Varför blir det aldrig fred mellan israeler och palestinier? Sedan slutet på 1800-talet har judar och araber kämpat om herraväldet över området mellan Jordanfloden i öster och Medelhavet i väster - ett territorium inte större än Västergötland.
Det är en närmast perfekt konflikt territoriell, existentiell, religiös - med två sidor som båda ser sig som offer, som tolkar historien diametralt olika och som misstror varandra fundamentalt. Men kan en historia av krig och lidande förbytas i en ljusare framtid och vilka är vägarna bort från politiska låsningar och ständiga våldscykler?
I Den perfekta konflikten skildrar Johan Berggren, tidigare rådgivare till Tony Blair och bosatt i Jerusalem 2013-2017, vår tids mest svårlösta konflikt, dess historiska grunder, de stora utmaningarna och vägarna mot en eventuell lösning. Boken bygger på författarens egna erfarenheter från fyra år i konfliktens fysiska epicentrum, från hans resor runt om i Israel, Västbanken, Gaza och regionen samt ett 60-tal intervjuer med allt ifrån religiösa israeliska bosättare till radikala palestinier. Utan att väja för de svåra frågorna - ockupationen, bosättningarna eller arabisk antisemitism - argumenterar Berggren trovärdigt för att tvåstatslösningen trots allt har framtid.
Vad jag kan bedöma en så neutral bok som bara går, med insikter från de mest slutna rum. Intet förskönande och med kritik åt båda håll, men med en tydlig bild av hur en lösning skulle kunna se ut och vad som skulle krävas. Nu behöver jag inte läsa mer böcker om den här konflikten.
Jag beställde den här boken strax efter 7e oktober för att jag ville förstå varför det hände. Jag upplevde att många runtomkring mig hade starka åsikter åt än den ena och än den andra sidan men kände att jag själv kunde alldeles för lite för att uttala mig. Jag har läst några sidor i taget innan läggdags, ibland med långa uppehåll, en så komplex konflikt låter sig inte förklaras som en bladvändare och således har det tagit mig 1,5 år att läsa ut den. Under den här tiden har världens vänts upp och ner: det har varit en bisarr upplevelse att läsa Berggrens hoppfulla ord om tvåstatslösning och samtidigt höra om de människorättsbrott Israel begår dagligen i Gaza. Särskilt smärtsamt var det att läsa epilogen där han sätter så stor tilltro till USA som räddaren i nöden. I april 2025 känns det hopplöst osannolikt. Världen är en helt annat plats än den var när boken utgavs 2021, ja till och med bara än för 1,5 år sedan. Men ja, läs boken, den kommer ge dig mer förståelse för båda sidor, det enda botemedlet i alla konflikter.
En bok som gav mig mer insikt i konflikten och som lärde mig mycket. Dock är jag ovan att läsa böcker med så mycket fakta på en och samma gång vilket gjorde den lite svårare att ta sig igenom för mig. Det är sorgligt att läsa sista kapitlet ”En ljusare framtid” medvetandes om hur det ser ut idag men jag hoppas att freden i epilogen kan förverkligas i framtiden.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Fantastiskt bok!! Förutom en balanserad genomgång av historien och vilka grupperingar (Haganah, Irgun, Sternligan, Muftins grupp, PLO, Kvartetten och arabförbundet) som har gjort vad.
Framförallt så ligger bokens värde i att den presenterar vilka konkreta förslag som båda sidor kan enas om. Några av dessa är: landbyten som gör att 80% bosättningarna kan bli Israeliska eftersom de ligger på gränsen till Israel (Palestina får mark av dagens Israel i utbyte), Israel erkänner sin roll i Nakban och instämmer i den moraliska rätten för Palestinier att återvända, men att då cirka 30 000 människor faktiskt får återvända för att Israel inte ska förlora sin judiska kraktär, internationella styrkor tar på sikt över skyddet av Jordandalen, erkännande av en Palestinsk stat och Israeliska, amerikanska, EU, arabiska investeringar i denna stat, demokratisering av denna Palestinska stat för att avbryta auktoritära strömningar under Abbas.
