What do you think?
Rate this book
Samettidiktatuuri : vastarintaa ja myötäilijöitä nyky-Venäjällä
Samettidiktatuurissa pehmeys yhdistyy kovuuteen. Venäjällä pehmeyttä edustavat esimerkiksi vapaus ilmaista mielipiteensä ja äänioikeus. Se, että eri mielipiteillä kuitenkin harvoin on käytännön merkitystä tai että valinnat on oikeastaan tehty jo ennen vaaleja, on silti useimmille venäläisille ihan vain vallitseva asiaintila.
Vaan ei kaikille, ja sellaisista ihmisistä Anna-Lena Laurén kertoo. He vastustavat sitä, että maaseudusta on tehty suurkaupunkien kaatopaikka – vaikka onhan tietysti edullisempaa kaataa jätteet luontoon kuin lajitella ne. Joku puolestaan on menettänyt peltonsa suuryritykselle ja haluaa protestoida. Oppositiopoliitikkoja ahdistellaan, vangitaan, tapetaan. On vaarallista ryhtyä vastustamaan ikinuoren presidentin hahmon ottanutta valtaa, mutta niin vain mielenosoitukset jatkuvat. Demokratia ei Venäjällä ole mitenkään luonnoton ajatus, mutta sen päämääristä vallitsee paljon väärinkäsityksiä.
Muutos on käynnissä. Tämä on Laurénin toiveikas väite kirjassa, joka on eräänlainen jatko-osa hänen loisteliaalle esikoisteokselleen Hulluja nuo venäläiset. Sävyltään se on tummempi ja otteeltaan yhteiskunnallisempi, mutta aivan yhtä mukaansatempaava.
Vaan ei kaikille, ja sellaisista ihmisistä Anna-Lena Laurén kertoo. He vastustavat sitä, että maaseudusta on tehty suurkaupunkien kaatopaikka – vaikka onhan tietysti edullisempaa kaataa jätteet luontoon kuin lajitella ne. Joku puolestaan on menettänyt peltonsa suuryritykselle ja haluaa protestoida. Oppositiopoliitikkoja ahdistellaan, vangitaan, tapetaan. On vaarallista ryhtyä vastustamaan ikinuoren presidentin hahmon ottanutta valtaa, mutta niin vain mielenosoitukset jatkuvat. Demokratia ei Venäjällä ole mitenkään luonnoton ajatus, mutta sen päämääristä vallitsee paljon väärinkäsityksiä.
Muutos on käynnissä. Tämä on Laurénin toiveikas väite kirjassa, joka on eräänlainen jatko-osa hänen loisteliaalle esikoisteokselleen Hulluja nuo venäläiset. Sävyltään se on tummempi ja otteeltaan yhteiskunnallisempi, mutta aivan yhtä mukaansatempaava.
192 pages, Hardcover
First published February 1, 2021
20 people are currently reading
369 people want to read
About the author
Anna-Lena Laurén
9 books32 followersAnna-Lena Laurén (born 1976) is an award-winning Finnish-Swedish journalist and author. She lives in Berlin, but has worked as an editor and correspondent for news media in both Finland and Sweden. Her journalistic career has a distinct focus on Russia, from where she has worked as a correspondent for Hufvudstadsbladet and Dagens Nyheter. Laurén has written several books with focus on Eastern Europe. For her articles from Russia she was voted The Journalist of the Year in Finland in 2020.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 105 reviews
March 10, 2021
Även denna bok tillfaller kategorin ”böcker om sådant jag inte ens visste att jag ville veta”. Genom att väva samman samhälleliga frågor, människomöten och personliga anekdoter väcker Laurén intresse och fascination om landet Ryssland och dess folk. Väldigt välskriven, lättfattlig och skarpsynt bok som jag kan rekommendera åt långt fler än endast de ”samhällsintresserade”.
March 22, 2021
This book appeared in my reading recommendations and I just couldn’t get my eyes off it’s cover. In Swedish, “sammetsdiktaturen” means “velvet dictatorship” - the term from 19th century that lies perfectly in what is going on in Russia right now. A soft touch of constant oppression.
Anna-Lena Lauren is Swedish-speaking Finnish journalist who has lived in Russia and wrote about it for over 10 years. She gives her perspective on what, essentially, is ‘today’s Russia’: it’s beliefs, normalities and fears.
