Under 1960-talet rasar en adoptionsdebatt i Sverige. Debattörer från vänster till höger ser adoption som ett led i att öka mångfalden, medan myndigheterna varnar för "rasblandning".
Adopterad: En bok om Sveriges sista rasdebatt är berättelsen om hur de icke-vita utlandsadopterade lägger grunden till vår tids syn på ras, vithet och svenskhet. Från att Socialstyrelsen betraktar de utlandsadopterade som "främmande plantor" till att de blir symboler för mångfald. Idag kan till och med Sverigedemokraterna inkludera adopterade i svenskheten.
Författaren gör också nedslag i adoptionens tidiga historia, som när slavbarn transporterades till Sverige för att växa upp i adelsfamiljer.
Boken grundar sig på en analys av över 500 artiklar samt böcker, riksdagsdebatter och annat material. Tobias Hübinette (f. 1971) är verksam som lärare och forskare vid Karlstads universitet och har bland annat varit redaktör för antologin Ras och vithet (Studentlitteratur, 2017).
F.d. dårfinken Hübinette, numera vad det verkar hyfsat i psykisk balans, går till läggen och ger oss en kort sammanfattning av hur snacket gick i adoptionsfrågan från sent femtiotal fram till millenieskiftet. Källmaterialet är främst riksmedier, SOU:er och riksdagsdebatter. Det är en oväntat spännande läsning. Hübinette kopplar debatten kring utomeuropeisk adoption till det offentliga Sveriges önskan att uppfostra sina medborgare i "färgblind" riktning. Genom adoptionerna skulle Svensson inse det galna i sin vardagsrasism. Det gick väl... sådär. Hübinette tar inte ställning explicit utan låter materialet tala vilket är välkommet. Det här är ingen debattbok men den borde skapa debatt.
Intressant bok om hur adoptionsfrågan har skötts i Sverige. Välresearchad och lättläst och man lär sig helt klart något både om denna fråga och om Sverige. Jag förstår verkligen Hübinettes och även Patrik Lundbergs motstånd mot adoption. Rekommenderas.