Tjärdalen

by Sara Lidman

När Agda tidigt en sommarmorgon kliver ut på bron skrivs ett nytt kapitel i svensk litteratur. Inte sedan Arvid Falk i Röda rummet blickade ut över Stockholm har en värld trätt fram med sådan skärpa. Byn Ecksträsk i norra Västerbotten är ett universum och ett språk. Handlingen rymmer ett illdåd, en gärningsman och en kollektiv skuld. Till sitt tema är boken lika förankrad i sin unika miljö som den är aktuell och allmängiltig.
Tjärdalen har kallats en av 50-talets mest lyskraftiga svenska romandebuter.

Genres: Classics, Fiction, Swedish Literature, Historical Fiction, Sweden, Scandinavian Literature

208 pages, Hardcover

First published January 1, 1953

About the author

Lidman was raised in the Västerbotten region of northern Sweden. She studied at the University of Uppsala where her studies were interrupted by her receiving tuberculosis. She achieved her first great success with the novel Tjärdalen (The Tar Still). In this novel and in Hjortronlandet she depicts themes like alienation and loneliness. In this and her following three novels, she described the difficult conditions for poor farmers in the northern Swedish province Västerbotten during the nineteenth century.

Her innovative style was influenced by dialects and biblical language.

In connection with her first four novels, she wrote a number of texts with strong political content. She engaged in protest against the Vietnam War (including traveling to North Vietnam and participating in the Russell Tribunal) and apartheid in South Africa. She also supported the miners strikes in North Sweden and was active in the Communist movement and after that in the environmentalist movement. After 1977, she wrote five additional novels that dealt with the colonization of northern Sweden.

She was awarded a number of prizes, including the Nordic Council's Literature Prize for her work Vredens barn.

Reviews

[Lovis · Rating 1 out of 5]

Den kanske är jättebra men jag fattade inte ett ord så det får bli en etta

[Mohammed Abdikhader Firdhiye · Rating 5 out of 5]

Tjärdalen is set in early 1900s in small Swedish farmer village and its a powerful social realism story about the people who live in that village, their interaction with religion, the more modern way of life.

I like the story very much, how smoothly she connected her ideas with the surface story. She also played with the old, simple swedish dialect people in farm villages used and the more modern swedish language. Made the book stand out from other early modern swedish novels i have read. It has been called one of the best Swedish debut books of 1900s and i can see what they mean.

[WalderianWarden · Rating 4 out of 5]

Det tog ordentligt med tid innan jag kom in i läsandet pga ren språkförbistring -men vilken glädje när jag väl kom in! Lämnar romanen lite beklämd, och lite ledsen, men tycker det är ett av de bästa personporträtten av folk som vill göra väl men inte lyckas.

[Hanna · Rating 4 out of 5]

Det var inte kärlek vid första sidan, utan det tog mig kanske femtio sidor att verkligen komma in i den och fastna, men sedan hade jag svårt att lägga ifrån mig den. Kanske var det dialekten och det speciella sättet den är skriven som gjorde att det tog lite tid, det var nästan som att jag behövde lära mig hur jag skulle läsa det.

Tjärdalen är en speciell, ganska underlig historia, en inblick i en liten västerbottnisk by under några varma dagar i juni när något oväntat händer. Känslan är kvalmig och klaustrofobisk. Karaktärerna förskönas inte. Jag gillade den väldigt mycket, utan att riktigt veta varför. En klar 4,5 av 5 i betyg.

[Sanna · Rating 2 out of 5]

Hade gärna gillat "Tjärdalen" mer än jag gör. Köpte den på ett mysigt bokkafé i Umeå som verkade husera en liten Sara Lidman-kult, med hennes gamla cykel i skyltfönstret. Jag kan verkligen föreställa mig att någon med koppling till bygden eller tiden kan hysa sentimental kärlek till boken. Det är säkert en trovärdig skildring av västerbottniskt fattigliv i början av förra seklet - det kände jag med när jag satt och läste den på friluftsmuseer, lite hjälpt på traven med det dialektala av omgivningarna. Nej, att boken är skriven på dialekt är inte mitt problem, det är att den är tråkig och oangelägen för mig. Det är för många karaktärer och de är presenterade på ett spretigt sätt. Slutet hugger av berättelsen.

[Jinnie Stork · Rating 2 out of 5]

Vi får följa byn Eckensträsk, när de prövas av ett olycksfall som drar in alla i byn i ifrågasättandet av andras gud. Framför allt får vi följa med Petrus, som måste balansera mellan godhet och ondska samtidigt som han är ekonomiskt pressad till den grad att han möjligen behöver ge upp sin gård.

