År 1965 debuterade Torgny Lindgren som författare med diktsamlingen Plåtsax, hjärtats instrument. Det blev starten på ett fantastiskt författarskap. Sedan dess har han skrivit drygt tjugo böcker, huvudsakligen romaner och noveller, invalts i Svenska Akademien och tilldelats ett antal priser, däribland Augustpriset, Selma Lagerlöfs Litteraturpris och Övralidspriset.
Torgny Lindgren har blivit en av våra allra mest framstående litterära röster och samtidigt en av våra mest lästa och älskade svenska författare.Vi firar i höst hans femtio år som författare med återutgivningar av hans samlade noveller i Berättelserna, liksom Nåden har ingen lag, som rymmer romanerna Hummelhonung, Pölsan, Dorés Bibel samt Norrlands akvavit, alla från Västerbottens inland.
Gustav Torgny Lindgren was a Swedish writer. Lindgren was the son of Andreas Lindgren and Helga Björk. He studied in Umeå to become a teacher and worked as a teacher until the middle of the 1970s. He was for several years active as a local politician for the Swedish Social Democratic Party. In the 1980s he converted to the Catholic faith.
Lindgren began as a poet in 1965 but had to wait until 1982 for his breakthrough, with The Way of a Serpent (Swedish: Ormens väg på hälleberget). Lindgren has been translated into more than thirty languages and was one of Sweden's most internationally successful contemporary writers. He became a member of the Swedish Academy in 1991.
Vilken berättare han var Torgny Lindgren! Jag har bestämt mig för att läsa allt av honom. Hans böcker bör i första hand konsumeras med öronen då hans dialektala läsning förhöjer upplevelsen men också för att den muntliga traditionen låg honom varmt om hjärtat. Tydligen kunde han hålla långa texter i minnet.
Berättelserna är en novellsamling från 2015 med med Merabs skönhet och Brokiga blads vatten för att nämna några kända. Här finns historier med motiv från Västerbottens fattiga landsbyggd och magiskt realistiska berättelser om Selma Lagerlöf bland andra. Religion, filosofi, litteratur, psykologi, natur och historia är genomgående teman. Med varm hand skapar han sina udda karaktärer vars kulturer dansar i takt och ännu oftare i otakt.
”Det finns ingen mäktigare kraft i världsalltet än en moders förbannelse över sin son. En moders förbannelse är väldigare än åskan och norrskenet och skogsbranden och det forsande vattnet och termodynamikens alla lagar.”
Denna komediant skriver om det existentiella och filosofiska på ett sätt som inte sällan får mig att skratta till högt. Den som har läst Lindgren tidigare känner igen den hotande faran i tuberkulosen och galenskapen, båda dessa har författaren erfarit. De högtstående transcendenta spörsmålen finns alltid med, de mest heliga är inte sällan vanliga bondlurkar. Han tappar aldrig markkontakt, köttet är en viktig del av människan enligt Lindgren, händerna inte minst.
”Mycket av köttet hade fallit bort av honom, men han var botad. Och Gammburmans sade ”Bara han nu kommer ut i arbetet åter.” Men han sade ”Varför skulle jag taga uti och arbeta? Livet är förmer än arbetet. Att arbeta är icke detsamma som att överleva.””
Jag tycker mycket om att karaktärerna som Lindgren skapar och jag hermeneutiskt läser, tvingas underkasta sig antingen naturen, Guds vilja eller slumpen. Här finns inte ett spår av den urbaniserade självgoda människan som inte längre tror på slump och som vägrar acceptera att alla inte kan få allt. Och vad värre är, hon tror att allt det goda hon belönats med beror på hennes egen ansträngning. Den enskilda människan i Lindgrens berättelser förlorar flerfaldigt mot naturen när det kommer till att ta upp stubbar och stenar ur åkern samt att hitta vatten. Men det ska sägas att i Lindgrens texter finns ständigt en tvetydighet så att var och en kan finna sin tolkning.
