Trots att hon kämpat i åratal för att göra sig fri från kronan, ångrar hon sig nu bittert. Instängd på slottet Versailles, efter att ha mördat sin stallmästare, tänker Kristina tillbaka på sitt stormiga liv. När hon är sex år gammal dödas hennes far i kriget. Medan kungens kropp forslas från ett slagfält på kontinenten, isolerar sig änkedrottningen i sitt slott. Svarta tyger täcker hennes fönster. Hon sörjer sin make, och att hennes position är så ogynnsam. I stigande maktlöshet ser hon sitt gamla liv försvinna. Alla de viktiga besluten fattas av männen i Riksrådet. Värre är att de beslutar att skilja henne från dottern.
Drottning Kristina är ett barn, ständigt påpassat, med förväntningar på sig att axla det största av ansvar. Den unga drottningen uppfostras av kanslern Axel Oxenstierna för att ta över styret när hon har åldern inne, men förväntas framförallt bli det gynnsamma parti varpå freden kan vinnas. Vad hon själv vill är det ingen som tänker på, förrän hon tillträder tronen och själv börjar fatta beslut om hur hon vill leva sitt liv. Det blir en maktkamp på liv och död.
I Lejonburen skildrar Ulrika Kärnborg en ensam monark, hennes väg till makten och beslutet att överge den.
Ulrika Kärnborg är författare och dramatiker. Hon debuterade som skönlitterär författare 2008 med den uppmärksammade historiska romanen Myrrha, 2015 utkom Saturnus tecken, som precis som Lejonburen utspelar sig i stormaktstidens Sverige.
Började intressant. Men tyckte boken föll då fler än bara Kristinas perspektiv och skildringar tas upp. Boken i sig är välskriven och har ett mycket bra tempo. Men personbyterna gör mig lite smått irriterad och gör att boken får ett lite sämre betyg.
Historisk fiktion om drottning Kristina och hovet i Sverige under den tiden. Boken har en intressant period och atmosfär och öppnar upp lite om det svenska kungahovet efter Gustav II Adolf och det tomrum han lämnade efter sig. Boken har många bra idéer och följer både drottningmodern, drottning Kristina som barn och ung samt regenten Axel Oxenstierna som fungerade som förmyndare, regent, fadersfigur och medhjälpare till drottningen. Boken ger dock en väldigt mörk och icke-glamorös bild av kungahuset och Sverige på denna tid. Mycket är mörkt, fattigt, blodigt och äckligt. Vi spendarar även mycket tid med drottningmodern, som av allt att döma både blir galen samtidigt som hon försöker spela något misslyckat spel för inflytande. Kristina är helt okej men författaren misslyckas med att ge oss några fler insikter om vad som försegår inom henne. Höjdpunkten i boken är Axel Oxenstierna, som verkar vara den enda med något som helst vett i huvudet och som kan spela spelet för inflytande, men som egentligen får bilden av en typ av motvillig regent som försöker göra det bästa för kungahuset och Sverige.
Orka en till bok där gamla kungligheter går runt och är smutsiga. Orka ett till psykologiskt finstämt porträtt av Kristina. Som inte väjer för svåra ämnen!!! Orka folk som ska vara Hilary Mantel. Läste aldrig klart.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En spännande bok, men man blir aldrig riktigt hänryckt och jag trodde att den skulle fokusera mer på vad som händer efter drottning Kristina abdikerade.