Emilia Berg brottas med varannan vecka-livet på hemmaplan och storpolitiken i Riksdagen. Livspusslet blir inte enklare när hon av en slump upptäcker att hennes barndomsvän Josefine blir misshandlad av sin beundrade make.
Kan hon hjälpa någon som inte vill bli hjälpt? Och om hon inte gör något, vad är hon då för människa? Är alla fina ord i plenisalen bara en fasad? Det eskalerande våldet, rädslan och Josefines försök att ta sig vidare driver utvecklingen fram till det oundvikliga.
Inte alla män handlar om män som smiter, sviker, slarvar och slår, men ändå framstår som helt normala. Och om kvinnor som på olika sätt hanterar sina liv i närheten av dessa män. Den ger dessutom en nära inblick i hur arbetsdagarna egentligen ser ut för våra toppolitiker.
VERONICA PALM lämnade politiken efter många år i dess absoluta centrum och skrev då den feministisk idéboken Systerskap. Hon har dessutom bidragit till en mängd antologier, och skriver krönikor i Dagens Arena, Korren och ETC. Hon är även ordförande i Alla kvinnors hus, Sveriges största kvinnojour.
Boken är välskriven, genomtänkt och det märks att Palm vet vad hon skriver om. Hon sitter på en enorm kunskap om mäns våld mot kvinnor och beskrivningarna kring det komplexa i nedbrytningen av Josefin är spot on och hårresande.
Jag tycker inte riktigt att boken har något unikt, varken i handling eller karaktärer vilket gör att den för mig saknar något som gör den riktigt bra. Beskrivningarna av det politiska arbetet är inte heller för mig. Absolut en läsvärd, bra bok men den kommer inte dröja sig kvar någon längre stund hos mig.
Betyg: 4 av 5 - Det här var en mycket bra bok, tycker jag, av författaren Veronica Palm. En aktuell bok som bland annat handlar om kvinnomisshandel. Men den handlar även en hel del om politikers arbete i riksdagen, och det var intressant att läsa om. Rekommenderas varmt.
Bra bok som upplyser om våld i nära relationer. Stundtals lite mycket riksdag men skildringen kändes äkta. Tråkigt slut dock. Utan att gå in på för mycket detaljer så känns det väldigt typiskt för den här stilen av böcker att sluta mer extremt än hur verkligheten oftast ser ut.
Detta är författaren Veronica Palms debutbok när det kommer till skönlitteratur men hon har tidigare skrivit boken Systerskap.
Denna klassas som en deckare eller rättare sagt en spänningsroman, men jag är inte helt säker om jag själv skulle välja att klassa den för detta. Jag skulle hellre klassa den som en relationsroman på två fronter, inom äktenskapet och inom det politiska. Nu menar jag inte att det är något fel med detta, men läser man en bok med förväntningar på något och så visar det sig vara något annat så kanske man blir besviken.
När det kommer till äktenskapsdelen så är den centrala vikten på förtryck och misshandel på en kvinna, en gammal kompis till huvudkaraktären Emilia Berg. Denna kvinna, Josefine, har dagligen i många år blivit både psykiskt och fysiskt misshandlat av sin man, som är en framgångsrik politiker. Vi som läsare får uppleva hur Josefine bryts ner och hur hon vrider sanningen till att det är hon som gör fel så att hennes man mister humöret och slår. Detta är tyvärr inte en helt ovanlig bild bland äktenskap, jag misstänker att det mycket troligt finns en mörkersiffra också om sådant som aldrig kommer fram.
Författaren får till det bra då hon får fram en otrygg stämning när det kommer till denna del av handlingen. Det är frustrerande att läsa om hur någon kan göra detta mot någon annan, som tur är ligger författaren på rätt nivå när det kommer till beskrivandet. För jag tror att hade det blivit allt för ingående så hade man inte klarat av att läsa vidare, nu gör man det för att man vill se om det på något sätt löser sig.
Jag sa att boken även går in på det politiska. Författaren själv har en karriär inom det politiska så jag misstänker att denna bit av handlingen är baserad på hennes egna upplevelser, man känner i alla fall av att hon kan det hon skriver om. Det som hon tar upp här är spelet bakom kulisserna, det som kanske inte syns utåt. Huvudkaraktären, Emilia, är politiker och genom henne får vi se att allt kanske inte går rätt till, kvinnor har kanske inte samma fördelar som män och blir förbisedda.
