What do you think?
Rate this book
Mina ryska vänner : En berättelse om Putins Ryssland
I september 1999 anländer Johanna Melén till Sankt Petersburg. Hon ska studera rysk litteratur på universitetet och har bestämt sig för att bo i studentkorridor för ryska studenter. Det är bara åtta år sedan Sovjetunionen bröts upp och kommunismen byttes ut mot ohejdad kapitalism.
Bekvämligheterna i korridoren lämnar en del att önska, men Johanna har bestämt sig för att uppleva Ryssland tillsammans med ryssarna, hon vill få ryska vänner och tala ryska. Snart delar hon rum med Olga, och umgås med Sveta och Natasja.
Samtidigt som Johanna försöker integrera sig sker flera spektakulära terrordåd mot bostadshus i Moskva och andra städer, kraftiga explosioner som dödar hundratals civila. Terrorister från Tjetjenien pekas ut och i den nya politiska situation som uppstår utropas den i princip okände fd KGB-agenten Vladimir Putin till premiärminister. Bara några månader senare, på nyårsafton 1999, efter hans kraftfulla svar på terrorhandlingarna, blir han tillförordnad president efter Boris Jeltsin.
Mina ryska vänner är berättelsen om några vänner i Sankt Petersburg, en skildring av hur Putin kom till makten och vad som hände sedan.
Johanna Melén är journalist på Sveriges Radio. Detta är hennes första bok.
Bekvämligheterna i korridoren lämnar en del att önska, men Johanna har bestämt sig för att uppleva Ryssland tillsammans med ryssarna, hon vill få ryska vänner och tala ryska. Snart delar hon rum med Olga, och umgås med Sveta och Natasja.
Samtidigt som Johanna försöker integrera sig sker flera spektakulära terrordåd mot bostadshus i Moskva och andra städer, kraftiga explosioner som dödar hundratals civila. Terrorister från Tjetjenien pekas ut och i den nya politiska situation som uppstår utropas den i princip okände fd KGB-agenten Vladimir Putin till premiärminister. Bara några månader senare, på nyårsafton 1999, efter hans kraftfulla svar på terrorhandlingarna, blir han tillförordnad president efter Boris Jeltsin.
Mina ryska vänner är berättelsen om några vänner i Sankt Petersburg, en skildring av hur Putin kom till makten och vad som hände sedan.
Johanna Melén är journalist på Sveriges Radio. Detta är hennes första bok.
307 pages, Hardcover
Published January 12, 2021
6 people are currently reading
57 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
March 13, 2021
Jolka-palki! (Jäklar också, på ryska.) Det här var läsning som fick igång mig. Jag har ett stort intresse av Ryssland och Sovjetunionen. Jag vill veta mycket men vet väldigt lite om det moderna livet i Ryssland. Jag är osäker på om jag sett en enda rysk film eller tv-serie. Tveksamt om jag läst någon samtida rysk författare heller (däremot klassisk). Tips mottages tacksamt!
Jag har i vilket fall hållit väl till godo med den svenska korrespondenten som levt delar av sitt liv i Ryssland, och som skrivit ett mycket intressant dokument i Mina ryska vänner. Det börjar 1999 då Melén studerar i Sankt Petersburg med målet att lära sig ryska och skaffa ryska vänner. Hon lyckas med båda. Genom att följa vännerna Lena, Sergej, Olga, Natasja, Vika med flera kan jag åtminstone förnimma någon slags känsla av att leva i Ryssland. Melén målar fram en bild genom att beskriva hur människor beter sig, vad de berättar, hur de klär sig och hur de luktar. Hon har också gjort intervjuer.
Ryssland är då postkommunistiskt, mittemellan det gamla och det nya. Mellan öst och väst, mellan kommunism och kapitalism. Författaren upplever ett fattigt Ryssland, med stora klasskillnader. Ibland fick medborgare lön i livsmedel, om de fick något alls. De sker två terrordåd då 1999, som landets ledning menade utfördes av talibaner tillhörande Tjetjenien. Dessa skräckinjagande upplevelser banade väg för Putin. Men redan redan då fanns misstankar om att det var den ryska säkerhetstjänsten som var skyldiga till dåden.
