När kriminalkommissarie David Ritter anländer till Bromma en kylig oktobermorgon möts han av den mest groteska mordplats han någonsin stött på, där mordet helt saknar motstycke i svensk kriminalhistoria. Inom loppet av några dagar sker det ytterligare ett makabert mord som gör det klart för Ritter att han är ute efter en seriemördare vars offer utgör en skrämmande nedräkning. Men till vad? Vad binder offren samman? Han tar hjälp av den intelligenta och skarpa rättspsykologen Dr Julie Glans för att fånga den barbariska mördaren innan det är försent.
NATTVÄKTEN är den första boken i serien med den intuitiva kriminalkommissarien David Ritter i spetsen. En mörk, oförutsägbar och oförglömlig thriller där mycket mer än att fånga en seriemördare står på spel. En rad oväntade vändningar förtätar handlingen fram till den chockerande upplösningen, en som inte ens Ritter själv hade kunnat föreställa sig.
Alltså wow, är detta verkligen en debut? Vansinnigt välskriven! Det är en skickligt komponerad historia, en otroligt detaljrik sådan och den innehåller både ett bladvändande driv och intressanta karaktärer som jag verkligen gillar. Jag tycker definitivt den sticker ut i deckardjungeln, på ett bra sätt.
Språket, eller rättare sagt perspektivet, kan vara lite snårigt ibland, jag fick stanna till för att få koll på vem det var som tänkte/pratade. Men då själva berättandet och de levande dialogerna är så jäkla bra så förlåter jag det.
Mot slutet var spänningen verkligen på topp och jag hade ingen aning om vem mördaren var. Bra uppbyggnad inför avslöjandet, som dessutom var överraskande. Kul! En riktigt bra, spännande och otäck bok. Mycket möjligt att denna landar som en av årets bästa deckare för mig! Jag ser verkligen fram emot att läsa uppföljaren som släpptes i år, Frostänglar.
Strax över godkänt. Storyn, själva mordfallen var ok och spännande och intressanta men författaren irriterade mig med ett enda tjat om snus man la under läppen och spottade ut. Otroligt onödigt. Tillförde ingenting. Jag är inte ett dugg intresserad av om de snusar och när de lägger in en prilla. Och så var kärleksgrejerna lite för larvigt för mig.
Nattväkten är en deckare och thriller med flera nervkittlande, groteska och välskrivna scener som gör det omöjligt att sluta läsa. Jag satt fastklistrad framför boken under hela berättelsens gång, och jag hade dessutom svårt för att förutspå hur allt skulle sluta.
Karaktärerna är alla djupa, genomtänkta och introduceras på ett bra och naturligt sätt vilket gör läsningen levande och dynamisk. Dessutom skriver Ramona Ivener följsamt och tydligt, vilket resulterar i en berättelse som är enkel att sträckläsa. Alla korta, spännande kapitel är också en stor del till varför boken har en fin dynamik; handlingen är rapp och har ett fint tempo.
Nattväkten har många nagelbitande moment som gör att läsaren hela tiden går på tårna, för vi vet inte vem som mördar alla karaktärer och vi vet verkligen inte hur detta elände ska sluta. Jag blev engagerad i berättelsen, ville hela tiden få veta mer detaljer och ville hela tiden fortsätta läsa.
Jag kan verkligen rekommendera Nattväkten till er som vill läsa en nervkittlande berättelse med många grova inslag. Det är detaljrika mord där Ramona Ivener tydligt beskriver mordplatsen och det är groteska moment som sätter sig på hornhinnan. Starkt tips till er som älskar spänning och intensiva berättelser!
Spännande, brutal och hemsk. Stundtals är hoppandet mellan karaktärernas perspektiv lite krångligt att hänga med i. Ena stunden är man liksom inne i Davids huvud och i meningen efteråt är du i Julies osv. Den var väldigt svår att lägga ifrån sig men slutet gjorde mig en aning missnöjd. Eller mer besviken kanske? SLUTA LÄS OM DU INTE VILL FÅ BOKEN SPOILAD !!!!!
’ ’ ’ ’ ’ Jag tycker att det är otroligt korkat att David INTE skulle känna igen sin egen bror?? Om nu David var 8 år när bröderna skildes åt och hamnade på olika fosterhem, då är man ändå rätt gammal; Hur kan han x antal år senare ARBETA ihop med sin bror utan att känna igen honom? Nä. Det är alldeles för ologiskt för mig och förstörde faktiskt en annars otroligt bra bok. De är vad jag förstår helsyskon och borde tämligen ha vissa likheter (jag säger inte att man som syskon måste vara väldigt lika varandra, men något. Någon jävla bekantskap, likhet, känsla you name it, måste väl finnas??) Paul/Peters besatthet av Julie får heller aldrig riktigt någon tydlig/klar förklaring. Förutom att han alldeles uppenbarligen är psyksjuka så saknar jag en djupare förklaring till hans beteende.
