What do you think?
Rate this book
Katalys Essä #2
Vad kommer efter socialdemokratin? Tankar om 20-talet
Vi står på tröskeln till ett nytt och historiskt årtionde. Har den krisande socialdemokratin fortfarande en roll att fylla där? Svaret är ja, enligt Jenny Andersson, professor i idéhistoria. Så länge kapitalismens tid inte är över, är socialdemokratin helt nödvändig för att världen inte ska urarta i kaos och apokalyps.
För att göra socialdemokratin relevant krävs en ny teori om vad ekonomiskt värde och mänsklig värdighet är – en politik för att fördjupa välfärden och förverkliga en faktisk mänsklig frihet.
För att göra socialdemokratin relevant krävs en ny teori om vad ekonomiskt värde och mänsklig värdighet är – en politik för att fördjupa välfärden och förverkliga en faktisk mänsklig frihet.
- GenresNonfiction
72 pages, Hardcover
Published February 15, 2021
1 person is currently reading
10 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 5 of 5 reviews
May 2, 2021
Jenny Andersson, professor i idéhistoria har skrivit en tät och intelligent essä som del i en serie av Katalys med tankar om 20-talet. Det här är en politisk diskussion med vänsterperspektiv om den vissnande socialdemokratin i Sverige och Europa.
Jag känner nu för tiden stor vanmakt inför det politiska projektet. Andersson sätter ord på anledningarna till det. Att diskussionen alltför sällan sträcker sig längre än till mandatperiodens horisont, är en. Populism som numera är en del av politiken trots att den är i grunden opolitisk, är en annan anledning. Högervridningen i samhället är ett faktum. Kriserna som vi länge vetat ska komma, är här nu. Vi har en pandemi, klimatets tröskelpunkter har redan börjat passeras och antalet demokratiska länder i världen minskar. Ojämlikhet och klassklyftor ökar. Världen är i kris och kriserna kommer, enligt Andersson, fortlöpande avlösa och förstärka varandra under 20-talet. Inte för att de är nya utan för att de byggts upp under lång tid, men vi har inte prioriterat att lösa dem i vår enögda tillväxttro. Istället har produktionen och konsumtionen ökat.
”Detta förhållningssätt, är att betrakta framtiden som nuets soptunna och kännetecknar den industriella moderniteten. Det är bara det att soptunnan nu är full.”
Socialdemokratin är inte antikapitalistisk, men kapitalistkritisk. Den vill tämja kapitalismen och använda den som social hävstång. Men sedan 90-talet har kapitalets grepp om politiken hårdnat och socialdemokratin förmår inte svara upp. Kapitalet styr mot apokalypsen. Fåtalet rika gynnas genom ökande profit på aktiehandel, storföretag och räntor. Privatiseringen har möjliggjort nya vinsteffekter, den spär på ojämlikheten och förändrar nyttighetens värde.
”Dagens socialdemokratiska partier befinner sig på en golgatavandring som ännu är långt ifrån slutet.”
Jenny Andersson bjuder in till en bredare diskussion som inkluderar framtidens utmaningar med klimat, globalisering, datorisering och migration. Det enda möjliga är omfördelning.
Det var njutbart att lyssna till Andersson för en stund. Det kanske finns hopp ändå?
Jag känner nu för tiden stor vanmakt inför det politiska projektet. Andersson sätter ord på anledningarna till det. Att diskussionen alltför sällan sträcker sig längre än till mandatperiodens horisont, är en. Populism som numera är en del av politiken trots att den är i grunden opolitisk, är en annan anledning. Högervridningen i samhället är ett faktum. Kriserna som vi länge vetat ska komma, är här nu. Vi har en pandemi, klimatets tröskelpunkter har redan börjat passeras och antalet demokratiska länder i världen minskar. Ojämlikhet och klassklyftor ökar. Världen är i kris och kriserna kommer, enligt Andersson, fortlöpande avlösa och förstärka varandra under 20-talet. Inte för att de är nya utan för att de byggts upp under lång tid, men vi har inte prioriterat att lösa dem i vår enögda tillväxttro. Istället har produktionen och konsumtionen ökat.
