Det har gått fyra år sedan det avslöjades att Sverige i hemlighet länge varit en kärnvapenstat. I hela Europa blåser det kraftiga högervindar och i spåren av pandemin har det högljudda och populistiska partiet Sveriges väl tagit plats i riksdagen och tvingat fram ett allt mer auktoritärt samhälle.
På Snogeholms slott i Skåne ska det hållas ett toppmöte mellan Europas tre kärnvapennationer: Storbritannien, Frankrike – och numera alltså även Sverige. Enorma krafter sätts i gungning när den mystiska sammanslutningen De tolv majestäterna vänder sig till den ökände legosoldaten Cornelis van Owen för att sabotera mötet. Det blir upp till poliserna Alina och Omar samt korpral Elinor Minsler vid P7 på Revingehed att försöka avslöja och avstyra sabotaget.
Men vilka är egentligen De tolv majestäterna? Och framför allt: Hur långt är de beredda att gå?
Mats Svensson är född 1973 och utbildad civilingenjör. Han bor på landet utanför Sjöbo i Skåne tillsammans med sin fru och fick ett rejält genombrott med debuten Den trettonde bomben.
De Tolv Majestäterna (Majestic Twelve) is the second book by my new favorite author Mats Svensson. This one is set four years after the events in the first book where Sweden was exposed as a nuclear weapons country. It is also set a few years from now. There is going to be a meeting at Snogeholm castle in Skåne between some of the European heads of state. and the Majestic Twelve a secret American society is afraid that these European states will leave Nato. They hire a South African mercenary to disrupt the meeting and he involves the Russians. There is also another secret society that is trying to gain power by stopping the Majestic Twelve. We get to follow once again Alina who is rising within SÄPO the Swedish security police and Omar who is ex special forces but now working as a police officer. We also get to follow a new character Elinor a corporal in the Swedish army who happens to live close to Snogeholm and is home on leave. Alina is still trying to find the missing nuke from the previous book. We also get some insight in new technology in regards to surveillance. For readers who knows their swedish history this is a really interesting book in regards to politics and events involving the police. Ther is quite a lot of action in this book and I find the technical side of what can be done with AI is very intriguing. I had some good laughs reading this great book and are really looking forward to the next book from this great author.
Der zweite von drei Bänden dieser Was-wäre-wenn-Geschichte. Zunächst gibt es eine Menge Positives, ich hielt sogar zeitweise fünf Sterne für angemessen. Nachdem sich der Auftakt in der nahen Zukunft, die mittlerweile Vergangenheit oder mindestens Gegenwart sein dürfte, abgespielt hat, springen wir weitere vier Jahre nach vorne. Dank des Prologs lässt sich das Geschehen tatsächlich auf das Jahr 2024 datieren. Nach den früheren Ereignissen verwandelt sich Schweden rasant, Militär und Polizei wurden und werden aufgerüstet, die Überwachung verstärkt und politisch gab es einen Rechtsruck. Dadurch sind zwei Parteien aus dem Riksdag geflogen und Sveriges Väl, rechter als die Sverigedemokrater, sitzt drinnen. Deren Chef ist ein Vollsympath à la Hubert Aiwanger. Der Verband der Schweinezüchter Skånes – sollte es ihn geben – hätte mit einer Klage wegen übler Nachrede oder dergleichen vermutlich gute Aussichten. Zunächst geht es mit einem Blick auf die neue Zusammenarbeit von Polizei und Militär los und während eine dritte Hauptperson, eine Soldatin, eingeführt wird, können wir verfolgen, wie sich die bekannten Hauptpersonen Alina und Omar entfremden und ziemlich gegensätzliche Ansichten über die Entwicklungen haben. Trotzdem arbeiten sie in ihren jeweiligen Positionen in den Sicherheitsorganen zusammen, um den Schutz für ein großes politisches Treffen vorzubereiten. Gleichzeitig erfahren wir, dass sich eine Gefahr zusammenbraut und schließlich gibt es den großen Showdown, in dem alles bis in ziemlich kleine Details aus vielen Perspektiven erzählt wird. Nach dem Prolog, der 1989 in Südafrika spielt, ist der allergrößte Teil in der Erzählgegenwart angesiedelt. Gegenüber den vielen Zeitsprüngen im ersten Teil eine Verbesserung. Die (freilich meistens schon etablierten) Figuren haben mehr Tiefe und erfüllen nicht mehr bloß die an sie gestellten Anforderungen. Die gesamte Geschichte ist