Først settes et tre i brann. Så åpnes portene til helvete.
Lukas forsvinner et par dager før han er ferdig med videregående. Tre uker senere blir han funnet bevisstløs med store skader. Ingen vet hva som har hendt ham. Ikke engang han selv. Han husker ingenting. Det eneste han og alle andre vet, er at ytterligere to personer er forsvunnet på samme måte, men Lukas er den eneste som er kommet tilbake.
Ti år senere vender Lukas tilbake til foreldrenes hus i hjembygda plaget av uvissheten om hvem som en gang ødela livet hans. På den andre siden av gaten bor en far som aldri fikk vite hva som skjedde med datteren Fanny. Han tror at Lukas har svaret.
Samtidig flytter Anna og David inn i den gamle prestegården. Her skal de begynne sitt nye liv. Men huset vekker en sterk uro i Anna. Når hun senere finner et jernkors gravd ned i hagen, forstår hun at noen vil dem vondt. Veldig vondt. Anna prøver vettskremt å redde både seg selv og David, men er det allerede for sent?
Kristina Ohlsson is a political scientist and until recently held the position of Counter-Terrorism Officer at OSCE (the Organization for Security and Co-operation in Europe). She has previously worked at the Swedish Security Service, the Ministry for Foreign Affairs and the Swedish National Defense College, where she was a junior expert on the Middle East conflict and the foreign policy of the European Union. Kristina lives in Stockholm.
Kristina Ohlsson är helt klart en av mina favoritförfattare.
Senast så läste jag dom två böckerna i serien om Martin Benner. (Här är en länk till min recension av den senaste boken).
Och tidigare så har jag läst dom sex böckerna i serien om Fredrika Bergman. (Här är en länk till min recension av den senaste boken).
Alla dom tidigare åtta böckerna kan man väl säga att dom tillhör genren kriminalromaner.
Men Kristina Ohlssons nya bok, Sjuka själar, klassas som en skräckroman.
Och kombinationen skräck, som jag älskar, och så en av mina favoritförfattare, det kändes verkligen som en lyckad kombination.
Och visst var boken bra, och absolut läsvärd.
Boken är spännande, lättläst, välskriven, och lite otäck. Men jag hade ju gärna sett att den hade varit ännu lite mera otäck, för för att vara en skräckroman så var den ju faktiskt inte så himla läskig.
Jag kan absolut rekommendera den. Och jag hoppas på fler böcker av författaren i samma genre.
Voi, kuinka messevää tätä olisi vinkata kasiluokkalaisille ja isommillekin.
Ihan aidosti kammottavaa ja hyytävää, psykologista jännityskauhua ja dekkarijuoni. Sisältää ihan tositosi vastenmielistä väkivaltaa ja kidutusta (pitkällistä) ja karmean lopun.
Ruotsalainen dekkaristi Kristina Ohlsson siirtyy Sairaat sielut trillerissä lähemmäs kauhua. Kirjan määritelmäksi sanotaan dekkarimuotoinen kauhuromaani. Teoksesta ei löydy yliluonnollisia olentoja, sillä ihmisten tekemä pahuus on riittävän pahaa. Kuka selkäsi takana on tai tunne siitä, että sinua seurataan tai palavat puut ja lähellä olevat ristit, kellarit, sähkökatkot, niin vähällä syntyy kauhutunne. Lukas matkustaa kotipaikkakunnalleen Kristianstadiin kymmenen poissaolovuoden jälkeen. Lukas kidnapattiin aikoinaan ja lopulta hän löytyi hakattuna ja muistinsa menettäneenä. David ja Anna muuttavat samaan aikaan Kristianstadiin kuin Lukas. Pariskunta on ostanut vanhan pappilan ja he peruskorjaavat sitä. Anna kokee pelottavia juttuja ollessaan yksin ja kyllähän sitä itsekin olisi säikkynä, jos kuulisi askelia ja hihitystä siellä täällä taloa. Annalla on salattu menneisyys, jota he yrittävät piilotella, mutta Lukas on aivovammastaan huolimatta terävä salapoliisi ja selvittää salaisuudet. Peloista ja vaaratilanteista voi lukea kirjoista, mutta kyseiset tilanteet elävässä elämässä olisivat kammottavia. Ja mitenkähän tarina jatkuu? Mielikuvitusta kutkuttava tarina.
