Kunskap om autism och hur det påverkar barn, ungdomar och vuxna är en av de största förändringarna inom psykologin och psykiatrin under de senaste decennierna. Det har lett till en ökad förståelse för att vi människor kan uppfatta och tolka varandra och omgivningen på väldigt olika sätt men kunskapsnivån är fortfarande ojämn såväl inom hälso- och sjukvård, socialtjänst som inom skola.
Kerstin Magnusson och Lena Westerberg Lind har utvecklat verksamheter för utredning, habilitering och behandling av barn med autism inom hälso- och sjukvård. De var tidiga med att känna igen autism och ADHD hos flickor och se de särskilda utmaningar som flickor möter. De såg behov av verksamheter inom LSS och HVB som riktade sig till ungdomar med autism. De träningsboenden som de också startade blev en viktig plats för ungdomar som behövde stöd och hjälp.
I denna bok beskriver de utifrån sin gedigna erfarenhet och kompetens hur man kan förstå och bemöta personer med autism. De inleder med att ge en tydlig beskrivning av vad som är de underliggande svårigheterna vid autism och hurdet kan variera. Att förstå autism är centralt för att på ett respektfullt sätt hitta lösningar på problem som personer med autism kan drabbas av. Det kan handla om problem med psykiskt mående eller vanor och beteenden som leder till svårigheter i relation till andra. Författarna vet också att det inte går att skriva en användbar handbok om autism utan att ta upp ADHD. Det är vanligt förekommande hos personer med autism och det behöver man ha kunskap och ha förståelse för. Eftersom personer med autism är olika så finns det inte en metod som passar alla utan man behöver välja metod efter person och sammanhang. I boken beskrivs olika strategier som kan vara verksamma i olika situationer.
Genom fallbeskrivningar så illustreras hur dessa metoder kan användas i praktiken. I slutet av boken finns en studiehandledning med frågor att använda för utvecklande av det arbete man bedriver på sin verksamhet. Boken är av värde för dem som i sitt arbete möter personer med autism och som vill förstå och få redskap i vardagen.
Fokus på Autism OCH tilläggsproblematik (tvång, ätstörning, ångest, depression) där det sistnämnda mer ofta än sällan kan förstås som en resultat, en funktion, av den kaosartade miljön som människor med autism är sårbara för att leva i.
Tilläggsproblematik kan - aldrig - behandlas renodlat i de fall patienten är på spektrumet, och man kan nästan anta att de har uppstått som en långvarig konsekvens av att individen inte har fått adekvat stöd och hjälpmedel för att kompensera för den ”grundstörning” autism innefattar. Autism är ett spektrum och ter sig väldigt individuellt i hur kriterierna kan uppfyllas på olika sätt mellan människor, men alla delar i viss grad samma fundamentala svårigheter som har inget annat än neurologisk grund (som man sedan kan bygga på med en inlärningshistoria): central koherens, Theory of mind och nedsatthet av exekutiva funktioner. En ”grundstörning” som alla delar inte är exklusiva för autism, utan även återfinns i tvångssyndrom, ADHD, depression etc. I de lägen människor har ett spektrumtillstånd är man alltså från start neurologiskt mer sårbar/predisponerad till dessa andra sårbarheter, vilket förklarar procentsatserna i komorbiditet för människor med autism.
I kort: tillämpad beteendeanalys benar ut patientens problembild vilket - ofta - är en brist på kontroll, förutsägbarhet och (därmed) struktur, vilket väcker ångest. Det gör det för de flesta, men de på spektrumet är ännu mer sårbara på grund av grundstörningen (det blir prediktionsfel ”hela tiden”, för att man inte kan generalisera och detta tröttar ut/sliter på oss). Stereotypa beteendemönster är ett sätt (även kriterium) för de med autism att handska osäkerheten/oförutsägbarheten i deras miljö. I vissa fall, med parametern av intellektuell funktionsnivå, kan detta leda upp till tvångsmässiga beteenden om inte renodlat tvång. Ätstörningar, i dessa fall, kan också förstås på detta sätt (beror alltid på det individuella fallet). Osv.