Det blev en till MeToo-bok av en (f.d.) DN-journalist. Till skillnad från Klubben:s svarta Stockholmsbeskrivning har vi dock här småputtrig Dalaidyll, bara tillfälligt avbruten av svek och ond bråd död.
Det funkar, det också. Hedström är inte lika skarp som i sin Viletteserie, men jag gillar Astrid Sammils (huvudperson för tredje gången i denna bok) och miljön hon rör sig i. Det mesta är ganska enkelt, och böckerna innehåller en del "utfyllnad" i form av vardagliga situationer (därav etiketten "småputtrigt"), men intrigerna är ändå genomtänkta och håller fram till slutet. Språket är inte utmärkande, men fullt habilt (journalist-biten brukar garantera det).
Gillar du deckare, Dalarna, svensk brukshistoria och karaktärer med koll på samhället är detta en serie du bör spana in.