Karelen! är Pia Koskelas grafiska roman om hennes far Mikael som stred under ohyggliga omständigheter i finska vinterkriget. Mikael pratade inte om kriget, inte heller om tvångsförflyttningarna från hembyn i Karelen när området blev ryskt. Bara två diplom signerade självaste Mannerheim hänger på väggen hemma i villan i Säffle. Efter hans död åker Pia på en bussresa till Karelen. Ihärdigt lägger hon ett pussel av familjehistorier, arkivbilder, soldatanteckningar och lokalbefolkningens minnen som till slut skapar ett collage av såväl Mikael Koskelas liv som Karelens blodiga historia.
Pia Koskelas debut är en grafisk collage-berättelse om det finska vinterkriget och fortsättningskriget (1939-1944) där hennes far deltog. Han föddes i finska Karelen och tvångsförflyttades därifrån när det blev ryskt. I modern tid, när pappan är död, reser Pia Koskela tillsammans med sin mamma till pappans hemby för att få reda på mer om det karelska ursprunget som pappan inte ville prata om.
Resan tillsammans med barndomsminnen, gamla foton, arkivbilder, dagböcker, efterforskningar, information från släktingar utgör stoffet till berättelsen. Formgivningen är ganska brokig, rörig och snygg. Det är mycket glädjande att även röriga personer kan ge ut böcker. Pluspoäng till Koskela som erkänner att hon tappat bort material. Jag tycker att den här lättsamma utformningen gifter sig fint med det tunga ämnet. Men så gillar jag ju serieromaner också! Det slår mig med full kraft hur oerhört meningslöst krig är. Säga vad man vill om den svenska ”neutraliteten” men att i första hand prioritera att undvika att befolkningen deltar i strid är av godo.
Karelen är ungefär som en finsk variant av Nora Krugs Heimat, inte riktigt lika stark dock.
Koskela infogar lite smårolig kuriosa om exempelvis den guidande munken som tittar på åhörarnas bröst, i övrigt är det mest sorgligt. Resan genom Ryssland går på dåliga vägar. Glädjande dock att läsa om Datja-kulturen.
Jag greps av den här berättelsen och fick mig en historielektion.
Vi är ganska många tusen människor i Sverige som har våra rötter i Finland. Gemensamt för oss alla är att vi har någon slags relation till landet där vår släkt kommer i från. Pia Koskela beskriver det bra i boken Karelen som handlar om hennes pappa och hans uppväxt och tid i den finska armén under andra världskriget. Trots att det satte livslånga ärr i honom så var det aldrig något som diskuterades i hennes hem. Det är först som vuxen som hon själv kan ta itu med sina egna känslor kring Finland och de släktingar som finns kvar där. Det väcker mycket känslor och funderingar hos mig själv som precis mist en pappa som levt under ungefär samma förutsättningar som författarens pappa. Det är mycket som formar oss som människor som vi inte kan påverka och som bestäms av faktorer vi inte kan råda över.
Sprängfylld med fakta, varvat med glimtar av Karelen i resedagboksformat och olika segment bestående av rekonstruktioner av krigsminnen. Ganska tradigt/upprepande berättande, men bra (rekommenderat) sätt för de som lär sig bäst med visuella medel att ta in (och skapa förståelse för) Finlands historia
När Pia Koskela växte upp fanns det två saker man aldrig pratade om: Karelen och kriget. Den sydöstra delen av Finland, där hennes far föddes och där deras släkt levt i generationer, avträddes till Sovjetunionen efter Andra världskriget och tillhör fortfarande Ryssland och hennes far Mikko stred både i Vinterkriget 1939-40 och Fortsättningskriget 1941-44. Denna tystnad om faderns finska ursprung och de hemskheter han upplevt i kriget skapade en känsla av skam, osäkerhet och rotlöshet med tusentals frågor som aldrig fick något svar. Men till slut bestämde sig Pia för att hitta svaren på egen hand. Hon åkte på en bussresa till Karelen, pluggade finska, besökte krigsarkivet, talade med gamla släktingar i Finland, tittade i faderns fotoalbum och kom av en slump även över faderns krigsdagbok. Allt detta rika källmaterial blev slutligen en bok som inget svenskt förlag verkade intresserad av men Pia stod på sig, påhejad av de gamla gummornas röster och bilden av faderns tysta godkännande från andra sidan graven.
”Till slut vann Sisu över Jante. Detta är viktigt!”
Karelen! – En resa, två krig & minnet av en far gavs ut av Syster förlag i juni 2021 och det är jag mycket glad för. Från första till sista sidan berättar Pia den gripande historien om sin far men också Karelens historia, de finländare som bodde där och som tvingades lämna det. Den berättar också om folket som bor där nu och framförallt får vi genom foton, minnen och soldatanteckningar en skrämmande verklig skildring av fasorna som soldaterna upplevde under Vinterkriget och Fortsättningskriget – både på den finska sidan men också den ryska. Pias val att objektivt skildra krigets grymheter, där alla är offer med sår som aldrig läker, är både strakt gripande men samtidigt mycket värdigt vilket gör Karelen! till en av de bästa krigsskildringarna jag läst överhuvudtaget.
Boken är även en fullpoängare rent visuellt med en briljant grafisk design som endast går att jämföra med Nora Krugs mästerverk "Heimat – Ett tyskt släktalbum" som har en liknande tematik när det gäller utformandet, tidsepoken och sökandet efter ursprung och svar på de svåra frågorna. Pia Koskelas fina och mustigt färgstarka bildcollage blandat med traditionellt serieberättande ger en nerv åt berättelsen som trollbinder läsaren, samtidigt som den uppmuntrar till eget utforskande och fortsatt läsande om allt möjligt under resans gång och framförallt vill jag hylla de insprängda utviken om både Vinterkriget och Fortsättningskriget som är synnerligen välkomponerade och informativa.
Karelen! – En resa, två krig & minnet av en far är solklart en av 2021 års bästa svenska serieböcker som berättar en oerhört viktig historia i flera lager om ursprung, krig och rotlöshet. Rekommenderas av hela mitt seriehjärta!!!