och påstod att Assange var i fara för att förhindra en utlämning till Sverige. Men framförallt, och det budskap som är allra tydligast, handlar den om det drev Anna och (antagligen) Maria blev utsatta för efter att de valt att gå till polisen.
Det är ett fruktansvärt drev som går i vågor. Så fort någonting om fallet dyker upp i media fylls Annas inkorg av ilskna, hotfulla mail. Blogginlägg som talar om vikten av anonymitet avslutas med att doxxa just henne. Gamla tanter skickar arga vykort skrivna med vacker handstil. Hoten om våld och sexuellt våld kommer till en början från flashbackanvändare och twittrare på högerkanten, men ju längre tiden går desto fler vänstermänniskor hakar på.
"Jag läser Kriminalvårdens kunskapsöversikt om hedersrelaterat våld och förtryck att "hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som inskränker människors fri- och rättigheter". Att "hedersförtryck är när hederskultur utövas mot personer som inte lever upp till hederskulturens värderingar". Att det är ett "socialt system där det utövas en sträng kultur framför allt kvinnors och flickors sexualitet".
Är det även en slags hederskultur ci ser utspela sig när Soran Ismail, Fredrik Virtanen och Göran Lamberts fritt får ställa sig och karaktärsmörda kvinnorna som de antagligen förgripit sig på?
Även om boken ibland kan vara repetitiv kunde jag inte lägga den ifrån mig några längre stunder jag ville bara läsa, läsa, läsa!
July 31, 2025
"Det går att vara både och. Det går att tycka att Julian både är en riktig hjälte och en riktig sexualförbrytare. Ju mer jag sett av honom och hans utspel, desto svårare har det visserligen blivit för mig personligen att se hjälten. Och med det har det blivit svårt att gestalta den här dubbla berättelsen om Julian som både och, men jag hoppas att andra vill försöka. De flesta människor förtjänar det."
hittade denna av en slump på jobbet, men blev som överrumplad av fyndet. när fan hörde man om Wikileaks senast? finns de ännu?
otroligt mycket throwback till en mycket yngre tid i ens liv, i vaggan av fjärde (3e?) vågen feminism, innan #metoo (men dock med sin tids egna hashtag, #prataomdet?? helt glömt), och man hatade kvinnor aningens liiiite mer.
medan jag läser minns jag hur man följde typ ALLLLTTTT som rapporterades och hur jag själv sedan gick från att tro konspirationerna till att de föll isär med tiden (och logik) och man fattade att mannen är ba psycho, även om han gjort bra grejer.
boken handlar inte om skuld, den handlar om människans dualitet och återkommer till vårt väsens gråzoner och mobbmentalitet. att läsa denna 2025 (när vi har några år av tuff cancelkultur bakom oss och det pratas om ökad polarisering i samhället etc.) var väldigt intressant.
hon behandlar även sitt röriga kärleksliv under de skälvande åren vilket jag inte kan sätta fingret på varför men jag gillar det. det tillför.
hittade denna av en slump på jobbet, men blev som överrumplad av fyndet. när fan hörde man om Wikileaks senast? finns de ännu?
otroligt mycket throwback till en mycket yngre tid i ens liv, i vaggan av fjärde (3e?) vågen feminism, innan #metoo (men dock med sin tids egna hashtag, #prataomdet?? helt glömt), och man hatade kvinnor aningens liiiite mer.
medan jag läser minns jag hur man följde typ ALLLLTTTT som rapporterades och hur jag själv sedan gick från att tro konspirationerna till att de föll isär med tiden (och logik) och man fattade att mannen är ba psycho, även om han gjort bra grejer.
boken handlar inte om skuld, den handlar om människans dualitet och återkommer till vårt väsens gråzoner och mobbmentalitet. att läsa denna 2025 (när vi har några år av tuff cancelkultur bakom oss och det pratas om ökad polarisering i samhället etc.) var väldigt intressant.
hon behandlar även sitt röriga kärleksliv under de skälvande åren vilket jag inte kan sätta fingret på varför men jag gillar det. det tillför.
June 7, 2024
کتاب در سایه آسانژ روایت زنی است از تعرض جنسی جولیان آسانژ یکی از بنیان گذاران ویکیلیکی (سایت افشاگر مسائل سیاسی) به او (آنا آردین) و یک زن دیگر (و شاید زنان بسیار دیگر) و ناتوانی دستگاه قضایی کشور سوئد و دیگر کشور ها برای محاکمه و حتی بازجویی از او. علاوه براین از هجمههای مردم در فضای مجازی به این زنان برای اینکه از قهرمانشان برای تعرض شکایت کرده گفته میشه.
این کتاب رو کتایون کشاورزی به فارسی و بدون سانسور ترجمه کرده. اگر خارج از ایران هستید میتونید این کتاب عالی و کتابهای دیگر رو از نشریه ایشون سفارش بدین و به بقای این نشریه کمک کنید.
اگر این نوشته رو خوندید و کتاب خریدید و دوست داشتین امیدوارم شما هم با گفتن از این نشریه از بقای اون حمایت کنید.
لینک نشریه کتایون کشاورزی:
https://cafe60media.se/butik?fbclid=P...
این کتاب رو کتایون کشاورزی به فارسی و بدون سانسور ترجمه کرده. اگر خارج از ایران هستید میتونید این کتاب عالی و کتابهای دیگر رو از نشریه ایشون سفارش بدین و به بقای این نشریه کمک کنید.
اگر این نوشته رو خوندید و کتاب خریدید و دوست داشتین امیدوارم شما هم با گفتن از این نشریه از بقای اون حمایت کنید.
لینک نشریه کتایون کشاورزی:
https://cafe60media.se/butik?fbclid=P...
