What do you think?
Rate this book
Operatören
Gamen
Swedish / Svenska
290 pages, ebook
First published January 20, 2021
1 person is currently reading
22 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 12 of 12 reviews
September 10, 2022
I have tried another for me new author. I started out reading Gamen (The Vulture) the first book about Simon. Great suspense filled book about ex special forces soldier Simon, he lives with his sister in a flat in Malmö Sweden and is obviously suffering from ptsd. One of his last missions where to infiltrate into Syria and kill an ISIS soldier from Sweden when stuff happened. Suddenly one day while waiting for his food order to be done he sees Gamen but no one believes him. This is a really interesting book and I recently heard there will be a second out later this year. I am curious about how the story will continue. Sadly for those out there that don't read in swedish this will be a book that is hard to understand. I do however recommend it for those who likes thrillers.
April 9, 2024
Spännande! Ger även en lortig, rå känsla som jag gillar mycket. Nerviga tillbakablickar insprängt på ett bra sätt. Gillar huvudpersonen som är trasig till tusan och tvivlar på sig själv, men ändå kämpar på. Han tar inte de smartaste besluten ibland, men det passar bra. Stort plus för bra Malmömiljöer!
Ogillar den kvinnliga journalisten. Hon är platt, klichéaktig och känns intvingad för att få till lite sex. Hon åstadkommer inte mycket för intrigen som inte hade kunnat lösas på annat sätt.
Kul reflektion: I en scen klättrar huvudpersonen runt på Öresundsbron helt i onödan. Jag som jobbat ute på bron vet att den inte är konstruerad så som beskrivs i boken 😁 Men det förlåter jag eftersom jag gillade boken.
Ogillar den kvinnliga journalisten. Hon är platt, klichéaktig och känns intvingad för att få till lite sex. Hon åstadkommer inte mycket för intrigen som inte hade kunnat lösas på annat sätt.
Kul reflektion: I en scen klättrar huvudpersonen runt på Öresundsbron helt i onödan. Jag som jobbat ute på bron vet att den inte är konstruerad så som beskrivs i boken 😁 Men det förlåter jag eftersom jag gillade boken.
March 14, 2021
Super-soldaten som röjer runt och ställer frågor lika subtilt som om han hade en stor blinkande neonskylt ovanför huvudetet. Och det skulle vara bra om författaren var medveten om att man inte kan plocka upp mobiler här och var och ringa samtal från dem. Finns väl ingen som inte haft låst skärm det senaste årtiondet. Känns inte trovärdigt nånstans, men ändå bra underhållningsfaktor
March 27, 2025
KAN DET VERKLIGEN STÄMMA ATT SVENSK MILITÄR SKICKAR PERSONAL FÖR ATT MÖRDA FOLK UTOMLANDS? OCH HUR PÅVERKAS DEN SOLDAT SOM SER SIN BÄSTE VÄN BLI MÖRDAD AV ISLAMSKA TERRORISTER PÅ NÄRA HÅLL?
I romanens form har Olle Lönnaeus svarat på dessa frågor i romanen ”Gamen” från 2020.
Malmö, min gamla hemstad. När jag läser Lönnaeus romaner tas jag med tillbaka till Malmö. Staden är med i berättelserna, på huden, ner på gatukorsningsnivå. Jag känner igen staden i böckerna, jag förflyttas tillbaka till Malmö. Bara det är ett bevis på att Lönnaeus når in till mig.
Det finns journalister som blir fantastiska författare. Kanske det är deras långa träning i att göra research och berätta en historia? Kanske det är det uppenbara sökandet efter sanning, som kan förtrolla mig, få mig att nyfiket fortsätta lyssna eller läsa?
Fram till för några år sedan var Olle Lönnaeus en bra reporter på Sydsvenskan för mig. Nu är han även författare. Jag gillar båda dessa skepnader.
När jag läser de extremt kortfattade recensionerna av ”Gamen” på Storytel, slås jag av gnälligheten hos en del läsare. ”Seg. Tråkig. Det dröjde innan det verkligen hände något. Utdragen historia.” Men så finns också de - som liksom jag - läser en annan bok, en bok som mer handlar om en ensam människas kamp, både mot sina egna demoner och dem runt honom. Det finns så många poänger i det till synes långsamma tempot.
