What do you think?
Rate this book
Ljusnan du mörka
Två personer färdas på Ljusnan, den älv som löper genom Hälsingland. Och medan deras eka sakta rör sig genom landskapet berättar den äldre för den yngre.
Ljusnan du mörka följer Ljusnans egensinniga, svällande vattenströmmar, och älven blir till den åder som berättelserna stiger ur, eller använder som fond. Här formas en historia som är mörk och skrämmande, med rötterna i folktro och sagor, i skräcken för tillvarons skumma hörn, men som också knyter an till vardagen och vår moderna verklighet.
Ljusnan du mörka följer Ljusnans egensinniga, svällande vattenströmmar, och älven blir till den åder som berättelserna stiger ur, eller använder som fond. Här formas en historia som är mörk och skrämmande, med rötterna i folktro och sagor, i skräcken för tillvarons skumma hörn, men som också knyter an till vardagen och vår moderna verklighet.
21 pages, Audiobook
First published March 2, 2021
10 people are currently reading
161 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 30 reviews
April 24, 2022
Länge var han bara känd som den mystiske anonyma författaren som skickade in några av de bästa novellerna till Creepypodden. Berättelser som Gåvan, Gröntjärn och Saten kändes igen på den ovanligt höga litterära kvaliteten och att de delade en förankring i den svenska folktrons värld. Till sist avslöjades att det var gymnasieläraren Lars Landgren som låg bakom dem när Albert Bonniers förlag gav ut hans novellsamling Ljusnan du mörka.
I samlingens ramberättelse färdas en ung kvinna och en gammal man nedför Ljusnan i en eka. Mannen berättar historier om platserna de passerar. Liksom älven flyter berättelserna ihop, varje slut leder sömlöst in i nästa, ibland refererar de varandra, ibland dyker paret i båten upp inuti berättelserna. Slutet återknyter till början, med en referens till Walter Benjamin. Det är elegant och välplanerat, Landgren skapar en egen hälsingsk Mythos.
Det tog mig ett tag att vänja mig vid Landgrens språk där stilfigurerna staplas på varandra i en nästan Ranelidsk prosa. I de bästa novellerna är språket en stor del av behållningen, när det fungerar som sämst känns texten överbelastad och drabbad av metaforblandningar.
Vissa av de mer experimentella delarna fungerar sämst. En novell berättas exempelvis enbart i form av en monolog. Den är ärligt talat bara pratig. Den surrealistiska historien där myndigheterna tröttnar på att meddela glesbygdsborna vilken infrastruktur som ska läggas ner och till sist bara skickar hotfulla teckningar i fönsterkuvert är ett intressant försök att beskriva hur avfolkning känns, en sorts skräck-Po Tidholm, men fungerar inte helt.
Bäst är människoskildringarna. Den nyktra alkoholisten Pinnen och änklingen Gösta som erbjuder honom en bostad i gårdshuset kommer jag bära med mig länge. Två av de absolut otäckaste monstren är en tafsig, misshandlande, försupen styvfarsa och en efterbliven kvinna med en sådan där fruktansvärd realistisk docka. De är avskyvärda eftersom de finns på riktigt överallt. Jag föredrar hälsingeskogarnas oknytt.
I samlingens ramberättelse färdas en ung kvinna och en gammal man nedför Ljusnan i en eka. Mannen berättar historier om platserna de passerar. Liksom älven flyter berättelserna ihop, varje slut leder sömlöst in i nästa, ibland refererar de varandra, ibland dyker paret i båten upp inuti berättelserna. Slutet återknyter till början, med en referens till Walter Benjamin. Det är elegant och välplanerat, Landgren skapar en egen hälsingsk Mythos.
Det tog mig ett tag att vänja mig vid Landgrens språk där stilfigurerna staplas på varandra i en nästan Ranelidsk prosa. I de bästa novellerna är språket en stor del av behållningen, när det fungerar som sämst känns texten överbelastad och drabbad av metaforblandningar.
