Ond bråd död i slottsmiljö möter oss i Carin Hjulströms cosy crime-serie ”Säbyholms gröna fingrar”. I denna fristående andra del får vi med hög igenkänning, humor och även svärta följa skådespelerskan Siri Ehrensvärd, som nyligen bytt Dramatens stora scen mot livet på landet. Där driver hon vid Mälarens vatten en plantskola med sin brorson Anton – föräldralös, tidigare ungdomsbrottsling. När en äldre man hittas död, förmodligen mördad, på kyrkogården intill sin hustrus grav kopplas lokalpolisen Olle Magnusson in på fallet, och i sökandet efter en mördare får han hjälp av Siri. Den döde, advokaten Isak Beyer, visar sig ha haft inblick i hittills okända dokument och händelser ur det förflutna som till mångas förtret nu riskerar att avslöjas.
Carin Hjulström är förutom författare även journalist, manusförfattare och programledare. Hon har bland annat lett Melodifestivalen, Carin med C, TV-huset och Carin 21:30, och skriver regelbundet i ett flertal tidningar. Hösten 2009 bokdebuterade hon med Finns inte på kartan. En rad omtyckta romaner har därefter avlöst varandra och vunnit en stor och trogen läsarskara. Carin Hjulström har blivit känd för sina varma, humoristiska och mycket mänskliga berättelser med teman som sträcker sig från brutala politiska mord till trevande nätdejting och feelgood.
Men åh, jag vill ju fatta den här typen av böckers popularitet! Och jag försöker förstå, jag försöker rationalisera; Det är lättläst och därmed lättsamt, det är svenskt och igenkänningbart... Men grejen är ju att det inte är det...? Språket är så enkelt att jag hela tiden hakar upp mig på korthuggna meningar och felanvända ord; det dyker hela tiden upp adjektiv och adverb som absolut inte passar i sitt sammanhang (folk gör saker "planlöst", har "glasartad" blick, och "vrålar" eller "suckar" saker, när de inte alls är planlösa/glasartade eller borde vråla/sucka). Och även om man skiter i grammatik eller ord gör samma sak att all dialog känns världsfrånvänd och orimlig. Karaktärerna uppför sig helt enkelt konstigt och barnsligt, och pratar inte som en normal person någonsin skulle göra. Särskilt männen är alla bebisar och verkar inte tänka igenom eller veta någonting alls. Detta inkluderar bokens polis (även om han är "smartast" i gänget), vilket gör att bokens deckarbit inte blir så spännande. Men okej. Miljön och själva intrigen är faktiskt genomtänkt och hade säkert passat även i en mer litterär roman. Men den hade å andra sidan färre personer klickat hem, så Hjulström vet säkert vad hon gör. Så, som så ofta: det är inte boken, det är jag.
Ruotsalaisen Carin Hjulströmin Taimitarhamurhat jatkuivat toisella dekkarilla nimeltään Vain pisara verta. Tuo pisara näkyi eräällä haudalla Säbyholmin kylän hautausmaalla, josta löytyi kuollut vanhempi mies, joka alkuun vaikutti vain kaatuneelta, mutta myöhemmissä tutkimuksissa selvisikin pahempaa. Kirjan tapahtumissa seurattiin myös kevään merkkejä.
Sarjan päähenkilönä toimi siis kuuluisa näyttelijä Siri Ehrensvärd. Kirjan tapahtumissa Siri sai lisää sukulaisia, joista hän ei ollut aiemmin kuullut mitään. Sirillä oli vain veljenpoika, Anton, jonka kanssa hän piti taimitarhaa. Siriä pyydettiin erään näytelmän päähenkilöksi Tukholmaan ja hän suostui. Mutta sitten tapahtui jotain kammottavaa.
Kirjan toisena päähenkilönä toimi paikallispoliisi Olle. Ollen kotioloissa tapahtui muutoksia, samoin kuin Sirin elämässä, joten yllättäen nämä kaksi henkilöä lähenivät keskenään. Vielä ei puhuttu suhteesta, mutta illallisella vietettiin aikaa. Ehkäpä seuraavassa kirjassa tapahtuu lähentyminen tai sitten ei. Kaikki jäi vielä auki.
Säbyholmin kylässä siis sattui ja tapahtui kaikenlaista. Tämänkertaiset rikolliset saivat omanlaisensa tuomiot rikoksistaan. Sirin ja Antonin elämä sai uutta sisältöä, ja niitä uusia sukulaisia ja kenties romantiikkaakin on luvassa jatkossa. Carin Hjulströmin Vain pisara verta oli sympaattinen maalaisdekkari.
