I Isabelle Bervenius Ecstasy får vi möta Miranda som studerar på Södertörns högskola (igenkänning där! saknar) och har en slags kk-relation med cykelkillen Isak men ögonen på kursaren Adrian. Från utsidan är detta en ytters relaterbar, nästan kommenterande bok om normer och vilsenhet och att vara ung, men vad som från början verkar vara Mirandas vardag bryter snabbt upp sig i något djupare än så. Ja, den är fortfarande relaterbar och det är väldigt mycket sociala kommentarer, men man lever sig verkligen in i Mirandas sinnestillstånd som långsamt trasslar till sig mer och mer. Det är nästan klaustrofobiskt i hennes hjärna, men Bervenius gör ett fantastiskt jobb med att engagera läsaren i en tillvaro som egentligen är som vilken tillvaro som helst. Det är inget unikt som händer Miranda, egentligen, men det känns som det på samma sätt som vi själva känner att allt som händer oss inte har hänt någon annan. Vi bryr oss, vi får ångest, vi blir frustrerade över hennes val, allt ur ett rätt modernt sken som talar till min generation.
Ibland kunde den kännas lite lång och utdragen, men det var ändå intressant att följa Mirandas historia under några månader och se hur hennes beslut påverkade henne.
Tack så mycket till förlaget för recensionsexemplaret!