Vissa av de mer experimentella delarna fungerar sämst. En novell berättas exempelvis enbart i form av en monolog. Den är ärligt talat bara pratig. Den surrealistiska historien där myndigheterna tröttnar på att meddela glesbygdsborna vilken infrastruktur som ska läggas ner och till sist bara skickar hotfulla teckningar i fönsterkuvert är ett intressant försök att beskriva hur avfolkning känns, en sorts skräck-Po Tidholm, men fungerar inte helt.
Bäst är människoskildringarna. Den nyktra alkoholisten Pinnen och änklingen Gösta som erbjuder honom en bostad i gårdshuset kommer jag bära med mig länge. Två av de absolut otäckaste monstren är en tafsig, misshandlande, försupen styvfarsa och en efterbliven kvinna med en sådan där fruktansvärd realistisk docka. De är avskyvärda eftersom de finns på riktigt överallt. Jag föredrar hälsingeskogarnas oknytt.
March 12, 2021
Jag har nu läst ut Ljusnan du mörka och jag måste erkänna att jag från start hade missuppfattat bokens upplägg. Det är ett antal korta historier som alla på ett eller annat sätt har koppling till Ljusnan och Hälsningland.
Vissa av berättelserna kände jag igen från creepypodden och jag uppskattade verkligen att få läsa dem istället för att enbart lyssnat på dem. Medans vissa var nya för mig. Men det som alla hade gemensamt var känslan av att få lyssna till den äldre generationen och deras upplevelser. Både obehagliga men också vackra. Sorgsna och glädjefyllda. Helt enkelt livet.
Det tog mig ett lite tag att komma in i boken men när jag väl gjort det uppskattade jag den väldigt mycket. Kommer nog att använda några av novellerna i min undervisning.
Om du gillar creepypodden så kommer du definitivt att gilla denna bok!
#läser #bokrecension #ljusnandumörka #folktro #väsen
Vissa av berättelserna kände jag igen från creepypodden och jag uppskattade verkligen att få läsa dem istället för att enbart lyssnat på dem. Medans vissa var nya för mig. Men det som alla hade gemensamt var känslan av att få lyssna till den äldre generationen och deras upplevelser. Både obehagliga men också vackra. Sorgsna och glädjefyllda. Helt enkelt livet.
Det tog mig ett lite tag att komma in i boken men när jag väl gjort det uppskattade jag den väldigt mycket. Kommer nog att använda några av novellerna i min undervisning.
Om du gillar creepypodden så kommer du definitivt att gilla denna bok!
#läser #bokrecension #ljusnandumörka #folktro #väsen
April 14, 2021
Lars Landgren tecknar verkligt övertygande porträtt av sina karaktärer och deras öden. Det här är en samling ruskigt välskrivna och otäcka, stämningsfulla noveller. Själva ramberättelsen med en historieberättare känns dock lite överflödig. Men absolut bland det bästa jag läst i år.
June 17, 2021
Noveller med inslag av skräck och folktro. Lite varierande kvalitet, gillade vissa mer än andra. Känner mig kluven till Lars Landgrens sätt att skriva – när det hamnar rätt hos mig är det snudd på fantastiskt, men samtidigt har det här varit oväntat långsam läsning för mig på grund av en stundvis massiv täthet i texten. Med lite mer luft och andrum hade läsningen blivit både lättare och mer spännande.
Jag tyckte det var roligt att läsa om Hälsingland som jag besökt för många år sedan, vissa platsnamn var bekanta.
Jag tyckte det var roligt att läsa om Hälsingland som jag besökt för många år sedan, vissa platsnamn var bekanta.
March 12, 2022
Jag är inte bitter! Men hade jag fått ändan ur och faktiskt skrivit något mer än inlägg på Twitter eller Facebook hade jag velat skriva den här boken...
Skräck i hembygd. Som uppvuxen i Delsbo har jag besökt några av platserna i denna novellsamling och har hyfsad koll på många av de andra. Det räcker ganska långt för att uppskatta Landgrens spökhistorier. (Heter han verkligen som den gamle Delsbo-prosten, förresten? Eller är det en del av konceptet här?)