En beskrivning jag fastnar extra för är att någon gräver, en annan äter gröt, i fyrkanter. Vilken fantastisk metafor för människans behov av att domesticera och kontrollera. Min favoritkaraktär är Moster Lydia i ”När prinsen kom till byn”.
”Hon var en tragisk människa men hon visste det inte därför kunde därför hon ofta unna sig att vara lycklig.”
Gran mérito de este libro lo tienen los traductores. No sé ni una palabra en sueco, y desconozco cómo será la literatura de Lindgren en su idioma original, pero la traducción al español tiene (¿mantiene?) una poesía y un manejo de la puntuación bello e innovador por partes iguales. El tema es que, lamentablemente, los argumentos de los cuentos dejan bastante que desear. Con la excepción de tres o cuatro cuentos lindos, el resto realmente parece un ejemplo de "vamos a escribir lo que salga, así la inspiración me encuentra trabajando", excepto que la inspiración no lo encontró nunca a Lindgren y el resultado es tan confuso que ni siquiera podés dárte cuenta de sí fue un cuento malo o no.
Föreställ dig att du sakta börjat göra kväll, du har skrubbat gaddarna, släkt lamporna, druckit ett glas vatten, låst ytterdörren och ställt väckarklockan. Nu ligger du nerbäddad i sängen och din dag har varit helt okej, kanske till och med ganska bra? Bredvid sängen ligger en pocketbok med en samling noveller. Varje novell är bra. En del noveller är jättebra. Du väljer en novell och du kastas oftast in i en berättelse som utspelar sig i norra Västerbotten, men i vissa fall kan du hamna någon annanstans. Det spelar ingen roll. För även om dessa berättelser är uppdiktade så känns det snarare som att få lyssna på någon finljuga om hur det var och hur det verkligen ligger till. Vardagens lunk kan i sig vara enbart stånk och stön, men återberättas på ett sätt att den känns som en vacker tavla, eller övernaturlig och magisk. En novell är lagom lång för att vagga dig till sömns. Så precis innan du somnar in tänker du att visst vore livet lite bättre om det hängde hatmotiverade väggbonader överallt i din bostad?.
Berättelserna av Torgny Lindgren - Sammanfattning: 8/10 Suverän samling kortare berättelser. Man gör klokt i att läsa en berättelse och lägga ifrån sig boken en stund innan man tar sig an nästa. Annars blir det nästan för mycket galenskap att smälta. Favoritcitat: "Hon var en tragisk människa, men hon visste det inte, därför kunde hon ofta unna sig att vara lycklig." - Berättelse: 8/10 Utförande: 9/10 Karaktärer: 7/10 Miljöer: 8/10 - Uppläsning: 10/10 - simongonefishin@gmail.com
Det är enkelt att tycka om Torgny Lindgrens noveller, eller ja, texter generellt. De här novellerna är skrivna med lätt och träffsäker penna, ofta underfundiga, alltid med glimten i ögat. Lite extra glad blir jag av hans noveller om livet i Västerbotten. De är brillianta och en stor kulturgärning i sig självt.
If you love his novels, you will delight in his short stories. Pick up the collection and randomly start reading, and you will feel more at peace with the absurdities of the human condition afterwards!
Har ärvt kärleken till Lindgren efter mamma, och tur är väl det. Den här boken bor, med all rätta, i min bokhylla sedan en lång tid tillbaka. Moster Lydia och prins Eugen är några favorit-typer som emellanåt dyker upp.
Veldig mykje her er veldig bra, men den absolutte toppen av kransekaka er den siste forteljinga, den om prins Eugen og målaren Brokiga blad. Makelaust.
Läst, först genom att lyssna på de som finns inlästa av mästaren själv som ljudbok, sedan de som inte är inlästa i var och en novellsamling som ingår. Se dem separat för intryck och stjärnor.