What do you think?
Rate this book
Galanterna
"De betraktar varandra: herr Dagmar Nyholm, herr KlaracBergman, herr Hilma Holmström och herr Ebba Jonsson. Från topp till tå, fyra herrar som granskar varandra. En trygghet i kavajen, att karlar ser så lika ut i kostym. Hilma rättar till Klaras krage. Ebba drar i sina skjortärmar.
”Mina herrar”, säger Hilma och hennes röst är annorlunda, hes och på något sätt – het."
Det är skottåret 1912 i Helsingfors. I huset Hoppet bor bästa väninnorna Dagmar och Hilma och deras hem är samlingspunkten för en fyrklöver tillsammans med Klara
och Ebba, samtliga självförsörjande yrkeskvinnor. De har alla sina drömmar om ett större liv, Dagmar drömmer om en egen hattaffär och en resa till Paris. Men att röra sig i staden är att ständigt vara betraktad och påpassad, det gäller att undvika de fräcka ryska militärerna och att ha manligt beskydd för att få äta på restaurang.
Frihetslängtan bubblar under ytan. Väninnorna utmanar gränserna: de klär sig i kostym och går ut som män och dansar, de tar risker som kan sluta illa.
Galanterna är en bred, historisk Helsingforsroman med dokumentära blänk från verkligheten. Staden är bekant men tiden en annan. Romanens Dagmar baserar sig på författarens mormorsmor som också drömde om en hattaffär.
Frihetskänslan i berättelsen är dånande stark: vad händer i en människa som plötsligt inte längre accepterar sin trånga roll utan börjar följa sin egen vilja, sin egen begåvning?
”Mina herrar”, säger Hilma och hennes röst är annorlunda, hes och på något sätt – het."
Det är skottåret 1912 i Helsingfors. I huset Hoppet bor bästa väninnorna Dagmar och Hilma och deras hem är samlingspunkten för en fyrklöver tillsammans med Klara
och Ebba, samtliga självförsörjande yrkeskvinnor. De har alla sina drömmar om ett större liv, Dagmar drömmer om en egen hattaffär och en resa till Paris. Men att röra sig i staden är att ständigt vara betraktad och påpassad, det gäller att undvika de fräcka ryska militärerna och att ha manligt beskydd för att få äta på restaurang.
Frihetslängtan bubblar under ytan. Väninnorna utmanar gränserna: de klär sig i kostym och går ut som män och dansar, de tar risker som kan sluta illa.
Galanterna är en bred, historisk Helsingforsroman med dokumentära blänk från verkligheten. Staden är bekant men tiden en annan. Romanens Dagmar baserar sig på författarens mormorsmor som också drömde om en hattaffär.
Frihetskänslan i berättelsen är dånande stark: vad händer i en människa som plötsligt inte längre accepterar sin trånga roll utan börjar följa sin egen vilja, sin egen begåvning?
350 pages, Hardcover
First published August 1, 2021
9 people are currently reading
162 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 22 of 22 reviews
October 4, 2021
Helsingfors år 1912 är mannes tid, liksom den varit före och efter. Men fyra kvinnor vill in i den manliga sfären för att uppleva friheten av att inte bli tafsade på spårvagnen eller få glåpord ropandes efter sig av soldaterna. De bestämmer för att klä ut sig till män och ge sig ut i stadslivet.
Romanen rör vid så mycket intressant; la belle époque, kvinnlig frigörelse och tanken om jämställdhet. Men jag tycker berättelsen inte vågar dyka ner tillräckligt och verkligen låta karaktärerna begrunda, känna och påverkas av frågorna.
Berättelsen utgår från Dagmars perspektiv men eftersom hon verkar vara en som inte förstår, alternativt blundar inför sin omgivning lämnas man som läsare i en position där man inte helt hänger med i vad som händer i berättelsen.
Berättelsen avtar och jag känner att den inte fick det avslut som man hoppades, men kanske är det berättelsens realism som kommer emot.
2.5 🌟
Romanen rör vid så mycket intressant; la belle époque, kvinnlig frigörelse och tanken om jämställdhet. Men jag tycker berättelsen inte vågar dyka ner tillräckligt och verkligen låta karaktärerna begrunda, känna och påverkas av frågorna.
Berättelsen utgår från Dagmars perspektiv men eftersom hon verkar vara en som inte förstår, alternativt blundar inför sin omgivning lämnas man som läsare i en position där man inte helt hänger med i vad som händer i berättelsen.
