"Efter att vi intervjuat ett stort antal personer på sjukhuset, läst in oss på patientjournalerna och plöjt igenom publikationer och annan vetenskaplig litteratur om luftrörstransplantationer var vi mogna att möta huvudpersonen själv. I maj 2016 träffade vi Paolo Macchiarini i ett sammanträdesrum en trappa upp vid korsningen av Hantverkargatan och Scheelegatan på Kungsholmen."
Kjell Asplund är läkare och tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen. Han var medicinsk expert i utredningen om Thomas Quick och ledde också den interna utredningen på Karolinska Universitetssjukhuset om fallet Paolo Macchiarini.
I sin debutbok Fuskarna berättar han om några av vår tids mest flagranta bedragare inom läkarvetenskapen: kirurgen Paolo Macchiarini, psykologiforskaren Diederik Stapel och blodprovsentreprenören Elizabeth Holmes. Han tecknar bilden av hur svårt det är att urskilja fuskaren i tidigt skede, hur fuskarens skicklighet ofta är förknippad med en karismatisk personlighet, hur lätt det är att dras med ? och om visselblåsarens och fuskjägarnas utomordentligt viktiga kurage.
Boken gör sitt jobb som en genomgång av olika aspekter av forskningsfusk, men hade vunnit på lite mer redigering. Det blir lite rörigt när det refereras till personer som ännu inte introducerats i texten.
Väl genomtänkt och välskrivet. Asplund ger många exempel på olika typer av fusk, fuskets motiv, fuskare och visselblåsare. Läsningen är lika intressant som stundvis skräckingivande. Visst blir man mörkrädd av att ta del av hur mycket det fuskas inom den medicinska forskningen som vi så gärna vill tro är objektiv och god.
Ibland upplevde jag boken som något långrandig och stundvis tyckte jag ordningen av bokens innehåll var lite märkligt. Berättelsen är något hoppig, personer nämns fram och tillbaka, personer nämns också förbigående med förklaringen att boken "kommer att komma tillbaka till denne i ett senare kapitel". Ett annat exempel är att theranos-affären diskuterades allra sist i boken, vilken var en udda not att avsluta vid. Jag kan tycka att det ibland saknades en mer detaljerad beskrivning av vissa av fallen som lyftes i boken. Ofta benämns de svepande som t.ex. "den där forskaren som fuskade med stamcellsforskning". Jag hade väldigt gärna grottat ner mig i de "smaskiga" detaljerna i flertalet av dessa historier men nåja. Den typen av berättande var förmodligen inte syftet med just denna bok och visst går det att hitta andra källor för den typen av djupdykning.
Allt som allt: en mycket läs- och tänkvärd bok om den akademiska forskningens baksida.
En populärvetenskaplig bok om forskningsfusk som beskriver ett antal fall genom historien, vad som driver vissa forskare till fusk och vilka typer av personligheter som är mest benägna att fuska inom forskningen. Fallet Macchiarini behandlas utförligt vilket inte är så konstigt då författaren själv var en av de som fick utreda fallet. Dessutom är det ju ett av de mest diskuterade fallen på senare år och därmed en bra ingång till ämnet för en bred publik.
Många av fallen hämtas från medicin vilket kan tyckas ge boken en viss slagsida. Men jag tycker det finns en viss poäng med detta: medicinsk forskning som bygger på medvetet fusk kan leda till fatala konsekvenser för de patienter som behandlas enligt dess rekommendationer.
Jag vill nog påstå att detta är en bra genomgång för den som vill ha en introduktion till ämnet!
Boken ställer fram ett intressant dilemma: lärosäten har svårt att avslöja fusk för att fuskarna ofta drar in mycket pengar och prestige till dem.
Det sägs att vetenskapen ska vara självreglerande, men det tycks fungera ungefär lika bra som marknadens självreglering. När korthuset väl upptäcks och rasar drar ofta fuskarna med sig oskyldiga offer i fallet. Och det sker igen och igen.
Boken var intressant, men förvirrande med allt virrvarr av namn som kastas hit och dit. Det finns ett persongalleri i början, som i viss fantasylitteratur, men det är knepigt att hela tiden bläddra fram och tillbaka för att ha koll på vem som är vem. Jag kände till tre av fuskarna sen innan, resten var helt nya.
En bok som kunde varit ett blogginlägg eller en podcast. Några intressanta kapitel, men tyvärr mycket utfyllnad av mindre intressanta ämnen och utsvävningar.
Boken hade behövt en tydligare struktur och redaktören borde varit hårdare.
Hade velat ge 2.5 - för den är fortfarande stundtals intressant.
Håller med Safir om att den hade behövt lite mer redigering men gillar den i övrigt. Intressant och underhållande, skrattade högt ett par gånger. Läste den som e-bok.