Jag är ytterst tveksam till att kalla det här skräck. Men kanske beror det på att jag har andra associationer till ordet, att det behövs mer övernaturliga inslag för att få kallas det. Få skräckfilmer är spöklösa och de som är det är i regel slashers, vilket inte den här heller uppfyller kriterierna för.
Hur som haver är den dock spännande, men även om jag inte gjort det oförlåtliga och tjuvläst slutet innan, så tror jag faktiskt inte att det hade ändrat hur jag upplevde upplösningen som ganska förutsägbar. Så fort den plot-twisten uppenbarade sig, blev det nästan så att jag förväntade mig den typen av öppet slut. Vilket var anledningen att jag överhuvudtaget övervägde att tjuvläsa slutet...
Den passade dock in i mitt tema den här månaden, så besviken är jag inte.
En klar fyra ända till de sista sidorna....tycker inte om sådana slut...lite snipp snapp slut nu har jag skrivit tillräckligt många sidor :-/
men bra spänning genom boken och man kan inte låta bli att undra vem Anna är och är David skum eller är det Anna som har vaneföreställningar? Vad har Lukas eg kommit på...
Om hon skriver fler "skräck"romaner så kommer jag absolut läsa även om jag blev lite besviken på denna
Har nog aldrig varit så sur på ett slut som jag är just nu. Vet inte ens vad den ska få för betyg. Är så sur att jag vill ge den en stjärna. Men den va skitbra ända fram tills dess.
Hyvä, että Ohlsson jätti Fredrika Bergman -sarjan sikseen ja siirtyi muihin aiheisiin ja henkilöihin. Mut kuin sairas täytyy kirjailijan olla, että se keksii tämmöisiä juttuja?? :D Ei morjes. Nyt oli lukeminen taas aika pakonomaista, kun ei voinut lopettaa kesken. Huhuh.
Ho huh! Ohlsson on tässä kirjassa siirtynyt aika erilaiseen lajityyppiin kuin mitä Fredrika Bergman -sarja on, pidin valtavasti, vaikkei 'kauhu' genrenä olekaan ihan omin juttuni. Virkistävää, että pohjoismaisista dekkareista tuttu asetelma, jossa keskitytään rikoksia ratkoviin poliiseihin ja toimittajiin, olikin nyt poissa. Alku käynnistyi vähän laimeasti, mutta kirjan edetessä laimeus oli kaukana - loppuratkaisu oli suorastaan tyrmäävä. Psykologiseen kauhuun ja tunteeseen, ettei kehenkään oikeastaan voi luottaa, pääsi mukaan niin täysillä, että kirja siirtyi uniini asti. Ei kuitenkaan painajaismaisella tavalla, lukemisesta jäi innostunut jälkimaku.
Reetan suosituksesta tartuin miulle ihan vieraaseen kirjailijjaan ja kyllähän se kannatti! Ohlssonin lyhyellä lauseella ja topakalla juonenkuljetuksella sain ihteni ihan helpolla lietsottua kauhufiiliksiin. Tosin loppupuolen ratkaisut tuli miun silmään inan liian helposti. Ihmisten perimmäinen pahuus riittää tässä tarinassa, ei sen kummempia ninjailuja tarvita.
381 sidor Kristina levererar som alltid, en bra bok, denna gång i tema skräck och den är precis sådär krypande, ilande, fängslande som jag önskar. Allt hon skrivit har fallit mig på läppen såatt säga, i sjuka själar skräms vi med den mänskliga ondskan som huvudkaraktär, älskar dt, blev rädd til&med i dagsljus....