This book spoke to me in many ways. But not gonna lie, I was very critical towards it at the very beginning. I was bluntly scoffing at some rhetorical questions in the first chapters, like “Why can’t Putin invest the money in the development of suburban infrastructure or the preservation of culture, instead of putting it all in militarisation?”. Reading it, I thought to myself “okay that’s quite naive” or “well it’s Russia, bear with it”. But then it got deeper. It also got mixed with my own personal experiences of being raised in Post-Soviet Estonia in a Russian family and I suddenly started to recognise all the little things Anna-Lena was talking about.
Besides being a political observer in Russia, Anna-Lena also raised her daughter there. And that added an interesting bit to her book. When you live in a foreign country, you start noticing the inconsistencies it may have with your values, the differences in how you see this life, something that is just incomprehensible to you but is completely normal to others who lived there all their life.
All what she notices about Russia is indeed the reality. The policy of ‘no questioning’, ‘no complaining’, no unnecessary details’. Or: the more people look at someone else’s (preferably foreign) wrongdoings - the better for Kremlin’s relativist agenda. Transmitted for numbers of decades, it sits deep in people’s minds. I liked how Anna-Lena described that. Ironic enough, she brings up some of her personal conversations with people and to some of them I thought “wow how did she even have the guts to say it”. See, it sits deep even in people who were raised outside of Russia. No questioning and no complaining.
Anna-Lena gives an overview of political situation which s good enough to be alternatively called ‘a brief handbook on Russia’. To me, nothing was new and I must therefore say that it would be interesting to people who are unfamiliar with political situation in the country. Her outlook would be called “too western” there: it favours that of the opposition leaders and despises almost anything that is connected with pro-Kremlin’s agenda. For me it was a bit lightweight, but I was genuinely surprised to some of the facts she put attention to, like the case of Yury Dmitriev (I mean, not even the majority of the locals know about it).
The language of the book is quite easy which makes it very comprehensible, even though it is filled with names and events. Good, easy read. Definitely wish it was translated to more languages.
Anna-Lena Lauren is Swedish-speaking Finnish journalist who has lived in Russia and wrote about it for over 10 years. She gives her perspective on what, essentially, is ‘today’s Russia’: it’s beliefs, normalities and fears.
This book spoke to me in many ways. But not gonna lie, I was very critical towards it at the very beginning. I was bluntly scoffing at some rhetorical questions in the first chapters, like “Why can’t Putin invest the money in the development of suburban infrastructure or the preservation of culture, instead of putting it all in militarisation?”. Reading it, I thought to myself “okay that’s quite naive” or “well it’s Russia, bear with it”. But then it got deeper. It also got mixed with my own personal experiences of being raised in Post-Soviet Estonia in a Russian family and I suddenly started to recognise all the little things Anna-Lena was talking about.
Besides being a political observer in Russia, Anna-Lena also raised her daughter there. And that added an interesting bit to her book. When you live in a foreign country, you start noticing the inconsistencies it may have with your values, the differences in how you see this life, something that is just incomprehensible to you but is completely normal to others who lived there all their life.
All what she notices about Russia is indeed the reality. The policy of ‘no questioning’, ‘no complaining’, no unnecessary details’. Or: the more people look at someone else’s (preferably foreign) wrongdoings - the better for Kremlin’s relativist agenda. Transmitted for numbers of decades, it sits deep in people’s minds. I liked how Anna-Lena described that. Ironic enough, she brings up some of her personal conversations with people and to some of them I thought “wow how did she even have the guts to say it”. See, it sits deep even in people who were raised outside of Russia. No questioning and no complaining.
Anna-Lena gives an overview of political situation which s good enough to be alternatively called ‘a brief handbook on Russia’. To me, nothing was new and I must therefore say that it would be interesting to people who are unfamiliar with political situation in the country. Her outlook would be called “too western” there: it favours that of the opposition leaders and despises almost anything that is connected with pro-Kremlin’s agenda. For me it was a bit lightweight, but I was genuinely surprised to some of the facts she put attention to, like the case of Yury Dmitriev (I mean, not even the majority of the locals know about it).
The language of the book is quite easy which makes it very comprehensible, even though it is filled with names and events. Good, easy read. Definitely wish it was translated to more languages.
September 24, 2021
Hade kunnat heta Anna-Lenas definitive guide to Russia.
När du läst denna kommer du känna: ”wow, jag har verkligen lärt mig riktigt mycket om Ryssland”.