Här får jag lära mig om hur stort behovet var av en ny ledare då. Att Putin ansågs vara ett alternativ mittemellan sträng kommunism och fri liberalism. Den demokratiskt valda Boris Jeltsin, som ledde landet antiauktoritärt och lät omvandlingen från planekonomi till marknadsekonomi gå för snabbt, orsakade kaos för stora delar av folket. Rika oligarker och affärsmän gynnades. Jeltsin hade lyckats uppnå en förhållandevis levande demokrati, med hyfsat fria val, yttrandefrihet och frispråkig press. Men också hunger, krig och ett samhälle på randen till sammanbrott med regelbundna inflationstoppar. Priset på varor kunde variera från en dag till en annan. Putin lovade ordning och reda. Han lyckades också förbättrade ekonomin och den materiella standarden. Men han ströp demokratin.
Han satte en affärsman som opponerat sig, i fängelse. Det var slut med fri media. Under Jeltsins tid hade man kunnat se satiriska program om landets ledare. Nu blev teven något man kritiskt kunde kalla för ”zombielådan”. Ryssland gick alltmer åt den konformism som rådde under sovjettiden.
2006 försvann alternativet ”mot alla” på röstsedeln. En opposition uppmanade medborgarna att rösta på vad som helst förutom Putins parti Enade Ryssland, för att ge maktpartiet en knäpp på näsan. Alltså det vi känner igen som missnöjesröstning. Jag tänker att det går kanske inte att jämför Ryssland med Sverige. Ryssland har imperiekomplex. Många anser att Putin fått landet på fötter och gett det sin självständighet och stormaktstillhörighet tillbaka. Men ändå. Orsaken till missnöjesröstning verkar bottna i liknande problem. Saknaden av olika partier att rösta på, som står för olika saker.
Vid omval 2011 som egentligen bara hade en möjlig utgång i och med fusk, utbröt demonstrationer. Då hade många medborgare fått en stabil ekonomisk tillvaro och godtagbar materiell standard, men nöjde sig inte längre bara med det. De ville också ha en fungerande demokrati. Demonstranterna möttes med våld och bestraffningar. Efter det ändrades lagarna för att skydda Putins plats vid makten och konservativa ortodoxa värden uppvärderades. Att demonstrera blev olagligt, homosexualitet förbjöds.
2014 sker annekteringen av Ukrainska Krim, som delade ryssarna i två läger samt föranledde sanktioner. Detta isolerade det ryska folket ytterligare. (Krim kan förresten kanske liknas lite vid Gotland på det sättet att det var till Krims stränder ryssarna reste under sovjettiden.) Rubeln rasade jämför med utländska valutor och Meléns vän Olga har inte längre råd att resa.
Putin har fortfarande stöd av vissa som oroar sig för att om Putin inte kan omväljas riskerar ledningen övertas av en nationalist. Men det är ingen risk att de blir av med Putin. 2020 genomfördes en röstning som av Meléns vän liknas vid ett skådespel. Lagarna som tidigare reglerade att inte samma person skulle kunna vara president mer än åtta år i sträck, punkterades, igen, och nu kan Putin sitta kvar vid makten till 2036.
”’Vet du’, skrev hon [Olga] som kommentar till någon av alla mina frågor om den politiska utvecklingen, ’jag har en känsla av att man ser på politiken annorlunda här jämfört med i väst. Här är politiken och människornas liv mycket tätt sammanflätade. Enkla människors liv är så beroende av politiken samtidigt som politiken här är så föränderlig. Och därför har man tröttnat på att prata om den, att alls tänka på den.’ Som en slags förträngningsmekanism. I väst däremot, skrev Olga, levde människorna på i sina välordnade liv och kanske till och med hade lite långtråkigt. Då kunde det bli som ett intresse i sig att intressera sig för politiken, att analysera och reflektera, även om man egentligen inte behövde. Som en slags lyx.”