Isak Beyer besöker sin frus grav och en halvtimma senare hittas han död med ett krossår i pannan och ansiktet täckt av blod… Mitt i den idylliska slottsmiljön kring Säbyholm har det skett ett mord och den lokalpolisen Olle Magnusson kopplas in för att lösa fallet. Den visar sig att den döde mannen haft inblick i okända hemligheter som nu riskerar att komma fram och detta kommer att påverka inte minst Siri Ehrensvärds liv.
”Knappt en droppe blod” är ännu en charmig mysdeckare av Carin Hjulström. Ja, boken är riktigt charmig trots att den inleds med ond bråd död. Här är inte fokus på det grova brottet, utan snarare på orsaken till att ett mord begicks. Vi får följa utredningen och samtidigt allt som händer människorna i den lantliga idyllen Säbyholm och i Siri Ehrensvärd och hennes brorson Antons liv. Siri är skådespelerskan som lämnade Dramatens scen och blev sambo med sin brorson Anton som hamnat på brokiga vägar i livet. Tillsammans har de startat handelsträdgården ”Säbyholms gröna fingrar”. Verksamheten har gått oväntat bra och nu funderar de på att starta ett blomstercafé i sitt nya och större växthus. Samtidigt dyker plantskolans tidigare ägare upp och ifrågasätter vem som egentligen är rättmätig ägare till fastigheten. Siri får ett nytt erbjudande från Dramaten och Anton lockas tillbaka till den brottsliga banan.
Jag har sett fram emot att läsa uppföljaren till ”Bara ett litet mord” som jag tyckte mycket om. Och det här är riktigt bra, kanske till och med bättre än den första delen i serien? Vi får lära känna personerna i Säbyholm ännu mer och gillar Carins sätt att berätta och låta karaktärernas personligheter få ta plats. Det är skriven med en värme som smittar av sig och allt inramat av den mysiga miljön som bär på en spännande historia.
Det här är verkligen en bok att njuta av, det är spännande, men framför allt är det underhållande. Cosy Crime när det är som bäst helt enkelt. Ser fram emot fler böcker i serien.
Betyg: 4 av 5 - Boken Knappt en droppe blod är den andra delen i bokserien Säbyholms gröna fingrar. Den första boken heter Bara ett litet mord. Jag gillade den första boken, och jag gillade den här. Lättlästa och charmiga böcker i genren cosy crime , och jag kommer definitivt läsa kommande böcker i serien.
Fortsätter i samma myspysiga anda som den första i serien, känns knappt som en deckare, trots att det börjar med en död man på en kyrkogård. Enkel, helt okej underhållning för stunden.
Ja, denna bok var nog något bättre än första boken i serien. Det kom ju fram lite överraskande information, även om jag faktiskt anade att det kanske låg till på det viset.
Jag gillar Siri och Anton även fast jag tycker att Anton framstår som lite yngre än 25. Han känns snarare som en tonåring för han verkar lite barnslig och naiv på sätt och vis, och han verkar inte alltid ha så mycket förstånd. Och han har ju inte så bra ordförråd och skulle jag gissat hans ålder hade jag trott att han var högst 18. Men det verkar som att han i alla fall mot slutet av boken kanske håller på att mogna till lite.
När det gäller sättet boken är skriven på finns det lite saker jag inte gillar. Den är visserligen lättläst, utan att vara simpel, men jag tycker ibland att dialogen mellan karaktärerna är konstig, oftast mellan Siri och Anton. Dialogen känns lite tillgjord och onaturlig och det kan jag reta mig på.
Sedan var det också flera ställen där det satt citattecken på helt fel ställen men det är nog inte författarens fel utan det kanske blev så i tryckningen.
Men i det stora hela gillar jag boken och skulle gärna läsa fortsättningarna.
Firstly: I read this in Finnish. I write this in English to maybe open it up to be known to more people.
This book was amazing. I read this before I read the first of this series, but that did not make the read any worse, which is a good thing. The characters are fantastic, so different from one another, some lovely and likeable, some easy to hate (but in a good way!). The main mystery itself was tied so well to some of the characters. The side conflicts - which I normally find bothersome - were enjoyable and added to the depth of the characters and main mystery. The only reason I redacted a star is due to the reveals and few events coming up so fast and ending so abruptly, in my opinion at the very least.
But I definitely recommend this book to any mystery AND drama lover! As this book is filled with both.
Bra bok! Men jag som personligen läst ganska många liknande böcker tyckte inte storyn var annorlunda. Dock bra skriven och rolig.
Handlar om en äldre dement man som besöker sin frus grav för att plantera blommor men hittas senare död liggande på gravstenen. En polis som heter Olle får ta fallet. Vartannat kapitel handlar om Siri, som varit känd inom teater och hennes brorson Anton som tidigare begått brott. Anton äger en ”plantskola”, tror han i alla fall. Men får sedan reda på att hans kompis Puddy som skrivit över det på honom i ett fullt tillstånd, vill ha tillbaka sin gård. På så sätt ställer Puddy till problem för Anton.
