Historier om tröst

by Ida Hegazi Høyer

Tre städer. Tre möten. Tre berättelser.

I Historier om tröst visar norska Ida Hegazi Høyer hur möten med nya platser och människor kan få oss att ifrågasätta vilka vi är, hur vi ser på oss själva eller vill bli sedda. Hur språket, eller språklösheten, kan kasta oss ut ur det trygga och välbekanta, men också föra oss samman. Det handlar om vanor och begär, om förlustelse och förtappelse, och om makten i det tillfälliga. Om hur osynlig skillnaden kan vara mellan ensamhet och tillhörighet – liksom gränsen mellan att älska och att utnyttja någon.

Ida Hegazi Høyers prosa är intensiv, mörk och skarp, och de tre kammarspel hon iscensätter i Historier om tröst är samtidigt subtilt kopplade till centrala politiska och sociala frågor i dagens Europa.

Genres: Short Stories, Fiction, Audiobook, Scandinavian Literature, Contemporary

216 pages, Paperback

Published April 21, 2021

About the author

Ida Hegazi Høyer er opprinnelig dansk-egyptisk, har røtter i Lofoten, og er oppvokst i Oslo. Hun har studert sosiologi, men nå skriver og bor hun i Oslomarka.

Reviews

[iva° · Rating 3 out of 5]

ida hegazi høyer: priče o utjesi
preveo s norveškog: munib delalić
filipid, 2023., 153 str.

tri priče naizgled nepovezane, ali neimenovanu protagonisticu možeš zamisliti i kao ljepilo koje sve te priče povezuje u cjelinu. tri priče prikazuju tri ljubavne veze, svaka ima neke svoje naglaske... u prvoj to su perfekcionizam i okp, u drugoj lezbijska veza, tj. ispitivanje vlastitog seksualnog identiteta, u trećoj promiskuitet i strah od zaraze spolno prenosive bolesti. sve ih međusobno povezuje pretjerana potreba za bliskošću, intimnošću... to su veze koje nastaju na temelju flerta, jednog dubljeg pogleda, veze u kojima seks i teške ljubavne riječi padaju već isti ili drugi dan pa su stoga prožete zbunjenošću, površnošću, napetostima i neutemeljenostima.
autorica se bavi psihologijom bliskosti (ali i samoće), podastire nam misli i emocije, otvara nam glave i srca tih nesretnika koji se doimaju kao likovi bez jasno definiranih stavova, želja i potreba... uzimaju od života ono što im se nađe pod rukama, sve u potrazi za srećom i satisfakcijom, a što ih, na koncu, ipak ostavlja praznima.
ono što je naizgled "život punim plućima" nije nužno ujedno i izvor sreće.

[Rebecka Nyman · Rating 5 out of 5]

En mycket känslosam bok som stannar kvar efter att sista sidan är läst och pärmarna slås igen. En något poetisk berättelse där sättet Ida Hegazi Høyer berättar på ger utrymme för läsaren att relatera på sitt sätt och att tolka efter egna erfarenheter. Språket är vackert och säreget. Dialog vävs in i texten. Varje möte är en enda lång berättelse. En intensiv historia där alla tre möten och dess människor har något som knyter samman. Därmed behålls den röda tråden även om det är tre separata berättelser. Det händer inte mycket men samtidigt händer det massor. De är alla på ett eller annat sätt ensamma själar ute i världen som söker efter någon att ha bredvid sig där relationen lever efter individernas egna villkor. Till slut övergår det de trodde sig vara svartvitt till att bli en grå, dimmig tanke. Vem tillhör vem och vem utnyttjar vem? När passeras gränsen mellan att utnyttja och att älska?

[Julia Eriksson · Rating 4 out of 5]

Tre berättelser om tre fristående karaktärer som alla söker efter trygghet och tröst. Hegazi Høyers språk är varsamt behandlat och noga uttänkt, en smula poetiskt och fyllt av precisa skildringar. På ett sätt gör det berättelsernas teman sekundära, istället är det stämningarna och karaktärernas tankar som tar det mesta utrymmet. En fin bok av en författare jag gärna läser mer av.