Jag får en förståelse för känslan om att vem som sitter vid makten är egalt. Den folkliga viljan saknar betydelse. Putin eller någon annan maktgalen. Vissa menar att man istället bör fokusera på vad man kan påverka, sin egen hälsa, sina närmaste, sitt hem och så vidare.
Avslutningsvis måste jag skriva något om bokens fysik också. Endast med ett avtagbart pappersband finns information om titel och författare. Lyfter man av detta band kan man inte döma om bokens innehåll förrän man öppnar den. Som en metafor för att inte låta utsidan ta fokus. Jag tolkar det som en motståndshandling till klickbetesrubriker och glansiga omslag. För att få veta något ordentligt måste man förkovra sig i innehållet, inte nöja sig med att titta på fodralet.
Jag har i vilket fall hållit väl till godo med den svenska korrespondenten som levt delar av sitt liv i Ryssland, och som skrivit ett mycket intressant dokument i Mina ryska vänner. Det börjar 1999 då Melén studerar i Sankt Petersburg med målet att lära sig ryska och skaffa ryska vänner. Hon lyckas med båda. Genom att följa vännerna Lena, Sergej, Olga, Natasja, Vika med flera kan jag åtminstone förnimma någon slags känsla av att leva i Ryssland. Melén målar fram en bild genom att beskriva hur människor beter sig, vad de berättar, hur de klär sig och hur de luktar. Hon har också gjort intervjuer.
Ryssland är då postkommunistiskt, mittemellan det gamla och det nya. Mellan öst och väst, mellan kommunism och kapitalism. Författaren upplever ett fattigt Ryssland, med stora klasskillnader. Ibland fick medborgare lön i livsmedel, om de fick något alls. De sker två terrordåd då 1999, som landets ledning menade utfördes av talibaner tillhörande Tjetjenien. Dessa skräckinjagande upplevelser banade väg för Putin. Men redan redan då fanns misstankar om att det var den ryska säkerhetstjänsten som var skyldiga till dåden.
Här får jag lära mig om hur stort behovet var av en ny ledare då. Att Putin ansågs vara ett alternativ mittemellan sträng kommunism och fri liberalism. Den demokratiskt valda Boris Jeltsin, som ledde landet antiauktoritärt och lät omvandlingen från planekonomi till marknadsekonomi gå för snabbt, orsakade kaos för stora delar av folket. Rika oligarker och affärsmän gynnades. Jeltsin hade lyckats uppnå en förhållandevis levande demokrati, med hyfsat fria val, yttrandefrihet och frispråkig press. Men också hunger, krig och ett samhälle på randen till sammanbrott med regelbundna inflationstoppar. Priset på varor kunde variera från en dag till en annan. Putin lovade ordning och reda. Han lyckades också förbättrade ekonomin och den materiella standarden. Men han ströp demokratin.
Han satte en affärsman som opponerat sig, i fängelse. Det var slut med fri media. Under Jeltsins tid hade man kunnat se satiriska program om landets ledare. Nu blev teven något man kritiskt kunde kalla för ”zombielådan”. Ryssland gick alltmer åt den konformism som rådde under sovjettiden.
2006 försvann alternativet ”mot alla” på röstsedeln. En opposition uppmanade medborgarna att rösta på vad som helst förutom Putins parti Enade Ryssland, för att ge maktpartiet en knäpp på näsan. Alltså det vi känner igen som missnöjesröstning. Jag tänker att det går kanske inte att jämför Ryssland med Sverige. Ryssland har imperiekomplex. Många anser att Putin fått landet på fötter och gett det sin självständighet och stormaktstillhörighet tillbaka. Men ändå. Orsaken till missnöjesröstning verkar bottna i liknande problem. Saknaden av olika partier att rösta på, som står för olika saker.
Vid omval 2011 som egentligen bara hade en möjlig utgång i och med fusk, utbröt demonstrationer. Då hade många medborgare fått en stabil ekonomisk tillvaro och godtagbar materiell standard, men nöjde sig inte längre bara med det. De ville också ha en fungerande demokrati. Demonstranterna möttes med våld och bestraffningar. Efter det ändrades lagarna för att skydda Putins plats vid makten och konservativa ortodoxa värden uppvärderades. Att demonstrera blev olagligt, homosexualitet förbjöds.
