What do you think?
Rate this book
I rörelse
I en samling fristående dikter som rör sig mellan fascismens frammarsch, rytmens räddning och vardagen i förorten skriver Farrokhzad till och genom de gemenskaper som format hennes liv och dikt. I rörelser mellan individ och kollektiv, mellan tradition och förnyelse, mellan samtidens gravallvar och absurditet föreslår hon en poesi som vill användas utan att göra avkall på komplexitet, som adresserar sorgen över de politiska ordningarna, samtidigt som den ser historiens utkomst som möjlig att ingripa i.
Pocketutgåvan innehåller den nyskrivna långdikten "Arma Danmark".
Pocketutgåvan innehåller den nyskrivna långdikten "Arma Danmark".
119 pages, Mass Market Paperback
First published September 24, 2019
11 people are currently reading
162 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 28 of 28 reviews
Read
November 15, 2022Det här är dikt som ska skanderas, humorn, halvrimmen och upprepningarna skriker efter ett podium framför knutna nävar.
En något svagare bok än Vitsvit.
En något svagare bok än Vitsvit.
January 28, 2026
Tyckte verkligen om den, gillar att den kan vara så arg och humoristisk på samma gång. Den 25 sidor långa dikten om hat mot Danmark blev drog ner betyget, men i övrigt riktigt bra!
December 13, 2019
Athena Farrokhzad första bok öppnade mina ögon för vad poesi kunde vara. I Vitsvit visade mig att poesi kan vara en skola i att tänka, tänka efter andra ledstjärnor än de vi är vana vid. Hennes andra bok Trado skriven tillsammans med Svetlana Cârstean som handlar om traditioner, ursprung och hur dessa översätts, förvanskas och gör förlorade, hur vi alltid sviker våra föräldrar visade mig att hon inte var ett one hit wonder. Därför har jag set fram emot denna tredje bok länge.
Så nu är den här, hennes Farrokhzads tredje bok.Till skillnad från de övriga som varit helgjutna dikter, formade i ett stycka så är den nya boken I rörelse en samling dikter. En samling dikter som alla jobbar på ett tema: Politiken och en tid som aldrig varit sig själv värdig. Den första dikten ”Brev till Europa” sätter tonen:
När skall du bli värdig dina miljoner gästarbetare?
Europa, varför är denna bibliotek fulla av tårar?
Boken fortsätter i samma still. Den är ursinnig och har inte det minsta lust för nyanser. En behöver bara öppna närmsta dagstidning för att förstå varför. Detta är en bok med propagandadikter. Till skillnad från hennes första bok Vitsvit som även den var politk så finns det här en självrättfärdigt och självtillräcklighet som gör att en kan jobba sig igenom ilskan till handling. Det verkar vara syftet med de flesta dikterna som är tillägnade specifika personer, skickade till politiska tidskrifter eller skrivna för att läsas på demonstrationer. Som propaganda är det ganska bra. Men du får för det mesta vad du får vid första läsningen. Igen, om vi jämför med Vitsvit som i sitt slut inte lämnade någon öppning för hopp, för försoning utan tvingade oss att konfronteras med att det finns saker som är oförlåtligt och oändligt sönderslagna, saker inget kan rättfärdiga, och ting aldrig kan bli helt igen. Vitsvit var en bok som konfronterade oss med en brusten värld, I rörelse försöker visa oss väger ut från denna brustenhet. Men det leder till en svartvithet där allt står på ytan. Tyvärr blir det mest propaganda. Vilket inte är samma ska som poesi. Inte helt skilt från det heller. Snarare en heligt förbannad lillasyster som inte vill vara med längre.
Hela boken är inte ren propaganda, det finns enskilda dikter som jag kommer att bära med mig länge. Vi var Branden är en av dem. En dikt som vill begråta och låter oss stanna i det smärtsamma utan att vilja visa på öppningar ur det.
Farrokhzad har med sinna två första dikter skrivit in sig i svensk litteraturhistoria och gjort en ovärderlig insats för dens svenska poesin. Att hon fått nog nu och vill visa på väggar till motstånd kan ingen missunna henne. Tyvärr blir det inte särskilt bra poesi alla gånger, men det är lungt, vi vet alla att hon kommer tillbaka och att hon är värld ursinnet.
