What do you think?
Rate this book
Ingen går hel ur det här
Kjell Andersson berättar om sitt liv, mest som producent och A&R. Jobbade med en lång rad svenska artister under 40-år, Lundell, Eldkvarn, Gyllene Tider, Per Gessle.......och kanske inte alltid friktionsfritt.
591 pages, Hardcover
Published February 5, 2021
2 people are currently reading
20 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 7 of 7 reviews
February 9, 2022
Sträckläst musikproducentens Kjell Anderssons bok ”Ingen går hel ur det här - Mitt liv i den svenska musiken”. 568 flyhänt skrivna sidor över svensk musikhistoria. Om Eldkvarn, Gyllene Tider, Wilmer X, Marie Fredriksson och - förstås - Ulf Lundell vars namn förekommer på en tredjedel av bokens 568 sidor.
Alla Lundellfans har läst om deras långvariga samarbete, om deras uppgörelser, om katastrofen med inspelningen av ”Den vassa eggen” med en ständigt berusad Lundell, om den slutgiltiga totala kraschen i deras relation med Omahamixen [2008] som sista spiken i kistan. ”Den absolut värsta skivinspelning jag har varit med om i hela mitt liv.” enligt Lundell som valde att själv, elva år senare, ge ut den första råmixen utan de körer och pålägg han tyckte gjorde hela skivan till en ”trögflytande pråm”.
Både Lundell och Kjell Andersson har i media kommenterat hur infekterad relationen blivit. ”Jag vill inte ha något med Ulf Lundell att göra”, säger Kjell Andersson.
Det jag tar med mig från den här läsningen är framför allt insikten om den komplicerade skapandeprocessen. Den som i bästa fall tar artistens mer eller mindre lösa idéer, skisser, bearbetar dem och tröskar igenom dem till en slutgiltig färdig fulländad produktion. Ett slags kollektivt grupparbete mellan artist, musiker och musikproducent där alla bidrar med sitt kunnande, sin erfarenhet. Sinsemellan olika viljor, starka och svaga, som tillsammans, i bästa fall, skapar underverk.
Men, kanske den viktigaste ingrediensen i samspelet, är av annat slag, mer personligt. Kan man lyssna på andras idéer? Ta dem till sig? Kan man överge sin egen idé för någon annans för att den ärligt talat är bättre? Och göra sitt för att backa upp den? Eller blir man bara förbannad för att de andra inte fattar ens egen briljanta idé?
I musikskapandet har artisten sista ordet, men många kreativa viljor vill säga sitt. Egon, integritet, prestige, lyhördhet och samarbetsvilja blandas i en komplicerad mix. Det kollektiva skapandet görs av individer, en del väldigt flexibla, andra helt lomhörda för andras idéer, och de där emellan. [I Kjell Anderssons fall dessutom ett känt sjuhelvetes humör].
Lägg till långsinthet och det blir förödande. [Kjell Andersson berättar att han och Kajsa Grytt blev oense om en mix och har efter det inte hörts av på 14 år!]
Det som en gång var början på en djup vänskap och respekt mellan Kjell Andersson och Ulf Lundell [”Nådens år” är den platta som ligger närmast mitt sentimentala hjärta, skriver Kjell Andersson], blev infekterat och besudlat av två starka viljor, egon om du så vill.
* * *
Kjell Anderssons bok ger en insiktsfull läsning och inblick i svensk musikhistoria, om influenser och utveckling. Men också om skapandet och den kreativa processen. Vad vore Ulf Lundells demoutkast utan andra musikers omhändertagande, utan en musikproducent? Vad vore vi utan Lundells skisser och idéer?
* * *
PS. På Spotify har jag gjort en spellista med Omaha vs Omaha Ruff. Går det att höra skillnaden? Och framför allt - går det att förstå den slutgiltiga[?] kraschen mellan Ulf Lundell och Kjell Andersson.
https://open.spotify.com/playlist/3FR...
Alla Lundellfans har läst om deras långvariga samarbete, om deras uppgörelser, om katastrofen med inspelningen av ”Den vassa eggen” med en ständigt berusad Lundell, om den slutgiltiga totala kraschen i deras relation med Omahamixen [2008] som sista spiken i kistan. ”Den absolut värsta skivinspelning jag har varit med om i hela mitt liv.” enligt Lundell som valde att själv, elva år senare, ge ut den första råmixen utan de körer och pålägg han tyckte gjorde hela skivan till en ”trögflytande pråm”.
Både Lundell och Kjell Andersson har i media kommenterat hur infekterad relationen blivit. ”Jag vill inte ha något med Ulf Lundell att göra”, säger Kjell Andersson.
