Kicki stortrivs med sitt nya liv som byn Söderbergas frissa. Hennes hus har neonskylt, en gammaldags frisersalong och en rosa walk-in closet. Hon är den glada singeln som gärna träffar män och ofta blir förälskad – tills det blir tal om att flytta ihop, för Kicki tänker aldrig ge upp sitt ensamliv. När hon än en gång väljer en helg med väninnorna framför att hälsa på sin mamma får Kicki höra av mamman att hon lever ett egoistiskt liv.
Bara dagar senare går modern oväntat bort utan att Kicki hinner ta farväl. Sorgen och skuldkänslorna får Kicki att fatta ett beslut. På inbjudningskorten till sin kommande födelsedagsfest skriver hon att hon bara önskar sig två saker: 1. Ett riktigt gott italienskt rödvin 2. Tips på hur hon kan göra världen bättre
Måndagen efter festen tar hon sig an uppgiften. Och inga män kommer över tröskeln innan hon blivit en bättre människa.
Då dyker grävmaskinisten Nicke upp och vill hyra gästrummet.
Jag älskar hur författaren återkopplar till tidigare karaktärer och miljöer även fast storyn är fristående! Just denna bok hade jag svårt att relatera till men Elis sätt att skriva gör att jag blir fast direkt ändå! Många tänkvärda poänger i berättelsen! Böckerna om Anna-Lisa förblir dock mina favoriter men alla är värda att läsa! Rekommenderas!
Jag gillar alla Elis böcker men än så länge har ingen slagit Brevvännerna, det gör inte heller den här men den var lite bättre än Renoveringsobjekten så den får 4,5 i betyg!
En skön feelgood och har man läst Elis tidigare böcker så är allt så bekant. Tycker det finns lite tänkvärt med det dåliga samvetet och vad man önskat man gjort annorlunda när någon nära gått bort. Gillar Elis sätt att skriva, det är flyt men heller inte det enkla sockersöta utan mer realistiskt.
Eli är en mästare på att skriva intressanta karaktärer och jag var fascinerad av Kicki som gör allt för att lätta sitt tunga samvete efter sin mammas död. Det är en bok om att man bör ta till vara på den tid man har med sin familj och vänner innan det är för sent. Det är en underbar läsupplevelse att få följa både nya och gamla bekantskaper i Söderberga och jag älskade boken - precis som Elis tidigare fristående delar - ända fram till det oväntade slutet då den vände rejält och gjorde mig lite nedstämd. Det är en förbaskat bra bok, men slutet hade behövt ett lite gladare och mer tillfredsställande feelgoodavslut för huvudkaraktären om ni frågar mig.
Det här är en fin berättelse som bottnar i sorg och om trassliga relationer, men är fylld av värme, vänskap, kärlek och kloka insikter. Kicki provar på många dråpliga saker och kommer i kontakt med många människor i sin önskan att bli en bättre människa, det är dråpligt och rörande men hon är ju faktiskt redan en god människa tycker jag. Precis som i tidigare böcker är det väl beskrivna karaktärer och en härlig läsupplevelse.
Det är en feegoodroman, men jag tycker om de mörka stråken och att Kicki står upp för sig själv och det som är viktigt för henne.
Åh så trevligt o få hamna hos frissan kicki i söderberga. Hon är en kvinna som tycker hon har allt skaffar sig en man när hon vill och det ska helst inte bli något allvarligt av det. Hon har vänner och hon dricker tre kaffe hos Anna lisa. Åh sedan en dag dyker nicke upp med sin grävmaskin och vem är snygging som ska gräva in fiber i söderberga . Kicki ska fylla 50 år önskar sig rött vin o lappar med tips på hur man blir en bättre människa. Kicki provar det mesta och man skrattar åt och med henne och man gråter med henne. Spännande och hör en vinkel om tvåsamheten. Och hur våra tankar är om det! En underbar bok att läsa i en bokcirkel mycket att diskutera. Bok är jätte bra. Tack Eli för en underbar bok!
Jag gillar överlag Eli Åhman Owetz böcker (blev inte jätteförtjust i brevvännerna pga otrohet sånt tål jag inte) Min favorit är flickorna i speceriaffären.. Men den här...