För mig är ”Gamen” en berättelse om posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) och om vad som kan hända med en människa som är förbjuden att på något sätt nämna traumats orsak. En person som ibland är osäker på vad som är verklighet och vad som bara sker i hans huvud. En person vars uppdragsgivare i princip vänder honom ryggen. Han får stå ensam mot världen.
Simon är mannen och soldaten som skickats iväg för att, tillsammans med vännen Ahmed, ta sig till Mellanöstern för att döda en IS-krigare som kallas Gamen. Gamen är en radikaliserad ung man, uppvuxen i Göteborg, som efter en rad småbrott väljer att ge sig av utomlands - och kanske till och med bli martyr. Det är just denne man som Simon och Ahmed får i uppdrag att likvidera - och det är topphemligt. För inte kräver väl svensk militär att deras anställda ska agera som lönnmördare? Men det går inte som planerat. Ahmed dör. Gamen överlever just då.
Berättelsen startar ett år efter traumat. Simon har fått veta att Gamen är död. Men så ser han någon som liknar Gamen på en buss. Kan han lita på sina sinnen? Lever Gamen? Hur ska Simon hantera det?
Emellanåt tas vi med ett år tillbaka. Till när två svenska soldater befinner sig i fångenskap. Där de får bevittna besinningslöst våld från kalifatets män.
Det är kring Simon, Gamen, en nyfiken journalist och Simons befäl den här historien kretsar. Jag är glad för att författaren ger sig tid att beskriva världen ur Simons perspektiv och om hur hans omgivning ser honom. Ser Simon spöken? Är han sjukligt misstänksam mot sin närmaste omgivning? Vad behöver hända för att Simon ska kunna se klarare? Hur är det att liksom leva igenom PTSD-tillstånd?
Förutom själva storyn, som är stark i sig, kan jag också le inombords när Lönnaeus ger sig tid till att leka lite, skicka blinkningar till läsaren, som på en metanivå. Jag delar ett citat, som på intet sätt röjer storyn:
”I drömmen kommer barnen till honom. Först en flicka, kanske fyra eller fem år. Hon rusar på taniga ben, en skadskjuten kråga, svar i strålkastarljuset som skär genom natten.”
Jag lyssnar om det två gånger. Men, det är ju Mikael Wiehe, flickan och kråkan, som fått en rad i boken.
Ur Wiehes sång
” Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskjuten kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
Så fort som hon någonsin kan
Hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber, och hon hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent”
Undrar hur många fler sådana läckerheter Lönnaeus serverar, som jag inte upptäckte när jag läste boken.
I romanens form har Olle Lönnaeus svarat på dessa frågor i romanen ”Gamen” från 2020.
Malmö, min gamla hemstad. När jag läser Lönnaeus romaner tas jag med tillbaka till Malmö. Staden är med i berättelserna, på huden, ner på gatukorsningsnivå. Jag känner igen staden i böckerna, jag förflyttas tillbaka till Malmö. Bara det är ett bevis på att Lönnaeus når in till mig.
Det finns journalister som blir fantastiska författare. Kanske det är deras långa träning i att göra research och berätta en historia? Kanske det är det uppenbara sökandet efter sanning, som kan förtrolla mig, få mig att nyfiket fortsätta lyssna eller läsa?
Fram till för några år sedan var Olle Lönnaeus en bra reporter på Sydsvenskan för mig. Nu är han även författare. Jag gillar båda dessa skepnader.
När jag läser de extremt kortfattade recensionerna av ”Gamen” på Storytel, slås jag av gnälligheten hos en del läsare. ”Seg. Tråkig. Det dröjde innan det verkligen hände något. Utdragen historia.” Men så finns också de - som liksom jag - läser en annan bok, en bok som mer handlar om en ensam människas kamp, både mot sina egna demoner och dem runt honom. Det finns så många poänger i det till synes långsamma tempot.
För mig är ”Gamen” en berättelse om posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) och om vad som kan hända med en människa som är förbjuden att på något sätt nämna traumats orsak. En person som ibland är osäker på vad som är verklighet och vad som bara sker i hans huvud. En person vars uppdragsgivare i princip vänder honom ryggen. Han får stå ensam mot världen.
