Den framgångsrike författaren Tristan Heckscher befinner sig i sin skrivstuga på Österlen. Hans förra roman blev en dundersuccé och nu sliter han med uppföljaren. Det går trögt. Hans äktenskap knakar i fogarna och han sover allt oftare över i stugan. Ofta delar han en flaska whisky med sin granne, den tjurige kriminalkommissarien Ewert Truut. Truuts karriär har gått i baklås efter ett misslyckat fall i Stockholm och han är förvisad till skånska landsbygden där han just nu sliter med ett mordfall där offret blivit halshugget
En dag får Tristan ett beundrarmejl från Therése, en läsare. Efter en tids mejlande träffas de och inleder ett sexuellt förhållande. Samtidigt börjar Tristan känna sig iakttagen. Han hittar hjulspår utanför sin skrivarstuga och tycker sig skymta någon utanför familjens hem.
Den intensiva Therése blir snart mer krävande och situationen börjar glida Tristan ur händerna. Sakta går det upp för honom att detta inte är någon vanlig otrohetsaffär
Jag har hört att denna serien är så bra och har sett flera skriva om hur dom gillar Truut. Men jag gillade varken boken eller Truut särskilt mycket. Kommer nog fortsätta med serien och se om jag kan hänga med i hypen.
Den här boken kan nog placera sig som en av årets sämsta. Det som gör att jag fortsätter lyssna är att uppläsaren Stefan Sauk gör ett skickligt jobb. Besökaren är full med fördomar mot män, mot kvinnor, mot polisväsendet, samhället och utveckling. Vilken författare idag har inte en backup på sitt manus? Vilken man är så enfaldig att han ständigt upprepar sina misstag? Vilken polis behandlar sina kollegor som skit och kommer undan med det? Inte för att han är skicklig med tanke på alla missar han gör i utredningar. Boken upprepar sig så mycket att jag som läsare känner mig kränkt över att författaren nedvärderar mitt minne. Boken kan kortas ner med minst 200 sidor.
Det enda som lyfts bra i denna bok är vilken kamp och vilka svårigheter det medför för en familj som har ett barn med funktionshinder. En kamp för att få hjälp och stöd, en kamp för att få samma läkare att följa barnet genom livet, en kamp att hitta assistenter som är villiga att arbeta med dålig lön och ett jobb som kräver mycket psykiskt och fysiskt.
Bland det absolut värsta jag läst och då har jag ändå läst riktigt många vansinnigt dåliga böcker pga kan inte låta bli. Varför håller t ex karaktärerna på och glider hit och dit, glider ner under lakan och över kroppar. Som äckliga sniglar. Förresten tvivlar jag på att författaren någonsin fått en tjej att komma, han har inte ens ett ord för det kvinnliga könsorganet trots alla sexscener. Det heter "värme" eller något annat diffust. Samt de där kvinnorna som kommer utan någon som helst klitorisstimulering. Huvudkaraktären bara tar dem lite på pattarna och röven, sen är det kuk i fittan och alla kommer samtidigt.
Jag hade inga förväntningar alls på den här boken, började läsa den av en slump, men blev positivt överraskad. Tristan förefaller, till en början, vara en rätt trevlig snubbe. Stressad och med en viss osäkerhet om hur han vill att livet ska se ut, men trevlig. När Therése kommer in i bilden ändras dock min uppfattning om honom, han är gift och borde ha sagt nej, istället tänker jag med könet och tar för sig. Samtidigt är Therése ingen trevlig person, det märks i princip direkt att hon inte är någon person det är hälsosamt att umgås med. Hennes agerande är lika förkastligt som Tristans, men samtidigt går det att utläsa att det är något som inte står helt rätt till med henne. De som jag lider med i boken är Tristans familj, de försätts i en situation de inte själva valt och inte kan påverka. Överlag en rätt välskriven bok och jag ser fram emot att ta mig an seriens nästa bok!
Ennalta-arvattava juoni ihan loppua huomioimatta. Ikävän itsekeskeinen päähenkilö, jonka elämä pyöri seksin ja oman kirjallisen teoksen ympärillä. Naiivi vaimo. Vaikeasti vammainen poika ja avustajat. Intensiivinen ihailija/rakastajatar. Ryypiskelevä eläköityvä poliisimies naapurina. Taloa korjaava veli. Ja irtonainen pää.
Först var jag inte alls övertygad. Det tog nog närmare 150 sidor innan jag började upskatta storyn och dess karaktärerna, men sedan var det svårt att slita sig. Det är absolut inget litterärt mästerverk, men det är underhållande. Sen har jag svårt att förstå hur en människa kan vara så ointelligent som Tristan är, men jag gissar att det är tanken bakom karaktären.
Tvekade mellan tre och fyra stjärnor...spännande och oförutsägbar, men inte helt bekväm med upplösningen... Jag ska ge mig på del två direkt och se om jag fastnar!😄
Kirja olisi kestänyt tiivistämistä. Ihmissuhdetarinointia oli enemmän kuin varsinaista rikostutkintaa ja yksityiskohtaisesti kuvailtua seksiä oli runsain määrin.
Nu har jag avslutat "Besökaren" av Dag Öhrlund, ena hälften av Buthler och Öhrlund som skriver om Silverbielke. Öhrlund har skrivit ett antal böcker på egen hand men detta är den första jag läser. Han skriver om Tristan, en författare med ständigt dåligt samvete för att att han inte presterar tillräckligt vare sig yrkesmässigt eller privat. Förläggaren jagar honom och hans äktenskap knakar i fogarna. Han är oerhört pressad och ett lätt byte för Therese, kvinnan som dyker upp och förför honom. Det som för Tristan är ett litet vänsterprassel är dödligt allvar för Therese, som blir mer och mer krävande... "Besökaren är en psykologisk spänningsroman" står det på baksidan och jag håller med. Den är bra och lättläst även om jag ibland tyckte den var lite väl förutsägbar. Slutet är dock en rejäl överraskning och jag förvånade min man, (som satt bredvid mig när jag läste de sista sidorna) genom att högt ropa VA!!!
It's an OK book, for a beach or a long plane ride. There are much better mystery writers out there, so I don't think I will read this specific author again. It didn't help that I didn't like the main character, Tristan Hecksher much. He cheats on his wife who is caring for their severely disabled child, and even though his mistress is so obviously of her rocker, he still can't break up with her. There are sections in this novel that don't belong, too, like his neighbor's (the policeman) lover, and -- even less -- the policeman's colleague's unsuccessful date. These add nothing to the story and leave you thinking why they were included in the first place.
Efter att ha läst alla böcker som Öhrlund och Buthler har skrivit ihop gav jag mig på Besökaren av bara Öhrlund. Den håller inte samma klass som de tidigare böckerna som författarparet skrivit ihop. Boken har ett välrigt långsamt tempo, dock är den välskriven och målande. Helt klart en godkänd bok och förtjänar ett betyg på 3 av 5.
Måste vara en av de roligaste karaktärer jag läst om, denne Ewert Truut. Tjurig, ganska omöjlig på det hela, extremt förtjust i whisky och goda viner och sin gamla Valiant. Och till det en riktigt bra psykologisk spänningsroman.