När du läst denna kommer du känna: ”wow, jag har verkligen lärt mig riktigt mycket om Ryssland”.
November 13, 2021
Monet Venäjää ja venäläisiä käsittelevät kirjat päätyvät toteamaan vain, että "on ne venäläiset sellaisia omalaatuisia veijareita, tihihihih!" Laurenin kirjassa mennään onneksi moisia latteuksia syvemmälle ja käsitellään vakavampiakin venäläisiä ilmiöitä, kuten ihmisoikeusrikkomuksia, sotarikoksia, homofobiaa, rasismia sekä toisinajattelijoiden murhia. Venäjällä ei ole koskaan ollut oikeaa demokratiaa, mikä on antanut maalle vuosisatojen varrella jotenkin brutaalin, piittaamattoman luonteen joka vaikuttaa ihmisten luonteissa ja maan kulttuurissa edelleen. Lauren myös tuo esille pointin, joka on aina syytä muistaa: vaikka maan hallitus ja sen kansa eivät välttämättä olekaan sama asia, myös tavallisen kansan tulee kantaa vastuuta siitä, mitä heidän maansa nimissä tehdään. Venäjällä onneksi on myös toisinajattelijoita jäljellä, ainakin toistaiseksi... Mielenkiintoinen, nautittavasti kirjoitettu ajankuva itänaapurista.
August 6, 2021
Fick nästan lika många ingångar till vårt svenska samhället som till det ryska. Lättläst och humoristisk men också med stort allvar och kärlek till det ryska.
March 28, 2022
Finlandssvenska Anna-Lena Laurén bor och arbetar sedan tio år som journalist i Ryssland. Från den positionen inifrån hoppades jag på nyanserade bilder och djuplodande analyser om motstånd och medlöpare i sammetsdiktaturen. Jag blev besviken. Här får jag samma stereotypa berättelse som jag tagit del av många gånger tidigare via svensk media. Regimen i Kreml med Putin i toppen är auktoritär och korrupt, använder sig med flit av missvisande propaganda, hotar med våld. De är nonchalanta, klumpiga och närmast korkade enligt Laurén. Hon är en god berättare, men eftersom hon är journalist förväntar jag mig mer korrekthet och objektivitet.
Tyvärr hänger hon sig åt grova generaliseringar när hon skriver om de (140 miljoner) ryska människorna, vilka hon enligt utsago älskar. Ryssar kan inte komma överens om någonting, de använder argumentet ”alla vet”, de föredrar en person som Karlsson på taket framför Pippi Långstump, de är antifeminister etc.
”Det ryska sättet att kommunicera består ofta av böljande samtal utan slutsatser. Man hamnar mitt i en ström av ord, fraser, utvisningar och återvändsgränder, hugskott och ingivelser. Ord som bara är utfyllnad. Frågor som ställs utan att frågeställaren väntar sig något svar.”
Hon ifrågasätter ryssarna som har en stabil uppfattning om hur ”saker är”. Men sen använder hon sig själv av denna simplifierade slutledning om ryska folket och om öst kontra väst. Det är förvånande att hon som utsetts till Årets journalist 2021 i den här utsträckningen använder generaliseringar, spekulationer, anekdotisk bevisföring och grova förenklingar. Jag fick skamkänslor.
Det blir lite bättre på slutet då hon faktiskt erkänner att hon som utlänning inte kan se hela bilden. Kanske att hennes ryska vänner – som enligt Laurén ger uttryck för konstiga åsikter – är lite irriterade på henne som klagar på det ryska och som dessutom har barnflicka. Jag får en stark högerkänsla av hennes framtoning. Det hade varit bra om hon hade intervjuat fler ryska invånare för när de får komma till tals blir det intressant. Exempelvis bonden som kämpar för att få behålla sin mark mot regimens storbolag ”agro holdings”.
Jag ser (nu!) att föregångaren till den här boken heter De är inte kloka de där ryssarna. Jag skulle inte ha läst den här om jag visste det.
Tyvärr hänger hon sig åt grova generaliseringar när hon skriver om de (140 miljoner) ryska människorna, vilka hon enligt utsago älskar. Ryssar kan inte komma överens om någonting, de använder argumentet ”alla vet”, de föredrar en person som Karlsson på taket framför Pippi Långstump, de är antifeminister etc.