Kommer jag att läsa uppföljaren och sedan även del tre? Möjligheten finns. Rekommenderar jag boken? Ja.
Lite kluven till den här boken. Själva mordhistorien tycker jag var bra, men karaktärerna tilltalar mig inte, inte heller upplösningen. Stereotyper som nästan kändes lite löjeväckande, supersmarta och supervackra. Polisen som sover med pistolen bredvid sängen 🙄 och polisen Anneli som är inkastad och inte tillför något alls än att beskriva hur vacker David är (hon är förövrigt också vacker) för själva idén och morden skulle jag kunna ge en 4'a men persongalleriet får max en 2'a. Men jag skulle absolut kunna läsa följande bok för att se om karaktärerna blivit bättre.
Det här är en bok som blir bättre och bättre ju längre in i handlingen man kommer. Jag älskar böcker med grafiska mordscener, men det gäller att det är välskrivet och inte för detaljerat då det kan resultera i att jag kommer av mig i läsningen. Just det är Ramona riktigt bra på och jag sträckläste hela boken i en sittning! Om vi bortser från att David kändes lite för mansgrisig för min smak i början och att det läggs för stort fokus på Julies och andra karaktärers utseende - alla är antingen otroligt vackra eller fula - så ser jag verkligen fram emot att läsa fortsättningen!
Betyg: 3 av 5 - Nattväkten är en helt okej svensk thriller som utspelar sig i Stockholm. Den är första boken i en planerad serie böcker om polisen David Ritter. Nattväkten ör helt klart läsvärd, men den blev dock inte någon favorit hos mig.
Jag gillade den, men varför framställs David Ritter som Guds gåva till kvinnan? Var och varannan kvinna i den här boken är besatt av honom... Så känns det iallafall.
I övrigt den mest oväntade plottwist jag varit med om på länge. Snyggt jobbat.
Jag måste säga att jag är positivt överraskad och imponerad av de rättsmedicinska termerna som används kring brottsplatsutredning, obducering och profilering. Skildringen känns övertygande.
Sedan är inte Ivener rädd för det makabra, rituella och mörka i karaktärernas beteenden och tillvägagångssätt. Psykopatologin tilltalar mig som läsare.
Ramona Iveners skrivstil påminner mig om en kombination av Patricia Cornwell och Mo Hayder fastän det utspelar sig i Sverige.
Mörk, brutal och vacker.
Magnus Roosmann har en väldigt trevlig berättarröst som förhöjer upplevelsen.
Jag ser fram emot och räknar med en fortsättning i Ritter-serien.
Nattväkten, första delen i serien om David Ritter, är verkligen ingenting för den äckelmagade. Ramona Iversen räds inte att skriva om det makabra och oerhört våldsamma och det ger verkligen berättelsen en indragande kvalitet. Man blir äcklad och det är obehagligt, men man vill ändå läsa vidare för att se vad som händer härnäst.
Kriminalkommisare David Ritter kommer till en mordplats i Bromma och även om han är van vid brottsplatser och att utreda mord, är det här den mest makabra mordscen han har sett. Tyvärr är det inte en engångsföreteelse och bara några dagar senare sker ännu ett mord och Ritter inser att han står inför en seriemördare men han kan inte räkna ut vad det är som knyter offren samman. Till sin hjälp tar han rättspsykologen Julie Glans, men kan de fånga mördaren innan det är för sent?
Persongalleriet är lagom stort för att vara början på en serie och jag tycker om både David Ritter och Julie Glans. Visserligen kan det tänkas vara lite väl mycket fokus på skönhet i sina stunder och ibland lite stereotypt (som att polisen sover med pistolen på nattduksbordet) men jag tror att jag reflekterar så mycket på att både David, Julia och Anneli beskrivs som så vackra bara för att det är en så stor kontrast mot det makabra våldet. Anneli som karaktär är förresten ganska obehaglig att läsa om och jag gillar sidospåret som det ger. Att många av karaktärerna också har ganska stora brister i sina personligheter gör det hela mer trovärdigt och ger berättelsen ett lite större djup.
Jag tycker att det är gott om spännande vändningar och att det inte alls är självklart vem mördaren är förrän mot slutet. Snyggt sammanknutet.
Språket fungerar alldeles utmärkt och boken går snabbt att läsa. Ser fram emot kommande delar.
