"Idag är det lördag och jag ska fly från Sverige. Det låter helt skadat. Det borde inte finnas ord för det som händer nu. Men orden finns och allt är på riktigt."
Efter tre år i Sverige kliver Salar på tåget i Malmö. Han vet inte vart han ska, bara att han måste fly igen. Kanske kommer han aldrig mer att träffa Karin och Albin. Han har blivit en del av deras familj, gått i skolan och lärt sig språket. Sedan kom avslaget.
När tåget rullar över bron stänger Salar av mobilen. Han orkar inte förklara, orkar inte ta farväl. Under en farlig resa genom Europa försöker han förtränga sin svenska familj. Men vissa saker försvinner inte, hur mycket man än blundar.
Salar hamnar i Paris och det provisoriska tältlägret vid Porte de la Chapelle. Där möter han Najib, som hjälper honom att hantera det svåra livet som flykting i Frankrike. Bland råttor, rädsla och polisrazzior växer en vänskap fram.
En mörk och ärlig roman om en ung människa som slåss för sin värdighet i ett omänskligt system.
Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Annelie Drewsen har gjort omfattande research och intervjuat ungdomar som lever på gatan i Paris - många av dem med starka band till Sverige.
Prinsen av Porte de la Chapelle handlar om Salar som inte får asyl i Sverige och tvingas fly. Han flyr, utan att berätta för nästan någon, och hamnar till slut i Paris.
Den här boken. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om den för jag vill verkligen att alla ska läsa den. Den är så tänkvärd, ögonöppnare och en röst som måste få höras mer. Det märks att Annelie har gjort sin research och att berättelsen egentligen inte är hennes, utan de barn och ungdomar som hon har intervjuat som till sist har blivit den här boken. Språket i boken är fantastiskt, jag kan känna alla lukter, se alla miljöer och det är så lätt att förstå och känna med karaktärerna.
Det är rått, ärligt, skrämmande, hemskt men framförallt även hoppfullt. Tempot är magiskt i boken och det är helt omöjligt att lägga ifrån sig den, så se till att ha en stund över så att du har tid att läsa hela på en gång. Helt makalöst fantastisk läsupplevelse, snälla snälla LÄS! Det här är en bok som inte kommer släppa taget om dig och som du ofta kommer att komma på att tänka på.
”Vet du att hela Paris är fullt av statyer och minnesmärken över folk som dött i olika krig? Men alla som dör i krigen nu, vem minns dem?”
Salar flydde från Iran till Sverige och fick stanna i tre år innan hans tredje och sista avslag kom från migrationsverket. Han föregår utvisningsbeskedet och reser på eget initiativ ner till Paris, för att slippa bli skickad till Kabul i landet han aldrig varit i.
Eftersom Salar delar erfarenhet med tusentals ungdomar fyller den här en berättelse ett behov. Det hade varit fantastiskt om någon av de som själva genomlevt den här misären hade stått bakom texten. Men nu är det Drewsen som berättar utifrån intervjuer hon gjort. Boktips till mig själv: Om jag dör nu kommer tidningarna skriva mitt namn av Nazanin Nouri.
Språket är mycket fint och lämpligt för barn 11-15 år. Lagom poetiskt och explicit.
Jag har varit god man åt tre pojkar från Afghanistan och känner mycket väl igen den realitet som Drewsen beskriver. De var alla ateister och hade dålig hälsa, men i övrigt väldigt olika. En vägrade prata och älskade film från Bollywood, han gjorde flera självmordsförsök. Han fick sen uppehållstillstånd i Tyskland. En annan hatade hundar och var mycket arg, men älskade barn. Han fick uppehållstillstånd i Frankrike. Den tredje kallar mig mamma, är artig och generös. Han är kvar i Sverige, han har varit här i sex år och väntar fortfarande på besked. Med andra ord; de som kommer hit från Iran eller Afghanistan är olika individer, med olika bakgrund och personligheter men med samma mål. De vill leva. De lämnade sina familjer och tog sig hit för att slippa kriga och dö. Man kan vara en besvärlig tonåring som gör fel men ändå är man precis lika värd att få leva i fred. Jag tycker det är lite synd att karaktären Salar skildras som en närmast perfekt person. Prekära situationer får ofta människor att agera desperat, men inte Salar. Han gör allt rätt. Najib (hans vän) är däremot en karaktär som är mer lik en komplex människa med goda sidor och brister.
