Moa och Åsa har hängt ihop sedan dagis, sammansvetsade av sina musik- och konstnärs drömmar. Nu är de 26 och framtidsplanerna verkar ha gått i lås. Åsa, som går under artistnamnet ShitKid, har hyllats av kritikerna och Moa har just fått erbjudande om att ställa ut på sitt favoritgalleri.
För att få tid att umgås och ro att slutföra sin nya bok följer Moa med på Åsas USA-turné, som dock snabbt utvecklas till en orgie av sprit, sex och droger. Tillvaron blir alltmer destruktiv och konstnärsdrömmarna spricker i dagen efter-ljuset. Ett tragiskt trauma från tonåren gör sig påmint och Moa blir rädd att historien ska upprepa sig.
"På glid" är Moa Romanovas andra serie roman och handlar om att vara kulturarbetare i en osäker arbetsmiljö, om vänskap, relationer, missbruk och trygghetslängtan.
Moa Romanova har studerat på Göteborgs konstskola och Serieskolan i Malmö. Debuten "Alltid fucka upp" kom 2018.
Moa Romanova's graphic novel, Buff Soul, is a powerful and visually stunning exploration of friendship, grief, and self-discovery, all set against the backdrop of a chaotic rock 'n' roll road trip. What truly sets this book apart is Romanova's unique and surreal artwork. Her style is a complete departure from traditional comic book art, with characters drawn in a whimsical, otherworldly way, featuring super-long legs and wide-eyed faces. This distinctive visual style perfectly complements the story's trippy and abstract narrative, creating a truly immersive reading experience.
The story follows a group of Swedish musicians on tour in the U.S. for SXSW. While the plot is a bit of a wild ride, it grounds itself in poignant and dark themes. Romanova doesn't shy away from the rebellious and often self-destructive nature of the rock musician scene, but she uses these moments to explore deeper topics like grief and trauma.
The novel masterfully balances the wild shenanigans with moments of quiet introspection and emotional honesty. You'll probably understand more of the story after a second read.
Among the many standout moments, it's the small, relatable details that resonate most—like the main character watching Lord of the Rings on the plane and feeling tripped out. Another powerful scene is when she stands up for her art and her value, refusing to work for "exposure" alone.
Ultimately, Buff Soul is a testament to the enduring power of love and friendship, even in the midst of chaos. It's a graphic novel for thinkers, and as the book itself says, thinkers have "buff souls."
Thank you to the publisher, Fantagraphics Books, and NetGalley for an advanced reader copy of this graphic novel.
Moa Romanova is a one-woman entourage for the Swedish musical duo ShitKids during a 2019 tour in the United States that saw the act recording with The Melvins, crashing at the band members' homes, playing SXSW, and abusing many different substances.
Dumb and drugged twentysomethings doing foolish things they regret holds little interest for me.
I continue to be vexed by Romanova's bizarrely warped characters with their giant hands and tiny heads. I do admit she is very good at facial expressions though.
(Best of 2025 Project: I'm reading all the graphic novels that made it onto one or more of these lists:
thank you to fantagraphics & netgalley for an e-arc!
loved the art sooo much! this was a very heartfelt & oftentimes funny story of #girlsontour. i craved a bit more depth, or more complex dialogue, at times, but writing is not always every comic artist's strong suit...
will definitely be checking out more by moa romanova!
Oerhört snyggt seriealbum (helt i färg!) om att få nog och få klarhet i destruktivt beteende. Vänskap, sorg och droger. Älskar Romanovas tecknarstil, något med hur hon tecknar människor är så fint tycker jag. Stora öron, breda axlar, små huvuden. Det känns verkligen som att det är så vi ”ser ut” ibland? Sorglig och bitvis väldigt rolig samtidssatir. Önskar den var lite längre, slutet kändes abrupt.
Estetiskt en samtida fullträff, men den är… nästan helt innehållslös? Nä, men alltså, detta känns som en humorbefriad Hanselmann som fått för sig att starta en blogg. Tråkigt.
Jag förstår att Romanova vunnit Eisner för sitt förra mästerverk. Hon är värd samma, och mer därtill, för den här pärlan. Det är fingret på spiken-bra tecknad vänskap, och med samma precision tecknar Moa ångesten, fomon och rädslan för att förlora den man älskar mest. Det är svinkul dialog, älskvärda karaktärer (extra kul när man följt både Moa och Åsa på blogg/instagram since the early era of Monkinodraw) och bara rakt igenom perfekt. 5/5 utan tvekan.
Läste om denna idag<333333 den är så fruktansvärt bra jag älskar shitkid och moa och jag grät för att den är så sorlig och vacker och också så rolig. Aaah deras ansiktsuttryck hihi ! Bästa seriealbumet ever :')
Mörk, kaotisk och underhållande. Om komplicerad vänskap, det vilda livet som gått från underhållande till deprimerande, det förflutnas skavande. Illustrationerna fångat verkligen the unhingeness of it all.