Berättelsen avtar och jag känner att den inte fick det avslut som man hoppades, men kanske är det berättelsens realism som kommer emot.
2.5 🌟
December 26, 2021
I Galanterna balanseras den fiktiva berättelsen om fyra kvinnor som utmanar gränser mot verklighetens Helsingfors genom en rad tidningsurklipp. 1912 är ett händelserikt år både för staden och för vara karaktärer och alla vill de på något sätt bli fria, ta sig fram, utvecklas.
Jag tycker boken är lite ojämn och ibland tappar jag nästan tråden när jag lyssnar och sedan blir det plötsligt intressant igen. Kanske tycker jag bättre om bokens idé än berättelsen i sig, men ett stabilt medelbetyg blir det ändå. Om det är något som dock är alldeles lysande så är det uppläsningen! Den här boken rekommenderas varmt i just ljudboksformatet.
Jag tycker boken är lite ojämn och ibland tappar jag nästan tråden när jag lyssnar och sedan blir det plötsligt intressant igen. Kanske tycker jag bättre om bokens idé än berättelsen i sig, men ett stabilt medelbetyg blir det ändå. Om det är något som dock är alldeles lysande så är det uppläsningen! Den här boken rekommenderas varmt i just ljudboksformatet.
October 3, 2021
Lyssnade som ljudbok, fantastisk inläsning!
Storyn var bra men nåt saknades för mig ändå. 3,5 är mitt egentliga betyg.
Storyn var bra men nåt saknades för mig ändå. 3,5 är mitt egentliga betyg.
December 13, 2021
Idealle kymmenen tähteä, toteutukselle hiukan vähemmän. Mielestäni romaanin idea on siis todella kiinnostava, ja siinä yhdistyvät jotakuinkin kaikki minua kiinnostavat teemat. Ollaan vuoden 1912 Helsingissä, jossa neljän parikymppisen naimattoman naisen ystäväporukka on lopen kyllästynyt siihen, etteivät he voi asioida ravintoloissa kuin miehen ja tulevat jatkuvasti kaduilla ahdistelluiksi. Syntyy idea pukeutua miehiksi ja mennä ravintolaan grogille. Kirjan jännittävin ja kiinnostavin osuus onkin se, jossa naiset suunnittelevat mieheksi pukeutumista ja yrittävät haalia itselleen miesten vaatteita ja asusteita.
Itse juoni on mielestäni alkupuolella ja vielä kirjan keskiosassa tiiviimmillään, mutta etenkin loppu on kovin irrallinen enkä pitänyt siitä juuri ollenkaan, ja jotkut juonenkäänteet kyllä hiukan nostattavat kulmiani. Sen lisäksi en oikein vain syttynyt kerronnalle. Neljä ystävystä tuntuvat keskenään kovin samanlaisilta, menin etenkin Klaran ja Hilman hahmoissa jatkuvasti sekaisin, vaikka kaikilla neljällä kerrotaan olevankin erilaisia piirteitä, enkä päässyt niin päähenkilö Dagmarin kuin muiden mielenliikkeistä oikein kiinni. Paljon kaikkea tekemistä ja ajatusta kuvataan, mutta kerronta jää vaan jotenkin pintatasolle. Kerronnasta tuli kovasti mieleen jotkin Enni Mustosen kirjat, ainakin samalle aikakaudella sijoittuvat.
PS. Sivuilla olevat lehtileikkeet ajan sanomalehdistä olivat kiva lisä.
Itse juoni on mielestäni alkupuolella ja vielä kirjan keskiosassa tiiviimmillään, mutta etenkin loppu on kovin irrallinen enkä pitänyt siitä juuri ollenkaan, ja jotkut juonenkäänteet kyllä hiukan nostattavat kulmiani. Sen lisäksi en oikein vain syttynyt kerronnalle. Neljä ystävystä tuntuvat keskenään kovin samanlaisilta, menin etenkin Klaran ja Hilman hahmoissa jatkuvasti sekaisin, vaikka kaikilla neljällä kerrotaan olevankin erilaisia piirteitä, enkä päässyt niin päähenkilö Dagmarin kuin muiden mielenliikkeistä oikein kiinni. Paljon kaikkea tekemistä ja ajatusta kuvataan, mutta kerronta jää vaan jotenkin pintatasolle. Kerronnasta tuli kovasti mieleen jotkin Enni Mustosen kirjat, ainakin samalle aikakaudella sijoittuvat.
