Fuktmarker, barrskogshav och naturens ständiga föränderlighet talar genom pojken genom mannen genom människan. Den döda modern står i dörröppningen och iakttar författaren när han går igenom hennes papper. Att vara författare är så mycket mer än skrivakten, det kan handla om att ha ett vanligt kneg för att ha råd att kunna skriva, det kan vara världarna som talar via pappret.
I denna personligt hållna berättelsesamling fångar Åke Smedberg essensen i skrivandet, dess förutsättningar och kryphål. Berättelserna bildar en poetik där Smedberg via pregnanta ögonblick, scener och händelser fångar författarskapets kärna.
En finstämd och detaljrik novellsamling, fullspäckad med naturskildringar och stillsamma betraktelser. Trivsam med vissa riktigt fina formuleringar, men förmodligen inte ett verk som kommer stanna kvar hos mig långt efteråt.
En fantastiskt fin samling om författarskap som rör sig genom detaljrik natur och nostalgi där sorg passerar förbi som en vind, märkbar och tydlig, men snart borta.
Att läsa denna var för mig lite som att lyssna på en äldre släkting som inte kan sluta dela med sig av sentimentala minnen ur sitt liv, föga brydd om intressehalten för åhörarna. Litterärt onanistiskt, men vad är å andra sidan inte det. Har hur som helst svårt för Smedbergs fragmentariska, rumphuggna stil.