I don’t think I’m addicted to Coke or speed . But I think I am addicted to everything being in constant, total vibration. Blinders made of self-imposed chaos.
A group of aesthetic rockers go to SXSW, do drugs and learn about themselves.
Åh vad bra! Så himla fint med den parallella historien från när hon var yngre och apropå det Moa talade om på boksamtalet på Diselverkstadens bibliotek om att skiva om den upplevelsen utan att ta allas sorg och göra den till sin, att hålla distansen som hon hade i och med att tjejen som dog var hennes systers bästa kompis, just det att hon inte var den närmaste närmaste sörjande men kunde göra en så bra skildring av den händelsen för sin egen del- ja det var väldigt snyggt! Älskar också serien som ett konstverk och jag älskar hur absurda objekt hon ritar som får än att känna sig trygg eftersom mänsikan kan vara så väldigt ful och äcklig också från och till. Att det inte är polerat utan får vara robust är fantastisk. Och rolig var den!! 5/5
Substance abuse is really fun but the consequences usually are not. Are drugs/alcohol good? Bad? A problem? To suspect they're a problem maybe is enough indication that they are --- maybe??
Friends on music tour, getting fucked up, experiencing fun and subsequent non-fun. Friends love and support each other, get worried about one another. People are grieving, coming to terms with things. A book that is also about social media and "branding," which is a huge influence over the stuff we do.
I enjoyed Goblin Girl, and I enjoyed this one. Thank u Fantagraphics for the ARC!
Visuellt snygg men ganska tom på innehåll. Det där med visuellt snygg har jag också ett förbehåll kring, och jag tror jag är ensam här: men jag tycker faktiskt inte att sättet att rita människor med gigantiska kroppar och mikroskopiska huvuden är tilltalande. Det är snarare groteskt och på ren svenska skitfult. Det finns dock inget tvivel om att Romanova har gedigna estetiska kvaliteter i övrigt.
[Received a copy of this book via NetGalley in exchange for an honest review] Took me a while to get into Buff Soul, but it won me over. The storytelling here is slow, subtle and conversational, and the way the characters' backstories are drip-fed felt super organic and well-paced; it felt like a natural progression, and the memory elements are seamlessly integrated. I do find the way the characters' faces are drawn a bit difficult to parse :') my eyes just naturally read the little chin lines as the mouth and the mouths as noses, so several times I had to go back and reassess what emotions their expressions were conveying. But something about the bodies having impractically massive legs does work for me. Beautiful, meticulously illustrated, honest maybe to a fault - I really enjoyed this.
Ett så så snyggt seriealbum!!! Tycker det är så underbart hur Romanova lyckas fånga alla positioner en kropp kan vara i trots att hennes människor inte riktigt ser ut som vi brukar - det blir liksom helt rätt ändå. Rått, brutalt, ärligt, rätt roligt ibland och så himla himla fint om vänskap mitt i allt det nattsvarta. Åh!!
Illustrationsstilen är så egen. Jag tycker ofta att det är ganska fult, men det är liksom inte relevant. Det är så välgjort och proffsigt. Serieformatet kämpar ibland med att hålla bra tempo och lyckas ha tillräckligt mycket innehåll, men här är det inga problem. Här görs det så bra!
Storymässigt är det här kanske inte det jag helst vill läsa. Det är så sunkigt och äckligt och jobbigt. Men det spelar ingen roll för allt är så välkomponerat. Alla karaktärer känns väldigt levande och ofta väldigt roliga. Storyn lyckas också väldigt väl med att ha olika lager trots serieformatet.
Om kaosmänniskor i en kaosvärld. Tycker nog mest att det är jobbigt att läsa om, men får väl ge cudos för att det är ur ett kvinnligt perspektiv åtminstone, om det nu är något att ge cudos för. Uppskattar ju typ Naked lunch etc, men tror att formen påverkar där rätt mycket, kaoset (= droger och livsföraktande dumt beteende) har jag nog lika svårt för där också. Missbruksromantik, om man tolkar missbruk som att det går snett när man "brukar" drogen, alkoholen etc. Känner mig lite som en gammal stofil när jag skriver det, men så får väl vara. Det finns annat jag hellre fokuserar på i livet. Förstår att det är skickligt tecknat, men tycker inte om stilen, personligen.
raise your hands if you love autobiographical graphic novels by people you’ve never heard of before? ✋
i had no idea who moa romanova was before picking this up and honestly, i don’t think i know who she is NOW, but i sure had a great time reading this graphic novel / autobiography of her time in the US with her musician friends — the storytelling was immersive and had emotional depth (and mystery and anxiety?!!!) and the art style is sooo compelling. it’s genuinely so funky and not perfect, which i love the most when it comes to comics and graphic novels. give me weird and absurd over traditional art any day!
i’ll definitely be picking up her other stuff, maybe in swedish?? we’ll see in the future 🫡
/// ARC courtesy of the publisher, author and netgalley. thanks!!