”Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle” skrev Ali Esbati i mitten på 1990-talet efter att Lasermannen, John Ausonius besköt och dödade människor med utländsk bakgrund på öppen gata i Stockholm. Lasermannen högerextrema terror föddes inte i ett vakuum. Terroristens politiska motiv var framsprungna av den högerpopulistiska och främlingsfientliga retorik Ny Demokrati chict och affärsmässigt stod för i början på 1990-talet.
Ali Esbati höll ett föredrag i Utöya för AUF det norska ungdomsförbundet för arbetarpartiet den 22 juli 2011 när Anders Behring Breivik attackerade lägret. 77 människor, majoriteten barn och ungdomar miste livet den dagen.
10 år efter Utöya är en bok om bitvis Esbatis personliga uppgörelse av Utöya både före och efter. Esbatis ambition stannar inte där dock, utan höjer sin personliga berättelse till en skarpsinnig och vass politiskt analys av den samtid den högerextrema terrorn görs möjlig i.
Esbatis största och starkaste budskap i min mening är argumenten för hur den högerextrema politiskt motiverade terror som utfördes av Breivik inte kan ses avskilt från det samhälle och den politiska kontext den sker i. Ty Breivik, liksom andra liknande terrorister så som Lasermannen bar på ett islamofobiskt och hatisk tankegods som i den samtiden spreds, skrevs, och debatterades om från esoteriska bloggar på internet enda upp till det offentliga finrummen.
I ett samhällsklimat där det offentliga samtalets nivå av anständighet skyndsamt sänker tröskeln för vad är normalt att säga och göra normaliseras förakt och hat mot den ”andre”. Det är då en och annan galning förmår sig ta klivet över.
För att parafrasera Lasermannen: ”Jag gjorde bara det alla andra tänkte på.
Anledning till att denna boken inte får fem stjärnor är att Esbatis sätt att skriva är avsett för vana läsaren med nästintill krav på en viss politisk förkunskap, samt överarbetad på vissa platser när politikens olika debattingångar diskuteras och dissikeras.