”Det ryska sättet att kommunicera består ofta av böljande samtal utan slutsatser. Man hamnar mitt i en ström av ord, fraser, utvisningar och återvändsgränder, hugskott och ingivelser. Ord som bara är utfyllnad. Frågor som ställs utan att frågeställaren väntar sig något svar.”
Hon ifrågasätter ryssarna som har en stabil uppfattning om hur ”saker är”. Men sen använder hon sig själv av denna simplifierade slutledning om ryska folket och om öst kontra väst. Det är förvånande att hon som utsetts till Årets journalist 2021 i den här utsträckningen använder generaliseringar, spekulationer, anekdotisk bevisföring och grova förenklingar. Jag fick skamkänslor.
Det blir lite bättre på slutet då hon faktiskt erkänner att hon som utlänning inte kan se hela bilden. Kanske att hennes ryska vänner – som enligt Laurén ger uttryck för konstiga åsikter – är lite irriterade på henne som klagar på det ryska och som dessutom har barnflicka. Jag får en stark högerkänsla av hennes framtoning. Det hade varit bra om hon hade intervjuat fler ryska invånare för när de får komma till tals blir det intressant. Exempelvis bonden som kämpar för att få behålla sin mark mot regimens storbolag ”agro holdings”.
Jag ser (nu!) att föregångaren till den här boken heter De är inte kloka de där ryssarna. Jag skulle inte ha läst den här om jag visste det.
August 25, 2021
Analytiskt, intressant och tankeväckande om vår granne i öst som jag helt ärligt inte vet så mycket om. Anna-Lena Laurén skriver med skärpa och det är främst i de personliga anekdoterna, mötena med de vanliga ryssarna, som hon briljerar. När hon kommer in på det politiska klimatet zonar jag lite ut, men i övrigt var den här boken mycket bra!
Rekommenderas för den som vill lära sig mer om Ryssland av någon som faktiskt vet!
Rekommenderas för den som vill lära sig mer om Ryssland av någon som faktiskt vet!
May 31, 2023
Välskrivet, skarpt och ändå lättillgängligt om dagens ryska samhälle. Dels om Putin, annekteringen av Krim, nedtystande av kritiska röster och övrigt som förknippas med politiken i landet, men också om historia och kultur. Främst är det ändå anekdoter från vardagen i Ryssland, om hur tågen alltid går i tid men att man kanske inte alltid får raka svar på sina frågor, oavsett hur noggrant man ställer dem. Blev fullständigt rasande av Anna-Lenas exempel, främst kring de ryska medborgarnas ovillighet att förstå varför det är så viktigt för Anna-Lena att få de svar hon är ute efter. Boken öppnade upp ett land som känns så oerhört komplicerat.
April 2, 2022
ett djupgående, brett och nyanserat prosaiskt reportage om ett kluvet och komplext ryssland. få kan skriva och dokumentera detta land som Laurén!! pangbra och praktiskt taget obligatorisk läsning iom den horribla invasionen och krisen idag.
December 11, 2023
Lyssnade på boken med meningen att lära mig mer om Ryssland. Det fungerade och var intressant nästan jämt. Hade redan innan ett spirande intresse för att börja läsa klassiker från olika länder. Ryska klassiker är näst på listan nu.
November 14, 2021
Lättläst, förtroendeingivande och underhållande. Rekommenderas till alla!
February 7, 2022
4.5 ⭐ oerhört intressant och välskriven bok!!
April 20, 2022
En bra första bok för den som vill börja lära sig förstå den ryska mentaliteten och förhållningssätt till politiken & oss i väst. Lättläst men kanske något kort - hade gärna läst mer!
April 22, 2021
Mycket intressant! Men kanske lite mer ytlig och kåserande än vad jag hade förväntat mig. Hade gärna sett lite djupare inblick i det ryska samhället.
August 15, 2021
Anna-Lena Laurénin tapa kirjoittaa Venäjästä ymmärrettävästi ja helposti lähestyttävästi on mahtava. Tälläkin kirjalla Laurén onnistuu valottamaan etenkin Venäjän propagandaa ja politiikan järjettömyyttä, selittämään miksi täysin päivänselvistä asioista valehdellaan ja miksi ketään ei oikeastaan edes enää kiinnosta. Mukana on niin valtiojohtoisen politiikan ruodintaa kuin arkipäiväisiä sattumuksia ja yhdessä nämä kertovat kiehtovaa tarinaa maasta, joka ainakin itselle on lähes mysteeri ja jonka ymmärtäminen pelkkien uutisten perusteella on melkeinpä mahdotonta. Erittäin onnistunut kirja, jota voi suositella kaikille, joita Venäjä edes vähän kiinnostaa. Tai oikeastaan ihan kaikille suomalaisille, jotta tuota isoa, outoa ja ehkä hieman uhkaavaakin naapurimaatamme olisi vähän helpompi ymmärtää.
