En fullkomligt obekant människa vid namn Nu Bergdahl har hört av sig med frågor kring ett uppsatsarbete. Dags då kanske att klara ut vissa saker. Men trasslet snarast tilltar när Sten Wadh, som är kulturarvsforskare med genusinriktning och halsstarrig samtidsskeptiker, ska veva in sina tankegångar och anfäktelser i coronans år. Hur hamnade han i kyrkofullmäktige på ett mandat för Sverigedemokraterna? Kan han få Nu att förstå det som hägrar i hans kommande projekt kring fiskekatalogen Napp och Nytt? Tvärs över staketet skymtar dessutom Bat Seba.
This is a pleasant read, about a single college lecturer living alone in the Covid-19 pandemic. There is a bit of politics, a bit of an adventure and a bit of a love story.
Jag har velat läsa något av Lars Andersson ända sedan 70- talet och nu blev det av att lyssna tack vare en hyllande recension i Expressen. Först tänker jag att det är P O Enqvists röst jag hör. Angenäm. En ensam man i ett hus på landet. En lärare på Linnéuniversitetet. Jag lyssnade ensam på landet tills en annan ensam man kom på besök. Tre belästa ensamma män, som stilla, akademiskt, vilset uppgivet och lätt försonat famlar efter fäste i tillvaron. Det suger i magen av gammal obearbetad kvävande ångest och försommaren sjuder av liv.
Den här boken ville liksom aldrig komma igång. Flera gånger trodde jag att intrigen äntligen skulle starta men allt rann ut i sanden då texten istället övergick i halv-essäiska betraktelser.
Andersson följer inte det, enligt mig, viktigaste maximet inom skönlitteraturen: "show, don't tell" vilket gör boken torr och tråkig.