Den högsta kasten

by Carina Rydberg, Jan Henrik Swahn (Contributor)

Obeveklig och skoningslös. Så beskrivs Carina Rydbergs kultförklarade bok Den högsta kasten. Efter en förödande resa till Indien befinner sig Carina återigen på sin favoritplats: vid bardisken på en av Stockholms mest klassiska restauranger PA & Co. Där sitter skådespelare och musiker, advokater och servitörer, de utvalda och de oönskade. Hon förälskar sig i en av stamgästerna, en advokat, men vad vill han egentligen? Leker han med henne, ingår hon i något slags spel?

Den högsta kasten är en bok om besatthet, svek och hämnd, och dessutom en sedeskildring från nattens Stockholm. Det är en roman avklädd sin fiktiva dräkt, en autentisk berättelse och med den visar Carina Rydbergs att själva författandet är en livsfarlig och grym hantering – det är inte riskfritt att skriva.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Novels

427 pages, Paperback

First published January 1, 1997

Reviews

[Josefin Andersson · Rating 4 out of 5]

Vad sugen jag blev på att gå på krogen.
Till och med åka till Indien.

Vad osugen jag blev på att vara kär i en advokat som heter Rolf. Eller en man med regissördrömmar som heter Kaizad.

Den högsta kasten är utlämnande. Både kall och varm. Olyckan är inte bara olycklig utan också mjuk, inbjudande, lycklig. Och så otroligt nära hela tiden. Jag imponeras av hur Rydberg lyckas återge känslorna så klart och tydligt utan att alltid riktigt beskriva dem.

Det är en bok att stanna kvar i en stund.
Innan man drar iväg till PA & co och dricker ett glas öl.

[Julia Eriksson · Rating 2 out of 5]

Betyg: 2,5
När ”Den högsta kasten” släpptes 1997 ska den ha varit något av en skandalbok. Nu, drygt 20 år senare, är den utvald till årets Stockholm läser-bok och jag läser och läser, ivrigt i jakt på den där skandalen. Men den dyker aldrig riktigt upp. Visst, det är en hel del namedropping och intima skildringar av känslor, men också långa sträckor däremellan. Den halva av boken som utspelar sig i Indien tycker jag rent av är ointressant. Behållningen är de riktigt ärliga och utelämnande bitarna. Och såklart skildringen av PA & Co, för oj vad jag blir sugen på att äta deras mat igen och trängas där bland borden på den lilla krogen. Inte som en stammisgäst, men som en nyfiken betraktare.

[Johanna · Rating 3 out of 5]

Första halvan fångade mig inte alls. Den andra nästan sträckläste jag. Det intressanta med den här ”romanen” är ju kontexten, att det är Rydbergs sanning som porträtteras och att man faktiskt kan googla fram alla som nämns. Men det går ju även ut över handlingen, det finns inte riktigt någon handling, eller något slut för den delen. Men, läsvärd tycker jag, om man läser på lite om den innan!

[Elise Erhardy · Rating 5 out of 5]

Asså ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!! Hennes ilska!!!!!!! Hon fucking la den!!!!!!! CARINAAAAAA!!

[Axel W · Rating 2 out of 5]

Blir en tvåa ist för etta för ev ogillade jag den mest på grund av att författaren verkar så jobbig. Och man måste ju skilja på verk och person

[Maria Bodin · Rating 2 out of 5]

Infohazard-bok, man blir klart olyckligare av att ha läst den, särskilt i redan sköra nyårstider.

[Maya · Rating 4 out of 5]

Tyckte om den. Bladvändare. Stockholms nittiotal. Goa. Föregångare till Lena Anderssons egenmäktigt förfarande. Skoningslös till en början, mot författaren själv och mot omgivningen. Sen skildring av ett slags omöjligt hopp om kärlek.

[Heidi · Rating 4 out of 5]

This novel still pops up in references from time to time even though it is over 20 years old. I haven't missed it either, and to my understanding it was the first Swedish autofictional novel with a very high gossip value because a number of people from Stockholm's cultural elite appear in it with their real names.