Så nu är den här, hennes Farrokhzads tredje bok.Till skillnad från de övriga som varit helgjutna dikter, formade i ett stycka så är den nya boken I rörelse en samling dikter. En samling dikter som alla jobbar på ett tema: Politiken och en tid som aldrig varit sig själv värdig. Den första dikten ”Brev till Europa” sätter tonen:
När skall du bli värdig dina miljoner gästarbetare?
Europa, varför är denna bibliotek fulla av tårar?
Boken fortsätter i samma still. Den är ursinnig och har inte det minsta lust för nyanser. En behöver bara öppna närmsta dagstidning för att förstå varför. Detta är en bok med propagandadikter. Till skillnad från hennes första bok Vitsvit som även den var politk så finns det här en självrättfärdigt och självtillräcklighet som gör att en kan jobba sig igenom ilskan till handling. Det verkar vara syftet med de flesta dikterna som är tillägnade specifika personer, skickade till politiska tidskrifter eller skrivna för att läsas på demonstrationer. Som propaganda är det ganska bra. Men du får för det mesta vad du får vid första läsningen. Igen, om vi jämför med Vitsvit som i sitt slut inte lämnade någon öppning för hopp, för försoning utan tvingade oss att konfronteras med att det finns saker som är oförlåtligt och oändligt sönderslagna, saker inget kan rättfärdiga, och ting aldrig kan bli helt igen. Vitsvit var en bok som konfronterade oss med en brusten värld, I rörelse försöker visa oss väger ut från denna brustenhet. Men det leder till en svartvithet där allt står på ytan. Tyvärr blir det mest propaganda. Vilket inte är samma ska som poesi. Inte helt skilt från det heller. Snarare en heligt förbannad lillasyster som inte vill vara med längre.
Hela boken är inte ren propaganda, det finns enskilda dikter som jag kommer att bära med mig länge. Vi var Branden är en av dem. En dikt som vill begråta och låter oss stanna i det smärtsamma utan att vilja visa på öppningar ur det.
Farrokhzad har med sinna två första dikter skrivit in sig i svensk litteraturhistoria och gjort en ovärderlig insats för dens svenska poesin. Att hon fått nog nu och vill visa på väggar till motstånd kan ingen missunna henne. Tyvärr blir det inte särskilt bra poesi alla gånger, men det är lungt, vi vet alla att hon kommer tillbaka och att hon är värld ursinnet.
January 22, 2026
Tema: intertextualitet
- Krut: Foucault / GoT - ord/poesi/stilOchForm
- Göran Palm - bibel/verklighet/fantasi/litterstur/poesi/vetenskap/göran Palm - havet
- B - bagis/bolån/film/val/
- Om mödrar: till min dotter om jag haft en
Högt o lågt verkligen i den här. ”I rörelse” var typ bäst, men finns mycket att hämta! Älskade Göran Palm-hyllningen. Starkt motiv o tematik - svaga rim, men gillar halvrimen mest. Hennes långa upprepningar faller inte mig i smaken, men inget på diktandet. Hon har en röst, minst sagt.
Revolution, när?
- Krut: Foucault / GoT - ord/poesi/stilOchForm
- Göran Palm - bibel/verklighet/fantasi/litterstur/poesi/vetenskap/göran Palm - havet
- B - bagis/bolån/film/val/
- Om mödrar: till min dotter om jag haft en
Högt o lågt verkligen i den här. ”I rörelse” var typ bäst, men finns mycket att hämta! Älskade Göran Palm-hyllningen. Starkt motiv o tematik - svaga rim, men gillar halvrimen mest. Hennes långa upprepningar faller inte mig i smaken, men inget på diktandet. Hon har en röst, minst sagt.
Revolution, när?
May 12, 2024
Jag har läst för lite poesi så jag tycker det är svårt att avgöra vad som är bra. Men tyckte flera texter var roliga, andra mer banala och vissa så svåra så att jag inte förstod poängen.
Read
October 12, 2020Jos olisin kirjoittanut Athena Farrokhzadin runokokoelmasta I rörelse heti sen luettuani tämä teksti olisi varsin toisenlainen.
Nyt, kun olen antanut Farrokhzadin runojen vaeltaa alitajunnassani jo viikkoja, opin jotakin itsestäni ja niistä mekanismeista, jotka kiinnittävät minut vahvasti tietynlaiseen runouteen.
I rörelse jatkaa samalla vahvasti yhteiskunnallisia epäkohtia kommentoivalla linjalla kuin Farrokhzadin vuonna 2013 julkaistu, August-palkinnolla palkittu kokoelma Vitsvit.
