Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande.
Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett övergivet mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet.
Skyddsängeln är den nionde boken i den omåttligt populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Liksom tidigare delar har innehållet en stark koppling till aktuella samhällsproblem. I Skyddsängeln utforskas ämnen som ensamhet, missbruk och konsekvenserna av psykiatrireformen för 25 år sedan. Är personen som övervakar dig den du borde frukta allra mest, eller är det i själva verket din räddande ängel?
Betyg: 4 av 5 - Boken Skyddsängeln är Sofie Sarenbrants tolfte bok, och den nionde boken i serien om polisen Emma Sköld. Jag har läst dom allihopa och tyckt om dom alla. Och den här boken var inget undantag, för den var lika bra som dom tidigare böckerna i serien.
Ganska snabbt inser jag att det här inte är en "Betyg 4" deckare men sen ramlar den ner från en trea till en tvåa. Och sen ner till en etta tyvärr. Sofie Sarenbrant är ojämn som författare, det finns vissa böcker som jag gillat medan vissa, som den här, är riktigt svaga. Dålig gestaltning som gör att jag inte kommer nära varken personer eller handling. Fånig orealistisk intrig. Fåniga beskrivningar- "Nyllet tog några stapplande steg framåt". Nej, detta var fånigt, tråkigt och dåligt enligt mig.
”Skyddsängeln” har verkligen ett vackert omslag, men är en ganska sorlig och berörande historia som delvis handlar om psykiatrireformen för 28 år sedan. Då stängdes mentalsjukhusen och patienterna skulle integreras i samhället, vilket fick svåra konsekvenser där många sjuka hamnade mellan stolarna på grund av ekonomisk åtstramning och kunskapsbrist.
Det här var ett kärt återseende med karaktären Emma Sköld, som är mer engagerad i sitt arbete och de fall hon arbetar med än sina relationer hon har kring sig. Jag tycker väldigt mycket om den här serien och tycker att Sofie skriver väldigt bra. Jag tycker om att följa karaktärerna och allt som händer dem från bok till bok. I varje bok får Emma och hennes kollegor ta sig an ett nytt fall, men samtidigt händer det mycket i deras privatliv och saker och personer från tidigare böcker påverkar deras situation. Det är både spännande, berörande, allt kan hända och Sofie tar upp samhällsaktuella situationer. Flera historier löper parallellt och vi får följa olika karaktärer, det gillar jag och det skapar ett högt driv.
Jag vacklar lite i slutbetyget, men hamnar ändå på en fyra pga underhållningsvärde och bladvändare. Systern Josefin får en liten mindre roll i denna bok (#tackochlovfördet), även om hon är med mycket, så är hon med som familjemedlem och moster, inte inblandad (icke trovärdigt) i allt som rör polisarbetet. Det är en deckare för den stora massan och den följer alla mallar för det. Snabbläst. Och som alltid, med en bra och tydlig cliffhanger i slutet.
Bra! Var längesen jag lyssnade på de andra böckerna i serien, nu läste jag denna på paddan, men var kul att ta upp handlingen om Emma igen (kom ändå ihåg mycket) och tycker det är roande läsning!
Böckerna om Emma Sköld har länge tillhört favoriterna! Älskar sättet Sarenbrandt bygger upp spänningen på och karaktärerna är alltid intressanta! Uppskattar att det är korta kapitel också då man alltid hinner klämma in ett eller två även fast man inte har tid! Ser fram emot fortsättningen!
Nopealukuinen kirja, joka ei ollut sarjan parhaasta päästä, mutta loppuosassa jännitystä riitti sen verran, että lykkäsin viikonloppusiivouksen aloittamista :)
#384 sidor, del 9, jag har läst 7 av dom, och denna tippar över från 4 +, så detta tkr jag är en av hennes bästa hitills. 1a jag läste va akom din rygg, där & då fäste jag mig vid henne, ungefär samtidigt som jag upptäckte fler svenska jag inte hade uppmärksammat....
Att hon blivit årets författ (arinna)!! År 2019 & 2020, kul, vilket betyg & glädje.=) Det förtjänar hon.