PS. Sivuilla olevat lehtileikkeet ajan sanomalehdistä olivat kiva lisä.
June 4, 2025
Den här var så nära att vara en suverän utforskning av kön och feminism, men var en så stor besvikelse. Karaktärerna och relationerna är så intressanta och upptrappningen fungerar, men i slutet känns det som att allt det intressanta som byggdes upp bara slösades bort.
Dagmar, Hilma, Ebba och Klaras idée att bli Romeo, Hjalmar, Erland och Karl, föds ur en önskan att flyga, både metaforiskt och bokstavligt. När Ebba uttrycker en så otrolig dröm att hon, en kvinna, vill flyga, vill bli pilot, utlöser det en tidigare outtalad längtan i resten av Hoppets flickor. De hade aldrig tidigare trott att de ens kunde drömma så stort, redan att de får jobba är ett mirakel. Så när Ebba, nästan av misstag, får dem att inse att vad som helst är möjligt i deras drömmar, kan de inte hållas fängslade av vad det betyder att vara kvinna i Helsingfors skottåret 1912, de måste göra något åt saken.
Hur Hoppets flickors relationer till sina manliga alter-egon utvecklas är fantastiskt gjort. I början är namnen i scenerna med alter-egon sammansatta namn (Dagmar-Romeo), ju fler gånger de stiger in i manligheten desto mer dramatisk blir förändringen. Det blir lättare och lättare att töja på gränser och ta risker och med det faller deras kvinnliga namn bort ur scenerna då galanterna fraterniserar. Friheten som Hoppets flickor får ett smakprov av är beroendeframkallande, räddslan att bli upptäckt, adrenalinet då de inte blir det. En detalj som stod ut var att Dagmar påpekar att hon som Romeo låter sig skratta högt, något som hon aldrig annars skulle göra. Det här är ett enkelt och elegant sätt att visa kvinnans position år 1912, de får inte ta plats, ha en karriär, äta på krog, inte ens skratta. När de har upplevt världen (eller åtminstone Helsingfors krogar) som attraktiva ungkarlar är det svårt att tänka sig att gå tillbaka till ett liv där man varken får synas eller höras.
Det är alltså enkelt att förstå varför Hilma faller mer och mer in i Hjalmars värld. Hjalmar passar in bland andra karlar, han är karismatisk och har lätt för att få nya vänner. För de andra av Hoppets flickor är manlighet teater, de säger rätt saker och beteer sig på rätt sätt, inte utan svårigheter, men för Hilma, för Hjalmar är det enkelt, rentav naturligt. Det utgör den största skillnaden mellan Hjalmar och resten av Hoppets flickor. Den manliga utklädnaden ett sätt att främja sin självsäkerhet och förståelse för den manliga världen, det förändrar deras syn på världen och varandra. När Hjalmar lär känna Magda och förälskar sig i henne visar Dagmar tecken på svartsjuka, det väcker också liknande känslor mellan Ebba och Klara. Den enda av Hoppets flickor som har ett intresse för den så kallade kvinnofrågan är Klara, en blivande journalist med ett stort intresse för politik. Hon läser tidningen, deltar i protester, men fastän Dagmar och Hilma också är självständiga, arbetande kvinnor, ser de klara som naiv och snäppet irriterande.
Tills ungefär mittpunkten av boken blir dessa byggstenar till en berättelse där fyra kvinnor ifrågasätter patriarkatet och överträffas sina egna förväntningar om vad som är möjligt. Efter det tar handlingen osammanhängande och förvirrande. Klara och Ebba försvinner nästan helt efter ett gräl mellan Klara och Hilma. Efter att Hilma och Dagmar har varit i Paris blir Hjalmar mer och mer ovillig att ge ifrån sig manligheten, han ignorerar hushållsarbete och slutar tala med Dagmar, han spenderar sina nätter på att råna folk under knivhot, något han lärde sig av ett gäng i Paris.
Historien slutar med att Hjalmar åker i fängelset, Dagmar och Ebba gifter sig med mediokra män, Klara arbetar ännu på redaktionen. Dagmar får aldrig sin hattaffär, det enda hon drömde om och Hilma, som var den som förverkligade Hoppets flickors om frihet, blir Ebba, Klaras och Dagmars syndabock, deras orsak att återgå till det liv de ville bryte sig ut från.