Det är ett lättsamt språk och författaren växlar bra mellan de olika ämnena, hon håller uppe intresset och får en att läsa vidare. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en relationsroman, som innehåller spänningsmoment, som handlar om spelet i maktens korridorer samt om kvinnomisshandel.
Tyvärr tyckte jag inte denna var speciellt bra.. Jag tycker temat såklart är något som bör lyftas, då misshandel inom relation förekommer på tok för ofta, men jag tycker inte att boken går in tillräckligt djupt. Handlingen, karaktärerna och deras motivationer kändes väldigt ytliga på något sätt..
Jag tror att det mycket handlar om att denna bok är ett praktexemplar av skrivregeln "show don't tell" fast hur man inte ska göra.. Boken berättar allt, och visar inget. Boken berättar att Josefine är fast i ett våldsamt äktenskap, men jag fick aldrig en känsla om varför. Det fanns inga scener där jag verkligen kunde sympatisera med henne, då allt bara var beskrivet som faktum. Jag hade gärna velat få läsa en del scener som visade just varför hon stannade med sin man, trots allt våld. Jag ville alltså få det visat för mig, inte bara berättat.
Emilia var också en karaktär som jag inte känner var tillräckligt formgiven. Om jag skulle beskriva hennes personlighet efter att ha läst denna bok så skulle jag säga "hon tvättar sällan av sig sminket...". Jag tyckte politik-delen av boken var riktigt tråkig, och helt ärligt så fattar jag inte riktigt vad det tillförde till handlingen.. Jag tyckte inte det var så kul att läsa igenom sidor efter sidor av politisk jargong där jag inte vet vem det är som säger vad eller varför jag ska bry mig.
Sen tycker jag att boken var extremt förutsägbar. Jag förstod vad twisten skulle vara så fort jag läst prologen och så fort Emilia träffade en snubbe på en fest som hon blev "tillsammans" med så hade jag också en god gissning om vad det skulle leda till (min gissning var korrekt).
I det stora hela, ganska förutsägbar story, inget djup i karaktärerna, och jag tyckte inte att prosan var speciellt välskriven.
Väldigt bra och spännande bok! Boken har två parallella historier som vägs ihop till en. Dels följer vi politikern Emilia från Linköping som sitter i riksdagen i Sthlm där hon jobbar extremt mycket, detta ska balanseras med att hon är frånskild och har barnen varannan vecka i Linköping. Dels är det Josefine som är gift med en våldsam karl som börjar inse att hon måste göra något åt sin situation om hon sak överleva.
Det är kul att läsa en bok skriven som delvis handlar om en politikers liv när man vet att den är skriven av en fd politiker så ger det extra tyngd till det hela. Alltid lika fruktansvärt att läsa om kvinnor som blir slagna i hemmet och även förstå hur nedbrutna de blir.
En bra spänningsroman om ett viktigt ämne, mäns våld mot kvinnor. Ger också insikt i en politikers vardag. Som ni vet är jag inget spänningsfan, men de delar som handlar om Josefins situation upplever jag tydliga, viktiga och frustrerade. Gestaltningsmässigt har jag fortfarande lite svårt att pussla ihop riksdagshuset och kulvertarna, men jag vet att det dricks mycket kaffe.
Läsprojekt: #mittlitt Veronica Palm deltar i ett samtal under rubriken Makten över framtiden, där jag också medverkar. 22 oktober i Sundsvall.
Helt okej story, men jag tycker att det finns en bitterhet över hennes politiska karriär som lyser igenom väl starkt. Informativt om kvinnomisshandel, men lite väl informativt för att vara trovärdiga dialoger i en roman.
Veronica tar upp ett ämnen som berör kvinnomisshandel. Väldigt bra skriven bok! Man funderar ett tag på om det hon skriver om är själv upplevt. Man blir både arg o ledsen när man läser denna bok. Hoppas hon kommer skriva fler böcker. Kanske en ev fortsättning?!
värd att läsa, speciellt för våldet och inblicken i det politiska, men tyvärr inget speciellt och lite för beskrivande i stunder när läsaren själv förstod utan att behöva karaktärerna tänka exakt det som händer
Det här är en väldigt bra debutroman. Veronica Palm lyckas måla upp en huvudkaraktär som är lätt att tro på, med både positiva och negativa egenskaper.
Handlingen kretsar mycket kring mäns våld mot kvinnor och det märks tydligt att Palm besitter stor kunskap i ämnet.