deutlich breiter angelegt, die Ereignisse des ersten Teils beeinflussen viel und rufen diverse Akteure auf den Plan, die wiederum neue Steine umkippen. Die beschriebene nahe Zukunft kommt bekannt vor, wird aber geschickt genutzt, um modernste Technologie einzuführen, ohne dabei völlig wie Science-Fiction zu wirken. Man kann die gesamte Trilogie sicher auch als Gedankenexperiment und Beitrag zu (oder Aufruf zu) gesellschaftlichen Diskussionen von Brisanz werten. Daraus ergibt sich in großen Teilen eine komplexe, ausgefeilte Geschichte, die sich vor Dan Brown nicht verstecken muss (inwieweit das positiv ist, bleibt dem Lesenden überlassen), jedoch erwartbar auch nicht ohne einen Griff in den großen Verschwörungstheoriensack auskommt. Es wirkt am Anfang schlimmer, als es dann wird. Bleiben noch die weniger positiven Dinge. Dieses Mal fällt das Ende ab und kommt recht kurz daher. Viele offene Fäden lassen freilich auf Recycling im dritten Band hoffen. Der vermeintliche Cliffhanger aus dem ersten Teil wird früh entschärft und spielt dann keine große Rolle mehr. Durch die stellenweise kleinen Details und häufigen Perspektivwechsel ist es manchmal zu kleinteilig und repetitiv. Grundsätzlich sind die vielen Perspektiven jedoch gerechtfertigt. Der Autor hat bereits 2021 die Queen in der nahen Zukunft durch einen König ersetzt (und Harry oder William, jemanden mit roten Haaren jedenfalls, im aktiven Militärdienst belassen) und sogar in Schweden den Generationswechsel eingeläutet (die neue Königin ist Mitte 40 und feiert im Juli Geburtstag). Insgesamt ist De tolv majestäterna das deutlich bessere Buch als Den trettonde bombenDen trettonde bomben und lässt trotz des eher schwachen Endes auf einen gelungenen Abschluss in Det Elfte BudetDet Elfte Budet hoffen. Der Autor hat sich in vielen Dingen verbessert und last but not least (sist men inte minst) ist auch zu loben, dass es 100 Seiten mehr und zwölf Kapitel weniger gibt.
Boken är en löst kopplad efterföljare till den trettonde bomben. Scenen är att Sverige har kommit ut som kärnvapennation och tillsammans med Frankrike och Storbritannien vill bilda en egen europeisk försvarspakt då Nato vikt ner sig i Europa. Stora intressen, de tolv majestäterna (Lite konspirationsteorivarning på dessa) vill inte att detta skall ske och ger i uppdrag åt en sydafrikansk "konsult" att lösa problemet.
Det intressanta med denna bok är Mats drar ut den övervakning i kombination med den tekniska förmåga vi har att analysera den i tangentens riktning och målar upp vilken typ av samhälle vi kan få. Inte en allt igenom trevlig upplevelse.
Fartfylld action som överraskar! Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt skeptisk till boken, det är ju inte min favoritgenre precis. Men jag blev positivt överraskad. 🙂
De tolv majestäterna är en bok som växer. Det tog ett tag innan jag hade koll på de olika karaktärerna samt att jag hade lite svårt för AI och annan teknik. Men när jag väl hade vant mig vid det så var det en bra läsupplevelse.
Intrigen håller ett högt tempo, jag tror den hade gjort sig bra som miniserie på TV. Jag tycker mig an att Mats Svensson flirtar lite med såväl sci-fi och den dystopiska genren och tillsammans med deckargenren blir det en bra kombo.
Lite rörigare än boken innan men en bra uppföljare ändå. Gillade det litterära greppet att införa partiet Sveriges Väl vilket gjorde att man slapp den i svenska böcker numera obligatoriska SD-bashingen. En fräsch vinkling på dagens politik utan att gå i PK-fällan. Kände att författaren i sitt MÖP-ande ett tag glömde bort läsaren och att det kanske skulle räcka med ett hemligt sällskap. Ser trots allt fram emot uppföljaren.
Tre stjärnor och då är jag generös. Snabbläst men det känns som att den borde ha fått ta mer utrymme, nu är det karaktärer som bara försvinner och hål i plotten som kunde ha rättats till om författaren inte haft så bråttom. Klimaxet blev liksom bara ett ’jaha?’ Men såklart kommer jag läsa nästa del. Och nästa efter det. Jäkla Tom Clancy, du förstörde mig för 30 år sen :)
Intrigen är helt ok och genomtänkt! Brister i personbeskrivningarna! Anropssignaler och radiotrafiken blir bara löjlig! Svenssons aversion mot poliser lyser igenom även i denna boken! Beskrivningen av den rasistiske gruppchefen i insatsgruppen blir bara löjlig medan alla militära chefer är superproffs! För en dag på stranden eller på resan, lättsam läsning!