Som alltid är Karlfeldt bäst när han lyfter fram växterna, naturen, och helst att de får lyfta känslor. Som 'Mikrokosmos' och gärna lite Fridolin-humor. Minnesvärd är 'Längtan heter min arvedel', 'Dina ögon äro eldar', 'Äppelskörd' och 'Kom i lunden'.
Annars är det ju 'Dalmålningar på rim', de naiva ordmålningarna, som i en anda av kurbitsmålning vill plocka fram vardagen i det lantliga Dalarna, och lyfta den till biblisk höghet - som hade fastnat i mitt minne - trodde jag!?. Men nej, det visar sig att den enda som jag verkligen minns är "Jungfru Maria" - alltså den som börjar:
'Hon kom utför ängarna vid Sjugareby, Hon är en liten kulla med mandelblommans hy, ja, som mandelblom och nyponblom långt bort från väg och by'
Resten håller inte för mig. Allt har blivit föråldrat, kan inte väcka genklang i mig.