Boken är helt ok, men inget överväldigande. Språket är häftigt, då det följer dialekt, men det blir också väldigt svårt att läsa, och ibland förstår man inte vikten av en händelse. Jag gillar temat och sättet Lidman låter berättelsen eskalera, och den sista sidan är helt fantastik, jag har svårt att helt släppa den och att förstå dess symbolik.

Jag tycker absolut denna är läsvärd, men den är också lite tråkig i början och svår att komma in i och förstå. Därför kan jag inte ge den mer än ett ok betyg.

[Johanna · Rating 5 out of 5]

nej men den här var fantastisk! sara lidman har ett språk som helt blåste mig av stolen, att läsa hennes bok var som att flyga in i en annan värld och knappt förstå hur man hamnade där; allt kändes bara helt självklart.

jag tyckte väldigt mkt om hennes lek och skiftningar i perspektiven, hur jag fick storyn berättad för mig av olika personer men att de alltid alla knöts ihop med varandra. skulle säga att det här är ett mästerligt exempel på när tredje person-perspektiv blir minst lika, om inte mer, nära ett första persons-perspektiv. boken är som ett nedslag i en liten by på landet och på samma gång som allting händer, händer ingenting.

sara lidman har fångat livet i sin allra enklaste beståndsdel kanske, och jag är helt begeistrad

[Evelina Marklund · Rating 5 out of 5]

Min första Sara Lidman-bok! En västerbottning som int ha läst a'Sara, huvvaligen så pinsamt. Men: Så perfekt rakt igenom? Vill klippa ut vissa stycken och spara och ta fram när de behövs.

[Alicia Torberger · Rating 5 out of 5]

Sara Lidmans fantastiska prosa blev för mig en riktig käftsmäll! Jag tappade andan vid de första meningarna 😂 Detta är verkligen litteratur, både i form och innehåll. Stramt och sparsmakat, men trots det så talande, rikt. Och detta var hennes debut! 😮 Hon följer verkligen Selma i spåren vad gäller ämne och berättelse, med en dialektal prosa som tillägg. Inte alltid lätt att förstå, men det funkar. Och hon föregår Karin Smirnoffs Bror-mor-hem-trilogi tycker jag. Har du inte redan läst, skatta dig lycklig - du har ett guldkorn att njuta av :)

[Sofiahallstn]

nöjd att jag läste majoriteten på flyget!

[Annika Kronberg · Rating 2 out of 5]

Precis som Lidmans Bära mistel tycker jag att historien är för tunn och karaktärerna är lite för outvecklade, även om jag gillade denna något mer. Tjärdalen kategoriseras som arbetarlitteratur, och klassperspektivet finns men här handlar det mest om hur det är att leva i en by. Visst är det stora behovet av arbete och jord centralt, men närvaron av religion är ett betydligt tydligare motiv (de kristna referenserna är oräkneliga). För att jag ska förstå romanens storhet krävs nog ett redigt samtal om det (och det är väl fint nog <3).

"Vanligt folk är det bästa i en vanlig liten by."

[Helena · Rating 3 out of 5]

Mycket udda bok, på grund av Sara Lidmans unika sätt att skriva dialektalt. Fascinerande. Svårläst, men när jag läst ut boken och sen tittade tillbaka, förstod jag (nästan) allt. En vanesak?

[Robin Dronsfield · Rating 5 out of 5]

Ett fenomen jag oroar mig över är individualiseringen. Jag upplever den som växande, normen att klara sig själv, överallt och när som helst. Det är ju en fin tanke men den tränger undan vissa andra saker som riskerar att göda ensamhet.

Tjärdalen skildrar livet i ett bysamhälle, ett starkt kollektiv. Här lämnas ingen ensam, ödet är från födseln lagt i andras händer. Det kollektiva bär ansvaret för det som sker. Så när ”Räven” förstör en tjärdal, bringar han inte bara dåliga tider utan också osämja. Han skadar sig så illa att han avlider.

Det är en pärla till berättelse, detta, när man väl kommer in i den. Den är skriven på veritabel västerbottniska, och till en början är det som att läsa ett annat språk, men det lossnar. Sara Lidman lyckas med det som utmärker stora romaner: hon skildrar inte bara ett kollektiv, utan visar också på både dess styrkor och faror och överlåter dömandet åt läsaren. Å ena sidan tryggheten; här ser alla varandra, och gör de inte det så håller de sig uppdaterade med skvallret. Men när något hotar tryggheten kan kollektivet upplösas och rikta sitt agg mot enskilda individer. Och även om man vill kollektivets bästa, har man sina egna intressen närmast. Och hur blir det då egentligen med ensamheten?