Sammanfattningsvi behövde den här texten behövde modet att fullfölja det den byggde upp i första akten. Låt Ebba och Klara utforska sina känslor för varandra, låt Hjalmar utforska sitt kön och till och med inse att han är en man och låt Dagmar hjälpa Hjalmar inse att han inte behöver vara som alla andra män. Historiska romaner får innehålla queera karaktärer, det gör dem egentligen bara med intressanta.
Dagmar, Hilma, Ebba och Klaras idée att bli Romeo, Hjalmar, Erland och Karl, föds ur en önskan att flyga, både metaforiskt och bokstavligt. När Ebba uttrycker en så otrolig dröm att hon, en kvinna, vill flyga, vill bli pilot, utlöser det en tidigare outtalad längtan i resten av Hoppets flickor. De hade aldrig tidigare trott att de ens kunde drömma så stort, redan att de får jobba är ett mirakel. Så när Ebba, nästan av misstag, får dem att inse att vad som helst är möjligt i deras drömmar, kan de inte hållas fängslade av vad det betyder att vara kvinna i Helsingfors skottåret 1912, de måste göra något åt saken.
Hur Hoppets flickors relationer till sina manliga alter-egon utvecklas är fantastiskt gjort. I början är namnen i scenerna med alter-egon sammansatta namn (Dagmar-Romeo), ju fler gånger de stiger in i manligheten desto mer dramatisk blir förändringen. Det blir lättare och lättare att töja på gränser och ta risker och med det faller deras kvinnliga namn bort ur scenerna då galanterna fraterniserar. Friheten som Hoppets flickor får ett smakprov av är beroendeframkallande, räddslan att bli upptäckt, adrenalinet då de inte blir det. En detalj som stod ut var att Dagmar påpekar att hon som Romeo låter sig skratta högt, något som hon aldrig annars skulle göra. Det här är ett enkelt och elegant sätt att visa kvinnans position år 1912, de får inte ta plats, ha en karriär, äta på krog, inte ens skratta. När de har upplevt världen (eller åtminstone Helsingfors krogar) som attraktiva ungkarlar är det svårt att tänka sig att gå tillbaka till ett liv där man varken får synas eller höras.
Det är alltså enkelt att förstå varför Hilma faller mer och mer in i Hjalmars värld. Hjalmar passar in bland andra karlar, han är karismatisk och har lätt för att få nya vänner. För de andra av Hoppets flickor är manlighet teater, de säger rätt saker och beteer sig på rätt sätt, inte utan svårigheter, men för Hilma, för Hjalmar är det enkelt, rentav naturligt. Det utgör den största skillnaden mellan Hjalmar och resten av Hoppets flickor. Den manliga utklädnaden ett sätt att främja sin självsäkerhet och förståelse för den manliga världen, det förändrar deras syn på världen och varandra. När Hjalmar lär känna Magda och förälskar sig i henne visar Dagmar tecken på svartsjuka, det väcker också liknande känslor mellan Ebba och Klara. Den enda av Hoppets flickor som har ett intresse för den så kallade kvinnofrågan är Klara, en blivande journalist med ett stort intresse för politik. Hon läser tidningen, deltar i protester, men fastän Dagmar och Hilma också är självständiga, arbetande kvinnor, ser de klara som naiv och snäppet irriterande.
Tills ungefär mittpunkten av boken blir dessa byggstenar till en berättelse där fyra kvinnor ifrågasätter patriarkatet och överträffas sina egna förväntningar om vad som är möjligt. Efter det tar handlingen osammanhängande och förvirrande. Klara och Ebba försvinner nästan helt efter ett gräl mellan Klara och Hilma. Efter att Hilma och Dagmar har varit i Paris blir Hjalmar mer och mer ovillig att ge ifrån sig manligheten, han ignorerar hushållsarbete och slutar tala med Dagmar, han spenderar sina nätter på att råna folk under knivhot, något han lärde sig av ett gäng i Paris.
Historien slutar med att Hjalmar åker i fängelset, Dagmar och Ebba gifter sig med mediokra män, Klara arbetar ännu på redaktionen. Dagmar får aldrig sin hattaffär, det enda hon drömde om och Hilma, som var den som förverkligade Hoppets flickors om frihet, blir Ebba, Klaras och Dagmars syndabock, deras orsak att återgå till det liv de ville bryte sig ut från.