Siinä missä Vitsvit tapahtui pitkälti lukijassa ja kasvoi lukukerta lukukerralta I rörelse taas hyödyntää vallankumouksen poetiikkaa julistavammin ja tarjoaa eväänsä sitä myötä suoremmin.
Megafonin kautta kuuluva särisevän mekaaninen ääni. Ilmaa halkovat nyrkit. Tarve saada oikeutusta.
I rörelsen vyörytys on armotonta. Se hyökkää kimppuun ja paljastaa, että hyvinvointiyhteiskunnan "hyvin" viittaa toimintaympäristöihin, joihin pääsy on vain osalla ihmisistä. Niillä valkoisilla, niillä etuoikeutetuilla, niillä vallankahvaan itsensä kiinni liimanneilla.
Muita on paljon ja yhteiskuntamekanismi pitää huolen siitä, että muut pysyvät ulkopuolella. Ne ruskeat, ne muualta Ruotsiin muuttaneet, ne hengensä edestä paenneet, ne Välimeren kautta kumilautoilla Eurooppaan pyrkivät.
11-sivuinen Brev till Europa -niminen runo on parafraasi Allen Ginsbergin kuuluisasta Amerikka-runosta. Tämän yhteyden tunnistan, mutta moni muu konteksti menee varmasti ohi.
"Europa, jag har gett dig allt och nu är jag ingen.
Europa, tvåhundrasextio euro och sjuttiosex cent, januari 2018.
Jag står inte ut med mig själv. Europa, när ska du sluta kriga mot mänskligheten?
Dra åt helvete med ditt Jesuskomplex.
Jag mår inte bra, stör mig inte."
Teoksen vaikuttavimpia runoja on pitkä Slå tillbaka -niminen runokehotus, jossa lavarunous kohtaa vallankumouspuheen.
"Slå tillbaka: istället för ett ihåligt schema för en fantasilös politisk aktion, beslutad och planerad av högsta instans, ser vi här ett stycke levande liv av kött och blod, som med tusen ådror är förbundet med revolutionen och allt som hör till den"
Slå tillbaka -runoa seuraa niin ikään useamman sivun mittainen runo nimeltä Förlorarnas fest, joka perustuu vahvalle rytmiselle toistolle. Sitä lukiessani näen esiintymislavan, johon henkilö kerrallaan tulee sanomaan yhden rivin tästä runosta.
"Det här är en sms-kedja; nu stormar snuten lägret.
Det här är vårt förhandlingsvapen; vi förvaltar historiens mullvadsarbete
Det här är Emma Goldman; hon ser på mig från sovrumsväggen"
Minussa tuntuu siltä kuin minusta tuntuisi, jos kuvitelmani tapahtuisi. Jos istuisin katsomossa, jossa käteni hamuilisi käsilaukusta nenäliinaa.
Jos istuisin katsomossa.
Jos istuisin katsomassa.
Turvallisesti liikuttumassa.
Mitä vaihtoehtoja on?
Tässä on nyt se kohta, jossa huomaan, että vallankumouksellista poetiikkaa hyödyntävä runous vetoaa minuun, koska se saa minussa aikaan tunteen, että olen hyvän ja oikean puolella. Että minäkin tässä taistelen, jotta maailma olisi parempi.
Edellinen ei kuitenkaan ole totta, vaan lohdullinen valhe, jota itselleni kerron. Viehätyn vahvoista sanoista. Viehätyn vallankumouksen verestä ja hurmekentistä. Viehätyn vastarinnan ilmentymistä. Ja sen kaiken teen omassa etuoikeuskuplassani ilman, että minun tarvitsee laittaa itseäni peliin lainkaan.
Viehätyn turvallisesti. Viehätyn vihreän sohvani nurkassa. Viehätyn omista tunnereaktioistani.
Viehättyessäni tunnen olevani elossa.
Tunnen olevani elossa muiden ihmisten kärsimysten kautta.
Kyse ei ole vähäpätöisestä asiasta. Kyse on asiasta, joka saa ihmiset käymään vallankumousmuseoissa, keskitysleireillä ja vastaavissa paikoissa ja instansseissa. Kyse on asiasta, jonka ihmiset kertovat itselleen tarinana siitä, että on tärkeää tuntea historiaa.
Niin on, mutta se on toinen juttu.
