Kvartetten som sprängdes har material tillräckligt för tolv romaner, förklarade en gång Birger Sjöberg, och man behöver inte hinna långt in i denna sällsynt rika, glada och händelsemättade roman för att ge författaren rätt. Här berättas om den unge journalisten Cellos envisa kamp för att vinna fabrikörsdottern Märta Åviks hand, om den levnadsglade kvinnotjusaren Första fiolen som möter sitt öde i den duktiga Electric Girls gestalt och blir stadgad karl. Här möter vi den matglade Karl Ludvig med sin förödande släktkärlek, vi deltar i Logen Ädelstjärnans högtidliga sammankomster, presenteras för ingenjör Planertz, Cellos rival och den svenska litteraturens kanske främsta torrboll genom tiderna… En nästan outtömlig rikedom av träffsäkert skildrade typer gör klassikern Kvartetten som sprängdes från 1924 till hela svenska folkets outsinliga glädjekälla. Men det är i lika hög grad en bok som lever på sina inre egenskaper. Här finns inte rum för kallgrin och råflabb, för hets och jäkt och vassa armbågar – här möter vi ett rikt och gott hjärta, en humor som värmer och lyser.
Tog lite tid att komma in i den, då det i början kändes mest som spridda noveller, men allt smälte snart samman till en egenartad historia, från en mer eller mindre 'idyllisk' småstad från början av 1900-talet. 'Electrical girl' jobbar i El-butik, så jag tror inte att det är tidigare än så.
Boken myllrar av egenartade karaktärer, typer, speglingar, som rör sig kring och om varann, tills mosaiken, pusslet, format en sorts helhet av en svensk småstad. Vet att jag läste den en gång i ungdomen, men inte riktigt hade tålamod att ta den till mig, men nu känns den omistligt nostalgisk, utan att bli patetisk.
Fantastiskt galleri med protagonister och karaktärer i en roligt vävd historia som får småstaden i tidigt sekelskifte slutet av 1800-talet/ tidigt 1900-tal,och dess invånare att komma till liv . Rikt och underfundigt språkbruk och berättarstil som tar ett tag att komma i men som sedan finner sin plats och man bara njuter.