Of course it is a roman à clef, in which the 'fictional' characters . . . are real persons. But there is no scandal value left, almost every writer exposes themselves and their families nowadays.

However, I was surprised by the story and especially the ending took me completely by surprise. I was completely floored; therefore the four stars! I thought this was a Swedish version of Mr. Big and Carrie's complicated relationship but it's more twisted and dark than that. Very self-disclosing and the main character is the anti-hero here. Can bet that Knausgård was very inspired by this novel, both in style and the narrative technique or Maybe its just my lens that sees what it wants to see here.

[Nina · Rating 3 out of 5]

Roligt att ha läst denna omtalade bok till slut. Intressant att halva bokens innehåll, Indien resan, var helt ny för mig. Diskussionsfrågorna gav mer djup till historien, men själva handlingen kändes lite fattig ändå.

[Roi Rorsman]

släpp honom carina!

[Stina Arrhenius · Rating 2 out of 5]

Nejmen det här tyckte jag var en väldigt tråkig bok där jag inte brydde mig ett dugg om vad som hände med någon av karaktärerna.

[Elin · Rating 1 out of 5]

Började läsa den för att det var en gåva från blivande kollegor, och fortsatte läsa för att få det gjort. Men jag fann lite lust i det, och ska nu med lättnad lämna den bakom mig.

[Linn Rivero Mildén · Rating 2 out of 5]

”I hela mitt liv har jag velat vara nära havet. Det här är de bästa ögonblicken, tänker jag. De ögonblick då allt ser ut att vara som det ska. Man ska ta vara på dem. Man måste lära sig att vara lycklig.”

[Ida · Rating 3 out of 5]

Fin gestaltning av den upptagenhet av detaljer och petitesser som präglar den förälskades upplevelsevärld. Trovärdig. Men, liksom jag till slut tröttnar på en väns (eller, för all del, mina egna) ändlösa analyser av vad en blick, ett ord, en gest potentiellt kan bära på för mening tröttnar jag till slut också på boken. Skapar dock ett starkt sug efter att hitta en krog att bli stammis på!

[Linneanorrlen1 · Rating 3 out of 5]

3,5 🌟

[lisamargar3ta · Rating 4 out of 5]

Vet inte vad jag hade tänkt mig men inte det här? Och är det bra eller inte? Men jo jag gillar det, trots att jag inte vet vilka alla personer i boken är, jag gillar språket och hennes tankar och betraktelser om både sig själv och andra.

[karnalin · Rating 2 out of 5]

Var lite lagom fängslad genom hela boken, men kul att läsa om Stockholm och Indien på
90-talet! Att det inte är någon som ”minns tillbaka” utan att hon skriver självbiografiskt när allt nästan precis har hänt gör att den känns väldigt ärlig och självklar.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Jag har svårt att uppbåda något särskilt intresse för Goasvennar. Och vem kan egentligen säga vad som är en fördom och vad som är perception, fniss. Men som gott är finns det ett före och ett efter Indien och det är visst det som kallas livet.

Och då dyker Roffe Larsson upp. Det är ohyggligt svekfullt att Stockholmsskildringen ska kretsa kring en så ofantligt tråkig mänska som Roffe Larsson. Kom igen. Roffe Larsson?! Helvete.

Om man brukar tala om nåt sammanhang när det gäller den här boken så brukar Lundgrens "Myggor och tigrar" också ingå i det sammanhanget. Den kommer ut tio år senare och är vassare. Tio år efter det sker #metoo och är än mer vass. Vad som händer 2027 meddelas endast på detta sätt: millenniet + ekvatorn -> asfyxiofili = 27 forever.