Minua hävettää. Minua kuuluukin hävettää. Huomaan ajautuneeni Lissaboniin. Salazarin diktatuuria vastaan taistelleille omistettuun Aljuba-museoon, joka vuosina 1928 - 1965 toimi poliittisena vankilana. Aljubassa soi puhelin, joka esti vangittuja nukkumasta. Kamala pirisevä ääni, joka ei lakkaa soimasta päässäni.
Luulenko tosiaan, että pystyisin millään tasolla kuvittelemaan, miltä vangituista tuntui tuon äänen kuullessaan?
Luulenko tosiaan, että osaisin edes kuvitella kaikkia niitä vääryyksiä, joita Farrokhzad tuo runoissaan esiin?
On vaikea kestää, että asiat ovat niin kuin ne ovat, kun ne voisivat aivan yhtä hyvin olla toisin. On vaikea kestää omaa häpeää. On muistettava, että se ei ole mitään sen rinnalla, mikä sen synnyttää.
Nyt, kun olen antanut Farrokhzadin runojen vaeltaa alitajunnassani jo viikkoja, opin jotakin itsestäni ja niistä mekanismeista, jotka kiinnittävät minut vahvasti tietynlaiseen runouteen.
I rörelse jatkaa samalla vahvasti yhteiskunnallisia epäkohtia kommentoivalla linjalla kuin Farrokhzadin vuonna 2013 julkaistu, August-palkinnolla palkittu kokoelma Vitsvit.
Siinä missä Vitsvit tapahtui pitkälti lukijassa ja kasvoi lukukerta lukukerralta I rörelse taas hyödyntää vallankumouksen poetiikkaa julistavammin ja tarjoaa eväänsä sitä myötä suoremmin.
Megafonin kautta kuuluva särisevän mekaaninen ääni. Ilmaa halkovat nyrkit. Tarve saada oikeutusta.
I rörelsen vyörytys on armotonta. Se hyökkää kimppuun ja paljastaa, että hyvinvointiyhteiskunnan "hyvin" viittaa toimintaympäristöihin, joihin pääsy on vain osalla ihmisistä. Niillä valkoisilla, niillä etuoikeutetuilla, niillä vallankahvaan itsensä kiinni liimanneilla.
Muita on paljon ja yhteiskuntamekanismi pitää huolen siitä, että muut pysyvät ulkopuolella. Ne ruskeat, ne muualta Ruotsiin muuttaneet, ne hengensä edestä paenneet, ne Välimeren kautta kumilautoilla Eurooppaan pyrkivät.
11-sivuinen Brev till Europa -niminen runo on parafraasi Allen Ginsbergin kuuluisasta Amerikka-runosta. Tämän yhteyden tunnistan, mutta moni muu konteksti menee varmasti ohi.
"Europa, jag har gett dig allt och nu är jag ingen.
Europa, tvåhundrasextio euro och sjuttiosex cent, januari 2018.
Jag står inte ut med mig själv. Europa, när ska du sluta kriga mot mänskligheten?
Dra åt helvete med ditt Jesuskomplex.
Jag mår inte bra, stör mig inte."
Teoksen vaikuttavimpia runoja on pitkä Slå tillbaka -niminen runokehotus, jossa lavarunous kohtaa vallankumouspuheen.
"Slå tillbaka: istället för ett ihåligt schema för en fantasilös politisk aktion, beslutad och planerad av högsta instans, ser vi här ett stycke levande liv av kött och blod, som med tusen ådror är förbundet med revolutionen och allt som hör till den"
Slå tillbaka -runoa seuraa niin ikään useamman sivun mittainen runo nimeltä Förlorarnas fest, joka perustuu vahvalle rytmiselle toistolle. Sitä lukiessani näen esiintymislavan, johon henkilö kerrallaan tulee sanomaan yhden rivin tästä runosta.
"Det här är en sms-kedja; nu stormar snuten lägret.
Det här är vårt förhandlingsvapen; vi förvaltar historiens mullvadsarbete
Det här är Emma Goldman; hon ser på mig från sovrumsväggen"
Minussa tuntuu siltä kuin minusta tuntuisi, jos kuvitelmani tapahtuisi. Jos istuisin katsomossa, jossa käteni hamuilisi käsilaukusta nenäliinaa.
Jos istuisin katsomossa.
Jos istuisin katsomassa.
Turvallisesti liikuttumassa.
Mitä vaihtoehtoja on?
Tässä on nyt se kohta, jossa huomaan, että vallankumouksellista poetiikkaa hyödyntävä runous vetoaa minuun, koska se saa minussa aikaan tunteen, että olen hyvän ja oikean puolella. Että minäkin tässä taistelen, jotta maailma olisi parempi.