Jag vet att Landgren fått en del kritik för sitt färgstarka språk och ibland svävar han ut ganska långt i rymderna för att hitta sina beskrivningar. Men jag gillar det för det mesta. Jag gillar också hembygdskopplingarna inte bara för att de är just hembygdskopplingar, utan för att vi som växt upp här - vilket Landgren mycket väl känner till - har folktron och de trolska skogarna alldeles runt knuten. Det blir liksom inte långsökt alls, utan snarare ett bekräftande av Hälsingland (i alla fall den norra halvan) som ett svenskt Maine. Här finns mer att hämta. Dessutom lyckas Landgren väva in en hel del sociala frågor i sina berättelser, vilket inte bara förankrar dem i en slags verklighet, utan också ger utrymme för vidare tolkningar och läsningar. Snyggt!
Men jag är inte helt nöjd. Ibland blir det tyvärr bara mysrysare och spökhistoria av alltihop, vilket är synd när andra delar bildar en slags underbart mosstäckt Lovecraftiansk (utan att för den skull göra en Fagersk upprepning av det) sagoskatt. Jag gillar ju när det ballar ur rejält och verkligheten rämnar, och när Ljusnan du mörka är som bäst är detta precis vad som sker.
Till min glädje och huvudkaraktärernas förtvivlan.
Så kvarstår endast frågan: Vad är egentligen ett januarium?
Skräck i hembygd. Som uppvuxen i Delsbo har jag besökt några av platserna i denna novellsamling och har hyfsad koll på många av de andra. Det räcker ganska långt för att uppskatta Landgrens spökhistorier. (Heter han verkligen som den gamle Delsbo-prosten, förresten? Eller är det en del av konceptet här?)
Jag vet att Landgren fått en del kritik för sitt färgstarka språk och ibland svävar han ut ganska långt i rymderna för att hitta sina beskrivningar. Men jag gillar det för det mesta. Jag gillar också hembygdskopplingarna inte bara för att de är just hembygdskopplingar, utan för att vi som växt upp här - vilket Landgren mycket väl känner till - har folktron och de trolska skogarna alldeles runt knuten. Det blir liksom inte långsökt alls, utan snarare ett bekräftande av Hälsingland (i alla fall den norra halvan) som ett svenskt Maine. Här finns mer att hämta. Dessutom lyckas Landgren väva in en hel del sociala frågor i sina berättelser, vilket inte bara förankrar dem i en slags verklighet, utan också ger utrymme för vidare tolkningar och läsningar. Snyggt!
Men jag är inte helt nöjd. Ibland blir det tyvärr bara mysrysare och spökhistoria av alltihop, vilket är synd när andra delar bildar en slags underbart mosstäckt Lovecraftiansk (utan att för den skull göra en Fagersk upprepning av det) sagoskatt. Jag gillar ju när det ballar ur rejält och verkligheten rämnar, och när Ljusnan du mörka är som bäst är detta precis vad som sker.
Till min glädje och huvudkaraktärernas förtvivlan.
Så kvarstår endast frågan: Vad är egentligen ett januarium?
March 25, 2022
”Det fanns gott om vanföreställningar på demensboendet, långt fler än det fanns patienter. Tjugo var de boende, var och en med eget rum, men räknade man in alla personlighetsklyvningar, hallucinationer, hjärnspöken, inbillade möten, påhittade konflikter och högljudda bråk med osynliga ovänner ur det förflutna, så var här mer än överbelagt.”
January 23, 2022
Lyssnade som ljudbok. Jävligt bra samling berättelser, och det är många sådana, hela tjugo stycken. Kan kaaaanske bli mastigt ibland, men äh, hursom hög kvalitet. Debutbok från Lars Landgren och ser fram emot att läsa mer från författaren!
December 31, 2022
Tyckte om 1 novell i den här. En annan va helt ok. Resten va meh
July 20, 2025
Fantastisk. Stämningsfull och spooky. Creepypoddens bästa författare levererar.
February 19, 2023
En otroligt vacker & stark bok som fascinerar. Bland det bästa jag har läst på mycket mycket länge.
June 9, 2021
Det är svårt att säga om denna boken ska få tre eller fyra stjärnor. Vissa av berättelserna är definitivt värda fyra medan andra inte är det. Kanske är jag tillochmed lurad gällande betyg för att Ludvig Josephsons röst gör allt extra magiskt?