Snyggt omslag, som de 2a, blir mer sugen ha de inbundna då.=) köpte Tiggaren i "Limited Edition"
En ganska ”standard” Sarenbrant bok, man vet vad man får :D skulle säga att vissa av de tidigare böckerna varit väldigt orealistiska, denhär tycker jag att lyckades bättre med att vara realistisk. Tyckte om att det inte var den klassiska ”det har skett ett mord - vi utreder det” intrigen. Boken är underhållande men jag tycker inte den står ut i havet av kriminalromaner. 3/5 :)
Bok nummer 9 om polisen Emma. Den här boken är riktigt bra och det gör mig glad! Jag har (såklart) läst alla tidigare böcker och de flesta har varit mycket bra eller verkligen mycket bra men jag har upplevt att de senaste böckerna i serien blivit mindre bra, gått lite mer på tomgång. Den här boken visar att historien om Emma har mer i sig! En riktigt bra story och på det stora hela trovärdig och spännande. Bihistorierna är bra, och bidrar till att göra boken riktigt bra. Sättet historierna löper i olika spår och tid är super och utan att förvirra. En äkta, bra deckare helt enkelt 👍🏻
Tycker den här var lite tråkigare än resten av serien. Känner också att både Emma och Nyllet var otroligt oprofessionella och borde ha fått sparken?? Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av nästa bok, då jag glömt bort en hel del som hänt i tidigare böcker.
3,5 ⭐️ Böckerna om Emma Sköld är alltid underhållande och skapar ett sug att fortsätta läsa. Dock är jag inte helt övertygad av riktningen som kärlekshistoria delen tagit, fel person enligt mig haha.
Sofie har skrivit ännu en bok som inte går att lägga ifrån sig! Skyddsängeln fortsätter där Mytomanen slutar och temat denna gång är hur psykiatrireformen. En reform som skulle göra livet bättre för patienterna, men istället skapade en helt annan problematik då många som är i behov av vård nu tvingas gå obehandlade ute i samhället. Kommunerna saknar resurser för att ta hand om alla och det bilda årslånga vårdköer beroende på var man bor i landet. Om man inte har råd att gå till privata aktörer så är det extremt svårt att få adekvat vård inom rimlig tid idag. Det är ett tungt ämne som verkligen träffar mig personligen, men boken är lika spännande som vanligt med kort kapitel, snabba vändningar och en cliffhanger på slutet. Rekommenderas varmt! Jag längtar redan efter nästa del i serien, som blir nummer 10!
Nja. Vissa personers beteenden känns underliga och rätt så sökta. Delar av persongalleriet känns bara mer och mer platta och tröttsamma.
Men det som för mig personligen känns mest märkligt med hela den här historien är att den uttryckligen utspelar sig mitt under coronapandemin med restriktioner av alla de slag - och ändå finns ingen pandemi med i boken över huvud taget, allt är bara som vanligt precis så som det var före pandemin. Det är för mig som att jag skulle läsa en bok som utspelar sig exempelvis i Tyskland under början av 1940-talet, och det plötsligt inte är något andra världskrig. Alls. Smått underligt att lämna bort hela den nuvarande samhällssituationen, tycker jag.
När jag såg att Sarenbrant hade släppt en ny bok blev jag glad eftersom hennes böcker är underhållning! Denna bok tycker jag hade en spännande story, "kul" att väva in något så mystiskt som gamla psyksjukhus, det ger en naturlig spänning till hela boken. Det var också intressant att få höra varifrån Sarenbrant har fått lite av sin inspiration ifrån, så att man själv kan följa spåret.
Det finns gånger då jag känner en hel del "suck", att personerna i boken beter sig eller gör något för klantigt som jag inte kan tänka mig att man gör IRL, men vad vet jag :P. Sen så håller jag med det andra har skrivit, att man är lite trött på Emmas syster. Hon finns med i denna bok och jag tycker att hennes medverkan är ish-befogad. Hon ser till att bädda för en ny bok, men jag är lite trött på hennes ständiga tjat om hur hon ständigt står i Emmas skugga...
Olen ollut jo muutaman vuoden Emma Sköld -fani, eikä sarjan uusin osa, Suojelusenkeli, muuttanut tilannetta. Pidän paitsi henkilöhahmoista, myös Sofie Sarenbrantin tavasta kertoa tarinaa: tapahtumat lähtevät aina rullaamaan heti ensimmäiseltä sivulta ja lyhyet napakat luvut pitävät otteessaan niin, ettei lukija ennätä edes harkita pitkästymistä. Saatikka kirjan käsistä laskemista.