Karin, Salars familjehemsmamma, beter sig å andra sidan väldigt konstigt. Hon gråter och pratar om hur det känns för henne. Jag tycker att för stor del avhandlar Karin och Salars relation. Mer realistiskt hade det vara att behålla fokuset på vänskapen ungdomarna emellan. För jag tror att i de flesta av dessa ungdomars fall är det just vänskapen med varandra som stått för den största källan till trygghet och kärlek.
Jag känner mig dock lika långt från flyktingarnas verklighet efter att ha läst boken, som innan. Man har bara skrapat lite på ytan. Jag hade förhoppningar om att berättelsen skulle innehålla mer än själva flykten. Mer om Salars tidigare liv som papperslös i Iran, hans familj och vänner från den tiden. Hans tankar borde rimligen röra sig kring annat än själva flyktens här och nu. Någon enstaka gång bara, tänker han på sin mamma. Det här är ett bra och ganska lyckat försök, men jag önskar mig en inifrånskildring.
Ungdomsboken Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen är så äkta, nära och stark att jag tillbringar kvällen med att sträckläsa med tårarna som rinner och rinner och rinner.
I mitt liv har jag flera "Salar" som lämnat ekande tomrum efter sig. Den här boken är berättelsen om de afghanska ungdomarna som kom hit 2015 och som så många av oss fick förmånen att lära känna - i skolan, i idrottslaget eller som en älskad extra familjemedlem. Det här är berättelsen efter det sista avslaget och flykten från Sverige och hoppet om att hitta en plats att kalla sin.
Sorgen, saknaden och tomheten både hos ungdomen Salar och hos den svenska familjen som han tvingas lämna bakom sig är nästan outhärdlig att läsa om. Samtidigt finns det vänskap, gemenskap och ett spirande hopp om att få landa och rota sig. Nattsvart mörker och obändig livskraft på samma gång. En mening som stannar kvar hos mig och gör mig så ont är: "Sverige är en plats där drömmar dör, långsamt" (s.11).
Boken passar både ungdomar och vuxna. Det här är boken om en klasskamrat, eller elev, eller en familjemedlem som en dag inte längre finns kvar. För den som lärt känna en "Salar" blir boken en viktig påminnelse om att aldrig glömma och för den som ännu inte vet något om det boken handlar om är den här boken en viktig samtidsskildring.
En inblick i ett liv, ett liv bland tusentals andra. Liv på flykt. Liv som hunnit rota sig, lära sig ett nytt språk.
Salar hann bo tre år i Sverige hemma hos Karin och Albin. Men sen kom tredje utvisningsbeskedet och Salar bestämde sig för att fly. han har hört om de stora flyktinglägren i Paris. kanske kan han lyckas ta sig dit? Han har ju gjort det förr.
Lite utpressningsvarning här. Vem kan sätta ett lågt betyg på en i princip sann historia om hur papperslösa ungdomar hamnar på drift i Europa...? Som tur var levererar Drewsen en text som ligger tillräckligt över medel för att jag ska läsa vidare, trots känslan av känslor-kidnappning. Balansen mellan "för verklighetstroget" (läs: hemskt) och "för tillrättalagt" (läs: för sockersött) hålls någotsånär (det är ju ändå en ungdomsbok, tror jag?). Jaja. Jag är en sucker för mellankapitel med poetiska rader (som påminner om årets bästa migrant-bok "Other Words for Home"). Utpressad eller ej.
Antagligen sökte jag efter något med Paris på Storytel och så blev det den här. Många paralleller med bröderna Dardennes senaste film, Tori & Lokita , för en lite äldre målgrupp.
Salar har fått avslag på sin tredje asylansökan. Nu ska han avvisas från Sverige till Kabul. I förtvivlan flyr han till Paris, som alla andra flyktingar också. Vägen dit är vidrig, han blir sexuellt missbrukat av en man som hade erbjudit skjuts. En hemsk scen i boken, och säkert fullt möjligt att det händer många. Väl i Paris träffar han Najib som introducerar honom i livet på gatan. Var man kan sova, hämta mat, duscha t.ex. Men han kan inte glömma Karin från Sverige där han bodde, och inte Albin som var så rolig och snäll, som en lillebror till honom. Karin gör ett försök att förmå Salar att följa med tillbaka, hon hade extra kommit från Sverige till Paris, men Salar vägrar. Hellre stannar i ett land där han kan få uppehållstillstand. Det slutar med att hans asylansökan antas i Paris, och att Karin och Albin ska resa ner för att fira jul och nyår. Jag tyckte mycket om språket som flyter lätt, ibland bara några få rader som poesi. Jag tänker på en annan bok, "I havet finns krokodiler", som också på ett lättfotat sätt kunde berätta om hemskheter som drabbar de som inte äger ett hem: https://bokbloggenuppsala.blogspot.co...