Nu i dagsläget (27 december 2025) är utsikterna kanske inte lika värdelösa som man kan tro eftersom en mer kritisk (realistisk kritisk) hållning till Israel växer fram i EU och USA. Israel är den starkare parten (därav varför man måste ge Israelerna den respekt de förtjänar för deras statsplanerande/byggande) och har varit sen sexdagarskriget 1967. Israelerna måste tvingas till viss kompromiss trots sin starka ställning eftersom Palestinierna har gjort en enorm kompromiss 1988 under Arafat där man accepterade Israel på 78% på det historiska Palestina. Palestina måste nog också göra några ytterligare kompromisser också.
På många sätt en initierad, tät beskrivning som redogör för en mängd intressanta perspektiv på och ingångar till att förstå konflilten. Avsaknaden av lantmäteri på Västbanken är till exempel en intressant problembeskrivning. Berggren är diplomat och det färgar hans övergripande beskrivning. Utifrån-perspektivet är emellanåt minst lika påtagligt som inifrån-perspektivet. De israeliska företrädarna beskrivs, liksom de palestinska, återkommande som ett hinder för fredsprocessen men att de israeliska ledarna är representanter för folkviljan och att folkviljan värdesätter säkerhet över allt annat relativiseras, liksom sambandet mellan ökad palestinsk självständighet och ökade våldsamheter. Som utomstående kan Berggren kosta på sig alla möjliga upptänkliga lösningar, inget hinder är för stort, men för de inblandade på båda sidor är insatserna förstås högre.
En perfekt introduktion till konflikten mellan Israel och Palestina, skriven av en person som ägnat flera år av sitt liv åt att bidra till en lösning. Trots mängder av fakta och detaljer, som belyser konfliktens oerhörda komplexitet, lyckas Johan Berggren förmedla en historia som intresserade lekmän kan ta till sig. Det är genom hela boken tydligt att han är en sann vän av både Israel och Palestina och att han genuint tror på en tvåstatslösning som respekterar båda parters behov av trygghet, värdighet och demokratiska rättigheter. Som läsare vill jag verkligen att det ska bli så, även om det ser oerhört mörkt ut efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 och Israels efterföljande extremt hårda krigsföring.
Förutom mycket som repeteras i slutet av boken, blir den i viss mån i sin brist på verklighetsförankring i nära framtid när man nämner 7e oktober 2023. Historiskt sett har boken värde, men det tydliga ömkandet för de palestinska araberna har ingen ände. I epilogen önskar författaren ett lyckligt slut och en tvåstatslösning, men som jag nämner ovan är den olöslig där arabens blodtörst är större än längtan efter fred.
Så ska de skrivas, faktaböcker om liknande ämnen. Mycket bra m a o. Lite tomgång mot slutet med upprepning av lägesbilden men en optimal bok för den som vill förstå konflikten. Skriven 2021 hamnar Berggren skrämmande nära dagens situation.
Det här är nog den perfekta boken för den som vill ha en bakgrund till konflikten, hur båda sidors argument låter och möjliga vägar framåt. Författaren har vinlagt sig om att ge perspektiv från båda sidor i konflikten.
För att lätta upp och göra levande får vi även bilder från Johan Berggrens egen tid i Israel och Palestina. Hans position som diplomat har öppnat upp dörrar till många intressanta människor bland både israeler och palestinier.
Bra bok, som jag aldrig kommer ångra att jag läst.
Svagheter: Inte nödvändigtvis upprepande, men ändå långdragen på något märkligt sätt. Det man har förstått på s. 100 förstår man också på s. 400.
Fördelar: Måste dock hylla Berggrens konstruktiva ansats, att våga fundera över potentiella lösningar på konflikten, och inte se hindren. Känns, senaste året till trots, som hoppfullt.
Sista 50-100 sidorna de bästa. Epilogen blir tragisk att läsa, i och med dess orimliga förhoppningar i efterhand. Istället för att vara Berggrens naiva vision om 2033, kan det kanske vara möjligt längre fram.
Inte nödvändigtvis fel på språket eller författaren för denna bok. Den var bara så otroligt tråkig. Jag hade så svårt att ta upp den och fortsätta läsa, ville bara läsa en mer koncis variant! Dessutom, är författaren verkligen neutral? Det kan diskuteras.