Nya namn

by Elin Willows

"I några dagar är det som ett skavsår, vetskapen om vad
som ska hända. En dag är det Flos sista riktiga dag på
jobbet. Flo köper varsin tårtbit till oss som vi äter på
bänken under lunchen. Vi äter under andakt. De små
plastskedarna böjer sig när de når tårtförpackningens
botten. Det är som om något kunde gå sönder om vi säger
något nu."

Efter kritikersuccén Inlandet är Elin Willows tillbaka med en ny roman som rör sig på axeln London, Stockholm, Åbo.

I mellanårets London finns nästan ingen ensamhet. Där finns klubbarnas dansgolv och delade tallrikar med pommes frites. Bara ibland, under nätterna, formas osäkerheten till en nedåtgående spiral.

Den första stora vänskapen i Stockholm är alltings utgångspunkt. Vännen är alltid steget före, huvudpersonen följer hennes nycker – alltid drömmar, aldrig planer. På romanens ändhållplats finner vi huvudpersonen i Åbo, i ett nybörjat vuxenliv som ramas in av rutiner. Längs ån i den lilla staden börjar hon springa igen.

Nya namn handlar om försöket att börja om och smärtan i att riva upp rötter som knappt hunnit rotas. Berättaren låter sig formas och omformas, men till vilket pris? Går det att försumma det förflutna? Elin Willows lakoniska berättande fångar det obeslutsamma i vår tid.

200 pages, Hardcover

Published August 1, 2021

Reviews

[John Hatley · Rating 3 out of 5]

This is a book about friendship(s), about making new ones and losing old ones, and about the sometimes rough passage between becoming an adult in age and becoming an adult in life. (Some of us never make it.)

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

”I have already lost touch with a couple of people I used to be” /Joan Didion

Jag tyckte väldigt mycket om Elin Willows stilsäkra debutroman Inlandet bland annat för att den utforskar något av det mest förbjudna i vår tid; passivitet. Att varken tycka eller vilja speciellt mycket utan mest bara ta det som står till buds, tolkar jag närmast som aktivism. Till min stora glädje fortsätter Nya namn på samma tema. I Inlandet var det en plats som lamslog huvudpersonen, nu är det vänner, tiden, som står i fokus.

Det börjar i Stockholm. Sofia – vår huvudperson och berättare – går på gymnasiet när hon får en bästis. De hittar punken tillsammans och framförallt upptäcker Eva vad tvåsamhet är. Glaskupan som omringar dem ställer friidrotten och andra kompisar i periferin. När Sofia kysser en kille är det kompisens blick hon söker. Det är helt realistiskt och den strama prosan låter sig icke tänjas av de stora känslorna det medför när två försöker sammansluta till en. Jag blir helt uppslukad av känslan som kommer till mig så starkt, hur det var då när vännerna betydde allt.

”Det tar alltid några minuter innan vi är i kapp varandra. Som att tiden ifrån varandra, tiden vi är med andra, skulle få oss i otakt bort från det som är vi. Jag är någon annan med henne även om det känns som om jag är mest mig själv just då. Men vi kommer dit, kommer tillbaka dit som är vi.”

På finaste prosa flyter berättelsen sakteligen vidare via detaljrika vardagsbetraktelser till del två som utspelar sig i London, tillsammans med en ny bästis; Flo. Här är det alltså en ny stad, nytt språk, nya människor, ny mat och nya rutiner som sätter standarden men tvåsamheten med Flo är högst bekant. Samma relation men nya namn. Sofia heter nu Eva (när någon kallar henne vid fel namn rättar hon inte, det blir för stor apparat), men är fortsatt den som följer, hon gör en likadan tatuering som Flo. De är helt nära och i mellanrummen när de inte är det, exempelvis vissa nätter slipper oroliga tankar och rädslor fram. Jag blir berörd av och kan verkligen identifiera mig med den tyngdkänsla som det innebär att ha hela ovissa framtiden framför sig. Det kan vara ganska jobbigt att vara ung och att ha oändligt med val framför sig, och det fångar Willow så bra.

”Jag tänker ibland att jag uppskattade att bo i London mer innan jag flyttade hit och jag kanske kommer att göra det mer sen än vad jag gör nu.”

”Det är som om allt är en väntan på något. Innan jag fick jobbet tänkte jag att det var det som jag väntade på. Att så fort jag fick jobbet så skulle väntan vara över och allt börja. Och ett tag kanske några dagar kändes tillfredställelsen just på det sättet. Som om jag nått ett mål och var framme. Men ganska snart fanns ändå den rastlösa känslan där igen. Som om ingenting någonsin är färdigt.”