Petrus är väl på något vis huvudkaraktären, även om Tjärdalen rör sig mellan många olika gestalter. Vi möter honom i brytpunkten mellan Bibelns ord och hans egen framväxande moral. Den starka avslutningen av boken följer honom när hans personliga prövningar utmanar både tro och samvete.

Sen vill jag också lyfta symboliken med djur som Lidman väver in i temat. Byns odåga kallas Räven, är han verkligen lika mycket värd som de andra? Vad säger barnen när de ser en katt leka med en döende råtta, borde inte det moraliskt rätta vara att göra slut på lidandet? En häst skenar iväg när den ska frakta en likkista. Petrus säger att utan pengar blir människorna som kreatur. I kollektivet, vilka omfattas för att ordningen och tryggheten ska upprätthållas? Och vilka måste offras för att ändamålen ska nås?

Fem av fem

[Klara · Rating 4 out of 5]

Riktigt bra bok, hade lite svårt att komma in i den först på grund av det dialektala (skulle kanske haft lättare om jag lyssnade på det snarare än att läsa det, i början fick jag läsa högt för mig själv för att komma in i rytmen mvh stockholmare) men sen när jag kände att jag var mer inne i det flöt det på.

Språket är i vart fall fantastiskt. Och skildringen av byn och alla i den, dels förhållandet till religionen, men också förhållandena mellan alla invånarna i byn. Skummade igenom en recension som inte tyckte att det var arbetarlitteratur utan snarare en skildring av förhållande till kristendomen, men jag håller inte med om det. Det är arbetarlitteratur som även skildrar förhållandet till religionen. Men klasskildringen är där i hela boken, hur händelserna påverkar en hel by. Och att hur när alla är så utsatta blir det också så viktigt var man står i förhållande till varandra. Snålheten grundad i utsattheten. Och hur även om man vill väl så blir det fel och alla olika anledningar till det.

Kommer vilja läsa om den här i framtiden för nu är jag helt nyläst och olandad i förhållande till boken. Skulle säkert kunna skriva något bättre om det men aja, glad är jag över att jag läst den i vart fall. Förstår inte varför jag inte läst Sara Lidman tidigare.

[Calle Reutercrona · Rating 2 out of 5]

Dödsfall i en Västerbottnisk bondby på 1930-talet. Intressant tema om skuld, skam och religon men dessvärre är all dialog skriven på ”bondska” dvs den lokala dialekten vilket skapar distans.

Boken blev hyllad för just detta när den utkom 1954 men gör det svårare för läsaren att ta till sig handlingen 70 år senare. Kanske kommer framtidens läsare ge samma omdöme till böcker som ”ett öga rött”?

[Emil Lindberger · Rating 2 out of 5]

Fastnade typ inte. Brukar inte missa saker men känns som jag missat något

[Gabriel Lindén · Rating 3 out of 5]

Mysig, som en saga om rätt och fel.

[Jacob Ohlsson · Rating 4 out of 5]

Otroligt fängslande när man väl kom in i språket!! Food for thought så att säga

[Tove Bäcklund · Rating 1 out of 5]

Det var kämpigt att ta sig igenom… Det som var roligt var att ha den som bok i vår bokcirkel för det blev diskussion med mycket skratt.

”Vem var Petrus? Prästen?”
”Va, var Petrus präst?!”

”vad var ens illdådet? Vad hände?”
”Ja Jonas var offret, han som dog”
”NÄR hände det ens?”

”Men vem var Räven då?”
”Var Jonas Räven?!”

”Sen dödade Petrus katten”
”dödade en katt?!”
”Ja den var besatt av djävulen?”
”…..”

Nu har jag läst en bok med dialekt och jag gör det helst inte igen 😂

[Karin Ågren · Rating 3 out of 5]

Gillar språket och inslagen av bondska, men fastnade inte riktigt för historien.

[Jesper Linell · Rating 4 out of 5]

Sara Lidmans debutbog fra 1953. Dejlig læsning! På overfladen en skildring af et par dage i en lille ludfattig flække in the middle of nowhere i Nordsverige, en type flække som Lidman selv stammer fra. Men under overfladen en historie om forræderi, svigt, svig, tvivl, sladder, bagtalelse, religion !!, vækkelse, udlængsel...

Mindelser om Ekmans Händelser vid vatten og Kirks Fiskerne.

Størstedelen af bogen er skrevet på dialekt. Jeg må se den danske oversættelse; det må være en utroligt svær opgave.