[Kasper · Rating 3 out of 5]

3,5

[Ingvild Lillemoen Hjelle · Rating 2 out of 5]

2.5. Relativt fine fortellinger med en del gode refleksjoner om ting og tang. Ble bare litt kjedelig og handlingstomt og jeg fikk sjeldent lyst til å plukke opp boken for å lese videre.

Er riktignok i en dårlig leseperiode:( kan noen anbefale meg noe skikkelig bra

[Ja, naturligtvis · Rating 3 out of 5]

3.5!!

[Thea · Rating 4 out of 5]

Tre langnoveller med ulike hovedpersoner som har til felles at de søker nærhet og trøst. De starter opp alene men finner seg i en intim relasjon til en annen underveis, også ender det på ulikt vis for hver av dem. Veldig fin, lettlest litteratur, skrevet på godt språk

[Julia Jedeberg · Rating 3 out of 5]

3,5

[Silje · Rating 4 out of 5]

4.5

[jo-booksy · Rating 4 out of 5]

Det här är bok nr 13 i min Challenge 2024 som jag har satt upp vid sidan av ordinarie GR Challenge. Den går ut på att läsa minst 12 böcker från länder och/eller av författare som jag inte är bekant med sedan tidigare. Avsikten är främst att upptäcka nya bekantskaper och spännande, intressanta platser i olika delar av världen. Jag vill "uppleva liv jag aldrig har levt, bredda mitt perspektiv och vidga mitt universum" som det så vackert heter. Nu har min egen utmaning spårat ur för länge sedan men det får väl bli så att ambitionen i år är att försöka "läsa nytt" i den mån det är möjligt, typ.

Jag tänker inte ge mig in i någon djupanalys kring teman i boken (saknar den kompetensen) utan nöjer mig med att konstatera att det kostade på en del att läsa de här berättelserna. Men det var belönande och värt mödan. Bortsett från en del saker som är "lite för grova för min smak" skulle jag säga att boken är mycket läsvärd och kommer att stanna hos mig långt efter att jag har lagt den ifrån mig. Den hamnar på min top-2012-2024-lista. Solklara 4 stjärnor, kanske 4,5.

Så här gick mina tankar under läsningen

Efter första berättelsen: Första berättelsen utspelar sig i Lissabon och resenörden i mig följer glatt med till Miradouro de São Pedro. Stämningen är skön och behaglig men ganska snart inser jag att jag blir invaggad i ett bedrägligt lugn och vill vara på min vakt. Det blir mer och mer olustigt, aningen otäckt. Upp till läsaren att tolka slutet som väcker olika känslor. Blir omtumlad och vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det som hände. Berättelsen får 4 starka stjärnor från mig.

Mitt i andra berättelsen (rätt tydliga Berlin-vibbar): Inte alls samma flyt i andra berättelsen, mer "urk och blääh"... Känner mig inte så bekväm med alltför detaljerade sexbeskrivningar. Ja, eller det beror förstås på hur de framställs och meningen är säkerligen inte att det ska vara soft och fint. Men stämningen är mindre obehaglig än i den första berättelsen. Storyn känns rätt rörig och jag får inte riktigt grepp om den. Det blir 3 stjärnor för denna.

Efter att ha läst ut tredje berättelsen och därmed hela boken: Jag tycker bäst om den sista berättelsen från Bryssel som är mer lättsam. Det är i och för sig ganska oviktigt att den utspelar sig just där men det är hög igenkänning på ”den multikulturella miljön” som huvudpersonerna raljerar kring. Njuter av läsningen. Jag drar på smilbanden några gånger och har en liten tår i ögat på slutet. Berättelsen är så sorglig utan att vara alltför tung. Den kunde inte ha slutat på något annat sätt och jag drar en suck av lättnad.

Vill självklart läsa mer av Ida Hegazi Høyer.

[Marie · Rating 5 out of 5]

Jeg har aldri lest en bok av Ida Hegazi Høyer som ikke har beveget meg. Heller ikke nå. Hun forteller historier så levende, så ærlig, brutalt ærlig. Hun peker på dobbeltmoralen og løgnene hos oss mennesker. Morbiditeten, og det vakre. Både kynisme og naivitet. Sårbarhet, råhet.