En spännande thriller som får en stark trea av mig. Ramona Ivener lyckas tidigt fånga läsaren i en medryckande historia. Karaktärerna är närvarande både utifrån sett och inifrån då berättarperspektivet pendlar och jag tilltalas mycket av karaktärerna. Det hade varit intressant att stanna lite längre i en karaktärs huvud innan jag som läsare tvingas byta perspektiv. Ivener lyckas med fina och detaljrika miljöbeskrivningar och karaktärerna är även de väl beskrivna. Jag gillar tydliga beskrivningar, men hade ibland kanske själv velat få fylla i vissa luckor och allas ögon beskrevs ingående vid varje möte vilket ibland blev lite för ofta. Berättelsens logik och mordens brutalitet samt berättelsens fart älskade jag. Ivener lyckas skapa en röd tråd där jag som läsare hela tiden har möjlighet att lista ut vem mördaren är och det är något som jag verkligen gillar. Jag misstänkte tidigt vem som kunde vara den skyldige, men visste inte om jag hade rätt i mina aningar och inte hur allt hängde ihop. Det var extremt nervkittlande att samla alla pusselbitar längs med vägen för att få ihop hela bilden till den älskvärda upplösningen!
Boken börjar brutalt med en snabb start som drar in en i historien. Även fast man blir bestört och har svårt för vissa scener så kan man inte sluta läsa. Man vill hela tiden veta mer, man finner sig i ett behov av att fortsätta läsa. Ibland kunde jag känna att det kändes lite segt, men så hände något som ändrade min uppfattning. Twisten på slutet hade jag inte en enda tanke på att det kunde vara, men man undrar hela tiden hur karaktärerna har koppling till varandra och varför det som händer faktiskt händer. Ramona har ett sätt att skriva som är svårslagen och man sitter och försöker lista ut vad som ska hända. I normala fall är jag väldigt bra på att lirka ut vad som är på väg att hända och vem som är gärningsmannen, men här hade jag inte en aning. Ramonas beskrivningar av både miljöer, händelser och personer är så verkliga att man tror nästan man är inne i boken. Den är brutalt verklig. Jag rekommenderar boken till alla som vill läsa en intressant, spännande och rapp historia med ett otroligt oväntat slut.
Vilken fartfylld, spännande och nagelbitare till bok! Detaljerade och målande beskrivningar av scener som stundtals får tånaglarna att krulla sig av obehag! Det är verkligen action hela tiden! Men det var inga problem att hänga med i handlingen! Dock saknar jag något som jag inte riktigt kan sätta fingret på, kanske är det djup jag saknar, en chans att lära känna karaktärerna mer? Men oavsett så rekommendera jag boken! 🙏
Vågade mig på denna spännande bok. I "Nattväkten" av Ramona Ivener får man spänning från början till slutet i boken. Verkligen fantastisk spänning men fasansfullt otäck. Det gick inte att sluta läsa boken som dessutom bjöd på lite oväntade vändningar. Helt klart en suverän bladvändare! ~ ~ #nattväkten #ramonaivener #davidritterserien #deckare #thriller #spänning #boktips #lästips #bladvändare #sträckläsning
Riktigt uselt! Inte ofta jag slutar läsa en bok innan den tar slut, men den här klarade jag inte av att ta mig igenom. Djupt sexistisk. Extremt äckliga kvinnomord. Inte det minsta trovärdigt polisarbete. Aldrig mera någon bok av Ramona Ivener.
En bra och medryckande bok, dock inget för den kräsmagade. Boken innehåller en del inslag, där det känns som man ibland går över gränsen. Kan man acceptera det, är detta en bok, som är omöjlig lägga bort.
Fantastisk start på David Ritter-serien. Ramona Ivener skriver rakt och fängslande. Det är en spännande historia med många oväntade vändningar. Ja jag är ett stort fan av Ramona Ivener.
Alltså wow, är detta verkligen en debut? Vansinnigt välskriven! Det är en skickligt komponerad historia, en otroligt detaljrik sådan och den innehåller både ett bladvändande driv och intressanta karaktärer som jag verkligen gillar. Jag tycker definitivt den sticker ut i deckardjungeln, på ett bra sätt.
Språket, eller rättare sagt perspektivet, kan vara lite snårigt ibland, jag fick stanna till för att få koll på vem det var som tänkte/pratade. Men då själva berättandet och de levande dialogerna är så jäkla bra så förlåter jag det.
Mot slutet var spänningen verkligen på topp och jag hade ingen aning om vem mördaren var. Bra uppbyggnad inför avslöjandet, som dessutom var överraskande. Kul! En riktigt bra, spännande och otäck bok. Mycket möjligt att denna landar som en av årets bästa deckare för mig! Jag ser verkligen fram emot att läsa uppföljaren som släpptes i år, Frostänglar.