Edellinen ei kuitenkaan ole totta, vaan lohdullinen valhe, jota itselleni kerron. Viehätyn vahvoista sanoista. Viehätyn vallankumouksen verestä ja hurmekentistä. Viehätyn vastarinnan ilmentymistä. Ja sen kaiken teen omassa etuoikeuskuplassani ilman, että minun tarvitsee laittaa itseäni peliin lainkaan.
Viehätyn turvallisesti. Viehätyn vihreän sohvani nurkassa. Viehätyn omista tunnereaktioistani.
Viehättyessäni tunnen olevani elossa.
Tunnen olevani elossa muiden ihmisten kärsimysten kautta.
Kyse ei ole vähäpätöisestä asiasta. Kyse on asiasta, joka saa ihmiset käymään vallankumousmuseoissa, keskitysleireillä ja vastaavissa paikoissa ja instansseissa. Kyse on asiasta, jonka ihmiset kertovat itselleen tarinana siitä, että on tärkeää tuntea historiaa.
Niin on, mutta se on toinen juttu.
Minua hävettää. Minua kuuluukin hävettää. Huomaan ajautuneeni Lissaboniin. Salazarin diktatuuria vastaan taistelleille omistettuun Aljuba-museoon, joka vuosina 1928 - 1965 toimi poliittisena vankilana. Aljubassa soi puhelin, joka esti vangittuja nukkumasta. Kamala pirisevä ääni, joka ei lakkaa soimasta päässäni.
Luulenko tosiaan, että pystyisin millään tasolla kuvittelemaan, miltä vangituista tuntui tuon äänen kuullessaan?
Luulenko tosiaan, että osaisin edes kuvitella kaikkia niitä vääryyksiä, joita Farrokhzad tuo runoissaan esiin?
On vaikea kestää, että asiat ovat niin kuin ne ovat, kun ne voisivat aivan yhtä hyvin olla toisin. On vaikea kestää omaa häpeää. On muistettava, että se ei ole mitään sen rinnalla, mikä sen synnyttää.
August 28, 2024
1.5
Tyvärr så tyckte jag inte det här var särskilt bra alls. Det finns en eller två dikter som jag tycker om och då och då sticker en mening ut, men överlag så är diktandet, för mig, inte bra. Det känns påtvingat och överdrivet, i många fall intetsägande, och ibland rentav barnsligt skrivet.
Tyvärr så tyckte jag inte det här var särskilt bra alls. Det finns en eller två dikter som jag tycker om och då och då sticker en mening ut, men överlag så är diktandet, för mig, inte bra. Det känns påtvingat och överdrivet, i många fall intetsägande, och ibland rentav barnsligt skrivet.
June 9, 2024
Va på hennes boksamtal och blev så förbaskat inspirerad å slagen av det han hade att säga. Fick ett ex av henne och dikterna i boken var precis vad jag hade tänkt mig!!!
October 3, 2020
Jag kände glöd och ilska i varje ord och tyckte mycket om de. Särskilt dikten ”I rörelse” var otrolig.
February 22, 2020
Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2020/02/1...
December 17, 2019
göran palm-dikten var väldigt skojig!!!
January 10, 2020
Stark och rytmisk, politisk och närvarande, i samtal med händelser, litteratur, människor. Det finns ilska och skönhet, värme och våld.
December 5, 2022
Det känns som en politiskt engagerad diktsamling med ett fokus på att ta upp problematiken kring västerländsk rasism gentemot det som är främmande från deras lokalbefolkning. Farrokhzad pekar finger på Danmark bl.a. och poemet "Europa" går verkligen på djupet med detta ännu mer.
Enligt min åsikt anser jag att verket ställer känsla och subjektivitet gentemot kreativt skrivande och lyrik. Berättarrösten är stark och passionen är glödhet med det genomsyrade ämnet om rasism och våld. Dels känns det lite omoget och barnsligt att direkt använda meningar som
"En dag ska jag bara halalkorv vara tillåtet i Danmark."
"En dag ska jag ta isär Danmark som Legoland."
"Va fan är det för människa som som lånar hyllorna på Alfonsböcker"
"Vaddå, är alla utlånade?"