Simon är mannen och soldaten som skickats iväg för att, tillsammans med vännen Ahmed, ta sig till Mellanöstern för att döda en IS-krigare som kallas Gamen. Gamen är en radikaliserad ung man, uppvuxen i Göteborg, som efter en rad småbrott väljer att ge sig av utomlands - och kanske till och med bli martyr. Det är just denne man som Simon och Ahmed får i uppdrag att likvidera - och det är topphemligt. För inte kräver väl svensk militär att deras anställda ska agera som lönnmördare? Men det går inte som planerat. Ahmed dör. Gamen överlever just då.
Berättelsen startar ett år efter traumat. Simon har fått veta att Gamen är död. Men så ser han någon som liknar Gamen på en buss. Kan han lita på sina sinnen? Lever Gamen? Hur ska Simon hantera det?
Emellanåt tas vi med ett år tillbaka. Till när två svenska soldater befinner sig i fångenskap. Där de får bevittna besinningslöst våld från kalifatets män.
Det är kring Simon, Gamen, en nyfiken journalist och Simons befäl den här historien kretsar. Jag är glad för att författaren ger sig tid att beskriva världen ur Simons perspektiv och om hur hans omgivning ser honom. Ser Simon spöken? Är han sjukligt misstänksam mot sin närmaste omgivning? Vad behöver hända för att Simon ska kunna se klarare? Hur är det att liksom leva igenom PTSD-tillstånd?
Förutom själva storyn, som är stark i sig, kan jag också le inombords när Lönnaeus ger sig tid till att leka lite, skicka blinkningar till läsaren, som på en metanivå. Jag delar ett citat, som på intet sätt röjer storyn:
”I drömmen kommer barnen till honom. Först en flicka, kanske fyra eller fem år. Hon rusar på taniga ben, en skadskjuten kråga, svar i strålkastarljuset som skär genom natten.”
Jag lyssnar om det två gånger. Men, det är ju Mikael Wiehe, flickan och kråkan, som fått en rad i boken.
Ur Wiehes sång
” Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskjuten kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
Så fort som hon någonsin kan
Hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber, och hon hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent”
Undrar hur många fler sådana läckerheter Lönnaeus serverar, som jag inte upptäckte när jag läste boken.
May 25, 2023
3.5 Stars
Well told story and a interesting topic and idea, but unfortunately a bit slow. I also found it little difficult to believe and feel for the main character Simon, a bit of a shame a actually because I probably should. Fantastic narrator in Jonas Malmsjö as always, which still made this thriller as good that I probably soon will continue with part two in the series.
Well told story and a interesting topic and idea, but unfortunately a bit slow. I also found it little difficult to believe and feel for the main character Simon, a bit of a shame a actually because I probably should. Fantastic narrator in Jonas Malmsjö as always, which still made this thriller as good that I probably soon will continue with part two in the series.
February 1, 2023
Helt ok underhållande
Svensk Rambo springer runt i Malmö och misshandlar folk han misstänker sig vara hans gammla nemesis från Syrien
Jag tyckte att Mariams betydelse i berättelsen borde varit större
Dialoger mellan karaktärerna kändes ofta inte naturliga eller särskillt trovärdiga, ibland till och med pinsamma.
Svensk Rambo springer runt i Malmö och misshandlar folk han misstänker sig vara hans gammla nemesis från Syrien
Jag tyckte att Mariams betydelse i berättelsen borde varit större
Dialoger mellan karaktärerna kändes ofta inte naturliga eller särskillt trovärdiga, ibland till och med pinsamma.
This entire review has been hidden because of spoilers.
April 26, 2023
Riktigt bra. Lönnaeus utnyttjar faktan han samlat in som journalist på ett strålande vis. Någon enstaka gång skymtar en tillrättalagd förklaring förbi, men oftast är det en metod för att sätta in storyn i ett sammanhang, fysiskt eller tidsmässigt.
January 5, 2022
För osannolikt bok om en exsoldat som hindrar ett terrordåd. Jag tycker den påminner för mycket om en tv serie jag sett.
September 23, 2022
Bättre än jag trodde.
September 23, 2022
Skickade Sveriges regering verkligen svenska soldater för att döda svenska terrorister? Och är de verkligen döda? Otroligt spännande!
January 5, 2023
Har bra potential i både story och karaktärer men når inte riktigt fram. Stora brister i hur polisens arbete framställs bland annat.
February 19, 2025
Man gillar alltid en bok som utspelar sig i Malmö.
Displaying 1 - 12 of 12 reviews