Seinabo Sey Erik Lundin Alice Bah Kuhnke Madi Banja Malando Gassama
En dag gjorde jag en lista över alla svenskgambier jag känner till. Det tog bara några minuter att komma upp i ett hundratal. Jag bestämde mig för att ta reda på mer om det där som alltid varit diffust i mitt liv, relationen mellan Sverige och Gambia. Om dem som är en del av den. Och oss som är en produkt av den.
Amat Levin träffar dem som kom hit redan på 1960-talet och de unga som idag gör avtryck inom kultur, mode, politik och idrott.
Slumpens barn är ett porträtt av en dynamisk diaspora. Men det är också en personlig berättelse om viljan att reparera familjeband och vad det innebär att föra ett arv vidare.
Allt började av en slump. År 1965 är mångsysslaren Bertil Harding på resa i Senegal men kör fel och hamnar på den gambiska kusten. Till detta paradis ska han snart ta mängder av soldyrkande chartersvenskar. Samtidigt öppnas dörren för gambier som söker ett nytt liv i Sverige. Trots att Gambia är en av Afrikas minsta nationer utgör svenskgambierna en av de mest tongivande afrikanska
Det var väldigt fint att äntligen få läsa Amats bok, som han så länge pratat om i PMP! Jag tyckte det var en fin balans mellan hans egen historia och andras. Den var lätt att komma in i, behöll ens intresse och var skriven med ett bra språk. Iom att jag lyssnat på hans podd i flera år känns det som att jag känner honom redan haha, vilket säkert bidrog med att jag tyckte om den!
Absolut intressant och välskriven. Har kanske inte den där omvälvande känslofyllda aspekten som jag brukar tycka om. Men mycket trevlig läsning.
Historieskildringarna var oerhört lättillgängliga, trots att komplicerade skeenden tas upp har jag inga problem att hänga med eller förstå. Det tycker jag visar på stor skicklighet och förståelse!
4,5 stjärnor. En fantastiskt bra bok som jag läst efter tips från en kollega. En perfekt blandning av egna erfarenheter, andras erfarenheter och historia. Varför finns det egentligen så många svenskgambier? Vad har fört de två länderna samman? En hisnande berättelse om en felkörning, en resebyrå och en populär/olaglig radiokanal. Det handlar också om rasism, gemenskap och identitet. Om människor. Allt detta får vi av Amat Levin på ett tillgängligt och fascinerande sätt.
Att få äran att följa med på den här resan och få till sig all den kunskap och historia som Levin skriver fram på ett vackert, personligt, lättillgängligt och rakt sätt är stort. Det är en historia som engagerar och smärtar och får mig att vilja läsa mer, lära mig mer. Både om historian som jag inte kan men också om samhället idag.
Bra, viktig! Fyllde en kunskapslucka för mig, om historien bakom de starka svensk-gambiska relationerna. En historia som till stor del går att spåra till grundaren av föregångaren till turistbyrån Ving, Bertil Hardings slumpartade besök till Gambia på 60-talet och radiopiraten Britt Wadners arbete med att starta upp Gambias första radiokanal under 60- och 70-talet. Gilllade verkligen upplägget med Amat Levins egna och andra svenskgambiers reflektioner kring identitet, rotlöshet, diaspora och rasism i kombination med historiska fakta (och det påminde mig mycket om Lose your mother av Hartman).
En så bra bok som skildrar liven av Gambiska ”mellanblattar”. Jag tyckte verkligen om hela konceptet med att läsaren får en enblick i svartas liv i Sverige, men specifikt de med Gambiska rötter och många av dem med en (vit) svensk förälder. Jag tror att icke vita (blattar) tror att alla icke vita är samma elr genomgår liknande struggles, men så är inte fallet eftersom olika icke vita i Sverige går igenom sina unika struggles och det är det Amat Levin visar. Det visar han med personliga berättelser men oxå andra Gambiska svenskars berättelser. Han använde ett ord för att beskriva sig själv som halv svensk halv gambier och hela grejen med att inte tillhöra nåt av länderna/kulturerna fullt ut, vilket va typ mellankulturell elr nåt liknande (skrev inte ner det när jag lyssnade). Det fastnade hos mig eftersom jag tar föregivet att mina invandrarföräldrar är från samma land och jag har aldrig behövt brottas mellan föräldrarnas olika kulturer. Respect to the mångkulturella kidsen, alla hatear på er för att ni är aldrig tillräckligt nog av nåt.
Två av intervjuerna han hade i boken fastande med mig, en av de handlade om en halv nigerian halv gambier (tror jag) som utanför de länderna endast bott i UK och sen flyttade till Sverige för bättre möjligheter. Hon träffade på en helt annan sorts rasism i Sverige som jag tror alla icke etnisk svenskar märker av.
Den andra intervjun va med en gambisk invandrare: - Ismail menade att han inte va tillräckligt uppmärksam och därför upplevde han inte mycket rasism. Det handlar om förväntningar. Ni förväntar er att ni och etnisk svenskar ska få samma behandling, vi som kommer utifrån vet vad vi ska förvänta oss, vilket är att bli olikt behandlad. Ni ser er som svenskar men svenskar ser er fortfarande som outsiders och det skapar en motsättning. —> bror vi kommer aldrig va svenskar no matter what, men skönt att få det validerat.
Andra saker jag skrev ner från boken:
- Feminism i utvecklingsländer ska inte va för radikal, den ska spela på patriarkatets spelregler för att klara sig. - Vi måste värdesätta arbetsmoral (i utvecklingsländer) - Varför göra Gambia bekvämt för turister först?? Turister kan skriva upp sig för besök på barnhem och de tar bilder?????? - Turismen gjort att prostitutionen ökat!
