"Två saker har jag velat här i livet: skriva långa dikter och få ett litet barn. I ingetdera har jag ännu lyckats"
Anna Charlotta von Stapelmohr, gift Schröderheim, är kär väninna till Bellman och uppskattad vid hovet – eller var, tills hennes vassa tunga förpassade henne ut i kylan. Nu är det 1790 och hon tecknar ner sina minnen. Kvick, litterär och ironisk målar hon upp sitt liv med familj och vänner, kärlekar och fiender.
God natt Madame är en roande, sorglig och nästan sann roman om en kvinna, som inte lät sig begränsas.
Anna Charlotta von Stapelmohr (Schröderheim) isn't someone I know anything about and I was little put of with it being an almost true story. Most stories about famous is, I guess. But I know nothing about her going in. So I was a little fussed learning things that wasn't true. Nevertheless this was an enjoyable read and I quite enjoy Carina Burham books. Had a moment a few years ago when I read a lot of her books and was afraid I wasn't going to enjoy her anymore but luckily I did. This had some elegant classic feeling to it, even though being written in 2016
Det är ett annat 1770tal som beskrivs än det av Dag och Natt (1773). Men ett väl beskrivet sådant. Tråkigt nog är det vad som är mest intressant, det gamla Stockholm med omnejdsom målas upp. Karaktärerna blir aldrig något jag bryr mig om.
Det som har fått mig stt fastna för Burmans författarskap är dels dom stämningar som hon lyckas frammana, och dels det målande (och ibland svårlästa, för den som inte kan franska, tyska osv.) språket. Handlingen blir för mig ofta sekundär. Det stämmer även i God natt madame. Den skrivs i förstaperson där Madame i nutid (1790) tänker tillbaka över åren som gått. Graviditet är en central tråd i handlingen, såväl som varför hon har "fallit" och nu är avskydd hos hovet och av hela Stockholm. Det knyts ihop i slutet, men det känns hastigt och outvecklat efter att ha byggts upp under hela boken. Handlingen utvecklas framförallt genom hennes reflektioner i nutid, och återblickarna blir som vinjetter med olika stämning. Självbiografiformatet fungerar mycket bra här, och jag är glad att Burman använder det istället för dagboks- eller brevformat som i tidigare böcker. Här får Madame utrymme att kommentera och reflektera över skeenden och sina minnen. Det är mycket välskrivet och om vartannat trivsamt, humoristiskt, hjärtskärande och (tyvärr) lite trist. Berättelsen lider kanske av att vara så hårt bunden av att förhålla sig till faktiska händelser och personer, vilket förklaras i efterordet. Överlag en mycket läsvärd bok för den som har ett historiskt intresse eller (som jag) är fäst vid Burmans sätt att skriva.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag var lite tveksam om jag skulle ge denna bok 4 stjärnor, men gör det ändå. Det var tyvärr något som saknades i berättelsen. Jag väntade och väntade på att det skulle hända något riktigt spännande, men det blev aldrig av. Jag kanske förväntade mig lite mer intriger och kärleksaffärer. Men trots det var det en spännande läsupplevelse med fascinerande historiska fakta. Boken är välformulerad och har ett rikt språk. Jag blev faktiskt ganska kär i Lotta Stapelmohr/fru Schröderheim och hennes tankesätt. Det var intressant att följa hennes förvandling från en naiv flicka till en mogen och intelligent kvinna.
En vackert skriven och väl genomtänkt bok, mycket väl efterforskad men handlingen blir tyvärr aldrig riktigt intressant nog för att bli medryckande, ibland blir det rent av tråkigt. Jag hade höga förhoppningar på denna men tyvärr kändes den lite platt.
Som gammal humanist uppskattade jag den här boken. Huvudpersonen är en intressant bekantskap och boken är skriven på ett sätt som känns autentiskt. Ett plus för alla tidstypiska uttryck, men jag gissar att en person som inte kan franska har svårt att hänga med i en del svängar!
Jag anser mig vara en van läsare som harvar mig genom det mesta, och älskar böcker med historiskt tema. Men den här klarade jag av att läsa hälften av, sedan lade jag ner projektet. Språket är högtravande och krångligt och har inget flyt.
Blir nästan lite starstruck av att läsa om en kvinna som kände Bellman, och umgicks med honom och andra personer runt kungen i 1700-talets Stockholm. Tog dock lång tid att vänja mig med att hon kallade honom Bella...bra bok!