Det jag tar med mig från den här läsningen är framför allt insikten om den komplicerade skapandeprocessen. Den som i bästa fall tar artistens mer eller mindre lösa idéer, skisser, bearbetar dem och tröskar igenom dem till en slutgiltig färdig fulländad produktion. Ett slags kollektivt grupparbete mellan artist, musiker och musikproducent där alla bidrar med sitt kunnande, sin erfarenhet. Sinsemellan olika viljor, starka och svaga, som tillsammans, i bästa fall, skapar underverk.
Men, kanske den viktigaste ingrediensen i samspelet, är av annat slag, mer personligt. Kan man lyssna på andras idéer? Ta dem till sig? Kan man överge sin egen idé för någon annans för att den ärligt talat är bättre? Och göra sitt för att backa upp den? Eller blir man bara förbannad för att de andra inte fattar ens egen briljanta idé?
I musikskapandet har artisten sista ordet, men många kreativa viljor vill säga sitt. Egon, integritet, prestige, lyhördhet och samarbetsvilja blandas i en komplicerad mix. Det kollektiva skapandet görs av individer, en del väldigt flexibla, andra helt lomhörda för andras idéer, och de där emellan. [I Kjell Anderssons fall dessutom ett känt sjuhelvetes humör].
Lägg till långsinthet och det blir förödande. [Kjell Andersson berättar att han och Kajsa Grytt blev oense om en mix och har efter det inte hörts av på 14 år!]
Det som en gång var början på en djup vänskap och respekt mellan Kjell Andersson och Ulf Lundell [”Nådens år” är den platta som ligger närmast mitt sentimentala hjärta, skriver Kjell Andersson], blev infekterat och besudlat av två starka viljor, egon om du så vill.
* * *
Kjell Anderssons bok ger en insiktsfull läsning och inblick i svensk musikhistoria, om influenser och utveckling. Men också om skapandet och den kreativa processen. Vad vore Ulf Lundells demoutkast utan andra musikers omhändertagande, utan en musikproducent? Vad vore vi utan Lundells skisser och idéer?
* * *
PS. På Spotify har jag gjort en spellista med Omaha vs Omaha Ruff. Går det att höra skillnaden? Och framför allt - går det att förstå den slutgiltiga[?] kraschen mellan Ulf Lundell och Kjell Andersson.
https://open.spotify.com/playlist/3FR...
April 10, 2021
"Varje steg och varje beslut är ditt. Du måste sätta den ena foten framför den andra och gå vidare längs din väg. Du kan inte tillåta dig att bli nedbruten, förlora riktning och motivation, inte leva i det som varit. Medie- och musikindustri tror mer på de oskrivna korten än på oss som visat vår hand. Gå vidare, låt dig inte stoppas. Du har rätt till din tid på jorden."
En berättelse om ett liv i musikbranschen, som är både bitter, underhållande, och vacker. Det är den svårmodiga manliga melankolin, den lidelsefulla konstnärssjälen med en trasig barndom. Också jättemycket name dropping.
En berättelse om ett liv i musikbranschen, som är både bitter, underhållande, och vacker. Det är den svårmodiga manliga melankolin, den lidelsefulla konstnärssjälen med en trasig barndom. Också jättemycket name dropping.
February 11, 2021
Kul läsning om ett liv i en skivbransch under förändring, från att ha sålt flera hundra tusen ex av populära skivor gör mp3, delning och streaming att branschen förändras, från Lp-konceptet till dagens jagande av hitlåtar. Och Kjell fick vara med om allt det.
March 11, 2021
Oerhört spännande historier från en man med en unik inblick och betydelse i svenska musikbranschen. Boken hade kunnat bli, kanske inte bättre men effektivare om den hade kortats. Fast då hade den inte fyllt sitt fulla syfte och därmed antagligen aldrig blivit till.
March 1, 2023
Skivbolagsmannen Kjell berättar om sitt liv och sitt arbete. Mycket Lundell, Eldkvarn och Per Gessle. Jag gillade nog mest bitarna om Kjells och Bodils resor.
En bok som nog aldrig hade skrivits om inte Plura hade skrivit "Svart blogg - resa genom ensamheten"
En bok som nog aldrig hade skrivits om inte Plura hade skrivit "Svart blogg - resa genom ensamheten"
March 13, 2021
Väldigt spännande läsning. Man behöver ha Spotify bredvid hela tiden. Gillade att den var lång.
June 17, 2021
Som helhet är den spretig och osammanhängande. Som fragment briljant historieberättande.
Displaying 1 - 7 of 7 reviews