Taas yksi hienosti koukuttava kirja tältä kirjailijalta. Luin koko kirjan yhdeltä istumalta, kun en malttanut päästää sitä käsistäni. Tarinassa on hienoisia kauhuelementtejä ja välillä aikaimoisen raakaa menoa.
Tog en stund att komma in i boken, men blev intressant när man läst några kapitel. Var tveksam när det i början lutade mera mot skräck men boken blev bara bättre och bättre. Gillar inte sättet boken slutade på. Skulle fått högre betyg om slutet varit bättre
Litt for nifs for meg 🫣 la meg i sofaen for å hvile med boka på øret; lå høyt under taket, puls på 170 og frykt for å lukke øyne når natten seg på 😳 For dem som liker grøssere, er dette en inner 10 👍🏽
Lukas hittas medvetslös och med stora skador efter att ha varit borta i tre veckor. Han minns inget av vad som har hänt. Det enda han och alla andre vet är att ytterligare två personer har försvunnit tidigare. Men till skillnad från Lukas så har de andra två aldrig kommit tillbaka...
10 år senare återvänder Lukas för första gången till hemstaden. Det är första gången han är tillbaka och han plågas fortfarande av ovissheten över sitt försvinnande. På samma gata där hans föräldrar bor ser en man Lukas komma tillbaka och han fylls av hat. Hat för att Lukas kom tillbaka medan mannens dotter Fanny aldrig gjorde det...
Sjuka själar är Kristina Oholssons första skräckroman och jag måste erkänna att jag föll pladask för omslaget till boken. Det är ett av de snyggaste omslag jag har någonsin sett!
Handlingen verkade oerhört spännade och så är jag väldigt förtjust i skräckböcker. Boken är mycket bra, speciellt i början och fram till svaren börjar komma, då höll handlingen ett järngrepp om mig och jag hade svårt att sluta läsa. Jag kan inte säga att den var så skrämmande mer spännande skulle jag säga. Jag vet inte ens om jag skulle klassa den som en skräckroman utan snarare thriller. Men, jag är inte lättskrämd av mig så det kan påverka min åsikt om vad som är skräck eller inte. Men den är välskriven och otroligt intressant.
Dock, så fann jag att lite av luften gick ur boken när man började få svar på allting och jag kan inte säga att jag fann slutet bra. Överraskade var det utan tvekan, men när jag läste sista sidan så var jag allt lite besviken.
I slutändan vill jag bara säga att jag har ännu inte läst Kristin Oholsson kriminalböcker, men om hon är lika bra på att skriva kriminalare som hon är att skriva skräck (thrillers) vill jag verkligen läsa dem!
Lukas is found unconscious and with great injuries after being gone for three weeks. He can't remember what happened to him when he wakes up. All he knows is that two people have gone missing before him, but he is the only one has returned...
He returned 10 years later to his hometown for the first since he left and he is still tormented by his disappearance and not being able to remember what happened. A man living on the same street where his parents live watch Lukas returns home and the man is filled with rage. Rage, that Lukas returned, but not his daughter Fanny.
Sjuka själar (Sick souls) is Kristina Ohlsson's first horror book and I must admit that I feel completely for the cover of the book. It's one of the best I have ever seen.
The story seems very interesting and I have a weakness for horror. The book was very good, especially the beginning and until the answers starting to come to the mysteries in the book. During that time, the story kept an iron grip on my attention and I just had to read and find out what is going on. I can't say I found the story terrifying, it was more thrilling to read. Actually, I'm not even sure I would say that this is a horror book, this felt more like a thriller. But, I'm not easily frighted and that can affect my opinion on what is horror or not. But, the book is well-written and incredibly interesting and engrossing to read!
However, I found the last part of the book, when everything was starting to get explained, a bit disappointing. And, I can't say I found the ending good. Surprising, yes! But, I was a bit disappointed when I turned and read the last page.
