Historisk fiktion om drottning Kristina och hovet i Sverige under den tiden. Boken har en intressant period och atmosfär och öppnar upp lite om det svenska kungahovet efter Gustav II Adolf och det tomrum han lämnade efter sig. Boken har många bra idéer och följer både drottningmodern, drottning Kristina som barn och ung samt regenten Axel Oxenstierna som fungerade som förmyndare, regent, fadersfigur och medhjälpare till drottningen. Boken ger dock en väldigt mörk och icke-glamorös bild av kungahuset och Sverige på denna tid. Mycket är mörkt, fattigt, blodigt och äckligt. Vi spendarar även mycket tid med drottningmodern, som av allt att döma både blir galen samtidigt som hon försöker spela något misslyckat spel för inflytande. Kristina är helt okej men författaren misslyckas med att ge oss några fler insikter om vad som försegår inom henne. Höjdpunkten i boken är Axel Oxenstierna, som verkar vara den enda med något som helst vett i huvudet och som kan spela spelet för inflytande, men som egentligen får bilden av en typ av motvillig regent som försöker göra det bästa för kungahuset och Sverige.