[Hilda Renman · Rating 4 out of 5]

Carina rör sig i Indien och Stockholm, i finare miljöer bland framgångsrika människor. Hon interagerar med människor som beskrivs tillhör andra kast än hon, kast hon inte tillhör. Framförallt män, framgångsrika män som oavbrutet konkurrerar med varandra. Hon iakttar dem och ser igenom dem med en vass blick, iakttagelser som sedan skrivs ner och publiceras i denna bok. Hon är en ständig observatör av andra, vilket innebär att läsaren inte någonsin får veta vem hon är, egentligen. Trots beskrivningar av utelämnande och sårbara scener, sker dessa med en stark integritet. En mycket läsvärd bok där jag fann tydliga likheter med Alltings början, som jag tyckte mycket om.

[Eric Axdorph · Rating 3 out of 5]

Boken är uppdelad i 2 delar - första halvan är Carina i Indien som 32-åring för o skriva på ett filmmanus och i den andra är hon i Stockholms finaste kulturkretsar som huserar kring restaurangen PA&Co. Ni kan nog tänka er vilken jag var mest taggad på innan jag började läsa samtidigt blev det precis tvärtom. Delen i Indien är insiktsfull, särskilt då hon reflekterar tillbaka på sin barndom i utanförskap. Del 2 kring PA är egentligen mest skvaller, och sida upp o sida ner av utgångar och dryckesbeställningar. Min recension kan sammanfattas med som min pappa sa ”en pladdrig men underhållande bok”

En stark 3a ändå men inte mer än det.

[Norah Una Sumner · Rating 2 out of 5]

would love to know how my professors picked books for this semester... just what the process behind it was.

[Annika Kronberg · Rating 2 out of 5]

Hade kunnat vara bra mycket kortare. Helt okej bok kanske men hände typ inget

[Sandra Söderberg · Rating 2 out of 5]

Långrandig

[love frisell]

först tar vi manhattan. sen tar vi berlin

[katimilxoxoxo · Rating 4 out of 5]

Carina gossipar om alla i Stockholm <<33

[Thomas Stroemquist · Rating 2 out of 5]

Carina Rydberg can write, but this inexplicably praised somewhat autobiographical book takes some work to drudge through. Maybe would have been more interesting if you were familiar with one of the very real and very harshly described people of the "in" places in Stockholm of the late 90's. And then again, maybe not.

[Peter Hellström · Rating 1 out of 5]

n rakt igenom ointressant bok som fått alldeles för mycket uppmärksamhet. Jag ser inte nöjet i att sida upp och sida ned ta del av författarens problem och synpunkter om folk. Som En kossas dagbok, fast med betydligt mer magont och ångest.

[My · Rating 3 out of 5]

3,5!! Tyckte mycket om att läsa den, sidorna rann fram. Men lämnas inte med så starka känslor nu när den väl är slut, vet inte om den gjort särskilt mycket avtryck alls. Men som sagt en härlig läsupplevelse

[Ellen · Rating 4 out of 5]

Nej men den här var så bra. Skippa Egenmäktigt förfarande och läs den här!

[Elin · Rating 2 out of 5]

Hm, vad tyckte jag om denna bok? Kände genomgående att jag bara läste om en galen kvinna, och förstod mig aldrig på henne. Tyckte tonen var lite märklig. Och därför kanske jag läste slarvigt men jag förstod aldrig vikten av första delen, dvs Kaizad. Det kanske är för att man är avtrubbad kring vad en ”hemskhet” ska vara, för hon säger ju sedan att det var en våldtäkt och sedan ett utnyttjande (i alla fall emotionellt - eller var det det?). Jag kände mig dock förvirrad kring varför det hände, varför besattheten satt kvar, och den stora hämndlysten, som kanske kulminerade i denhär boken.

Samma känslor hade jag under första parten av Rolf-delen. Däremot kändes det som att det lyfte när deras ”relation” avslutades. Då blev det mer av det jag hade hoppats på - en kärleksroman med Stockholms krogliv som scen.

I allmänhet var det en okej bok, men jag hade nog fått för mig att det skulle vara mer ”chick lit” än jag upplevde det som, och därför var jag nog besviken i början.