I del tre är Eva i Åbo, med ytterligare en bästis som (också?) heter Sanna. Hon träffar på sin gamla gymnasievän och får anledning att tänka nytt om hur det egentligen var då. Man kan som bekant aldrig stiga ner i samma flod två gånger. För mig är det där så starkt förknippat med olust, att med den vuxna hjärnan tänka kring hur mitt yngre jag agerade. Brrr… Men som tur är skriver Willows snyggt och kärnfullt om det mänskliga varandet och hur tid, minnen, människor och personligheter som hör samman med jaget passerar, vilket är mycket mer intressant än att älta sina egna tonår, igen.

”Det fanns aldrig någon tydlig övergång till vuxenvärlden. Det förvånar mig mest så här i efterhand.”

Jag misstänker att somliga kommer läsa huvudpersonen som homo- eller åtminstone bisexuell med tanke på det rus som kvinnorna försätter henne i. Men jag tror faktiskt inte att det stämmer. Jag tror att författaren vill visa den makalösa kraft som kvinnliga vänskapsrelationer kan innebära.

[Maria · Rating 5 out of 5]

Fin och sorglig. Kände igen mig i så mycket. Underbar läsning.

[Erika · Rating 4 out of 5]

Är imponerad av hur Willows lyckas berätta mycket på relativt få sidor. Det finns alldeles lagom med outtalade saker i den här boken för min smak – jag upplevde den inte för oklar, men skulle älska att diskutera den i en bokcirkel.

[Evelina Liliequist · Rating 2 out of 5]

Betyget pendlar mellan 2-3. Kanske var mina förväntningar för höga eller något annat. Kanske är det orätt av mig som läsare att bli besviken på en roman som gav något annat än jag hade hoppats. Men den här var inte riktigt min kopp te faktiskt.

[Kajsa · Rating 3 out of 5]

Högläsningsbok med Hanna. Temat med starka vänskaper och diskussioner på bokmässan fick oss att välja boken. I början var den lovande. De starka vänskapsbanden beskrevs på ett relaterbart och träffande sätt. Handlingen gick snabbt framåt och alltefter huvudpersonen blev äldre så förändrades relationerna. Boken är indelad i tre delar och i varje del befinner sig huvudpersonen i olika skeendet av sitt, på olika platser med olika människor. Man får dock inte veta något om övergångarna, hur vissa relationer t.ex. tagit slut, vilket är frustrerande. Många saker förblir oklara och som läsare får man inte de svar man väntat på i slutet.

Språket är enkelt och lämpade sig bra för högläsning. Ofta förekommer ändå beskrivningar som känns onödiga och lösryckta. Syftet är kanske att sätta en viss stämning men det lyckas inte riktigt.

[anna carlson · Rating 4 out of 5]

willows skriver så fint om tillhörande och tid! men UNCANNY att på utbyte från uppsala sitta i åbos studentby och drömma om att disputera i litteraturvetenskap när huvudpersonen flyttar från uppsala till åbo för att göra just det

[Linnéa Löfdahl · Rating 3 out of 5]

3.5

[Jenna Matintupa · Rating 4 out of 5]

Inlandet var inte helt i min smak så var inte säker på om jag skulle gilla den här. Men den här var något annat. Båda har Willows vackra språk och beskrivningar men den här har ett bättre tempo. Hon beskriver relationer på ett bekant och fin sätt. Älskar hennes miljöbeskrivningar. En fin bok både innehållsmässigt och utseendemässigt. Pärmen är magisk! Jag läste den både fysiskt och som ljudbok. Willows egna inläsning var strålande.

[Sanna · Rating 3 out of 5]

Lättläst och ganska tankeväckande om olika faser i livet, med olika vänskaper som tidsmarkörer. Namn har en viktig roll i boken: de dyker upp, försvinner och byts ut och jag får ofta bläddra tillbaka och omvärdera vem jag trodde att någon var och vad hen hade för betydelse. Det känns intressant men inte färdigt. Språk och tankar är inte nya, greppet är det kanske, men oklart.

Blir sugen på att resa till Finland.

[Anton · Rating 4 out of 5]

Till skillnad från Inlandet finns i denna bok inslag av både glädje och nostalgi. Förutom att hantera vänskaper som kommer och går tänker jag att en annan central del i Nya namn handlar om att flytta runt och känna sig vilsen. Stark uppföljare, gillar Willows skarpt.

