What do you think?
Rate this book
En gång kände jag - En multimodal rehabiliteringsjournal
"Jag gick hos en psykolog som sa att det kanske inte var
bra för mig att jobba med konst.
Hon sa att jag var begåvad men att jag inte var mogen
nog att hantera min begåvning, att jag inte var ett med
mig själv.
Jag sa att jag aldrig lyckats få ihop ett manus som jag
varit nöjd med.
Hon sa att det inte var så konstigt, du har ju inte ens
lyckats få ihop ett liv som du är nöjd med."
Berättaren i Sofia Elies mörka men varma roman är en
kvinna i 25-årsåldern som nästlar in sig i sitt eget liv.
Är det verkligen normalt att sucka så här mycket? Efter två
uppbrott och många flyttar sitter hon hos en psykiatriker
och försöker reda ut allt. Hon tänker på Erik och på p. Men
mamma säger: Om du saknar dem båda så saknar du nog
bara vem som helst och inte någondera av dem egentligen.
En gång kände jag är en roman om kärlek och uppbrott
och om det olidliga i att växa upp och försöka bli sig själv.
För att reda ut sitt eget kaos konsulterar berättarjaget idoler som Eva Hesse, Jenny Offill, Agneta Pleijel, Märta Tikkanen och Bea Uusma. Kanske de egna gränserna blir tydliga först när man ser sig själv i förhållande till världen
och personerna runtomkring? Insprängd i romanen finns
en multimodal rehabiliteringsjournal.
Sofia Elie, född 1991, är litteraturvetare och frilansskribent. Hon har skrivit essäer och litteraturkritik för bl.a.
Astra, Horistont, Nya Argus och Studentbladet. Romanen
En gång kände jag är hennes debut.
bra för mig att jobba med konst.
Hon sa att jag var begåvad men att jag inte var mogen
nog att hantera min begåvning, att jag inte var ett med
mig själv.
Jag sa att jag aldrig lyckats få ihop ett manus som jag
varit nöjd med.
Hon sa att det inte var så konstigt, du har ju inte ens
lyckats få ihop ett liv som du är nöjd med."
Berättaren i Sofia Elies mörka men varma roman är en
kvinna i 25-årsåldern som nästlar in sig i sitt eget liv.
Är det verkligen normalt att sucka så här mycket? Efter två
uppbrott och många flyttar sitter hon hos en psykiatriker
och försöker reda ut allt. Hon tänker på Erik och på p. Men
mamma säger: Om du saknar dem båda så saknar du nog
bara vem som helst och inte någondera av dem egentligen.
En gång kände jag är en roman om kärlek och uppbrott
och om det olidliga i att växa upp och försöka bli sig själv.
För att reda ut sitt eget kaos konsulterar berättarjaget idoler som Eva Hesse, Jenny Offill, Agneta Pleijel, Märta Tikkanen och Bea Uusma. Kanske de egna gränserna blir tydliga först när man ser sig själv i förhållande till världen
och personerna runtomkring? Insprängd i romanen finns
en multimodal rehabiliteringsjournal.
Sofia Elie, född 1991, är litteraturvetare och frilansskribent. Hon har skrivit essäer och litteraturkritik för bl.a.
Astra, Horistont, Nya Argus och Studentbladet. Romanen
En gång kände jag är hennes debut.
150 pages, Hardcover
Published August 1, 2021
60 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 10 of 10 reviews
September 23, 2021
Det var en annorlunda läsupplevelse. När jag läste om boken tänkte jag att jag är inte säker om jag orkar med ännu en bok om hur tungt livet varit för millenials. Men sen läste jag i princip boken i ett svep och så fort den var slut ville jag börja om från början. Var det verkligen en roman? Eller var det poesi? Tankar som studsade längs väggarna och spridda känslor. Precis som det är när man växer upp. Jag kunde relatera till känslorna som hon skrev om, till ångesten, till osäkerheten. Men också till oklarheten. I allt, i livet. Jag är ännu inte helt säker vad det var jag läste men det var bra.
December 8, 2021
En fin och skrivmässigt inspirerande debut. Jag gillar världen vi befinner oss i, den känns äkta men samtidigt alldeles lagom poetiskt abstrakt.
