Vad händer när beskyddare blir förövare? När de som ska upprätthålla lagen själva bryter mot den, och cheferna ser mellan fingrarna?
Kerstin Dejemyr var med och startade polisens Metoo-upprop #Nödvärn, efter vilket hon såg sig tvingad att lämna myndigheten. Tillsammans med den undersökande journalisten och författaren Lisa Bjurwald samlar de här förödande vittnesmål från polisstationer runt om i landet och granskar vad exakt myndigheten gör för att få bukt med problemen. Bland annat upptäcker de att det i princip råder straffrihet för polismän som trakasserar och våldtar. Detta skapar en tystnadskultur där polisanställda uppmanas att lägga locket på om problematiska händelser och individer och det blir sällan några konsekvenser ens på arbetsplatsen.
Gärningsmannen är polis – Om trakasserier och tystnadskultur inom svensk polis är en skakande inblick i en myndighet med allvarliga och djupt rotade problem med sexism och chauvinism – och en röst för dess hitintills osynliga offer.
Vill säga jag e chockad o inte hade en aning om att det var så vanligt men samtidigt kan jag inte det för är inte förvånad över något längre. Extremt bra bok, lätt att läsa men lätta stycken. Bra med folks faktiska upplevelser, stärker innehållet väldigt mycket.
Nyttig läsning som jag hoppas att flera inom polismyndigheten, åklagarmyndigheten etc. läser. Kulturen inom polismynidgheten behöver moderniseras, öppnas upp för diskussion och reflektion kring nya ideal borde ske. Jag tycker det är fascinerande att det faktiskt kan se ut såhär i modern tid i en myndighet som ska förebygga och förhindra brott. Boken presenterar en del lösningar på hur myndigheten kan förbättras, vilket alltid är uppskattat att läsa om och ger människor i ledande positioner en språngbräda att snabbare kunna sätta igång arbetet med att förbättra arbetsmiljön inom Polisen. Uppenbarligen ligger de efter när det kommer till jämställdhetsarbete.
Jag tyckte ärligt talat inte att denna bok var särskilt väl genomförd. Innehållet är väldigt intressant, i tiden och viktigt, men själva upplägget var misslyckat. Det blev spretigt och informationskällorna var väldigt blandade, språket var sådär. Trots detta är den dock läsvärd på grund av innehållet och man kan ju bara hoppas att det kommer en förändring inom polisorganisationen om inte allt för länge.
Viktig och gedigen genomgång av ett ständigt aktuellt problem. Väl underbyggda argument och lättbegripligt formulerat. Elegant återhållen ilska och besvikelse. En lite ivrig styckeindelning hämmade mitt flow ibland.
Boken ger en bra inblick i vad som ledde upp till metoo-upproret nödvärn, och detta stärks verkligen av citaten som lagts in från Facebook-gruppen. Boken är också en bra redogörelse för vad som hände efteråt (essentiellt ingenting) och man lyfter verkligen på ett bra sätt svårigheterna i att få poliser åtalade och dömda (för att inte nämna anmälda från första början) där de begått brott. Jag gillar också skarpt hur man ställer polisen mot Försvarsmakten i det här avseendet och jämför dessa två myndigheter — båda mansdominerade, båda med liknande vittnesmål om kvinnliga anställdas utsatthet i relation till manliga kollegor och chefer, men i slutändan olika sätt att agera från ledningens håll när vittnesmålen offentliggjorts.
Däremot finns det en berättelse från en av kvinnorna man intervjuat där jag sitter med flera frågetecken som jag inte upplever att jag fick svar på — och som jag undrar om man ens försökt trycka på i intervjun. Det rör en kvinna som blivit full på en personalfest och som efteråt blivit rapporterad om av 15 personer. Hennes redogörelse är att hon är helt oskyldig till allt, och kanske är det så. Samtidigt kommer inga följdfrågor på detta och jag önskar att man grävt lite mer i saken istället för att helt och hållet tro på hennes ord. Jag tror absolut på att hon själv blev utsatt under sagda fest, men att själv ha utsatts är inget alibi för att man själv inte också utsätter. Inte minst där alkohol är inblandat. Detta var lite av en journalistisk miss
Ett fasansfullt dokument över tillståndet hos polisen. Om inte det här leder till granskning och uppsträckning inom de egna leden bör nog myndigheten huka sig i bänkarna för den förtroendekris som kommer blåsa in.
Föga förvånande men ändå spännande inblick. Håller kanske inte helt med om att Försvarsmakten är en förebild i sitt agerande eller idéen om vad polisens roll är. Men trotts det rekommenderas, bra bok