March 11, 2021
Upplysande, analytisk, mörk men hoppingivande, djup men lättläst är denna fina faktabok om Ryssland. Och så fint att Laurén blev Årets journalist i Finland!
April 20, 2021
Venäjän valtiojohdon touhut menevät usein yli ymmärrykseni. Miksi kieltää ilmiselviä tekosiaan? Miksi kovistella naapureitaan jatkuvasti? Miksi syytää miljoonia luksuslinnoihin Lontoossa ja Sotsissa, kun oma maa rapistuu kuin maatuva lada? Toisaalta joudun välillä ihmettelemään myös Venäjän kansan ajatustenjuoksua. Miksi he nielevät tämän propagandan, tai vetoavat ontuvaan “ei voi tietää” tai “kaikki ne on samanlaisia” tai “aina meitä sorretaan” logiikkaan. Tässä kirjassa 14 vuotta Venäjällä toimittajana työskennellyt Anna-Lena Laurén pyrkii avaamaan lukijalle niin Kremlin kuin kaduntallaajienkin ajatusmaailmaa. Mistä kyynisyys, epäluottamus ja menneisyyden kieltäminen kumpuavat, ja kuinka ne vaikuttavat ihmisten arkeen ja maan tulevaisuuteen? Tietysti mukana on runsaasti esimerkkejä päinvastaisestakin ajattelusta ja toiminnasta, sillä Venäjältä löytyy myös uskomatonta rohkeutta ja kylmäpäisyyttä nousta korruptiota vastaan, vaikka sitten oman ja läheisten hengen ja terveyden uhalla. Valitettavan usein nämä rohkelikot tosin ovat hävinneet taistelunsa, mutta toivoakin on.
Laurenin teos on paitsi kiinnostava ja nopealukuinen nyky-Venäjän kuvaus, myös vakava varoitus länsimaille: Suosiota keräävät oikeistopopulistit ja salaliittoteoreetikot kylvävät täällä samaa kyynisyyttä ja epäluottamusta, joka jarruttaa Venäjän demokratian kehitystä. He siis tavallaan unelmoivat omasta samettidiktatuuristaan. Pitäisi varoa, mitä toivoo..
Laurenin teos on paitsi kiinnostava ja nopealukuinen nyky-Venäjän kuvaus, myös vakava varoitus länsimaille: Suosiota keräävät oikeistopopulistit ja salaliittoteoreetikot kylvävät täällä samaa kyynisyyttä ja epäluottamusta, joka jarruttaa Venäjän demokratian kehitystä. He siis tavallaan unelmoivat omasta samettidiktatuuristaan. Pitäisi varoa, mitä toivoo..
April 27, 2022
Todella mielenkiintoinen kuvaus nyky-Venäjän kulttuurista ja poliittisesta ilmapiiristä. Erityisen kiinnostavan kirjasta tekee se, että tämä on kokeneen Venäjän kirjeenvaihtajan vuosi sitten (maaliskuu 2021) julkaistu puheenvuoro Venäjän tilasta ja kaikki tänä vuonna suuren yleisön silmien eteen lävähtänyt on ollut jo näkyvillä Laurénille pitkään. Tässä hetkessä on kiinnostava lukea rauhassa ja kokemuksella laadittu teksti ennen helmikuun 2022 tapahtumia, sillä tällä hetkellä tilanteen ollessa päällä kaikki ovat jälkiviisaita ja käynnissä on tilanteen kuumentama kilpalaulanta.
Laurén osaa kirjoittaa erittäin vetävästi, eikä jaarittele, joten motivaatiota kirjan lukemiseen ei tarvitse pitää yllä pelkän ajankohtaisen aiheen vuoksi. Laurén ei kerro vain yhteiskunnasta ylätasolta, vaan kuvaa Venäläisen kansan, yhteiskunnan ja virkakoneiston toimintaa myös mielenkiintoisten arkikokemusten kautta.