En perfekt blandning av egna erfarenheter, andras erfarenheter och historia. Varför finns det egentligen så många svenskgambier? Vad har fört de två länderna samman? En hisnande berättelse om en felkörning, en resebyrå och en populär/olaglig radiokanal. Det handlar också om rasism, gemenskap och identitet. Om människor. Allt detta får vi av Amat Levin på ett tillgängligt och fascinerande sätt.
A good biography about growing up black in Sweden and the countries intriguing ties to Gambia. The book might have benefited from some more editing but I’m so willing to forgive that. It’s a true pleasure to see the Swedish black literary canon grow 🖤
Om du är lite intresserad av historia (framförallt västafrikansk) , familjerelationer och god journalistik då har du din bok här. Amat beskriver Gambias historia, sin egen familjehistoria och andra Svenskgambiers berättelser i parallella spår. Välskrivet och intressant. Väl börd att läsa!
En så otroligt välskriven och vacker bok om både själsliga och verkliga resor. Det här är en bok som man inte vill ska ta slut. Tack för att jag får lära mig allt det här om landet Gambia, er som medverkat i boken och världen.
En intressant, vacker och lättillgänglig bok. Jag lärde mig mycket om Sverige och Gambia och fick värdefulla insikter i hur det är att leva som gambier eller svenskgambier i Sverige från 1960-talet och fram till idag. En bok som gjorde mig nyfiken, förbannad och rörd.
Tack Amat för den här boken! Så bra skrivit och en blandning av personlig och historisk berättelse. Som en icke-svensk svart person jag kunde aldrig förstår värför så många av mina favorita svart artister i Sverige hade rötter i Gambia, en land som jag hade sällan hört om. Finaste i boken för mig är att Amat visar att skriva den var också en lärorik resa för honom och om honom.
En spännande redogörelse om Sverige och Ganbias starka koppling och en Berättelse om Amat och andra Gambia-svenskars liv. Frågor om identitet, tillhörighet, rasism och familj är en röd tråd genom boken.
Jag tyckte den var väldigt fin och lärorik, rekommenderar alla att läsa den.
Väldigt välskriven och intressant skildring av Gambia då och nu och den komplicerade relationen till ens ursprung. Genom Amats ögon och den osannolika historien med Sverige. Läs!
Bra och intressant bok om Gambias historia och hur det kom sig att relationen mellan just Gambia och Sverige blev så stark.
Kändes som allmänbildande kring den västafrikanska historian med ett enkelt språk. Och till vissa delar av boken prat om identitet - Svenska/Afro kände jag enorm igenkänning.
———————- ”Vill någon komma åt mina svaga sidor är det inte min svarthet den ska attackera – där är jag som starkast. Det är mycket som är fel på mig, men inte min svarthet.”
”Det finns mycket som är bra med dig, men det bästa är att du är svart.”
”Men nu inser jag att jag inte längre ska försöka reparera bandet enbart för min egen skull.”
”Tänk om mitt barn skulle växa upp med Gambia som en naturlig del av livet? Som en okomplicerad källa till självsäkerhet och inte som en borttappad bit av det pussel som utgör självkännedom? Just nu kan jag inte tänka mig en bättre gåva.”
”Det är ett löfte om att jag ska göra allt jag kan för att min son ska känna stolthet över sitt ursprung, att han ska få det bästa av alla sina världar.”
Jag är nästan helt mållös. En så stark, rörande och viktig bok.
Jag som icke svenskfödd visste inte om den speciella kopplingen med Sverige och Gambia och jag känner att jag har lärt mig mycket nytt nu. Författaren berättar så vackert och intressant om Gambia att det får mig att vilja besöka landet någon dag. Jag fascineras av de olika berättelser om livet och livsstilen där, kärleken och lugnet, enkelheten och att stress och bråttom inte existerar.
En av de starkaste läsupplevelser hillits under 2021.
Rekommenderar verkligen denna spännande och intressanta bok - både för författarens egen historia, för chansen att lära sig mer om Gambias historia, för den svensk-gambiska relationen, och för mer kunskap om hur det är att leva som rasifierad i Sverige. Ibland var boken lite seg och när jag läst klart kändes det som att det fanns mer att säga, ffa om författarens relation med sin pappa. Men mycket läsvärd i vilket fall!
Har lyssnat på PMP i ca två år nu, och det kändes väldigt fint att äntligen få läsa boken jag hört dem prata om. Tyckte det var väldigt intressant historisk läsning om Gambia, speciellt eftersom den blir berättad genom både anekdoter och historisk skildring. En fin balans som får en att vilja läsa mer! Om Sveriges relation till Gambia, om kolonialismen och slavhandeln. Läsning och kunskap man kan tycka borde vara obligatorisk.
Ämnet och många av berättelserna är väldigt intressanta men tyvärr tycker jag kanske att den hade kunnat bearbetas någon gång till och blivit lite mindre spretig! Det är snyggt med många röster som tillsammans höjer blicken från individer till mönster men även det skulle kunnat göras ännu mer sömlöst kan jag tycka. Får högt betyg dock för att det var en stark läsupplevelse och jag lärde mig massor!
En ganska kort bok som var enkel i sitt språk och att ta till sig och ändå innehöll den så mycket. Fint skriven där kortare delar av olika personers berättelser växlas med Amats egna erfarenheter och upplevelser av att vara svensk-gambier, både från barndomen och från nu i vuxen ålder. Det kändes fint att få en inblick i det. Skulle varmt rekommendera den till alla.