Sammanfattningsvi behövde den här texten behövde modet att fullfölja det den byggde upp i första akten. Låt Ebba och Klara utforska sina känslor för varandra, låt Hjalmar utforska sitt kön och till och med inse att han är en man och låt Dagmar hjälpa Hjalmar inse att han inte behöver vara som alla andra män. Historiska romaner får innehålla queera karaktärer, det gör dem egentligen bara med intressanta.
This entire review has been hidden because of spoilers.
February 5, 2022
Det historiska sammanhanget är mycket fint och trovärdigt framställt: Helsingfors och lite Paris 1912. I övrigt är boken spännande, engagerande, intressant och tankeväckande, om än aningen långsam ibland. Ljudboken är klockrent inläst på klingande finlandssvenska av författaren själv, vilket ger både tyngd och geografisk förankring till berättelsen. Rekommenderas.
January 9, 2022
Tidsbilden i Galanterna är imponerande trovärdig. Man ser handlingen framför sig som i en gammal svartvit film. Också dialogen känns tidsenlig. Det intressanta i romanen är normbrottet som sker när de fyra unga kvinnorna klär sig som män. De blir män, med allt vad det innebäroch kan utforska den manliga världen, men den kvinnliga blicken finns hela tiden där. Trots allt är det ändå vänskapen mellan Dagmar och Hilma som stiger fram som det viktigaste temat, med det bittra sveket på slutet.
January 1, 2022
3,5 stjärnor. Lite ojämn men trivdes verkligen i Dagmar-Romeos sällskap! Idén är suverän och Franck lyckas fånga 1910-talets Helsingfors.
September 29, 2022
Kirjailijan kertomus isoisoäidistään Dagmarista ja tämän ystävistä Hilmasta, Ebbasta ja Klarasta alkaa hyvin. On vuosi 1912 ja nuoret naiset ovat kyllästyneitä siihen että miehet ahdistelevat heitä kahviloissa ja kadulla. He eivät pääse edes yksinään ravintolaan ilman miestä. He saavat ajatuksen: jos he pukeutuvat vastakkaisen sukupuolen vaatteisiin, he voivat viettää täysin vapaata elämää. Näin myös tehdään. Eräällä retkellään he tutustuvat Magdaan, joka ei ole säätyläistyttö vaan jolle kaupungin laitapuoli on tutumpi. Magda ihastuu Hilmaan joka kutsuu itseään Hjalmariksi. Magdalle paljastetaan tyttöjen salaisuus mutta se ei Magdan ihastusta lievennä. Päinvastoin. Dagmar - jonka alter ego on Romeo - ei pidä Magdasta erityisemmin mutta sietää häntä joukon jatkona. Mieheksi pukeutuneina naiset joutuvat tappeluihin ja muihin hankaluuksiin mutta selviävät tilanteista kuin koira veräjästä. Sitten Hilma varastaa Klaran työpaikan ja ystävykset riitaantuvat. Dagmar ja Hilma matkustavat kahdestaan Pariisiin ja lähtevät totta kai myös Pariisin yöhön miehiksi pukeutuneina. Ja törmäävät katurosvoihin, apasseihin. Tästä alkaa kirjan epäuskottavin osuus. Jos kohta aiemminkin oli erittäin epäuskottavaa se että naiset eivät missään vaiheessa paljastu niin tässä erityisesti. Varsinkaan kun Dagmar ei ole käytökseltään mitenkään erityisen rehvakas, vaan hieman arka ja varovainen. Olisi todella kummaa jos kaiken nähneet, paatuneet rosvot eivät ymmärtäisi että naiset ovat valepuvussa. No, Hilma-Hjalmar kuitenkin nauttii olostaan apassien joukossa, Dagmar-Romeo ei niinkään. Pariisi on ihana paikka mutta sieltäkin on lähdettävä aikanaan. Ja pian Dagmarin ja Hilman ystävyys joutuu koetukselle. Kirja on mielenkiintoinen pikku välipala historiallisine lehtileikkeineen joiden on tietenkin tarkoitus tuoda autenttisuutta ja uskottavuutta ja ajankohdan ne toki vangitsevatkin hyvin auringonpimennyksineen ja junaonnettomuuksineen. Mutta tarina lässähtää lopussa pahasti. Mielikuvitus ja todellisuus eivät kohtaa saumattomasti vaan mielikuvituksen lento lopahtaa ja karu totuus ampuu joutsenet alas taivaalta ja muuttaa ne hanhiksi. Aivan kuin naisten vapauden tavoittelu olisi ollut syntiä ja se pitäisi jollain tavalla rangaista. Suutari pysyköön lestissään vaikka tarinan päähenkilö onkin modisti.
