Ivar Lo-Johansson (23 February 1901, Ösmo - 11 April 1990, Stockholm) was a Swedish writer of the proletarian school.
He described the situation of the Swedish land-workers, statare, in his novels, short stories and journalism, which encouraged the adoption of certain land reforms in Sweden. He also caused much controversy with his features on old-age pensioners, Gypsies and other non-privileged people.
Lo-Johansson is however best known for his vivid recollections of the life in Swedish trade-unionist and literary circles of the twenties, thirties and forties. He also continued throughout his long life to insist that literature should face the world from the under-dog's perspective.
Den här skildringen av svensk historia på landsbygden berörde mig väldigt mycket. Karaktärerna är skruvade men visar på en kunskap om hur hierarkier fungerade landsbygden. När förändringarna är på gång, skrämmer det både de som kan det gamla systemet som förmannen i ladugården och jordägaren som känner sig tvingad att förändra systemet och hur man brukar jorden. Jag skrattade hjärtligt av beskrivningen hur han lurar den som är formellt utbildad och ska införa nya avelssystem. Jag fascineras hur mycket boskapen, nötkreaturen och hästarna är värde rent ekonomiskt. Hotet i form av traktorn blir konkret och symbolisk. Jag läste högt om hur de första traktorerna fungerade för min partner som äger traktorer och mark. Vi kunde skratta tillsammans. Statarsystemet var ett system där hela familjer bodde i längor och de som bodde där bidrog till jordägarens verksamhet. Beskrivning av den tidiga fackförbunden, arbetarnas och i detta fall statarnas kamp för att få en lön visar på en princip att ett arbete på en gård har ett värde. Frågan var: vad får det kosta? Här ser jag min egen morfar som ansvarade för snickerifabriken på en stor gård, som var granne med statarlängorna. De kvinnliga karaktärerna visar på typiskt kvinnliga arketyper i historien. Fresterskan, en ung kvinna som drömmer om ett liv i Hollywood. Kvinnan var fortvarande beroende av att hitta rätt partner för att bli någon. Andra kvinnliga arketypen är modern. Modern, hustrun skulle också få maten att räcka för lönen var i råvaror och husrum. Barnen föddes. Det här är tiden innan preventivmedel var en självklarhet i vårt land. Tillbaka till kreaturen och deras värde rent ekonomisk och resan till veterinärinrättningen är i sig också en skildring av sorgen av att behöva skicka djuren på slakt för de var guld värd för ägare och dem som arbetade nära djuren. Tillbaka till förmannen som hämnades genom att använda fel aveltjurs spermier är hysteriskt rolig när alla kalvarna föds med för långa bakben. Han skildras som en ond och bakåtsträvande person. Hatar honom men ser också vad han representerar. Gammal kunskap är inte alltid fel. Vi ser ju det nu i avseende av monokultur i modern jordbruk. Skiftet från tegar till storskiftet förtjänar en alldeles egen beskrivning.
En konstant ström av kvinnohat i denna bok. Flera märkliga skildringar i övrigt av osympatiska människor och hotfulla nya tider. Han kan inte ha mått bra då han skrev Traktorn...
För långsam och seg, händelselös och tråkig. Visst en hel del historia om industrialiseringen och olika generationer som möts i den nya framtiden etc, men njae.