Laurén osaa kirjoittaa erittäin vetävästi, eikä jaarittele, joten motivaatiota kirjan lukemiseen ei tarvitse pitää yllä pelkän ajankohtaisen aiheen vuoksi. Laurén ei kerro vain yhteiskunnasta ylätasolta, vaan kuvaa Venäläisen kansan, yhteiskunnan ja virkakoneiston toimintaa myös mielenkiintoisten arkikokemusten kautta.
January 18, 2023
Trots att Finland delar en 1340 kilometer lång gräns med Ryssland måste jag erkänna att jag har pinsamt dålig koll på vårt östra grannland och dess invånare. Lauréns bok bidrog med ny kunskap och jag uppskattade speciellt de många intressanta anekdoter och personliga reflektioner från sitt liv i Ryssland som hon på ett lite humoristiskt sätt delade med sig av.
Jag skulle ge boken 3,5 stjärnor om det var möjligt.
Ljudboken hade dock för långsamt tempo för min smak och jag tappade lätt fokus tills jag insåg att man kan speeda upp farten en aning, och då blev den genast lättare att ta till sig. Ett tips ifall någon annan lyssnar på denna som ljudbok!
Jag skulle ge boken 3,5 stjärnor om det var möjligt.
Ljudboken hade dock för långsamt tempo för min smak och jag tappade lätt fokus tills jag insåg att man kan speeda upp farten en aning, och då blev den genast lättare att ta till sig. Ett tips ifall någon annan lyssnar på denna som ljudbok!
May 18, 2021
När det gäller gåtan Ryssland föredrar jag fakta och talande anekdoter, inte förnumstiga "så här är det"-förklaringar av någon som uppenbart inte är kapabel att åstadkomma några vassa sådana, och som (trots titeln journalist) inte levererar mer än en handfull observationer från verkligheten i en hel bok.
På slutet bränner det till litet grand, i genren politiskt motstånd, men det finns inget här som gör att jag lägger någon som helst vikt vid Lauréns analyser av ryssen och Ryssland.
På slutet bränner det till litet grand, i genren politiskt motstånd, men det finns inget här som gör att jag lägger någon som helst vikt vid Lauréns analyser av ryssen och Ryssland.
July 12, 2021
Den svenskspråkiga världens kanske främsta nu levande rysslandsuttolkare bygger ut sin rapportering från husis och DN till en rykande aktuell bok om Ryssland av i dag och om hur den ryska folksjälen både korresponderar med och skiljer sig från den (väst)europeiska. Intressanta ingångar kring språket; hur en ryss i servicefunktion oftast svarar "njet" på din fråga eftersom frågan uppfattas helt bokstavligt. Felet är ditt som inte ställer den korrekta frågan. Och mycket annat av just små detaljer som är fascinerande att ta del av från Laurén som är både innanför och utanför på samma gång.
September 19, 2021
Mycket lärorik och ögonöppnande information, funderingar och problematiseringar om vårt östra grannland. Dessutom berättat med anekdoter och exempel som gör det lättare att förstå. Det var angenämnt att lyssna på en ljudbok på finlandssvenska för omväxlings skull. Rekommenderar starkt!
November 30, 2022
Fungerade bra som ljudbok och lyssnaren ges en grundlig bild av dagens Ryssland med tillbakablickar hur samhället utvecklats under de tio åren författaren bott i landet. Med vardagliga människomöten och beskrivningar av statsskickets utformning (sammetsdiktatur) ses vissa återkommande mönster i byråkrati och ryska folket, vilket gör att berättelsen känns reell och belysande. Plus för att författarens öppenhet och intresse avspeglas. Rekommenderar att läsa.
July 6, 2021
Lyssnade som ljudbok.
August 9, 2021
Mycket information man inte har kunnat sätta fingret på! Skrivet på ett sätt som gör det lätt att förstå, men samtidigt vilja veta mera!
February 27, 2022
Lättläst och ögonöppnande om både Putinregimens politik och den vanliga ryssen på gatan.
April 16, 2022
Sträckläste!
January 2, 2024
Otroligt bra bok att läsa för att bättre förstå förutsättningarna som präglar det ryska samhället och dess människor. Väldigt lärorik och välskriven.
June 21, 2024
4,5 stars
Displaying 1 - 30 of 105 reviews