August 4, 2022
Mia Franckin Keikareissa on ihastuttava ja tyylikäs kansi! Romaanissa voi eläytyä parikymppisten työssäkäyvien (sinkku)naisten elämään vuoden 1912 Helsingissä. Kaupungin kaduilla marssii venäläinen sotaväki ja ahdistelee naisia. Suomalaiset työmiehetkin katsovat naiset vapaaksi riistaksi ja käyvät jopa käsiksi. Romaani kertoo neljästä ystävyksestä modisti Dagmarista, Hilmasta, Klarasta ja Ebbasta. Kun nuoret naiset ovat kokeneet riittävästi törkeää seksuaalista häirintää, he päättävät pukeutua miehiksi - saisivat kulkea kaduilla rauhassa ja käydä ravintoloissakin.
Pidin kovasti ajankuvasta ja eläydyin nuorten naisten elämän ahtaisiin raameihin ja tulevaisuuden mahdollisuuksien puutteeseen. Oli kiinnostavaa seurata naisten seikkailuja Helsingissä miehinä, mutta Pariisissa uhkarohkeat etsiytymiset rikolliseen seuraan tuntuivat minusta epäuskottaville. Franck sanoo loppusanoissa Dagmar Nyholmin hahmon perustuvan hänen omaan isoäidin äitiinsä, joka oli modisti ja haaveili omasta hattukaupasta.
Pidin kovasti ajankuvasta ja eläydyin nuorten naisten elämän ahtaisiin raameihin ja tulevaisuuden mahdollisuuksien puutteeseen. Oli kiinnostavaa seurata naisten seikkailuja Helsingissä miehinä, mutta Pariisissa uhkarohkeat etsiytymiset rikolliseen seuraan tuntuivat minusta epäuskottaville. Franck sanoo loppusanoissa Dagmar Nyholmin hahmon perustuvan hänen omaan isoäidin äitiinsä, joka oli modisti ja haaveili omasta hattukaupasta.
December 4, 2021
Utspelar sig 1912 i Helsingfors, Stockholm och Paris och fokuserar på huvudpersonen Dagmar som jobbar i en hattaffär. Hon bor tillsammans med tre väninnor i ett hus som de kallar Hoppet, och tillsammans är de missnöjda över hur de behandlas som kvinnor. Därför bestämmer de sig för att klä sig i herrkläder och ge sig ut på stan. Friheten är till en början svindlande, men ganska snart går det överstyr.
Romanen leker med det manliga och kvinnliga, men inget blir kanske ändå så tydligt. Inslagen av vänskap, speciellt mellan bästa vännerna Dagmar och Hilma var dock intressanta. Romanen är varken superbra eller superdålig, och landar därför på en trea. Helt okej, med andra ord, men inget som fastnar.
Romanen leker med det manliga och kvinnliga, men inget blir kanske ändå så tydligt. Inslagen av vänskap, speciellt mellan bästa vännerna Dagmar och Hilma var dock intressanta. Romanen är varken superbra eller superdålig, och landar därför på en trea. Helt okej, med andra ord, men inget som fastnar.
September 16, 2022
2.5 stjärnor
Premissen till den här boken är väldigt lovande, men tyvärr känns det som att historien inte utvecklar sig ordentligt. Berättelsen har också en del problem med tempot, starten är för trög, och upplösningen kommer alldeles för snabbt. Det känns som att det är många teman som boken bara skrapar på ytan på. Hade nog hellre läst berättelsen ur Hilma-Hjalmars perspektiv, tror det hade blivit mer intressant. Det finns många intressanta teman i boken, som gärna hade fått utforskas mer, och jag tror det hade gått lättare att göra det fullt ut ur Hjalmars perspektiv.
Premissen till den här boken är väldigt lovande, men tyvärr känns det som att historien inte utvecklar sig ordentligt. Berättelsen har också en del problem med tempot, starten är för trög, och upplösningen kommer alldeles för snabbt. Det känns som att det är många teman som boken bara skrapar på ytan på. Hade nog hellre läst berättelsen ur Hilma-Hjalmars perspektiv, tror det hade blivit mer intressant. Det finns många intressanta teman i boken, som gärna hade fått utforskas mer, och jag tror det hade gått lättare att göra det fullt ut ur Hjalmars perspektiv.