[Johanna Hedström · Rating 3 out of 5]

Så lätt att lyssna till. Åbo var så bekant. Livsskedet likaså. Vänskap som vissnar bort och ändras med åren. Allt så relaterbart. Språket var kort, gav en känsla av vemod. Nä de va trevligt.

[Eva Gustafsson · Rating 2 out of 5]

2,5

[Ida Molin · Rating 2 out of 5]

Tyckte om den i början men den fastnade inte i mig tyvärr.

[Lina · Rating 2 out of 5]

2.5

[Isabella Salomonsson · Rating 2 out of 5]

En helt okej bok. Varken mer eller mindre.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Den här grep mig mycket mer än Inlandet. Det handlar om kvinnlig vänskap, som nästan (eller är) är starkare än kärleksrelationer. Det finns mycket under ytan, det vi får se, trots att det är jagperspektiv, är mestadels utifrån, fakta mer än känslor.
I tredje delen börjar det också knytas ihop, och det som anas under ytan är mer och mer obehagligt (men jag har också en livlig fantasi och erfarenheter att hämta från).
I en första blick är jaget en medioker, ganska trist person. Men bilden kommer från henne själv, och byggs snarare på en krass självbild som inte heller diskuteras, eftersom jaget har makten i narrativet. Tycker det är väldigt spännande, just när det handlar om jagperspektiv, som annars ofta har en tendens till självcentrering och affekt. Affekten finns inte alls med här, och det är det som lurar en.
Kanske hjälper det att jag läst boken under feber?

[Liselotte Howard · Rating 3 out of 5]

De senaste dagarna har jag tagit tag i min ensamhet, och hört av mig till vänner, på ett sätt jag är alldeles för dålig på att göra annars. Flera av dessa - de där personerna som jag räknar som mina personer, oavsett år som gått - är tjejer/kvinnor.
Och likt förbannat känner jag mig som en alien när jag läser sådana här böcker.
ÄR merparten av flickig vänskap verkligen att sitta ihop vid höften ...?
Nåja. Det behöver inte bli en till sån rant (sök på valfri coming of age-bok jag någonsin läst, särskilt de svenska).
Willows debut "Inlandet" var smått bedårande. Den här vill jag ge en tvåa, men försöker tänka att hon skriver för fint för det. Och kort (jo, det kan vara en komplimang, även om det är lite ambivalent just här). Bra titel också.

[Hanna · Rating 3 out of 5]

Roman om vänskap som förändras och i vissa fall tar slut. Vissa delar hade enorm igenkänningsfaktor, medan vissa delar kändes rent ut sagt onödiga. Språket var poetiskt, men skulle ändå ha behövts bearbetats lite mera. Hade ganska mycket potential, men levde kanske inte helt upp till allt. Slutet känns också platt och lämnar mig med en ”jaha?-känsla”. Tyckte ändå om att boken utforskar vänskap, det känns ändå fräscht.

Läste den tillsammans med Kajsa som högläsningsbok, och kan åter igen rekommendera det sättet att läsa!

[Elé · Rating 5 out of 5]

You know a book in good when you can read it in a foreign language and still understand everything.
I guess it’s written in a fairly easy language - but all the feeling are coming through. I understood her life, how it felt to be a teenager, to be a young woman thinking you’re so grown in a new city, to finally feel adult in another.
The only thing that’s missing for me is a little bit more queerness, but in a way it is nice to read about such strong friendship without afterthoughts.

[Sofia · Rating 4 out of 5]

Finstämd och vemodig skildring av vuxenblivande som också fångar de intensiva vänskapsrelationer som blommar upp och vissnar bort under olika tidpunkter i ungdomen.

[Anna-Maija Lyyra]

2,5. Fick inte tag i texten.

[Erika · Rating 3 out of 5]

Boken är..bra. Jag är lite underwhelmed, hade förväntat mig mer faktiskt. Trodde boken skulle beröra mig mer än vad den gjorde, synd.

[Pär · Rating 3 out of 5]

Ljudbok med svajig koncentration.

[Wolf Wikgren]

Genre: I grew up
Takeaway: And I got older

[Markus Heikkilä · Rating 3 out of 5]

Intressant början, men tunnar ut för snabbt och de plötsliga tidhoppen gör det virrigt.
Miljöerna vid Åbo Akademi är väldigt väl beskrivna, medan många andra orter mest är generiska namn och platser som lätt syns på en karta och ointressanta.