Jeg liker at en av hovedpersonene på et tidspunkt påpeker hvor morbid det er å skrive om groteske detaljer i drap, samtidig som forfatteren i denne boken også gjør nettopp dette via-via. Underfundig, ironisk. Kritiserer vår egne sære fascinasjon av det morbide.

Blir jeg skamfull? Eller blir jeg interessert? Er disse livene, som fremstår som mer spennende enn mitt, noe jeg ønsker meg? Er andres smerte alltid mer romantisk og idyllisk, er det bare en "gresset er grønnere på den andre siden?"-situasjon. Jeg vil ha spenning, men ikke sånn. Men jeg vil lese om det.

Hva vet vi egentlig om menneskene vi møter? Hva vet vi om menneskene vi kjenner?

Jeg elsker denne boken! ... Men kan hende kjenner jeg den egentlig ikke. Det er jo også en form for kjærlighet.

[Jacqueline · Rating 4 out of 5]

Three stories about three young women who live for a short stay in three different big cities. Three random meetings that lead to a non-binding relationship. Two unknown men, one unknown woman.
The stories are about loneliness, about the longing for another person, about physical desire, about uncertainty, about the power relationship between two people, about sexual pleasure. There is a strong tension in these stories. The descriptions are tender and raw.
Høyer is a gifted writer. A rhythmic writer. She chooses every word carefully. The sounds, word sequences and repetitions strengthen the tension in the stories and seduce the reader. Hegazi Høyer was voted one of Norway's best writers under the age of 35 in 2015. This was well deserved.

[Linda Ness · Rating 3 out of 5]

Egentlig 2,5 stjerner, fordi jeg klarer ikke å bestemme meg for 2 eller 3. Når du tenker på den neste boken du har tenkt til å lese under hele lesningen, da tyder det på at du ikke liker det du leser atm. Men noen ganger er fortellingene skikkelig gode. Og det er en intimitet mellom de forskjellige møtene (særlig i den første og den tredje) som jeg likte svært godt. Men så var det de karakterene og språket jeg til tider ikke forstod. Vil dog lese noe annet av forfatteren, jeg har troen på at det er noe jeg kommer til å like med skrivingen hennes.

[Emma Widstrand · Rating 3 out of 5]

Det är trevligt att läsa kortare berättelser ibland. Att få en snabb inblick i en karaktärs liv, där det mest läggs fokus på det som händer karaktären här och nu. Därför var det här en någorlunda fin läsning, med tre separata historier om olika (kärleks)möten i tre europeiska städer. Jag tyckte stundvis det var väldigt fina och intressanta beskrivningar, men ibland kände jag att språket gjorde det svårare för sig än det borde.

[Liridona · Rating 4 out of 5]

Tre noveller om ensomhet, nærhet og fremmede som søker trøst hos hverandre. Hegazi Høyer mestrer det å skildre alt det kroppslige og fysiske, og det emosjonelle mellom to mennesker på en så ærlig og varm måte. Så glad for å ha oppdaget henne og skal følge med på henne fremover.

[wilma · Rating 3 out of 5]

Författaren skriver riktigt bra så den får tre stjärnor, kan inte ge den mer för den gjorde mig så irriterad, det beror förstås mest på mig och att jag blir irriterad av mycket jag läser just nu verkar det som, säger inte nödvändigtvis mycket om boken, men ja

[Neda Alaei · Rating 4 out of 5]

Mektig imponert over sammensetningen av ord og setninger i disse fortellingene.

[Book Nerd · Rating 3 out of 5]

Mange gode skildringer, men noe usammenhengende, spesielt historie nummer to.

[Ragni Othelie · Rating 5 out of 5]

Imponerende stemningsskapende om å føle seg som en fremmed i ulike sammenhenger. Høyer er definitivt en av de nye store i Norge

[Maren Jensen · Rating 2 out of 5]

Ble ikke helt klok på denne, selv om jeg liker forfatteren og språket. Følte den bygget opp til noe, men så skjer det absolutt ingen ting.

[Tina · Rating 5 out of 5]

Nydelig! Anbefales veldig!