För att citera författaren:
”Jag trodde det tydde på lathet att älska tunntryckt, fragmentarisk prosa, något som kunde ätas upp på en kväll, stickas in under huden som insulinnålar.
Jag trodde det tills jag lyssnade på ett program där Jonas Hassen Khemiri sa att vi kanske missuppfattat hur långa romaner ska vara.”
Den här är alldeles lagom lång och fragmentarisk.
För att citera författaren:
”Jag trodde det tydde på lathet att älska tunntryckt, fragmentarisk prosa, något som kunde ätas upp på en kväll, stickas in under huden som insulinnålar.
Jag trodde det tills jag lyssnade på ett program där Jonas Hassen Khemiri sa att vi kanske missuppfattat hur långa romaner ska vara.”
Den här är alldeles lagom lång och fragmentarisk.
November 10, 2022
Jag ger Sofia Elies debut 3.5/5 stjärnor. Formatet var bra, men något i allt det lösryckta undgick att fånga mig ordentligt. Trots det läste jag slut boken i ett kör, så på samma gång fanns det ju ett starkt försök att hitta något att ta tag i.
April 18, 2022
Jag är inte den som nödvändigtvis älskar flyktig, svävande, fragmentarisk prosa, eftersom det lätt blir konturlöst och kanske även lite poserande. Men den här är en riktigt fin debut som står sig bland de bästa inom den genren av finlandssvensk litteratur.
Tankarna går till Jenny Offill och Maggie Nelson, antagligen för att både Offill och färgen blå nämns. Sedan hjälper det upplevelsen att jag är i samma ålder och kan relatera starkt till flera livserfarenheter och personlighetsdrag. Det var skönt att för en gångs skull läsa igenom en hel roman i en sittning, tack vare att den är så "tunntryckt".
Sist men inte minst är det ett mycket starkt drag att publicera mer eller mindre sanningsenliga terapiprotokoll. Om utdragen är äkta, är det värt att diskutera huruvida Elie har drivit autofiktionen till sin spets.
Tankarna går till Jenny Offill och Maggie Nelson, antagligen för att både Offill och färgen blå nämns. Sedan hjälper det upplevelsen att jag är i samma ålder och kan relatera starkt till flera livserfarenheter och personlighetsdrag. Det var skönt att för en gångs skull läsa igenom en hel roman i en sittning, tack vare att den är så "tunntryckt".
Sist men inte minst är det ett mycket starkt drag att publicera mer eller mindre sanningsenliga terapiprotokoll. Om utdragen är äkta, är det värt att diskutera huruvida Elie har drivit autofiktionen till sin spets.
January 17, 2022
Välskriven, små fragment att pussla ihop själv. en vacker samling stunder, tankar, känslor, utan särskilt mycket bedömning kring det. Lättläst men blir också mycket pauser, fastnar, funderar. Man blir sugen på att bläddra tillbaka, jämföra, studera händelseförloppen men framförallt samband mellan olika motiv. Jag blev själv sugen på att skriva igen och insåg som resultat av det att jag måste göra förändringar i mitt liv. Tack Sofia!
May 12, 2022
Annorlunda uppbyggnad som jag gillar, men storyn är ganska konturlös, flyktig. Svårt att få ett sammanhang. Samtidigt fångar hon ångesten på ett otroligt igenkännande sätt, samt den samhälleliga problematiken kring ångest och psykiskt illamående. Tänkte ge den 2/5, men sista meningen fick mig att ändra mig. 3,5/5.
November 15, 2021
Jättebra debut som jag for igenom. Till en början kändes den lite hattig men jag kom snabbt in i författarens sätt att skriva och helt plötsligt blev jag fast. Tror romanen gör sig bäst att läsas i ert svep, det går snabbt.
January 31, 2023
Kort, vacker bok. Lite svårt att hänga med helt. Känns som saker är lite från olika sammanhang. Eller är det stilen som gör det. Många klockrena beskrivningar, tex: ”jag längtade efter någon som pratade om allt jag gjorde rätt istället”
December 4, 2021
Blir så inspirerad att skriva! <3 läste den i ett svep och gillade formatet.
November 10, 2022
Jag hade förväntat mig mer utveckling hos huvudpersonen tror jag. Gillade luftigheten och att alla ord är välvalda, men jag fastnade inte riktigt för den ändå. Helt okej.
Displaying 1 - 10 of 10 reviews