"I Tjärdalen möter vi folket i denna på alla sätt begränsade miljö, men i Sara Lidmans debutroman befinner den sig mitt i den stora europeiska moralfilosofiska traditionen. Komplicerade moraliska problem flätas skickligt samman, och en rad svåra frågor om hur männi-skan ska taga vara på sin broder ställs på sin spets. [...] Det var med blandade känslor jag då läste Tjärdalen. Här fanns inget av den kompromisslösa solidaritet med folket, den respekt för enskilda människors egenart, som kännetecknade Sara Lidmans samhälleliga engagemang, egentligen ingen vilja att verkligen se de norrländska inlandsmänniskor hon skriver om. De utnyttjades som brickor i ett virtuost litterärt spel. Redan i Sara Lidmans andra roman Hjortronlandet kan man se en rörelse mot en mer solidarisk människosyn, men även den liksom Bära mistel och Regnspiran kändes främmande för den som hade Vietnamrörelsens formidabla Lidmangestalt så nära inpå sig, så som inte bara vänstern utan hela svenska folket hade åren kring 1970. Hon var beundrad - och hatad - på ett sätt som det i dag är svårt att föreställa sig.

Nå, jag skrev en artikel med några ganska kritiska reflexioner kring Tjärdalen och dristade mig också att skicka den till Sara Lidman själv, nyfiken som jag var på hur hon numera ställde sig till sin debutroman (hon hade nyligen i Dagens Nyheter ostentativt hyllats för just Tjärdalen med ett beklagande över hennes senare förfall).

Jag fick ett bubblande entusiastiskt svar från Sara Lidman, som fullkomligt instämde i min kritik. Hon hade vid det laget markant distanserat sig från sitt femtiotalsjag och var mer än väl medveten om den bristande sociala insikt som kännetecknade den så prisade debuten. Så här beskrev hon själv bakgrunden till Tjärdalen i sitt brev:

"Jag kan bara ge tre små förklaringar till bristen på social insikt vid debuten. 1. Den plötsliga "välfärd" som rasade över den u-landsby där jag var född. Herregud - folk åt socker och gick på dass inne och kände sig rika. 2. Tingsten som lovade hela mänskligheten välfärd bara kommunisterna stoppades. 3. Min vansinniga kamp med språket - som plötsligt lossnade. Det vill säga - jag lärde mig några knep av Aurell, Stina Aronsson och Torsten Jonsson, och så började jag pråla. Faktiskt är att jag först i Sydafrika fattade något om kapitalismen. Nu är jag 52 och äntligen rustad att ta itu med min hemsockens historia. Får jag bara vara frisk ska det bli." Lennart Bromander, Aftonbladet, 08.03.2011

[Lisa · Rating 4 out of 5]

Å ena sidan kan inte låta bli att förundras över boken och dra liknelser till ”Middlemarch” och även ”Röda Rummet”.

Tjärdalen har samma typ av struktur där man får följa flera karaktärer. Skillnaden är att Tjärdalen utspelar sig i en liten by i Västerbotten vilket skapar en mer intim och sluten berättelse/miljö.

Å andra sidan har jag så svårt för det dialektala skriftspråket. Det tog mig ett tag att bena ut vad som sades, och ännu längre tid att inte sucka högt när det stod ”dem” istället för ”de” av den enkla anledningen att karaktärerna helt enkelt säger ordet ”dem”, så som det stavas.

Jag saknar kopplingar till Västerbotten och bottnar inte alls i dialekten tyvärr. Med det sagt är boken fantastisk och Lidman gjorde någonting som än idag är ovanligt, vilket är just att använda sig av dialektala uttryck i dialogerna. Jag kan verkligen tänka mig att det måste ha varit någonting stort när boken först kom ut för över 70 år sedan.

Jag hoppas att jag återkommer till boken igen i framtiden när jag fått bättre grepp om västerbottniskan. Jag är helt övertygad om att jag kommer uppskatta boken med när jag har bättre koll på de olika uttrycken och när jag har en tydlig röst att koppla uttrycken till

[Ida H · Rating 5 out of 5]

He-rre-jä-vlar vilken bok!
Med en otrolig ton beskriver Sara Lidman dagarna kring midsommar i den lilla byn Eckensträsk som skakas i grunden av ett illdåd, och hur byborna väljer att svara på det. Med en klarhet beskrivs både de hårt arbetande människorna i byn och deras tankevärld, och hur beroende av varandra de är vare sig de vill det eller inte.
Talspråket är återgivet på dialekt, och det ger en stark känsla för platsen och tiden. Trots den underdrivna handlingen var jag klistrad vid boken, med känslan av att det fanns enormt mycket som rörde sig precis under ytan. Stora moraliska och religiösa frågeställningar blandas med vardagsbestyr och pengaproblem på gårdarna, och ger läsaren en chans att själv fundera över vilka handlingar som är av betydelse.
När jag läst klart klingade boken vidare i mig. Jag kommer definitivt att läsa om den, och har redan försökt tvinga den på min familj, och nu er: "Läs den"!