Har innsett at hvis bøkene hennes skal leses slik de fortjener å bli lest, så må de leses i lengre etapper enn jeg har med denne. Ebok med lesing litt tilfeldig nå og da har gjort til at jeg nesten har gitt opp før jeg heldigvis bare forelsker meg helt i den igjen når jeg har lest noen sider. Så den får full pott fordi jeg veit at jeg har ødelagt den ved å være "effektiv" og sjonglere bøker på alle platformer.

[Torill Revheim · Rating 4 out of 5]

Historier om trøst er tre noveller om det moderne mennesket, og Højer har fått gode anmeldelser for sine bøker. Hun skriver rått og åpent om uforpliktende (og korte?) affærer mellom fremmede som finner nærhet der det finnes, om begjær og lengsel, intimitet, hva ensomhet får en til å gjøre, og man kan spørre seg hvor går grensen mellom omsorg og utnyttelse? Er det en bra bok? For mange sikkert, for meg? Nja, er ikke så ivrig på tematikken, litt for rett på sak for min del. Liker bedre å lese mellom linjene 🙂 men sånn er vel den moderne litteraturen, der er det rett på sak....
Men for all del, Højer skriver godt, og boken har mye mer i seg enn erotikken.

[Pernille · Rating 3 out of 5]

3.5 *

[Gunnhild · Rating 4 out of 5]

«Det eneste man trenger for å berøre noen, er at man en gang selv har blitt berørt.»

[Joerg · Rating 4 out of 5]

Sad love, strange love, well written, seems too analytic at times, still impressive.

[Nora Hoel]

Likte første historie veldig godt, gav opp den andre, men avsluttet fornøyd med den tredje og siste.

[Ida]

Fornedrelsen er like relativ som hengivelsen.

Enhver serie av møter mellom mennesker som er tiltrukket av hverandre, vil før eller siden nå et tidspunkt der en av partne trekker fortid inn i samtalen, hun vet det, den som ser for seg en fremtid, er den som først vil inn i fortiden - alle som ikke mestrer nåtiden, de finner sine ankerpunkter i andre rom.

Mennesker vil våkne, stå opp, blendes av fornemmelsen om varighet. Alle med språk. Alle med ansikter.

Hvert menneske bærer en rapport i seg. Hver rapport, et sammendrag av fragmenterte fortellinger. Fortellinger som sirkler, lirker, tumler seg til andre forestillinger. Sidespor med bratte avhopp. Ønsket om en konsekvensfri digresjon.

Det eneste man trenger for å berøre noen, er at man en gang selv er blitt berørt. En hånd som er blitt holdt i, bærer alle andre hender i seg. Den fremmede trenger verken teller eller minnes. Er man fremmed nok, vil man finne nærhet hvor som helst, vil man ta for seg av varme, med varme, forbi enhver troskyldig tvil, sende videre av det man er blitt tildelt.

Og det finnes to typer mennesker - de som mener det de sier i øyeblikket, og de som mener det de sier. Noen ganger møtes disse to, i ett og samme blikk, i en og samme setning. Ærlighet kan ikke ha flere ansikter enn det.

Man fødes et sted. Man vokser opp i dette stedets synder, blir en bærer av disse syndene.

Stillheten kan være ment som en gave. Den bør kunne tolkes sånn. Stillheten er ment som en gave. Det finnes ingen trøst i trøst.

Det er aldri tilfeldig hvem man ser til, eller på. Synet er ikke nøytralt. Blikket kan lande på hvem som helst. Ser jeg tilfeldigvis på deg, er det likevel meg det handler om. Hver gang jeg ser på deg, leter jeg etter med selv.

Nå skal du gå inn i et hus og betrakte hva som finnes i huset. Nå skal du fortelle dine kjente at du har vært i en by og gått inn i et rom. Bildene skal ha fylt deg med tanker. Tankene skal gjøre deg klokere, fortrinnsvis bedre menneske. Du skal ville utvikle deg. Og så skal du dø.

Følelsen av plikt behøver ingen øvrig bunn å gro i enn universelle forventninger til gjengjeldelse. Vennlighetens innebygde agenda.

Aksene for lykke og ulykke løper parallelt mot utjevning. Summen av disiplin gir kanskje ikke rom for mer.