Mitä lämpimin suositus kaikille, jotka pitävät koukuttavasti kirjoitetusta, nopeatempoisesta jännityksestä, joka vie täydellisesti mukanaan. Tätä sarjaa kannattaa kokeilla myös, vaikkei dekkareista yleensä niin piittaisikaan 👌🏻
Ruotsalaisen Sofie Sarenbrantin Suojelusenkeli on Emma Sköld-sarjan yhdeksäs osa. Edellisessä kirjassa, joka oli nimeltään Valheenpunoja, katosi Emman työkaveri Krille, jota poliisit etsivät useamman kuukauden turhaan. Suojelusenkelissä Emma sai selville, että myös Krillen sisko oli kadonnut. Veronika oli huumeidenkäyttäjä, joten katoamiseen ei oltu kiinnitetty aiemmin huomiota.
Suojelusenkelin kuvioissa pyöri mm. vanha mielisairaala, sekä sen työntekijät ja potilaat. Mitä yhteistä oli Emman työkaverilla, Veronikalla ja mielisairauksilla? Sofie Sarenbrant on luonut kolkon ympäristön Suojelusenkelille, jossa tapahtui kurjia asioita. Tästä ei juuri kunnon kesädekkari parane. Tykkäsin.
Kerran aloitin yhtä Sarenbrantin kirjaa, mutta ei oikein innostanut. Nyt luin tämän, kun en päässyt mökiltä kirjastoon ja tämän olin kokeeksi lainannut.
Olihan aikamoista kioskikirjallisuutta. Tulee mieleen Harlekiini-sarja, vaikka en ole koskaan yhtään sellaista lukenut. Hyvin lapsellista kieltä ja juonenkuljetukset aivan hakusessa. Välillä yritetään olla mukamas tosi rankkoja ja kammottavia. Ja sitten palataan taas romanttiseen hömppään. Väliin taas täysin tyhjänpäiväisiä arkipäivän sattumuksia. Hupaisaa.
Aika uskomatonta, että tämä sarja on ilmeisesti hyvin menestynyt. Ja kirjojahan näyttää tulevan liukuhihnalta.
Böckerna om Emma Sköld är alltid mer eller mindre spännande. Hon framställs som en vanlig kvinna, hon har fel och brister som alla människor och hon är lite för envis för sitt eget bästa. Hon har också problem med att få tiden att räcka till för sina barn, arbetet tar mycket tid och energi och det är hela tiden barnen som får stå tillbaka. Det dåliga samvetet är hela tiden närvarande. Handlingen är spännande och då detta är den nionde boken i serien så är karaktärerna ordentligt inarbetade hos oss som läser. Boken är ganska välskriven och håller en röd tråd, något jag uppskattar. Det är inte den bästa om Emma Sköld men den är helt klart väldigt bra.
En väldigt bra bok och intressant genom hela läsningen. Visar hur tufft det är att vara inom polisyrket och förälder samtidigt, droganvändning och hur det påverkar relationerna med mera. Allmänt tycker jag att den visar den lilla realistiska sidan som många inte ofta tänker på. Den är dessutom flera karaktärers synpunkter så man får se lite hur alla tänker, vad de känner i momentet och så vidare, vilket jag tycker är väldigt fint. Finns vissa grejer som kan påverka lite förvirring om man ej läst de tidigare böckerna om Emma Sköld, det var det jag upplevde som sagt. Men jag rekommenderar boken trots allt då den fortfarande är väldigt bra att läsa
Krille är borta och Emma kan inte acceptera det, trots att det är flera månader sedan han försvann. En gammal man blir nedslagen vid en gammal psykatrisk anstalt och i en bortgömd krok hittas en man död. Nyllet tar Nora, Emmas psykolog, förgiven i deras förhållande, vilket slutar med katastrof.
Lagom underhållande, men eftersom jag läste den här boken för en vecka sen, så var jag tvungen att anstränga mig för att komma ihåg nånting alls. Så det är inget som fastnar direkt. Perfekt beach read, förutsatt att man läst de föregående böckerna, för den här fungerar absolut inte som stand-alone.
Kan inte låta bli att fortsätta läsa böckerna i den här serien, trots att jag ofta drabbas av frustration över hur illa karaktärerna behandlas, och på vilken skakig grund hela bygget ofta bygger på, både när det kommer till karaktärer, relationer, och själva mysterierna. Gåtan känns väldigt tunn, och som vanligt präglas boken av samma orättvisa som vanligt, där vissa karaktärer alltid på olika vis får sitt liv förstört, medan huvudpersonen själv tycks kunna komma undan med precis vad som helst. Inget större avsteg från hur böckerna brukar se ut, men ändå en helt ok upplevelse.