2014 sker annekteringen av Ukrainska Krim, som delade ryssarna i två läger samt föranledde sanktioner. Detta isolerade det ryska folket ytterligare. (Krim kan förresten kanske liknas lite vid Gotland på det sättet att det var till Krims stränder ryssarna reste under sovjettiden.) Rubeln rasade jämför med utländska valutor och Meléns vän Olga har inte längre råd att resa.
Putin har fortfarande stöd av vissa som oroar sig för att om Putin inte kan omväljas riskerar ledningen övertas av en nationalist. Men det är ingen risk att de blir av med Putin. 2020 genomfördes en röstning som av Meléns vän liknas vid ett skådespel. Lagarna som tidigare reglerade att inte samma person skulle kunna vara president mer än åtta år i sträck, punkterades, igen, och nu kan Putin sitta kvar vid makten till 2036.
”’Vet du’, skrev hon [Olga] som kommentar till någon av alla mina frågor om den politiska utvecklingen, ’jag har en känsla av att man ser på politiken annorlunda här jämfört med i väst. Här är politiken och människornas liv mycket tätt sammanflätade. Enkla människors liv är så beroende av politiken samtidigt som politiken här är så föränderlig. Och därför har man tröttnat på att prata om den, att alls tänka på den.’ Som en slags förträngningsmekanism. I väst däremot, skrev Olga, levde människorna på i sina välordnade liv och kanske till och med hade lite långtråkigt. Då kunde det bli som ett intresse i sig att intressera sig för politiken, att analysera och reflektera, även om man egentligen inte behövde. Som en slags lyx.”
Jag får en förståelse för känslan om att vem som sitter vid makten är egalt. Den folkliga viljan saknar betydelse. Putin eller någon annan maktgalen. Vissa menar att man istället bör fokusera på vad man kan påverka, sin egen hälsa, sina närmaste, sitt hem och så vidare.
Avslutningsvis måste jag skriva något om bokens fysik också. Endast med ett avtagbart pappersband finns information om titel och författare. Lyfter man av detta band kan man inte döma om bokens innehåll förrän man öppnar den. Som en metafor för att inte låta utsidan ta fokus. Jag tolkar det som en motståndshandling till klickbetesrubriker och glansiga omslag. För att få veta något ordentligt måste man förkovra sig i innehållet, inte nöja sig med att titta på fodralet.
August 25, 2023
Humaniora när den är som bäst. Vill man veta något om rysk politik, kultur och samhälle genom helt vanliga människors liv och förhållningssätt till sitt eget land och ledare ska man läsa denna. Rekommenderar starkt.
August 21, 2023
Bra och intressant! Gillade att hon varvade politik och historia med sina egna upplevelser, särskilt i del 1. Läsvärd!
April 23, 2021
3,5. Himla intressant om Ryssland och om Putin. Lärde mig många saker och uppskattade att Melén ofta berättade om kvinnornas perspektiv.
July 14, 2021
Välskriven och intressant berättelse om Ryssland ur ett personligt perspektiv.
January 7, 2025
Om Putins väg till makten och processen att konsolidera den till sig, blandat med inslag ur det ryska vardagslivet.
Lättläst sammanfattning av de viktigaste händelserna kring den ryska makten sedan 90-talet.
Lättläst sammanfattning av de viktigaste händelserna kring den ryska makten sedan 90-talet.
This entire review has been hidden because of spoilers.
July 7, 2021
En personlig berättelse som rör sig kring Meléns två år som stipendiestudent i rysk litteratur i St. Petersburg runt millennieskiftet. Ett fritt, hedonistiskt och samtidigt fattigt och kaotiskt Ryssland just innan Lillefar tar över efter Jeltsin. Melén återvänder tjugo år senare för att genom vännerna hon lärde känna då förstå Ryssland av i dag. Ett inkännande porträtt av ett spännande land och ett spännande folk. Mycket läsvärt.