”Detta förhållningssätt, är att betrakta framtiden som nuets soptunna och kännetecknar den industriella moderniteten. Det är bara det att soptunnan nu är full.”
Socialdemokratin är inte antikapitalistisk, men kapitalistkritisk. Den vill tämja kapitalismen och använda den som social hävstång. Men sedan 90-talet har kapitalets grepp om politiken hårdnat och socialdemokratin förmår inte svara upp. Kapitalet styr mot apokalypsen. Fåtalet rika gynnas genom ökande profit på aktiehandel, storföretag och räntor. Privatiseringen har möjliggjort nya vinsteffekter, den spär på ojämlikheten och förändrar nyttighetens värde.
”Dagens socialdemokratiska partier befinner sig på en golgatavandring som ännu är långt ifrån slutet.”
Jenny Andersson bjuder in till en bredare diskussion som inkluderar framtidens utmaningar med klimat, globalisering, datorisering och migration. Det enda möjliga är omfördelning.
Det var njutbart att lyssna till Andersson för en stund. Det kanske finns hopp ändå?
June 22, 2022
Boken kommer givetvis från en vänstertankesmedja. Men jag kan inte låta bli att fråga mig: är socialdemokratin verkligen den universella hammaren som kan slå in alla samhälleliga problemspikar? När jag läser får jag känslan att författaren tveklöst skulle svara ja på den frågan - oavsett vad problemet består i, så är inte frågan om utan hur socialdemokratin har lösningen.
Möjligen låter det likadant på alla politiska håll och kanter - men naivt, det är det.
Det som lyser igenom mellan raderna är att en läsare som inte redan är inne på samma tankegångar som författaren själv, den kommer ha svårt att hänga med i de långa utläggningarna (och ofta långa meningarna). Ett ack så vanligt problem i ideologiska skrifter, så även i denna bok.
Allt som allt blev boken, för mig, ett spontanlån som inte levererade, vilket är synd eftersom frågan i titeln är väldigt aktuell.
Jag menar att vi behöver öva oss i att byta betraktelsesätt; vad vi inte behöver är att gå tillbaka till en svunnen socialdemokrati, utan att se på dagens utmaningar och fråga, på vilket sätt de kan lösas socialdemokratiskt, och hur, med det krismedvetande vi måste tillägna oss, ett framtida socialdemokratiskt samhälle måste se ut.
Möjligen låter det likadant på alla politiska håll och kanter - men naivt, det är det.
Det som lyser igenom mellan raderna är att en läsare som inte redan är inne på samma tankegångar som författaren själv, den kommer ha svårt att hänga med i de långa utläggningarna (och ofta långa meningarna). Ett ack så vanligt problem i ideologiska skrifter, så även i denna bok.
Allt som allt blev boken, för mig, ett spontanlån som inte levererade, vilket är synd eftersom frågan i titeln är väldigt aktuell.
April 25, 2023
Om du kan tolerera Socialdemokratiskt idévurmande, så är det här en av de bättre korta texterna jag läst.
Däremot ifrågasätts inte idén av om Kapitalismen eller dess ”Humanistiska” version Socialdemokrati är nödvändiga, det är en intressant test-case i Mark Fishers Kapitalism-Realism koncept.
Däremot ifrågasätts inte idén av om Kapitalismen eller dess ”Humanistiska” version Socialdemokrati är nödvändiga, det är en intressant test-case i Mark Fishers Kapitalism-Realism koncept.
February 23, 2021
Den hade några bra poänger, men jag hade hoppats på en betydligt mindre partisk analys.
September 20, 2022
Krånglig text med långa meningar och trist layout. Ibland svårbegripliga uttalande som inte ges ngn närmare analys. Ändå intressant, särskilt när hon refererar till Martin Hägglund, Vårt enda liv.
Displaying 1 - 5 of 5 reviews