Jaja, 3,5 stjärnor hamnar jag i tillslut. Boken är läsvärd och mysigt rusig stundvis. Men lyssna på den istället för att läsa den själv. Ni kan tacka mig efteråt.
Jaja, 3,5 stjärnor hamnar jag i tillslut. Boken är läsvärd och mysigt rusig stundvis. Men lyssna på den istället för att läsa den själv. Ni kan tacka mig efteråt.
August 8, 2021
Gillade verkligen denna. Tog mig ett tag att komma in i den, men sen fascinerades jag av de skildrade människorna - ofta utelämnade eller ensamma - och hur historierna nickade till varandra. Och vissa av dem är riktigt läskiga, medan andra mer lämnar en obehagskänsla. Någon slutade liksom hoppfullt, medan ytterligare andra snarare ingav en tröstlöshet. Riktigt läsvärd.
October 5, 2022
Att segla längs Ljusnan kan vara en lugn, meditativ upplevelse. Det kan också inkludera en mängd märkliga berättelser. Detta är en antologi av historier med rötter i nordisk folktro, alla med en mörkare underton.
Jag köpte den här boken eftersom jag hört och upplevt ett antal berättelser skrivna av Lars Landgren via podcasten Creepypodden i P3. Alla de historierna är med i den här boken och är fortfarande underbart obehagliga. Tyvärr visade det sig att resten av bokens historier vara av en lite annan karaktär. Alla historierna är definitivt mörka, men flera av dem är mer "mörk fantasy" än "skräck" i hur jag tolkar genrerna. De är bra historier, men de var inte vad jag var ute efter när jag satte mig ner för att läsa. Lite synd för mig, men inget som egentligen är 'fel' med boken.
Jag köpte den här boken eftersom jag hört och upplevt ett antal berättelser skrivna av Lars Landgren via podcasten Creepypodden i P3. Alla de historierna är med i den här boken och är fortfarande underbart obehagliga. Tyvärr visade det sig att resten av bokens historier vara av en lite annan karaktär. Alla historierna är definitivt mörka, men flera av dem är mer "mörk fantasy" än "skräck" i hur jag tolkar genrerna. De är bra historier, men de var inte vad jag var ute efter när jag satte mig ner för att läsa. Lite synd för mig, men inget som egentligen är 'fel' med boken.
January 29, 2026
Nej jag vet inte… jag började lyssna för att Ludvig Josephson har en så lugnande röst, och fortsatte för att jag kände att jag var tvungen nu när jag börjat.
Språket blir stundvis lite väl högtravande och fullt av metaforer. Berättelsen Gröntjärn till exempel. I Creepypodden är den en av de bättre skrivna av Lars, men här blir den förstörd av en rad liknelser och metaforer. Jag hade önskat att berättelserna, åtminstone några av dem, fick något tydligare slut. En upplösning så att säga och inte bara ett ingenting.
Nej, jag vet inte. Det var inte riktigt min kopp med te.
Och jag fattar fortfarande inte vad Dajadvam är 😭
Språket blir stundvis lite väl högtravande och fullt av metaforer. Berättelsen Gröntjärn till exempel. I Creepypodden är den en av de bättre skrivna av Lars, men här blir den förstörd av en rad liknelser och metaforer. Jag hade önskat att berättelserna, åtminstone några av dem, fick något tydligare slut. En upplösning så att säga och inte bara ett ingenting.
Nej, jag vet inte. Det var inte riktigt min kopp med te.
Och jag fattar fortfarande inte vad Dajadvam är 😭
August 12, 2021
Stundtals är denna bok riktigt skrämmande. Jag är en van skräckläsare, men den här kröp liksom in på skinnet på en. Kanske påverkas jag mer av den här typen av historier när jag numera bor på den mörka landsbygden, men jag gillar det! Man skulle kunna se detta som en novellsamling, men de enskilda historierna har en tydlig tråd som löper emellan dem. Författaren har på ett mycket skickligt sett skrivit nya versioner av våra folksagor och samtidigt skapat några nya, men som går i samma anda. Några enstaka av historierna var för mig något obegripliga, men de allra flesta är helt fantastiska!