[Skunke · Rating 3 out of 5]

I like reading classics, some of my favorite books are classic, Animal Farm, Dracula etc.
I thought it was fun to read this book, but I felt that it just wasn't my cup of tea. I like a good character drama, and this book had some interesting characters, and a very good setting, but I felt that there were too many characters in too few pages. My favorite was Petrus and the others weren't as good. I think this book would have benefitted either being longer and explored the characters on a deeper level, or cutting some of the characters.
The ending I also felt was kind of abrupt.
The language though, it was hard to read, but I had a good time learning the dialect this book was written in.
And once again, this book had an amazing setting.

[Lisa Hernqvist · Rating 4 out of 5]

Tjärdalen av Sara Lidman, 1953.

Svidande säkert skrivet om svårt ämne: varför gör man inte det rätta som man vill göra, utan något annat?
Språket är kärvt, klart, avskalat. Allt prat är skrivet på kraftig nordnorrländsk dialekt.

Ett exempel på den vackra texten (sammanhang: Petrus är en av invånarna i byn Ecksträsk där alla tampas med en svår situation, nu har Petrus hamnat som besökare i prästgården):
”Fönster stod öppna och gröna nät hindrade flygfän att komma in, också såg han inte så mycket som en fluglort någonstädes. I Ecksträsk var alla fönster stängda och flugorna väsnades dagen lång och här först kunde man förstå hur kvalmigt man levde i byn.”

[Elna · Rating 4 out of 5]

Tjärdalen fångar människans djupaste kamp och villkor med en drabbande träffsäkerhet. Kampen mellan vilja och lust eller lathet, vår benägenheten att falla för själviskheten, att synda och sedan bedra oss själva genom att klä denna synd i olika mått av förmildrande ord och omständigheter beroende på om situationen rör mig själv, eller den andre, den väl ansedde eller den föraktade, individens tillkortakommande eller kollektivets undlåtenhets att göra det rätta.

Boken är kort men karaktärerna hinner ändå framträda och beröra med sina inre motsättnings och nakna mänsklighet.

Jag rekommenderar varmt denna bok!

[Therese Granlund · Rating 5 out of 5]

Det här är min första bok av Sara Lidman och hennes debutbok. Den är helt enkelt lysande. Det är 30-tal och en liten by i Västerbotten med allt vad det innebär när människor lever nära varandra, är beroende av varandra, av olika anledningar gör omoraliska handlingar eller undlåter att handla när de borde. Vad är egentligen en människa värd? Hur kombinerar man en hälsosam pragmatism med moralisk integritet? Och vad har gud med att göra? Det är så otroligt skarpt skrivet och psykologiskt och filosofiskt klarsynt. Så glad jag äntligen läste henne!🌟

[VM · Rating 4 out of 5]

”Men om denna frihet var för tung för en så liten man?”

Denna överraskade positivt med oväntat psykologiskt djup och närmast intrikat narratologiskt utmejslat händelseförlopp. På sätt och vis enkel och opretentiös men intelligent och mycket rik. Oväntad intensitet i bilderna, och egenartad också. Ja, mycket fin! Dialekten gillade jag - triumferande effektiv i bygestaltningen - men var så grov att jag inte hängde med riktigt i alla detaljer, men det behövdes heller inte. Påminner lite om Moberg, men trumfar denne mångfalt i läsvärdhet. Mycket givande läsning!

[meandermind · Rating 4 out of 5]

Wow what a fantastic gem of a book! Written in Lidmans fantastic dialect slang, and a great plot also. The book sort of follows the dying of Jonas, and the tar pit (?) of course. It took me a while (well, an hour) to get into the characteristic prose, but after that it just rolled away with me. My only complaint would be that the plot didn't really move me, but the language more than made up for that.

[Carl Jonsson]

En skepsis till kristendomen (kan Kristi lära om rättvisa förlama människor till att icke agera? icke hjälpa? och på detta felaktiga sätt få dem att ta på sig rättvisans mantel?), likt Lagerkvist? Men i såna fall en vänligare, förlåtande skepsis… Petrus kan oroa sig över sin skuld och synd men han är ändå det ’godaste ägget’ i Sodom (är det inte just denna självmedvetenhet som godhet grundar sig i?), då han också spelar rollen som dödens kysk och sen födare (av en kalv - och den nya katten).