Året är 1938. I en hytt på M/S Kungsholm ligger en pojke och läser Tusen och en natt. Han är elva år, en månad och sexton dagar. Båten häver sig långsamt. Han är på väg till Amerika. Han vill aldrig mer återvända till det gamla landet. "Nevermore."
Pojken är Jan Myrdal. Tillsammans med sina systrar och sina berömda föräldrar Alva och Gunnar skall han till New York. Gunnar skall leda en stor undersökning för att lösa negerproblemet.
Jan Myrdal ger i sin nya bok "En annan värld" - som är en direkt fortsättning på den uppmärksammade "Barndom" (1982) - en helt unik inblick i en elvaårings liv: hans läsning, hans mekano- och modellbyggande, hans fantasier, hans uppvaknande sexualitet, hans begynnande medvetande om världen, om kriget som närmar sig. Oerhört öppet och med elvaåringens perspektiv berättar han om sin uppväxt som de berömda föräldrarnas "problembarn". Han har en närmast hallucinatorisk förmåga att se saker och företeelser som elvaåringen såg dem. Det är en storartad barndomsskildring han har åstadkommit.
Alva, Gunnar och Jan flyttar till New York, men handlar mindre om det nya landet än om vad det innebär att vara tolv, skillnaden mellan det inre och det yttre, att lära sig förstå världen, sammanhangen. Det finns spår av det som är fantastiskt i "Bekännelser", men i stort är Jan för ung för att betraktelserna ska kunna röra sig speciellt långt utanför det konventionella. Han skriver ärligt, insiktsfullt om att vara barn, att vara ensam, att ha föräldrar som behöver tvinga sig själva att engagera sig i honom (kontroversiellt pga Alva och Gunnar) men texten, livet, är också aningens tråkigt. Viktigare för Jan själv förmodligen än någon annan.
Kuriosa 1: Jans syster Sissela var professor i etik i Amerikat och fick en George Orwell award.
Kuriosa 2: Makarna Myrdals villa, Villa Myrdal, i Bromma ritades av Sven Markelius och verkar helt superfin.
En helt ok pojkskildring. Där jag finner berättelsen extra intressant är de stycken som handlar om relationen till pappa Gunnar. Efterordet är nästan ännu intressant än själv berättelsen, när Jan Myrdal skriver om föräldrarnas starka reaktioner på hans första barndomsskildring. Kanske borde jag helt enkelt läsa den boken..