Anna har precis köpt sin första kolonilott och ser fram emot att ha en sommar i lugn och ro där hon kommer i ordning och kan få fixa i sin egen lilla trädgård. Det behöver hon, efter att ha kommit ut ur en ganska dålig relation. Men hon känner sig ensam. Turligt nog för henne träffar hon Ragnar, 82 år gammal och granne till henne på koloniområdet, och Marianne och deras sommar ser genast ljusare ut. Om det inte vore för att Rigmor är nitisk med reglerna på området, och för den där ensamheten som gnager så illa i kroppen hos Anna. När så Ragnars barnbarn Patric dyker upp, och dessutom den gamla flamman Joakim, börjar Anna känna känslor hon inte vågat på länge. Turligt nog är det inte svårt att välja mellan dem, eftersom Ragnar har berättat om sitt homosexuella barnbarn. Men det är inte lätt det där med känslor, det blir Anna varse om.
I hjärtat av Ådala är första boken i en serie om koloniområdet som ligger längs Stångån i Linköping. Som gammal Linköpingsbo, som dessutom promenerat väldigt mycket runt just Ådala koloniområde, känns det faktiskt lite som att komma hem och jag kan flera gånger tänka mig själv att det som händer i boken är precis just när jag har gått förbi utanför, utan att ens veta om det.
Vi följer Anna, Ragnar, Stephanie och Marianne i boken. Alla i varsina kapitel så det är inte svårt att skilja på dem. Dessutom är de så pass väsenskilda i personligheter, ålder och karaktär att det inte är svårt ändå. Åsa Liabäck har lyckats att få in en i tjugoårsåldern, en i trettioårsåldern, en i femtioårsåldern och en i åttioårsåldern och ändå få dem att fungera fint ihop. Det är väldigt snyggt gjort. Ragnar är min absoluta favorit. Alla borde ha en Ragnar i sitt liv.
Ibland behöver man faktiskt läsa en bok som egentligen inte handlar om mer än vardagsliv och vardagsproblem. Eller, kanske mer fritidsliv och livsproblem, för det är inte alltid små problem som de handskas med. Jag känner verkligen med Anna i sina ensamhetsfunderingar, Stephanie när det kommer till att våga vara annorlunda, Marianne med sina kärleksbekymmer och Ragnar som det känns som att han tar alla andras problem till sig. Dessutom har han ju sin fejd med Rigmor. Jag uppskattar att det inte måste vara glättigt hela tiden men att de tillsammans (och ibland själva) tar sig igenom hela den här sommaren i kolonistugorna.
Språket är lättillgängligt och eftersom vi får följa olika karaktärer i varsina kapitel finns det väldigt lite dötid. Vi hamnar hos den person som just då har något för sig. Och vem kunde veta att det skulle finnas så mycket att hitta på i en yttepyttestuga? Sidorna bara flyger fram och i slutet av boken har jag en varm känsla kvar i magen, som om en filt har lagt sig runt hjärtat. Precis sånt där man behöver ibland. Supersmart av Liabäck att fokusera på en period under ett år och att hålla sig på samma ställe hela tiden. Det gör att det här året känns avklarat, men öppet för fortsättning nästan i oändligheten. Jag kastar mig genast över bok två i serien, Längtan över Ådala.