En härlig bok med spänning .Börjar med ett mord på en kyrkogård .Sedan får man följa alla människor i boken Siri o Anton som har sin plantskola o dom har fester och invigning av nya växthuset . Och Anton har tyvärr kvar sina vänner från förr som han tvingas hjälpa . Även Sirius gamla ex kan inte släppa henne .men hon stöttar ihop med honom flera gånger och hon inser att nej fy vilken man el ? O i hela boken får man följa polismannen Olle och Hans jobb på att finna mördaren ,många misstänkte och många vändningar men mot slutet hittar han det han söker .
This book is somewhat better than the first in the series. I enjoyed the setting, but the novel is not well written. I kept editing the prose in my head and got annoyed at the many cliches and wanted to re-write all the dialogue. I also figured out who the murderer was early on. Having said that, it's a fun read, perfect for long flights, sick days, or the beach, when your brain doesn't want to work hard.
Taimitarhamurhat numero 2. Dramatenin tähtinäyttelijä, kuusikymppinen Siri Ehrensvärd jatkaa seikkailujaan maalaisidyllissä. Varsinainen murhajuoni on melkoisen yhdentekevä, mutta ympäristönkuvaus ja esimerkiksi Sirin veljenpojan Antonin, toilaukset ovat kiinnostavia, samoin sivujuoni sosiaalihuijauksen parissa. Kirjan rakenne kärsii kun sivujuonet vievät huomiota pääjuonelya, mutta ihan mukavaa luettavaa naapurimaasta tämäkin kirja on ja luontevasti suomennettu.
Jokin näissä Taimitarhan murhissa viehättää: maalaisromantiikka, suurkaupungin vilskeen ja taiteilijayhteisön taakse jättäminen, elämän perusasioiden arvostaminen. Ehkäpä nuo kaikki. Kieli on sen verran kuvailevaa, että nämä kannattaa lukea suomeksi. Ensimmäisen osan luin ruotsiksi: toki ymmärsin dekkarin tärkeimmät asiat, mutta kaikki maalaileva kuvailu jäi kovin pienelle ymmärrykselle. Seuraavan suomennetun osan kimppuun jossain sopivassa välissä.
Karaktärerna utvecklas på ett naturligt och trovärdigt sätt och intrigen likaså. En njutningsfull och mjuk läsupplevelse utan att ge vika för onhemult romantiserande. Jag vill absolut läsa även nästa del och leva med i händelserna kring Säbyhom och dess boeende. Kanske jag borde plantera några frön kommande vår...
En feelgoodhistoria med Morden i Midsomer-vibbar. Har inte läst första delen och märker att jag kanske borde ha gjort det. Tidigare händelser tas upp i den här delen också så man hänger ändå bra med i historien. Myspysig cosy crime för soliga dagar.
Har haft den som ljudbok. Jag har inte läst den första delen, men det var inget som hindrade förståelsen. Habil story som inte kräver något av läsaren. Eftersom jag lyssnade i bilen kunde det gå veckor mellan lyssningarna, men man hängde med ändå. Typiskt tidsfördriv.
Enkel men charmig pusseldeckare med härliga karaktärer, om än en aning stereotypa i denna del. Uppläsningen känns lite oengagerad och det finns lite frågetecken i storyn men… jag trivs i Säbyholm och kommer fortsätta besöka orten via Carin Hjulströms rara författarskap. 2,5 stjärnor
Mycket bra bok, i samma klass som den första om inte lite, typ en smula bättre! Kunde inte lista ut vem mördaren var och det är ju både bra och frustrerande, längtar tills jag har nästa del i min ägo!
Håller på och lyssnar på fjärde delen i serien och minns plötsligt att jag har lyssnat på de två första också. Minns inte jättemycket, förutom att de var helt okej. Småmysiga. Cosy crime är nog här för att stanna.
Viihdyin tämän parissa, Sirin uutta elämää Antonin kansa oli miellyttävä seurata, selkeä parannus edelliseen kirjaan kaikin puolin. Monenmoista tapahtumaa oli, niin jännittävää, iloista kuin surullistakin. Seuraavaa osaa jään odottelemaan.
Började fint, men tyckte den tog vändningar som jag någonstans kanske hade trott hade kunnat komma om en tio-tolv böcker när de ska försöka på en ny, krystad tvist för att hålla liv i serien. Men inte redan i bok två.
Förbannat tråkigt att höra om men som utnyttjar kvinnor och sin maktposition, och tråkigt med människor som frikostigt låter sig bli överkörda... Jag tycker synd om Siri som inte står upp för sig själv, och ser sitt eget värde i annat än kändisskap, beröm och andras godkännande.