Alltså jag är ledsen men jag gillar den inte alls. Mycket upprepningar om fikabröd fika, fika, fika,neonskyltar i massor festa, festa, festa och hooka up.. Alla tankar om att bli en bättre människa kändes upprepande och fick mig mest att bara tycka om henne mindre och mindre... *Lite spoiler *
Hon struntar i sin egen mamma i flera år men blir helt förstörd över att hennes väninna inte vill besöka sin mamma. Och när man får historier om Meg och hennes mamma tycker jag om huvudpersonen ännu mindre för hon har verkligen varit självupptagen i flera år. Nej desto mer jag lyssnade desto mer irriterad blev ja
Jag blir alldeles varm i hjärtat! Åh, äntligen en fortsättning på Brevvännerna och Renoveringsobjekten, två helt underbara böcker.
En bättre människa är precis lika varm och mysig som de tidigare böckerna. Intrigen är sådär lagom präktig, allt är inte guld och gröna skogar men det finns en enorm gemenskap och vänskap som väger upp alla ledsamheter. Boken är lättläst, välskriven och en riktig bladvändare.
Eli Åhman Owetz vet precis hur en bra feelgood ska vara. Mycket känsla och så levande karaktärsskildringar att jag vill åka till Söderberga och gå på tre-kaffe. Hon har ett sätt att skriva som gör att jag som läsare blir väldigt engagerad och kommer på mig själv att fundera på hur Kicki ska göra i vissa situationer.
Brukar inte läsa den här typen av böcker, men tyckte den var okej. Idén om att vilja bli en bättre människa efter att ens mamma dött tyckte jag lät intressant. Gillade slutet, själva twisten kändes lite onödig, hade kunnat skrivas rakt ut och blivit lika effektfullt och passat texten bättre. Läste den inte supernoga to be honest, hoppade över delar i texten som jag tyckte var tråkiga. Tyckte att karaktärerna var sådär, men gillade att personerna i samhället höll ihop och brydde sig om varandra. Gillade middagarna. Tyckte att den kunde ha slutat efter 200 sidor, kändes som den var klar då, men de sista 100 var de bästa. Resan med vännerna kändes onödig och var det tråkigaste i boken.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Bra som vanligt även om jag kanske inte tyckte den riktigt levde upp till de tidigare böckernas höga nivåer. Tyckte att referenserna till de tidigare böckerna var antingen för många eller för få. D v s om så pass många av tidigare böckers medverkande ska dyka upp så frekvent hade mer behövt vara uttalat/beskrivet än nu. Trots att jag läst dem alla är det ett tag sedan så det skavde lite att inte riktigt kunna komma ihåg att sätta alla i rätt sammanhang direkt. Men, Eli är en fantastisk författare och hon målar bilderna av vackra Roslagen lika bra den här gången.
Gillade skildringen av den inre konflikt som Kicki tampades med, dvs vetskapen om att tvåsamhet inte är något för henne samtidigt som hon hade känslor för Nicke. Det kändes väldigt realistiskt helt enkelt. Gillade även skildringen av gemenskap, dock måste jag säga att det var svårt att skilja alla sidokaraktärer från varandra.
Jag hade önskat att boken handlade lite mer om hur Kicki försökte bli en bättre människa och lite mindre om jakten på män. För även om Kicki utmanade tvåsamhetsnormen skulle jag beskriva henne som väldigt manscentrerad.
Varför förstöra en bra bok med att att smyga in klichéer av politisk korrekthet? Slutet av boken gav ingen mening och hade inget sammanhang av resten av boken. Och vill man "bli en bättre människa" kan man ju börja med att istället bli vegan till exempel, bara ett förslag till Eli Åhman Owetz. Blev så besviken av denna bok, då jag verkligen gillar dom andra böckerna om som handlar om Anna Lisas Antik.
Jeg er vild med, hvordan forfatteren bygger denne historie op, hvordan kendskabet til Kicki og de andre i bogen vokser, så man nærmest føler, at man får nye venner, og pludselig er der folk fra tidligere bøger, som er med i handlingen, så det bliver et kærligt gensyn
Eli Åhman Owetz har som vanligt skrivit en fantastisk bok! Jag älskar hennes Söderberga-universum. Jag tyckte inte den var lika bra som Brevvännerna och Renoveringsobjekten, men den var fortfarande väldigt bra.
Den var okej, saknar lite djup och väldigt korta kapitel vilket gör att man inte direkt kan kära ner sig i karaktärerna... 😕 Gillar man ytliga feelgood så bör man and ge den en chans 👍
Eli Åhman Owets är tveklöst en av våra bästa feelgoodförfattare. Just den här hörde ändå inte till mina favoriter, men den får ett stort plus för det uppfriskande slutet!