February 23, 2023
Johanna Melén kommer till Sankt Petersburg 1999 för litteraturstudier och anar inte att hon kommer att bevittna ännu ett paradigmskifte i rysk historia parallellt med studentlivet. Ett antal terrordåd sker och Putin gör entré som premiärminister.
Johanna berättar om sina besök i Ryssland och hur landet utvecklas från 1999 och framåt. Boken kom ut innan invasionen av Ukraina så detta är naturligtvis inte med. Beskrivningen av utvecklingen i Ryssland tar minst lika mycket plats – om inte mer – som Johannas personliga berättelse om sina upplevelser av vardagsliv i landet samt de vänner hon fortfarande har kontakt med. Oavsett vad som berättas så görs det på ett lättfattligt sätt utan att bli trivialt.
Jag hade kanske förväntat mig mer personliga betraktelser, men oavsett är det en läsvärd bok.
Johanna berättar om sina besök i Ryssland och hur landet utvecklas från 1999 och framåt. Boken kom ut innan invasionen av Ukraina så detta är naturligtvis inte med. Beskrivningen av utvecklingen i Ryssland tar minst lika mycket plats – om inte mer – som Johannas personliga berättelse om sina upplevelser av vardagsliv i landet samt de vänner hon fortfarande har kontakt med. Oavsett vad som berättas så görs det på ett lättfattligt sätt utan att bli trivialt.
Jag hade kanske förväntat mig mer personliga betraktelser, men oavsett är det en läsvärd bok.
February 1, 2021
Inspirerande sätt att få sig till livs en fördjupad bild av Putins väg till makten och Ryssland utveckling de senaste två decennierna. Att berätta om ett politiskt skeende genom personer och relationer gör upplevelsen mycket rikare än en fackbok om rysk politik. Nytta o nöje i en bok jag njöt av att läsa.
April 2, 2021
Alltid intressant med förstahandsbeskrivningar av vardag i Ryssland, och (yet another) försök att beskriva det politiska "sinnelaget". I slutänden tillförde boken inte jättemycket till någon insikt eller förståelse hos mig dock.
December 28, 2021
”Natasja säger att folkets och maktens förhållande kan beskrivas med en uppdaterad version av det sovjetiska uttrycket: ’De ger sken av att ge oss lön. Vi ger sken av att arbeta.’ Nu skulle man istället kunna säga: ”De ger sken av att saker är på ett visst sätt. Vi ger sken av att vi tror på det.’”
February 8, 2022
En mycket bra bok där författaren på ett lättillgängligt sätt skriver om händelser i Rysslands moderna historia. Företeelser som åtminstone jag glömt och hur mycket de spelar roll även i dagsaktuell politik.
August 5, 2021
Ingen fantastisk läsupplevelse men gav en bra inblick i Ryssland vid millennieskiftet och Putins bakgrund.
October 17, 2021
Personligt om Ryssland. Om du också tyckte om den, läs Anna-Lena Lauréns Sammetsdiktaturen.
July 18, 2023
Väldigt intressant läsning men hade tjänat på lite hårdare redaktörskap. Mot slutet blir det väl många upprepningar, jag fick några gånger känslan av att jag inte kom framåt alls i boken…
March 4, 2025
Läste flera timmar i sträck
December 1, 2025
Svag fyra! Lärorik utan att kännas för tung, mycket tack vare inslagen som baseras på Meléns egna tid i Ryssland. Ibland kunde de mer historiska bitarna kännas lite för återberättande.
May 20, 2022
I princip riktigt intressant, men de icke-personliga delarna av boken är lite för långrandiga och på slutet blir det onödig upprepning. Språkbruket är också underligt tillkonstlat: "På sjunde våningen, högst upp i huset, i ett rum för sig själv, bodde Lena från Penza, poeten Michail Lermontovs hemstad, 135 mil sydost om Sankt Petersburg."
Displaying 1 - 18 of 18 reviews