Möjlighet till självhushållning på charmig gård utanför Kopparberg, står det i annonsen i tidningen Land. Basse och Kajsa har tröttnat på sin inrutade tillvaro i Örebro och bestämmer sig för att prova livet på landet. Nu ska de odla, snickra möbler och sköta gårdens hästar, som hyresvärden lämnat kvar. Kanske kan idyllen laga sprickorna i deras förhållande.
Men livet på gården visar sig bli tuffare än de tänkt sig. Både hästar och bin är rymningsbenägna, ladan är fallfärdig och kålmaskarna äter upp stora delar av odlingen. Dessutom lägger grannen Per-Arne ständigt näsan i blöt. Och så finns det en person i parets förflutna som Kajsa gömmer sig från …
En medelmåttig feelgood utan någon direkt handling. Kajsa och Bastian (ett par som man undrar varför de fortfarande är ihop) får för sig att de ska flytta till landet. Vad det skulle kunna innebära är nog helt olika för de båda då de har helt olika drömmar om framtiden men det pratar de förstås inte om. Det går på och på och jag längtar bara tills boken ska ta slut. När den väl är det inser jag att jag totalt missade slutet iallafall och därmed också meningen med allt.
Basse o Kajsa hittar en annons på en gård i Kopparberg. Så dom flyttar från Örebro till gården. Dom får en lista på allt som ska göras. Och dom börjar. Men det dom missar är att kommunicera med varandra. Dom kör sina egna race. Sedan en dag står kajsas syster på gården och gamla minnen kommer ifatt! En riktig rolig bok och man blir eftertänksam när man läst klart, vad eller hur skulle dom gjort osv.
Det tar lång tid för mig att komma igenom den här boken, och jag kan egentligen inte sätta tummen på varför. Den är väl okej, ganska händelsefattig feel-good. Jag tror att mitt betyg säger mer om mig själv just nu, än om boken. Men den fångade mig aldrig, jag kom inte in i den och jag struntar egentligen i huvudpersonerna.
Kul med en bok som utspelar sig i trakten, men tyvärr varken en handling som fångar mig eller karaktärer jag kan relatera till. Mer feel bad än feel good.
Som jag längtat att få läsa en ny bok av Karin Jansson, efter att ha läst hennes förra bok Sweet Home Dalarna, som jag verkligen tyckte om.
Den här boken når inte riktigt dit och jag kan ärligt talat inte placera den i Feelgood facket heller, ärligt talat vet jag inte i Vilket fack jag hade lagt den, men boken känns lite spretig och jag förstår egentligen inte syftet med att ha skrivit boken, då den egentligen inte berättar någon Story, som har en grund att bygga ifrån. Den känns alldaglig och den gav mig egentligen ingenting. rörig och spretig utan meningsfullt innehåll, sammanfattar tyvärr Denna boken