In the end, I just want to say that I haven't read Kristina Ohlsson's crime novels, but if she is as good writing crime as she is writing horror/thriller must I read them!
Det här är min första läsupplevelse i skräckgenren. Välskriven och spännande utan att vara för läskig eller obehaglig, mer som ett pussel att lägga och ett mysterium att lösa. Jag tyckte att den var riktigt bra. Man vill ha nästa pusselbit och nästa. Karaktärerna förutom huvudpersonerna är ganska aningen tvådimensionella men de har ju också bara biroller. Tycker att boken nästan är skriven så att man kan se en film framför sig, en lagom mysrysare för en söndagskväll.
Jag kom i kontakt med Kristina Ohlssons böcker via mina barn för hon skriver spännande och bra barnböcker och jag kan rekommendera denna, hennes skräckromansdebut (hon har tidigare skrivit deckare för vuxna).
Sairaat sielut oli kiva yhdistelmä dekkaria ja kauhua. En sanoisi tätä pelottavaksi, mutta kauhutunnelmaa oli riittävästi pitämään mielenkiintoa yllä, kun yleensä olen hyvin nirso dekkareiden suhteen. Tykkäsin kirjassa siitä, miten Ohlsson kuljetti tarinaa eteenpäin niin että lukijalle vähän kerrallaan valkenee, mitä on tapahtunut ja kuka on syyllinen. Loppuratkaisu tuntui kuitenkin vähän hätäisesti kerrotulta, olisin ehkä kaivannut vielä enemmän tekijän aivoituksiin pureutumista. Pisteet ehdottomasti siitä, että kirjan edetessä lukija ehtii epäillä syylliseksi ties kuinka montaa eri henkilöä ennen kuin asioiden todellinen laita käy ilmi.
Miten ihmeessä tämä on saanut näin hyvät arviot? Yksi tähti tuli siitä, että tarina etenee suht jouhevasti. Muuten typerä tarina, epäuskottavat henkilöhahmot, lukijan aliarvioimista piinaavalla alleviivaamisella ja selittämisellä. Hahmojen motiivit köykäiset ja toiminta yksioikoisen mustavalkoista. Oppia Ohlsson voisi ottaa esim. Stephen Kingistä jännityksen kehittelyssä ja erityisesti sen henkilöhahmojen rakentamisessa. Sinällään on hyvä lukea välillä huonoa kirjallisuutta, koska se kirkastaa niitä hyviä lukukokemuksia. Siitä siis vielä plussa 😊
Tror jeg er ved at vænne mig til det med at høre lydbog, ihvertfald har det været en fornøjelse at lytte til denne.
Opbygningen af historien har været genial, på et tidspunkt var jeg i tvivl om jeg synes det var lidt for fortænkt, men da historien har siddet i mig efter jeg har trykket på pause, og jeg har været spændt på at høre videre, må jeg erkende at opbygningen har været helt rigtig og meget fængende.
En psykologisk thriller jeg helt klart vil anbefale til andre der kan li den genre.
Great start. Good middle. Horrible ending. Some plot holes. What drags down the rating is that I could predict who the culprit (or at least one of them) was after a few chapters. Gas-lighting is not an uncommon feature in fiction.
But it was unputdownable all the time. Also, I wished that the earbuds in the ending would have meant that the entire conversation would have been recorded to the police who would have shown up, sirens sounding in the distance.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Väldigt bra och spännande bok. Lagom många namn att hålla reda på och den blir aldrig tråkig. Jag är dock inte helt nöjd med exakt allt (jag kan inte berätta för få avslöjar jag kanske för mycket) så därför får den en fyra i betyg, istället för en femma.
Tuhle knihu jsem si opravdu užila. Nikoliv hloupá oddechovka mě chytla a nepustila dokud jsem nedočetla. Konec mě vyloženě nadchl. Nejvíc oceňuji psychologii postav a způsob, jak autorka buduje napětí.