September 25, 2022
2,5
Jag hade aldrig läst den här boken om inte min bokklubb röstat fram den. Den största anledningen till det är för att jag blir för rädd och det gillar jag inte. Jag satt alltså på helspänn under läsningen vilket inte gjorde den behaglig. Med de förutsättningarna uppskattade jag ändå flera av novellerna. Iråk gillade jag bäst. Uppskattade även miljöbeskrivningarna, det två personerna i båten som ramade in novellerna och hur novellerna gick från januari genom året och tillbaka igen. Språket kändes bitvis väl mastigt även om det också glimtade till.
Jag hade aldrig läst den här boken om inte min bokklubb röstat fram den. Den största anledningen till det är för att jag blir för rädd och det gillar jag inte. Jag satt alltså på helspänn under läsningen vilket inte gjorde den behaglig. Med de förutsättningarna uppskattade jag ändå flera av novellerna. Iråk gillade jag bäst. Uppskattade även miljöbeskrivningarna, det två personerna i båten som ramade in novellerna och hur novellerna gick från januari genom året och tillbaka igen. Språket kändes bitvis väl mastigt även om det också glimtade till.
August 28, 2021
Landsgrens debut är högt och lågt, några av novellerna är bland det bästa jag löst i sin feberaktiga, suggestiva stil. Andra saknar den precision i beskrivningar som gestaltar de bättre.
Mytosbygget med Ljusnan i mitten och folktro som övergripande tema är intressant, och liksom tidigare skrivet är det ibland klockrent, ibland känns det tyvärr forcerat.
Ser fram emot kommande projekt av Landgren, allt som allt var läsningen trevlig och tankeväckande.
Mytosbygget med Ljusnan i mitten och folktro som övergripande tema är intressant, och liksom tidigare skrivet är det ibland klockrent, ibland känns det tyvärr forcerat.
Ser fram emot kommande projekt av Landgren, allt som allt var läsningen trevlig och tankeväckande.
May 5, 2021
Fenomenal! Helt golvad! Vilket otroligt målande, magiskt språk och förmåga att väva samman allt till en spöklik, drömlik, gnistrande, sagoväv full av symbolik, existentialism, smärta, hopp och livskraft. Nåt av det bästa jag läst! Kan inte vänta på att han släpper nåt! Vilken författardebut! Oförglömlig och berättarglädje med sällan skådad fingertoppskänsla!
September 26, 2021
Det här var verkligen en bok i min smak! Kanske för att jag sedan tidigare är ett stort fan av författarens historier som berättats i Creepypodden. Det tar ett tag innan man hittar rytmen i Lars Landgrens sätt att skriva; meningarna är fullpackade med beskrivningar och metaforer, men oj vad snyggt det är när man väl kommer in i det. Bäst är ”Proveniens”, ”Bulleribock” och ”Saten”.
March 3, 2023
Kluven. Hört vissa i Creepypodden redan, men vissa kändes ofärdiga och vissa var väldigt bra. Några kändes också som jag redan läst tidigare (långt innan Creepypodden) så en del av dem verkar vara byggda på äldre berättelser (inte fel, men de kändes inte nya och fräscha). Dock tyckte jag om slutet som knöts ihop även om det gärna hade fått vara lite "längre".
May 4, 2021
Otäck och härligt folksagoinspirerad bok med lite för många berättelser i en, vackert språk och fint med Hälsingemiljöer.
May 12, 2021
Love it! One of the better books i have read.
May 26, 2021
Odd, märklig och annorlunda. Kanske får grepp om den om jag läser om den i framtiden.
August 31, 2021
Längtar tills Landgren släpper bok igen!
February 18, 2022
Betyg bokklubben: 1,4
Sverige
Sverige
January 1, 2024
Wow! Fantastiskt välskrivna berättelser med folktro och oknytt - och med Ljusnan som den eviga bakgrunden. Hoppas författaren skriver fler böcker!
Read
April 15, 2024Kunde inte läsa klart.
December 6, 2021
This is exactly the kind of horror I want. Based in folklore, and not so much scary as just... unsettling. I also listened to the audiobook instead of reading it, and hearing the stories out loud really added to the experience. Story time with dark fairytales told in a slow, almost soothing voice. Perfect for late autumn.
Displaying 1 - 30 of 30 reviews