This entire review has been hidden because of spoilers.
Salar lämnar Sverige efter att ha fått sitt tredje avslag. Han lämnar även Karin och Albin och en plats han har kallat sitt hem de senaste tre åren. Efter en omtumlande resa hamnar han till slut i Paris. Han har hört att det ska vara lättare att få asyl där, men det är svårt att vara ensam och långt hemifrån. I tältlägret lär han känna Najib som också flydde från Sverige. Med Najibs hjälp lär sig Salar överleva som papperslös i ett land där han inte kan språket.
Salar finns inte i verkligheten, i verkligheten finns det tusentals som Salar. Det är stundtals mycket tung läsning, varning för jobbiga scener (övergrepp, självmordstankar och våld), men det är en berättelse som behöver höras. Prinsen av Porte de la Chapelle är svår att släppa.
En läsvärd bok som upplyser och som väcker känslor. I bokcirkeln fick den ett medelbetyg och vi ifrågasatte trovärdigheten eller snarare att vi tyckte att gick lite för lätt för huvudpersonen. Nu i skrivande stund så tycker jag nog att vi i cirkeln borde sluta ifrågasätta om den är trovärdig eller ej. Det här är någons berättelse, någon som fått uppleva paniken av att bli utvisad, känslan av att det inte finns någon plats för mig och att jag måste fly för att överleva. Vi borde istället lyssna och ta till oss det författaren vill upplysa oss om. Kanske att vi kan få en tydligare förståelse av hur det är att vara på flykt, inte ha en trygg plats och att du är alldeles ensam. Förhoppningsvis kommer världen visa mer medkänsla, solidaritet och rättvisa.
Lätt att läsa, kräver eftertanke. Förvånansvärt vacker bok, sorglig och hemsk på samma gång. Salar har bott i Sverige i 3 år, läser svenska och bott hos Karin och hennes son Albin. Han har många fina minnen från den tiden. Nu har han fått avslag på asylansökan och lämnar sverige men vet inte riktigt vart han ska ta vägen. Hamnar i Paris, tältläger och nytt språk.
En luftigt skriven bok som inga afghaner behöver läsa, men svenskar... Den är lätt att läsa men kräver pauser för eftertanke. Det är nog en bok jag kommer att minnas länge.
Fællesbogen til #EtDøgnMedBøger anno maj 2022! En barsk bog der viser menneskerne fanget i systemer og regler, men som også byder på håb.
Det er en hurtig og letlæst bog, der både chokerer og skaber væmmelse, men som på en eller anden måde aldrig kommer helt i dybden med emnet. Jeg synes desværre den forblev lidt for overfladisk, i sær når man tænker på hvad Salar blev udsat for, men på den anden side er det også rart at have håb for fremtiden.
En välskriven, sorglig och djup bok om flykt och vänskap. Passar för både ungdomar och vuxna. Det är många som känner en Salar. En ung människa som efter flera år i Sverige fått avslag på sin asylansökan och flytt vidare i Europa. En nutidsskildring med mörker och värme. Läs den!
Ikke en bog jeg havde valgt at læse på egen hånd, men ikke desto mindre en speciel bog. Dette er fællesbogen til denne omgang af Et Døgn Med Bøger, og i sidste øjeblik valgte jeg at læse med for at dele oplevelsen med alle andre.
En lite tunn bok, kan jag tycka. Hade velat veta mer om Salars resa till Sverige, men också mer om hans planer innan han bestämde sig för att fly frånSverige och sin utvisning.
Det var en god historie. Den skiftede meget fint mellem at være dyb og sjov. Den var let og hurtig at læse. Dog var der nogle ting i bogen jeg ikke kunne få til at give mening.
Virkelig et så fint emne at tage op. Har aldrig læst en bog som omhandler sådan noget som flytninge krise osv., så synes virkelig den var fin. Dejligt, fint og let sprog også 3.6-3.8 stjerner ish