March 14, 2021
Oerhört gripande, stark, saklig, nyanserad och trovärdig skildring av en händelse som ledde till 10 års mediedrev och förföljelse. Hoppas nu verkligen att Anna får den upprättelse hon förtjänar efter allt hon fått utstå alla dessa år, och säkert fått fortsätta utstå nu när boken släppts. Verkligen läsvärd med många kloka insikter från en stark och samtidigt ödmjuk kvinna! Tack för ditt mod att berätta och stå upp för kvinnors rättigheter och alla människors lika värde! Jag tror och hoppas att boken kommer få många andra att #fatta mod, #prataomdet, säga #metoo och få #upprättelse! Jag hoppas också att försäljningen kommer att leda till goda intäkter till Diakonia och deras arbete med lokala kvinnorättsorganisationer i Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern.
January 31, 2023
This is Anna’s testimony for the trial of Julian Assange that never happened. She speaks her truth of what happened from the day Assange arrived in Sweden, the assault and the horrific things she went thru after the police report was filed. Topics such as legal rights, feminism, sexual assault crimes online hate and mental health are discussed.
The court of public opinion diminished this woman’s testimony and threw her to the wolfs. A woman that spoke up against her offender to support other victims of his abuse. Anna was put thru hell, simply for speaking up. While Assange as a public figure and co creator of Wikileaks was protected and victimized. The accused offender got the majority of public support, THE OFFENDER. Innocent until proven guilty and all that but that’s not right, it can’t be right. I’m amazed by her strength in speaking up, writing and publishing her story. I wish the ending didn’t feed as abrupt but other then that I have no complaints.
It’s very well written, educational and very upsetting at times but it is a true story. While you may not agree with the authors political opinion, religion or whatever else may disturb you this is an eye opening book that I think is worth a read. Imagine if this happened to your child, friend or partner. Would you be so quick to dismiss what happened to them? Probably not.
This memoir isn’t available in English, you’d probably not get all the references anyways but I encourage you to read similar books.
The court of public opinion diminished this woman’s testimony and threw her to the wolfs. A woman that spoke up against her offender to support other victims of his abuse. Anna was put thru hell, simply for speaking up. While Assange as a public figure and co creator of Wikileaks was protected and victimized. The accused offender got the majority of public support, THE OFFENDER. Innocent until proven guilty and all that but that’s not right, it can’t be right. I’m amazed by her strength in speaking up, writing and publishing her story. I wish the ending didn’t feed as abrupt but other then that I have no complaints.
It’s very well written, educational and very upsetting at times but it is a true story. While you may not agree with the authors political opinion, religion or whatever else may disturb you this is an eye opening book that I think is worth a read. Imagine if this happened to your child, friend or partner. Would you be so quick to dismiss what happened to them? Probably not.
This memoir isn’t available in English, you’d probably not get all the references anyways but I encourage you to read similar books.
Read
October 24, 2022Hur ratear och reviewar man en bok som aldrig skulle ha behövts skrivas?
Finner inga ord. Så hemskt hela processen, och vidrigast av allt hur så många högt uppsatta personer, som besitter viktiga positioner för att styra vårt demokratiska och ”jämställda” samhälle har kunnat agera så fullständigt idiotiskt och ställa sig emot målsägande på det här sättet gör det hela så j*vla mörkt.
Usch går inte ens att utrycka sin vrede över det här.
All eloge till Anna Ardin som orkat skriva den här boken.
Finner inga ord. Så hemskt hela processen, och vidrigast av allt hur så många högt uppsatta personer, som besitter viktiga positioner för att styra vårt demokratiska och ”jämställda” samhälle har kunnat agera så fullständigt idiotiskt och ställa sig emot målsägande på det här sättet gör det hela så j*vla mörkt.
Usch går inte ens att utrycka sin vrede över det här.
All eloge till Anna Ardin som orkat skriva den här boken.
February 18, 2021
En viktig bok! Öppet, ärligt och modigt berättar Anna Ardin om vad Julian Assange utsatte henne och Maria för 2010 och om hur livet vändes omkull för dem båda när de anmälde Assange för sexuella övergrepp och våldtäkt. Anna läser ur sina dagböcker och beskriver hur kränkningar och hot om våld blev en följeslagare i många år. Oerhört intressant och samtidigt så tungt att ta till sig. All styrka till Anna! Jag hoppas att många lyssnar på/läser den här boken.
April 8, 2023
I read the German translation of this book. Everyone should read it.
I realized that Assange has an excellent legal team that has led an excellent PR campaign to swing public opinion in his favor. The rape accusations are hardly mentioned by any journalist anymore. The two women have seen no justice.
Like Ardin, I also wonder why women's rights have to be sacrificed to save modern heroes. There are no human rights without women's rights.
I realized that Assange has an excellent legal team that has led an excellent PR campaign to swing public opinion in his favor. The rape accusations are hardly mentioned by any journalist anymore. The two women have seen no justice.
Like Ardin, I also wonder why women's rights have to be sacrificed to save modern heroes. There are no human rights without women's rights.
February 7, 2021
Vilken viktig bok. Tack för att du orkade skriva den. Jag är ledsen att du behövde göra det. Att vi inte nått lägre i jämställdhet och rättvisa. Anna beskriver egna tvivel i denna bok av självrannsakan och faktabredd. Kopplar den egna upplevelsen till det systematiska. Det är viktigt. När Anna berättar vill jag lyssna, jag påminns om gråzoner där jag varit och jag vill agera.
February 2, 2021
Jag var en slumrande feminist. Nu är jag klarvaken.
Displaying 1 - 30 of 39 reviews