(Strof 1-2 är från Europa, strof 3-4 är från B som i Bagarmossen)
För att bara ta exempel. Poesi är för mig indirekt. Det ska inte innehålla några subjektiva känslor eller direkt uttal och generella påståenden. Så Farrokhzad är för mig ingen riktig poet. Istället känns det som hon hade passat bättre som politisk aktivist. Diktsamlingen känns rasistisk emot skandinavisk befolkning, väldigt barnsligt skrivet och oprofessionellt men det är ju bara en åsikt och varje litterära verk är speglat utifrån våra egna uttolkningar utöver hur vi definierar "bra litteratur" gentemot "skräplitteratur"
Enligt min åsikt anser jag att verket ställer känsla och subjektivitet gentemot kreativt skrivande och lyrik. Berättarrösten är stark och passionen är glödhet med det genomsyrade ämnet om rasism och våld. Dels känns det lite omoget och barnsligt att direkt använda meningar som
"En dag ska jag bara halalkorv vara tillåtet i Danmark."
"En dag ska jag ta isär Danmark som Legoland."
"Va fan är det för människa som som lånar hyllorna på Alfonsböcker"
"Vaddå, är alla utlånade?"
(Strof 1-2 är från Europa, strof 3-4 är från B som i Bagarmossen)
För att bara ta exempel. Poesi är för mig indirekt. Det ska inte innehålla några subjektiva känslor eller direkt uttal och generella påståenden. Så Farrokhzad är för mig ingen riktig poet. Istället känns det som hon hade passat bättre som politisk aktivist. Diktsamlingen känns rasistisk emot skandinavisk befolkning, väldigt barnsligt skrivet och oprofessionellt men det är ju bara en åsikt och varje litterära verk är speglat utifrån våra egna uttolkningar utöver hur vi definierar "bra litteratur" gentemot "skräplitteratur"
May 2, 2020
Kraftfull!
August 27, 2020
Den har sina guldkorn. Men också något förutsägbar?
Read
January 9, 2022Stark poesi, men väldigt svår för mig, blev nästan utmattad av alla ord jag inte förstod. Kanske var det meningen
March 2, 2022
Väldigt blandat, men dikten om Göran Palm fick mig att gapskratta (och det gör jag sällan när jag läser poesi). Finns några andra pärlor också.
October 15, 2022
Stark poesi från frustrerad horisont i ett Sverige vi inte alla känner. Men behöver veta mer om. Rytm. En ovan poesiläsare som jag är uppfattar detta lite ojämnt, men det berör!
May 19, 2023
2-2.5 stjärnor.
January 15, 2024
Helt fantastisk!!!
August 9, 2024
Generellt bra, ett par guldkorn stack ut som guldet på omslaget.
April 22, 2025
S. 8 & S. 28
February 5, 2020
Den får 2 enbart för att omslaget är så snyggt.
January 30, 2020
Läst till skolan: Brev till Europa, Bläck är det skarpaste krutet och I rörelse.
Även: Ankarbarn, Vi var branden
Även: Ankarbarn, Vi var branden
October 25, 2019
När jag läser diktsamlingen känns det som att jag läser en antologi. Varje dikt är knuten till en specifik person, organisation eller händelse, men hålls ihop av kollektivet. Vi:et går som en röd tråd genom boken, och den känns väldigt Athena: samtiden binds ihop med historien, individen knyts till kollektivet. I all sorg finns det även ljus och det är i gemenskapen med andra vi kan leva ut och förändra, vända sorg till handling.
January 19, 2020
Temat var ilska. Några bra, vissa lite sämre, men någorlunda okej samling!
December 22, 2020
"Du är min syster, vi fick barn
på var sin sida om en kontinent
och din son kommer inte att lära sig
orden vi skrev med, kysstes på, växte i
du sa: från sin pappa får han ett världsspråk
och från mig sin mormors sånger
framtiden ligger för hans fötter
vad ska han med mitt förflutna till
och din mamma sålde huset och kom efter
efter trettio år var er historia här en parentes"
på var sin sida om en kontinent
och din son kommer inte att lära sig
orden vi skrev med, kysstes på, växte i
du sa: från sin pappa får han ett världsspråk
och från mig sin mormors sånger
framtiden ligger för hans fötter
vad ska han med mitt förflutna till
och din mamma sålde huset och kom efter
efter trettio år var er historia här en parentes"
March 12, 2022
Otroligt bra diktsamling! Däremot svårt att ge diktsamlingar betyg då vissa dikter är bättre än andra och tilltalar en mer än andra. Starka samhällsskildringar baserade på personliga upplevelser som får en att tänka.
Displaying 1 - 28 of 28 reviews