December 16, 2021
Hieno idea, heikompi toteutus.
Enkä tiedä mikä tökki: Mia Franckin vuoteen 1912 sijoittuva romaani sinällään pysyy hyvin kasassa, kerronta on uskollista aikakaudelleen, kerronta elokuvauksellista, asetelma herkullinen (neljä nuorta naista kyllästyy ikuiseen altavastaajan osaan ja ratkaisee aikakautensa naisten yhteiskunnalliset rajoitukset omalla tavallaan).
Silti kokemus jäi ohueksi enkä luultavasti muista kirjaa enää ensi vuonna.
Enkä tiedä mikä tökki: Mia Franckin vuoteen 1912 sijoittuva romaani sinällään pysyy hyvin kasassa, kerronta on uskollista aikakaudelleen, kerronta elokuvauksellista, asetelma herkullinen (neljä nuorta naista kyllästyy ikuiseen altavastaajan osaan ja ratkaisee aikakautensa naisten yhteiskunnalliset rajoitukset omalla tavallaan).
Silti kokemus jäi ohueksi enkä luultavasti muista kirjaa enää ensi vuonna.
November 20, 2022
Mielenkiintoinen ja mukaansatempaava sekä ajatuksia herättävä kirja naistenasemasta nuorten naisten kokemana. Jokainen taistelee tavallaan pitkälle muurautuneita sukupuoliroolia vastaan. Koin tämän kertovan myös siitä kuinka moninainen sukupuoli-identiteetti on, kuinka ihminen sen kokee henkilökohtaisesti ja yhteiskunnallisesti.
May 29, 2023
Alku vaikutti juonellisesti lupaavammalta kuin mitä loppu oli, mutta mukavaa luettavaa kuitenkin. Olisin toivonut enemmän kuvausta Dagmarin seikkailuista miehenä ja elättelin myös toivetta naistenvälisestä rakkaudesta. 🥲 Toivon tyttöjen keskinäisistä suhteista olisi varmasti riittänyt kirjoitettavaa ilman kaikkea "actionia". Helsinki 100 vuotta sitten herää kirjassa kauniisti eloon.
September 25, 2021
Historiebeskrivningarna är intressanta.
February 13, 2022
Intressant bok som behandlar ogifta kvinnor före första världskriget. Kul berättelse.
January 1, 2026
Intressant, men inte så bra skriven.
February 6, 2022
Helmet-lukuhaaste 2022
6. Kirjan on kirjoittanut sinulle uusi kirjailija
Keikarit on historiallinen romaani, jonka tapahtumat vievät vuoden 1912 Helsinkiin. Taitavasti kuvattu historiallinen miljöö ja kiinnostavat henkilöt. Neljä nuorta ystävystä, joilla kaikilla on kunnianhimoa tulevaisuuden suhteen, mutta vähän mahdollisuuksia toteuttaa unelmiaan. Vapauden kaipuussaan ystävättäret alkavat pukeutua miesten vaatteisiin voidakseen liikkua vapaammin kaupungilla. Kirjassa on mahtava idea. Se alkaa lupaavasti, mutta ei aivan onnistu pitämään tunnelmaa yllä loppuun asti. Toivoin myös että, etenkin loppua kohti, ihmissuhteita olisi avattu enemmän.
Kansikuvasta täydet pisteet.
6. Kirjan on kirjoittanut sinulle uusi kirjailija
Keikarit on historiallinen romaani, jonka tapahtumat vievät vuoden 1912 Helsinkiin. Taitavasti kuvattu historiallinen miljöö ja kiinnostavat henkilöt. Neljä nuorta ystävystä, joilla kaikilla on kunnianhimoa tulevaisuuden suhteen, mutta vähän mahdollisuuksia toteuttaa unelmiaan. Vapauden kaipuussaan ystävättäret alkavat pukeutua miesten vaatteisiin voidakseen liikkua vapaammin kaupungilla. Kirjassa on mahtava idea. Se alkaa lupaavasti, mutta ei aivan onnistu pitämään tunnelmaa yllä loppuun asti. Toivoin myös että, etenkin loppua kohti, ihmissuhteita olisi avattu enemmän.
Kansikuvasta täydet pisteet.
Displaying 1 - 22 of 22 reviews